Blev som jag trodde en stressig dag. Förmiddagen på kontoret. Sprang mellan möten. Hem med andan i halsen. Fram med middag. Oändliga bråk på eftermiddagen med mister arg. Tänkte, 21.00 på kvällsrundan med hunden, jag orkar inte mer skrik o bråk.
Tillbaka inne var den lille raringen ångerfull. "Mamma jag är inte mig själv, jag har inte varit mig själv på hela veckan."
Det stämmer faktiskt, han har varit värre än vanligt. Det har tagit energi. Jag har varit arg tillbaka. Men allt var som bortblåst när jag satt på sängkanten o lyssnade på min lille ängels funderingar kring livet. "Mamma kommer jag att bli snäll när jag blir stor tror du? Det finns pojkar som blir jättedumma när de blir tonåringar, kommer jag bli sån?"
Jag önskar att jag kunde få ner allt han säger o allt han beskriver o funderar på. Men tyvärr kommer jag inte ihåg. Han pladdrar i ett o jag minns inte hälften. Han är underbar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar