Så jävla bra

Nu har jag koordinerat klart för den här veckan. Till slut löste sig allt. Det gör ju alltid det.

Det är dags för konferens och för ett ögonblick undrade jag varför inte hela företaget rättar sig efter mig och planerar efter mina barnveckor. Som grädde på moset ska jag dessutom vara chaufför. Något som förpliktigar.

Det ställer krav på att bilen är i rekordeligt skick. Alltså krävs biltvätt. Både invändigt och utvändigt. Dessutom innebär det att jag måste åka lite tidigare på morgonen för att hämta upp alla på olika ställen.

Fråga mig inte hur det gick till men bilen är ren och fin. Jag är lugn (!) och ser fram emot lite kickoffande. Jag har till och med inhandlat lite smaskig dricka (och packat ner egna vinglas hur tantigt det än är).

Hur gick det till? Just nu undrar jag hur jag gjort. Det är bara onsdag men jag har hunnit springa, jag har tvättat och städat bilen, jag har städat hela huset, badat hunden och tvättat några maskiner tvätt.

Jag vill ha tillbaka mitt P3 - utan Denise Merdol

Men för tusan P3, skärp er! Vem är denna hemska människa, Denise Merdol!?

Det går ju inte att lyssna på eländet. Vilket skåp. I början garvade jag o några kollegor åt henne. Men nu är det inte roligt längre. Snälla P3 gör inte så här mot mig. Ni är ju favoritkanalen nummer 1, tvinga mig inte att bojkotta er.

Vi har försökt o ge henne en chans men hon förstör hela dagen med sitt meningslösa, stammande pladder.

Tisdagsbekymmer

Ny vardagsmorgon och jag hinner knappt hem förrän jag är helt slut av vardagsbestyren. Jag är en jävla vekling. Eller så är det väldigt jobbigt att klara av vardagssaker själv. Jag vet inte när tålamodet tar slut. Eller varför. Men plötsligt är det bara borta.

Det kan ha varit när hunden låg o tuggade på mina glasögon medan jag stod i duschen. Eller så kan det ha varit min sons konstanta tjat. Eller så var det när dottern låste in sig i badrummet i typ en kvart.

Fram till halvåtta var jag nog ändå ganska nöjd. För när jag var ute med hunden var jag riktigt glad över att det fanns en antydan till dagsljus. Men jag tror det vänder precis när vi ska ta oss ut ur huset och in i bilen.

Det är som om vi ska ta oss igenom en tratt. Ingen o alla ska ut genom dörren samtidigt, dottern kommer på att hon är törstig, hon har inte kammat sig och sonen står o skäller för att jag putsar skorna.

Kärlek

Så där ja, då var en ny löparrunda avklarad. Känns alltid bra när jag lyckas pricka in det redan veckans första dag.

Jag är återförenad med mina små änglar. Å vad jag saknar dem när vi inte är tillsammans. När jag lämnar dem vet jag att jag måste. Då är det deras pappas tur. Har inget o välja på liksom. Men sen, när det är dags att få dem igen. Då är det som om bröstet ska explodera av längtan.

Nu ligger de i sina sängar o sussar. De andas alldeles lugnt. Och jag kan inte få nog av att höra deras andetag. Mina små älskade gullungar.

Söndag förmiddag

Jag fortsätter pausen, har helt tappat intresset för rapporten.

Här skiner solen från en klarblå himmel och jag tänker ge mig ut på en löparrunda när jag druckit upp kaffet.

Lördagsgodis

Jag pausar lite i min rapportering av festen (som jag för övrigt börjar tröttna på).

Det snackas om storm i Småland men här är det underbart väder. Har varit en hel del sol på förmiddagen. Klockan nio undrade en av mina morgonpigga vänner om vi skulle powerwalka.

Sagt o gjort vi gick en härlig promenad i rask takt och avslutade med en god lunch på favoritstället. Nu dricker jag kaffe och ska ge mig ut på en löparrunda.

Ikväll är jag sugen på en riktigt god middag. Och jag tänker inte laga den själv.

Mot festen

Vi ska ta taxi, men pojkvännen envisas med att det går snabbare att ta bilen och sen ställa den där. Jag tycker det är en dålig idé och säger att vi förmodligen bara får åka runt o leta parkering. Men jag låter honom bestämma. Det kan komma till gagn en annan gång. Sagt och gjort. Vi svänger in och parkerar med detsamma.

Hoppar ur bilen. Det blåser full storm så jag frågar pojkvännen om han vet vart vi ska för jag vill liksom inte springa runt i ovädret. Jadå säger han, medan han kutar runt fram och tillbaka mellan portarna samtidigt som han pratar i mobilen med polaren och fräser, vaddå 10, skojar du med mig här finns väl för fan inget nummer 10?!

Här någonstans tar jag mitt första steg tillbaka och börjar iaktta. Det är inte bra när jag gör det, men nu är det så. Vi är på helt fel plats. Efter en stunds diskuterande i telefonen vet vi på ett ungefär vart vi ska. Väl där får vi cirkla runt, runt, runt. Inte en parkering ledig så långt ögat når. Till slut hittar vi en. Vi får gå en bit. Det blåser nästintill storm. Vi genar över en grässlänt. Det är lerigt, halt, kallt och brant. Men vi tar oss upp för slänten. Vi hittar, efter en stunds irrande tillsammans med några andra förvirrade gäster, fram till lokalen.

Hemma

Vid femtiden kommer vi hem. Det ska duschas, sminkas och hund ska rastas. Och vi ska klä ut oss. Vi lyckas ganska bra. Vi får till och med fram lite pasta och köttbullar till mig. Fast hundskrället varken kissar eller bajsar på promenaden. Jag bestämmer mig för att inte låta det stå i vägen. Då får hon helt enkelt hålla sig tills vi kommer hem.

På donken

Med den bakgrunden har vi inte ens tänkt tanken att prova det denna dag. För jag måste få titta på den där stora tavlan de har och välja mat i lugn och ro. Så vi står där och tittar. Efter en stund är vi överens om att något som heter Gourmet nog ska passa mig. Så blir det vår tur och pojkvännen beställer. Jag står bredvid.

Plötsligt säger personen vi beställer av ”Ville du något? Va, sa jag? Ville du något, frågar hon igen. Eh, näe. Jaha, jag trodde du väntade på något, sa hon. Öh. Jag kan ju inte precis klandra henne. Jag är verkligen helt lost inne på donken. Fullständigt malplacé.

Men eftersom jag tagit något på menyn får vi maten med det samma. Och det är så äckligt. Jag kan verkligen inte äta skiten. Det är helt omöjligt. Så jag kastar min mat och vi är på väg igen. Jag inser att det inte är lönt att jag provar fler gånger nu. Jag är fortfarande på gott humör för vi är på väg till en fest och där ska jag få god mat så det är inte så noga vad jag äter nu.

Beställning från bilen

Det ska tydligen gå snabbt när man beställer. Man ska liksom ha bestämt sig redan innan man kommer fram till den där micken. Och har man inte det så blir det väldigt jobbigt. För att inte tala om hur jobbigt det blir om man dessutom ger sig på en lite specialbeställning.

Om man är typ 160 cm lång så är faktiskt alla saker som ska skötas från bilen ganska jobbiga. Om man till exempel kör fram till biljettautomaten i ett parkeringshus så förväntas man veva ner rutan och sträcka ut armen för att lite coolt stoppa in biljetten.

Jag får snarare lägga ur växeln, dra i handbromsen och halvt klättra ur bilen genom rutan alternativt helt sonika kliva ur bilen och gå fram till apparaten.

Så när jag sitter där i bilen och ska prata in i en mick och höra vad personen säger är jag i princip tvungen att gå ur bilen (redan där spricker hela idén med drive-trough eller vad fan det heter). Men sen kommer problematiken med min simultankapacitet. Med radion på och människor inne i bilen som pratar och ger sina beställningar samtidigt som jag ska höra vad personen i apparaten säger är det uppenbart att det inte kommer gå så bra.

Jag skulle kunna ägna sidor åt att beskriva det här. Och det var inte det som detta skulle handla om så jag stannar här. Men jag kan bara summera det hela med att jag ännu inte varit med om att försöka detta utan att personen som tar emot maten skrattat hysteriskt och barnen velat sjunka genom golvet över sin pinsamma mamma.

Mat på vägen

Men vi är fast beslutna på att äta på vägen, för vi vet ju hur viktigt det är. Vad finns det för alternativ utmed vägarna? Inga. Non. Nada. Förutom Macenjävladonalds. Inte min grej. Inte min grej nånstans.

Alltså detta måste förklaras. Jag älskar mat. Fet mat. God mat. Fettsnål mat. Vad som helst så länge det är riktigt tillagat. Jag vet om att jag inte gillar maten på donken. Men jag vet också att jag måste ha mat.

Så jag gör ett försök. Ibland har jag provat att beställa en vanlig hamburgare med bara fräscha grönsaker utan dressing men det brukar sluta med att vi får vänta på min specialbeställda lilla burgare i alldeles för lång tid. Vi har inte tid, vi är på väg till en maskerad utan att ha en susning om vad vi ska ha på oss (visst jag har plan B men vi har ju inte provat än det är ju inte säkert att det funkar). Så jag försöker verkligen hitta någonting färdigt på menyn.

Innan jag kan fortsätta berätta om mitt val på den färdiga menyn så måste det nämnas hur det går till när jag försöker beställa från bilen. Det är nämligen en helt egen historia. Jag lovar, om någon skulle filma spektaklet skulle det bli en helt underbar komedi. Jag har provat det några gånger. Mest för att jag måste ha något till barnen när vi åker långt och de gärna äter maten.

Here we go

Så kommer dagen D. Och här ska väl villigt erkännas att förutsättningarna inte var de bästa. Vi befann oss i Jönköping. Festen skulle vara 18.00 på kvällen i Stockholm. Stormvarning är utfärdat och folk uppmanas hålla sig inomhus. Men jag har ordnat barnvakt och jag tänker inte banga.

Morgonen ska jag inte ens gå in på, men kl 13.00 åker jag för att lämna av mina små raringar hos syster yster. 13.40 Sitter vi i bilen på väg. Vi har inte ätit mat. Och här mina vänner, kan man säga att kärnan till allt ligger. När fröken-motvals får för lite mat, får för dålig mat eller inte får någon mat alls då är det fara och färde.

Klädval

Jag lutar mig lugnt tillbaka för vi har helt enkelt inte tid att jaga runt efter vare sig kläder eller kostymdräkter. Jag funderar i det tysta över vad jag har i min garderob, vad älsklingen har i sin och sen bestämmer jag mig utan att berätta. Eftersom älsklingen inte gärna vill säga ja till det första förslag jag har. Det blir nämligen för enkelt då. Tycker han.

Istället ägnar han dagar och nätter och grubblar medan jag redan bestämt mig. Jag vet ju att vi kommer stå där och inte veta vad vi ska ha på oss så jag kör liksom plan B som jag kan plocka fram just innan vi ska gå.

Varning

Vi var på 25-års fest i lördags. Det är lika bra att jag säger det på direkten, det var även maskerad och jag måste erkänna att redan när inbjudan kommer med tillägget, klä ut dig till kändis, så har man triggat min antiknapp. Inte fullt ut, det har liksom inte exploderat, men man har helt klart nuddat den känsliga fröken-motvals sensorn. Man skulle kunna säga att en klass-1-varning kan utfärdas.

Men det är inte viktigt. Vi ska på 25-års fest och ha trevligt intalar jag mig. Vi ska dricka gott och äta gott. Strunt samma hur vi ser ut eller om nån inte ens kan se vilka vi klätt ut oss till. Pojkvännen tar det inte lika lugnt. Han ligger i sömnlös natt efter natt och funderar över vad vi ska ha på oss.

Powerwalk

Sitter med morgonkaffet och laddar inför dagen. Strax ska jag iväg på säljutbildning. Ska bli hur kul som helst.

Min nye chef verkar fattat galoppen. Vårt möte igår genomfördes i rask takt genom stan och ut på Djurgården. I två timmar. Idag har jag lite blåsor på fötterna för trots hans varning att vi tar mötet i form av powerwalk så vågade jag nog inte riktigt tro på det.

Lämnade löparskorna hemma och tog de vanliga stövlarna. Tänk om alla möten var så. Två flugor i en smäll. Rejält med motion, frisk luft och klara tankar.

Nu ska jag ut och gå med hunden.

Helgrapport

Jo just det ja. Jag ska återkomma med rapport från helgens fest. Det är bara det att jag började skriva ett inlägg som håller på att utvecklas till en hel roman. Därför kommer det att presenteras i form av flera inlägg. Så håll utkik. Följetong är på väg.

Snillet spekulerar

Jag hörde på nyheterna igår att kaffedrickande under graviditet ökade risken för missfall. Men när jag väntade barn ville jag dricka kaffe men det gick inte. Kroppen sa ifrån. Kaffet både luktade och smakade konstigt.

I nyhetsinslaget frågade de en del nyblivna mammor om de drack kaffe och de flesta svarade som jag, att de inte kunde det, att kroppen sa ifrån.

Jag har hört nånstans att när man väntar barn och allt är bra så mår man lite sämre i början av graviditeten. Alltså de där första kritiska veckorna.

Så då undrar jag, är det verkligen kaffet som påverkar missfallet? Eller är det helt enkelt så att det blivit missfall i vilket fall och att kroppen inte sa ifrån så därför kunde de mammorna dricka kaffe?

Jag bara undrar.

Dr. Jekyll & Mr. Hyde eller vad det heter

Vad gött det känns! Idag är jag på strålande humör. Var dödstrött igår. Spydde galla och klagade i hemligbloggen. Var så grinig och dyster så jag nästan skäms. Hatade allt. Jobbet, vardagen, räkningar, måsten...

På eftermiddagen åkte jag till veterinären och fick punga ut med ytterligare 1 200 kronor, betalade 2 600 för en vecka sedan plus mediciner för 700 kronor.

Men direkt efter unnade jag mig lite vin och öl på systemet. Sen åkte vi hem och lagade hemlagad pizza. Trots vilda protester från både barn och pojkvän över mitt val av ingredienser var alla oförskämt nöjda efter måltiden.

Vinet fick mig att koppla av fullständigt och efter att legat och slumrat i soffan gick jag och la mig i sängen och somnade innan klockan tio. Idag var jag helt utslagen när jag vaknade och snoozade i en timme.

Men det var välbehövligt! Nu mår jag prima.

Hemligheter

Jag ska berätta en hemlis.

Jag är otrogen. Kan inte låta bli. Det händer gång på gång.

Jag kan inte förklara varför. Det är som om jag bara kan var riktig ärlig då.

Det är som om det låser sig. Utom när jag är otrogen. Då känner jag mig fri.

Förlåt. Jag vågar nästan inte säga det men jag har en annan blogg. En hemlig blogg.

Morsa utan koll

Jag är en mamma. Ni vet en sån där morsa som inte har nån koll. Till sonens födelsedag köpte jag två playstation-spel. Det är bara det att varje gång jag ska omtala dem säger jag filmer.

-Det var ju synd att han redan hade filmerna, säger jag till pojkvännen.
-Spel! säger pojkvännen bestämt.
-Ja, just det ja, spel.

Sen går det en liten stund.

-Det är ju faktiskt inte lätt att veta vilka filmer han har och inte har, säger jag.
-Spel! säger pojkvännen igen, nu tillsammans med en lätt skakning på huvudet.
-Det är ju bättre att han säger vilka filmer han vill ha, eh jag menar spel.

Kreativitet

Så här ser det ut 15 minuter efter att jag städat min sons rum. Hans kreativitet vet inga gränser. Här har en bilbana utvecklats. Radiobilen körs i full fart utför rampen.

En sak i taget

Jag har sett vissa förändringar. Eller förbättringar. Så grönsakerna, nötterna och allt det andra har gjort nytta. Sån himla osis bara att hunden går på antibiotika och absolut inte får springa.

Vad är det som händer?

Jag måste göra något åt mina nyinförskaffade ridbyxlår. Jag vet inte riktigt när de smög sig på mig men nu sitter de där i alla fall. Jag har aldrig förstått det där med tjejer o ridbyxlår. Trodde det var en myt. Nu vet jag bättre.

Älsklingen frågade häromdagen i telefonen om jag åt godis (för att jag lät speedad). Nä, utbrast jag, jag har sprungit, nu är det slut med godiset. Ska du bli fit nu, frågade han, sen rättade han sig snabbt o sa att jag ju redan var det.

Tur för honom att han var 34 mil bort när han sa det. Jävla spoling.

Så igår handlade jag en massa sallader, nötter o fräscha grönsaker. Det vore väl fan om jag inte skulle återfå mina former...

Bulgur o allt sånt trams vill jag helst slippa. Åtminstone när jag lagar maten själv. Jag vet att det är lugnt om jag äter normalt. Problemet är all jävla choklad som jag tillåter mig. Och alla chips som jag visst blivit beroende av. Och sist men inte minst avsaknaden av träning. Både löpning och styrketräning. Det är ju inte konstigt att man ser ut som man gör. Snarare märkligt att man inte rullar fram.

Jag blir galet frustrerad när jag inte hinner eller kan träna. Och när jag väl kommer igång blir jag hängig o så får jag hålla upp o sen blir det inte av. Jag trodde aldrig jag skulle hamna här. I den här jojofasen. Känns väldigt märkligt.

Ibland sitter jag på kontoret o planerar att springa efter jobbet o så äter jag på eftermiddagen för att kunna göra det. Å sen säger älsklingen att vi ska åka nånstans o så säger jag ok. Nästa dag kanske det inte funkar o vips så har det gått en massa dagar. Igen. Varenda vecka slutar med max två löpdagar.

Måste bara säga...

Governor Andy, "Underhållningsmaskinen", grym skiva.

She's back

Amanda är tillbaka med sin hesa röst i "Do you love me". Underbart, tror jag kommer gilla hennes album.

Appropå (vilket konstigt ord), förändringar så var inte den här layouten särskilt lyckad. Som ett kletigt rosafärgat hubbabubba.

Ja ja, det hinner jag inte ändra på nu.

Nattasaker

När jag sitter i bilen. När jag är ute och springer. Eller som nyss, när jag ligger i sängen. Då kommer jag på bra saker att skriva.

I bilen går det inte att göra så mycket åt det, inte i motionsspåret heller. Å när jag ligger i sängen så tänker jag, äsch det kan jag ju inte gå upp o skriva nu. Då tror ju folk att jag inte är riktig i huvudet. Att jag sitter uppe hela nätterna o skriver.

När jag ligger i sängen o ska sova kommer jag på andra saker. Sidor jag ska gå till på nätet, saker jag borde skriva i min almanacka och saker jag ska göra. Sen tänker jag att nej, det får vänta, nu sover du.

Men sen tänker jag att då kommer jag ju glömma bort det. Värst är det med surfandet. Jag kan vara på en sida tänka att jag ska till en annan o innan jag skrivit in adressen har jag glömt det.

Jag läser böcker på löpande band nu. Jag har just läst ut en ikväll. Velade mellan om jag skulle gå upp o hämta talboken jag fick i julklapp eller försöka somna. Till slut gick jag upp för att hämta skivan. Men jag hittade den inte. Så nu sitter jag här.

Såg en bra film igår, Sherrybaby med Maggie Gyllenhaal. Bra. Men jobbig. Tragisk o sorglig.

Nu får det nog bli talboken i alla fall. Undrar var jag lagt den...

Förändring

Det är en märklig företeelse. För de det drabbar är det oftast positivt. Men för de runtomkring verkar det vara både skrämmande och något oroande.

Hörde att Illionissenatorn Barack Obama har det som ledord. Change.

Tips för uttråkade

Ta fyra personer (två vuxna och två barn) en hund, täcken, kuddar och väskor. Packa sedan in alltihop i en bil och åk 34 mil. Ta sedan hela sällskapet och stuva in dom i en enrumslägenhet på 38 kvm i fyra dagar. Så där ja. Där har ni den ultimata jullovsledigheten som i en ask.

Kändisar i reklam

Två brudar från Handelshögskolan i Stockholm har gjort en examensuppsats om kändisar i reklam. Om de kommit från Berghs hade åtminstone jag lag mer vikt vid uppsatsen. En kombination av kunskaper kring hur reklam görs och lite kritiskt tänkande hade kanske gett det hela lite substans.

Inte nog med att man höjer på ögonbrynen redan över vilken skola de kommer ifrån. Det som presenteras i artikeln på Resumé är så motsägelsefullt att man kan börja undra om journalisten som snappat upp uppsatsen och återger den lider av amnesi.

Det dom lutar hela sin studie på är att det är bättre att använda sig av en kändis som har egenskaper som inte naturligt förknippas med varumärket. Som exempel ger dom Nike som använder sig av Zlatan, enligt tjejerna skulle det få större effekt om man istället använde sig av Darin.

Det, menar dom, skulle öka intresset för annonsen och folk skulle prata mer om den. Jaha, då undrar ju jag hur många som skulle intressera sig att handla. Men ok, det är vad dom tror.

För egen del skulle inte jag vilja identifiera mig med en tandställningsförsedd tonåring. Jag vill inspireras och när jag ser annonsen vill jag bli sugen på att träna. Det får mig att handla.

Men hur som haver, det var deras resonemang. Bara det att lite senare verkar dom glömt det. Då ger dom exemplet George Clooney som gör reklam för Nespresso. Då säger dom plötsligt att vitsen med att använda en kändis är att han ska förmedla de värden som produkten står för. Men inte tillsammans med texten för då blir det minsann övertydligt.

Det är bara det att det är hur kul som helst. Georgegossen sitter sexig som få med en rykande färsk kopp kaffe och texten lyder: Rich, sensual, intense, unique… Längre ner står det: Nespresso. What else? Men den humorn gick visst dom båda Handelsstuderande tjejerna förbi.

Sen kommer pricken över i. Paris Hilton gör reklam för hamburgare. Och det tycker flickorna är alldeles fel. Hon är nämligen så väldigt avlägsen det Hamburgerkedjan står för, så det blir bara förvirrande, säger dom.

Och visst, medger dom, det kommer säkert pratas en hel del om annonsen och generera en hel del nedladdningar – men kommer det verkligen att leda till fler köp?

Just rakt emot hur de resonerade kring Darin, för i det fallet skulle det vara ”Den oväntade kändisen”.

Amatörer. Som senare blir Marknadschefer nånstans och därmed också beställare av reklamtjänster. Skrämmande.

Nytt år - nya möjligheter!

Det nya året har firats på traditionellt sett. God mat, dryck och prat ända in på småtimmarna. Sex vuxna, fem barn, två hundar och tre katter. Full fart och alldeles underbart.

Efter att först ha hjälpt mig ta ut granen, helt på eget initiativ ligger nu hela familjen framför tvn. Båda kidsen, hunden och pojkvännen. Fullständigt utslagna.

Själv är jag oförskämt lycklig med alla mina familjemedlemmar runt mig. Oj nu ringde klockan, pastan är klar (ställer alarmet för att inte glömma bort maten på spisen).