Jul igen

Alldeles nyss tyckte jag att jag hade läget under kontroll, att julen var långt bort och det minsann inte var någon ko på isen. Nu känner jag helt annorlunda :). Den är snart här och jag vet som vanligt inte hur vi ska hinna.

Men hyacinterna har slagit ut och sprider jullukt, amaryllisen är på god väg och granen... är inte på plats, nej. Men ja, det ska nog ordna sig, det är ju trots allt en hel vecka kvar. Joråsåatte.

Pepparkaksbak

Idag har vi bakat pepparkakor Tilde och jag. Farligt gott blev det. Jag som säger att köpta är godare. Ändrar mig genast. Imorgon fortsätter vi (kanske) med julbaket i form av julgodis och bullar. Om vi orkar, kan och vill.

Värsta vinterlandet

Har haft förmånen att jobba hemifrån idag. Jäkla tur att man kan göra det. Har kommit galet mycket snö hela dagen. Folk får ställa sina bilar lite här och var kring Stockholm och gå hur långt som helst på grund av inställda bussar och tåg.

En middag på Söder

Igår var vi ute och åt på Söder för att tacka av Lotta som slutar hos oss. Hon börjar bara på en annan avdelning så vi kommer ses en hel del framöver men vi är lika ledsna för det. Vill ha dig kvar hos oss Lotta!

Vansinnigt god mat och supertrevlig restaurang. Alltid lika kul o umgås med mina goa arbetskamrater.

Bestämmer mig för att inte ge upp

Dricker te och bestämmer mig för att inte ge upp. 

Blir galet ledsen när kroppen inte lyder och jag inser att det inte är över. Att tvingas ha kontakt med sjukvården, eller rättare sagt inte ha kontakt kanske man ska säga för de är omöjliga att få tag på, är minst sagt deprimerande.

När man väl får tag på dem är det som att börja om från början. Hur trevlig man än försöker vara är personen i växeln eller receptionen eller vad tusan det nu är man får prata med apsur och vill bara avsluta samtalet så snabbt det går.

Men, nu när tårarna torkat för den här gången har jag bestämt mig (igen) för att sluta lipa och tänka positivt (igen). Fokusera på det som är bra med andra ord. Inte tänka på det som skrämmer mig (vad är det jag har, när ska det bli bra, när får jag tillbaka min starka kropp?).

Så. Nu över till bra saker. För ovanlighetens skull har jag redan handlat flera julklappar. Inte alla men på god väg. Shoppar på nätet, överstyvt (som Stina skulle sagt) och supersmidigt. Jag är extra stolt över att jag är ute i så god tid.

I lördags kväll var vi på middag hos Olle & Siv (Olle fyllde år) och träffade Jonas o Carin och deras små söta flickor Tove och Alie. Kathrine och Jörgen med Kajsa var också där, alltid lika skoj och träffa dem.

I söndags var vi på dop för Mange och Sofies lilla tjej Elin med nyckelpigetema. Inser att jag missade ta kort på de superfina nyckelpigetårtorna som Sofie gjort. Illa. :) Där träffade vi, förutom Mogge, Emelie och Marcus som vi inte sett på evigheter och deras lille kille Rasmus på ett och ett halvt år.

Mange och Sofies lilla Elin.

Depp!

Så jäkla knäckt! Efter senaste sänkningen av kortisonet har jag blivit märkbart sämre. En obehaglig påminnelse om att jag inte är bra. Vad fanken är det för fel med min kropp? Många allvarliga sjukdomar har de lyckats utesluta och det är ju bra. Men frågan vad det är är jäkligt obesvarad.

Styrketräning på kammarn

Har ätit kortison i två månader nu och träningen går bra. Styrketränar lite smått på hemmaplan med diverse attiraljer (hantlar, gummiband och pilatesboll) och varvar med långpromenader. Några meter i joggingtempo har jag också provat på.

Totti röjer

Totti älskar att busa med hundarna. Helst en i taget. Här är det Harper som får den äran.

Full fart in bakom skynket och sen prassla så mycket det går. En och annan tass viftar fram om Harper inte letar intensivt nog.

Bra träningshjälp

Har laddat ner en ny app som är superbra till styrketräning. Tabata timmer heter den och den håller ordning på hur många set och reps jag gör när jag tränar. Något som jag alltid har svårt att minnas. Var jag på femte omgången nu eller var det bara fjärde?

Så jäkla bra!

Kom över den här statusuppdateringen på facebook när en vän till mig kommenterade en av sina vänner. Jag blev så himla full i skratt. Precis så har jag tänkt jag men jag skulle aldrig vågat skriva något.

När jag spanar på hennes sida har hon många roliga och uppfriskande uppdateringar som är långtifrån de omtalade hysteriskt käcka som det finns alltför mycket av nuförtiden bestående av myspys och bästaste hit och dit.

"Till de två morsorna i ena sonens klass som klämkäckt dragit igång en masspsykos i form av kak-bull-brödförsäljning-till "klasskassan" skickar jag härmed en välriktad spark i arslet. Varsågoda!"

Apropå alla glada, käcka tillrop på fb.

Snart ljusare tider igen

Det var ju en riktigt dyster bild i förra inlägget. Ljusmässigt då. Jag som tyckte att det var en ganska ljus dag. Glad var jag också över att jag fick vara ute med hundarna i dagsljus och att det fanns lite sol som tittade fram.

Idag är det knallmörkt här. Helgrått och med fint regn i luften. Den tiden nu. MEN. Om exakt en månad vänder det och blir ljusare igen! Håll ut och häng i!

Alldeles för sällan

Jahopp. Så har bloggen blivit som det där samtalet man aldrig ringer för att man aldrig har tillräckligt med tid fast man så gärna vill.

Lillgumman i sovatagen

Lillskruttan har varit hos veterinären idag. Sövd, ultraljudad och kontraströntgen på det. För att se om det är någon missbildning som ligger bakom hennes urinvägsinfektioner men det var det inte, allt såg fint ut.

Min lilla konstnär

Min lilla docka sminkade sig själv på halloween - visst blev det bra!? Hon är så duktig, en riktig konstnär om jag får säga det själv.

De senaste veckorna har jag känt hur mina muskler "vaknat" och kommit tillbaka bit för bit. Jag har till och med börjat känna mig stark i vissa muskler.

Och igår var jag på Karolinska för att testa uthålligheten i musklerna. Över medelsnittet på nästan alla tester :). Känns så jäkla bra! Två gulliga tjejer höll i testet som var som ett träningspass på lite mer än en timme.

Jag kan inte springa än men styrketräning funkar. Senaste tiden har det också varit helt annorlunda att promenera, nu kan jag gå snabbt och med ordentliga kliv igen. Även o cykla går betydligt lättare nu.

Sen har vi firat sju år tillsammans, min honey o jag. Måndagskvällen blev nästan som lördag när vi lagade god mat tillsammans och uppvaktade varandra med rosor. Till efterrätt blev det Ben & Jerry.

Flera flugor i en smäll

Idag har vi varit i Sickla och shoppat, lunchat, fyndat och gjort ärenden. Under tiden var bilen på tvätt och städ. Fin som attan är den nu OCH bäst av allt - redo att säljas.

Jag har länge letat efter en lite varmare jacka o ha när jag tränar hundarna men de är så attans dyra så jag har inte riktigt fastnat för någon. Men idag sprang jag på en, i mina ögon, både snygg och prisvärd.

Sen vi kom hem har jag ägnat tre timmar åt hundarna med diverse promenader, cykeltur och lydnadsträning. Nu väntar duschen och efter det lite god mat.

En annan dag

Det dånar och ryter ute och jag är såå osugen på att gå ut med hundarna på sista kissen. Hittar nya ursäkter hela tiden. Men det är bara till att ta sig i kragen.

Hittade en bild på lilla Tilde och Lisa - jisses vad små de var och ändå känns det som igår. Småpluttorna :)

Tilde & Lisa

Inte många knop idag

Såg fram emot att ta det lugnt hela dagen och ladda batterierna. Och så blev det :). Började med stärkande långpromenad med alla hundarna i det underbara vädret. Och lite spår och lydnad.

Sen somnade jag på soffan. Har lyckats tvätta två maskiner trots allt men på det stora hela är det vila som gällt idag. Ruggigt trött.

På kurs

Sitter just nu på kurs i anatomi och bedömningsteknik. Väldigt intressant.

Location:Tegeluddsvägen,Stockholm,Sverige

Årets julkapp

Unnade mig inte bara en utan två godbitar på dagens kaffestund. Mycket goda. När jag såg den här bilden fick jag dock lite dåligt samvete - och så undrar jag - hur får man så smala lår? Då måste man väl späka sig eller?

Lydnadsträning med Mel ikväll, sol ute, god kaka till eftermiddagsfikat med softa kollegor - det är bra saker.

Vi diskuterade årets julklapp och årets julvärd - tips någon? Står stilla i mitt huvud. Inga uppslag alls på varken det ena eller andra.

Sen undrar jag en annan sak. När jag inte kan springa, vad ska jag träna istället?

Teamwork

Här sitter jag på jobbet men hemma ser de ut att ha det skönt. :) Idag hade jag ny kontakt med läkaren och proverna jag passade på att lämna i måndags visade för första gången inga tecken på inflammation. Ytterligare ett bevis på att vi är på rätt spår. Läkaren tackade åter igen för att jag hade fått upp ögonen på honom.

Jag försöker både ta igen allt jag missat det senaste året samtidigt som jag är medveten om att jag inte har den orken jag tror. Svår balansgång när jag bara vill ge järnet. Men den senaste tidens satsning på träning med Mel har gett resultat och vi har gjort stora framsteg. Båda två.

Jag har utmanat mig själv och min nervositet och även utmanat Mel en hel del. Hon har länge fått komma undan med good enough. Mest för att hon är så jäkla charmig och för att jag inte haft något tydligt uttalat mål med hennes träning. Men det har jag nu och det gör enorm skillnad.

Jag har också hittat suveränt duktiga träningskompisar som jag lärt mig massvis av på bara senaste månaderna - det är guld värt. I lördags var jag själv och tävlade och tittade på flera ekipage och i söndags var jag figurant på en annan tävling och tittade på otroligt duktiga ekipage.

Fasta träningsdagar har jag också börjat med, kommer ju visserligen naturligt när man är en grupp som tränar tillsammans men det gör också skillnad. Mycket lättare att göra rätt saker när tiden är avsatt för det och inte tullas på.

Till en början var kära familjen lite chockad, eller som W sa;

-Mamma, det är jättebra att du är frisk, jag är verkligen glad för det, men det var lite skönt när du var dålig också för då var du alltid hemma.

This big

Så här stora var de - tänderna som Wille opererade ut i måndags. Inte undra på att han behövde sövas.

Godkänd BH

Har varit och gjort BH-prov med Mel idag och vi blev godkända! Så glad över duktiga gumman.

Kittlar dödsgott i kistan

För tre veckor sen var jag och gjorde muskelbiopsi. Väntar ännu på svaren från det men dagen efter började jag med kortison - och skillnaden är total. På mindre en ett dygn märkte jag enorm bättring. Kunde till exempel röra mig i sängen redan första natten och värken på natten försvann.Sen har det bara blivit bättre och bättre för varje dag som går. Stelheten och muskelsvagheten har liksom undan för undan försvunnit.

Jag kan promenera i rask takt (till och med mina berömda sjumilakliv är tillbaka), resa mig från stolar utan hjälp, gå i trappor, vrida på huvudet i bilen och se bakåt, öppna dörrar själv... listan kan göras hur lång som helst. Den lycka jag känner går inte att beskriva i ord, det är som att jag fått tillbaka mitt liv. Mig själv.

Hela tiden fram till tabletterna har jag kämpat, låter dramatiskt, men det är så det varit med ansträngd andning på grund av musklerna runt lungorna, tagit mig fram i skogen med ben som inte vill lyfta, på promenader med en kropp som inte kan, tränat med hundarna trots att jag knappt kunnat böja mig ner för att belöna.

Nu helt plötsligt gör jag allt utan ansträngning igen. Jag nästan gråter av glädje, det är verkligen helt obeskrivligt och ofattbart. Att ett par tabletter kan göra sådan skillnad. Hur bekvämt jag ligger i sängen, att jag kan hålla hundarna i koppel, att jag kan sätta mig på huk och resa mig igen. Förra helgens tripp ner till Jönköping. Att inte bara kunna åka så långt, sova borta utan dessutom kunna göra det själv igen - det är lycka!

Jag anstränger mig för att hålla mig i skinnet ett litet tag till och inte rusa ut på löptur. Eller det är ju i och för sig en sanning med modifikation, jag har redan provat :). Men insåg snabbt att det var för tidigt. Så nu ägnar jag mig enbart åt raska promenader men oj vad jag längtar efter löpning och mera träning.

Har inte fått slutgiltigt svar på vad det är jag har men det mesta pekar nu åt ett håll. Inte minst hur jag svarar på kortisonet bekräftar det. Nästa vecka ska jag lämna nya prover för att se om även sänkan gått ner. Och kanske få svar på biopsin.

Nu är det soffan och tvn som gäller med nya favoritgodiset - mörk choklad med havssaltsmak och pistagenötter - kittlar dödsgott i kistan. :). Trevlig kväll!

Väntar på svar från muskelprovet.

Ny bild på Anna Lou

Fick fina bilder på Anna Lou från i lördags som en superduktig tjej tagit. Tusen tack Nicole!

Pallplats!

Siri och Pia

Så stolt :))

Mystjejerna Tindra och Engla

Johannes blev av med lite tänder på innebandyn...

Helgen har rusat förbi och varit helt underbar. I fredags packade jag bilen för att styra ner mot Jönköping och övernattning hos bästa vännen Pia. Underbart o ses! God mat och fredagsmysigt babbel med Pia, Lisa, Siri, Hampus o Pierre.

På lördagsmorgonen var det dags för nästa etapp på resan - utställning för Anna Lou. I en rekordstor klass, 14 st tikar i 6-9 månader, skötte hon sig exemplariskt och kammade hem en tredjeplacering! Macke visade som vanligt toppenbra och jag är så stolt över min fina lilla tjej.

Sen var det himla roligt o träffa alla schäferkompisar och se alla fina hundar. Ett superarrangemang som verkligen var genomtänkt in i minsta detalj, inga tvivel om vilka som låg bakom all planering! Stor eloge till er alla!

Nästa anhalt var systeryster, Tindra, Engla och Fredrik. Tack söta syster för mat och god efterrätt! Samtidigt ringde Johannes och meddelade att han var på akuten för han hade slagit av tre tänder på innebandyn. Och när jag sen ringer till Pia och berättar det så sitter de också på akuten för Pierre hade gjort samma sak men på golfen! Skumt!

Barnen, som redan varit hemma själva hela dagen, fick gå ut med hundarna och medan de gjorde det passade Mel på att stjäla en halv chokladkaka på Tildes rum. Bilresan hem gick med andra ord ganska snabbt :).

Morgonnyheterna på TV4

Nu är Fredrik Steen på morgonnyheterna för att prata om hundarna som sköts i förra veckan.

Polisen sköt hundar för att rädda mans liv - Aktuellt - www.polisen.se

Polisen sköt hundar för att rädda mans liv - Aktuellt - www.polisen.se


Jag är så upprörd över detta hysteriska tillvägagångssätt så jag finner inte ord. Inte ens när de försöker förklara sig verkar det vettigt. Fullständigt vidrigt från början till slut. Och skrämmande.

Om nu hundarna var ett hot, vilket de inte verkade vara, förstår jag att man vill ha bort hundarna från mannen. MEN att skjuta vilt omkring sig som i värsta vilda västern?

Av det man ser på filmen fanns det inget hotfullt överhuvudtaget. Att de dessutom var kopplade gör det hela ännu mer knasigt. Och att de först bedömde läget som lugnt och sedan plötsligt inte och då genast gripas av panik. Nervsvaga poliser? Jag skakar på huvudet.

Bra träningstips!

Plus på ena sidan blir minus på den andra

Mina stunder när jag är helt ensam hemma är som små öar av andhämtning. När alla är hemma vill jag ha alla hemma så missförstå mig rätt nu, jag går aldrig och önskar att vara ensam. Men när jag plötsligt blir det, när alla är iväg på olika saker, då tycker jag det är skönt att göra ingenting.

Det är som om luften går ur mig och jag blir megatrött. Inte ens mat vill jag laga. Nu kan ju inte jag låta bli det ändå på grund av mitt låga blodsocker och ständiga behov av mat men jag lägger absolut ingen tid på det. Gör minsta möjliga.

När kvällen kommer vill jag bara gå och lägga mig och sova. Helst redan vid åtta men det är ju lite väl tidigt - FÖR HUNDARNA. Själv skulle jag lätt kunna bädda ner mig och somna då, utan problem. Så jag sitter och drar på det en stund för att hundarna ska få en så sen kiss som möjligt samtidigt som jag får lägga mig tidigt OCH sova länge på morgonen efter.

Eller det är i alla fall vad jag önskar men det är såklart här alltihop spricker. Den ekvationen går tyvärr inte ihop. Tullar jag på det på kvällen och lägger mig tidigt får jag leva med att gå upp på morgonen. Vare sig jag vill eller inte. Men på det stora hela blir det mer sömn i alla fall.

Inte så snyggt med blod

Haha, det är nästan lite humor. Idag skulle jag åkt på utställning med Harper men igår just som jag skulle trimma till det allra sista, fick hon ett olyckligt bett i öronsnibben av någon av hundarna. Inget stort och inget allvarligt men mycket blod. På en vit hund.

Idag på morgonen såg det ok ut så jag tänkte att kanske vi kan åka ändå men så snart hon började röra på sig blev det blodigt igen. Kan inte låta bli att skratta, så himla typiskt :). Men, det är säkert nån mening med det tänker jag då.

En mindre trevlig upplevelse

Igår var jag på gastroskopi - det var allt annat än en trevlig upplevelse. Som en som googlar på det mesta hade jag konstigt nog inte googlat på gastroskopi.

En jäkla tur det. Gjorde jag istället när jag kom hem. Hade jag läst allt jag hittade då hade jag aldrig kommit iväg.

Så jag åkte dit lyckligt ovetande om vad som väntade. Mitt stora bekymmer var istället att jag inte fick äta på morgonen innan jag åkte och en liten stress om att hinna/klara rasta alla hundar innan jag åkte.

Jag hade verkligen inte en susning och kan inte ens minnas att jag var nervös i väntrummet. Jag var där i mycket god tid och satt i lugn och ro och läste skvallertidningar.

Så blev det då min tur. En rar men allvarlig sköterska frågade hur jag mådde. Bra, svarade jag, men lite nervös, mest för att det kändes som att man skulle säga så.

-Det förstår jag, sa sköterskan, och fortsatte med lugn och låg röst, det är verkligen ingen trevlig undersökning det är väldigt obehagligt, det går fort men roligt är det inte.

Därefter gick hon noga igenom vad som skulle hända, hur det gick till och vad jag skulle göra hela tiden oavsett hur det kändes - andas lugnt och inte svälja, bara en gång när slangen skulle förbi struphuvudet tror jag det var.

Under tiden hon pratade visade hon slangen. Den lilla detaljen ja. En slang som jag föreställt mig var som ett minisugrör var istället allt annat än mini.

Nu började jag få flyktkänslor. Tänkte att jag skulle tacka för mig och strunta i alltihop. Men jag var kvar, lyssnade på allt om bedövning, sprutor och slem.

Så kom läkaren, lika lugn och pedagogisk han. Undrade om jag ville få en lugnande spruta (!). Ehh, behövs det? Ja kanske lika bra det farbror doktorn?

Men nej, det sitter i ganska länge efteråt, sa han så han undrade om det kanske räckte med munbedövningen. Vågade jag? Den smakar inte gott, varnade han, precis innan han sprayade bedövningen i munnen.

Och det gjorde det inte. Det smakade apa. Milt uttryckt. Medlet verkade med det samma och jag fick lägga mig ner på sidan. I munnen fick jag en skena att bita runt som slangen skulle gå igenom och om halsen hängde en haklapp. Tungan kändes som en stor boll.

Samtidigt som halsen kändes tjockare och tjockare som när man är riktigt förkyld kändes det som att det inte gick att svälja men det gjorde det. Så satte det igång. Kräkreflexerna kom med det samma och saliven slutade inte rinna. Jag blundade och andades det bästa jag kunde. Deras stöttande "Du är så duktig Martina, det går jättebra" var ovärderliga i stunden.

Efteråt kände jag mig både stolt efter deras beröm och ömklig som plågats så. Stackars, stackars lilla mig. Senare under dagen fick jag ett fint digitalt kort från mina underbara kollegor som tänkte på mig. Jag blev så himla glad, precis vad jag behövde.

Veterinärbesök

Har varit och förröntgat Anna Lou och det såg bra ut på både armbågar och höfter. Härligt! Trodde inte jag var nervös men nu känner jag mig helt klart lättad.

Skönt och veta att det ser fint ut. Fick också den äran att se alla stenar hon stoppar i sig. Låg som ett vackert band mitt i magen :).

La familia

Kunde inte fått en finare avslutning på semestern än ett besök från Systeryster, Tindra, Engla och Fredrik. Härligt o ses!

Första dagen efter semestern

Första dagen idag på jobbet igen efter fem veckors semester. Inledde med avdelningsmöte/fika där vi mest gick igenom hur vi haft det på semestern.

Upprättat några kom-i-håg listor, gått igenom och strukturerat mejlen, kastat det som ska kastas och lagt det som ska göras i att-göra-mappar. Bockat av det som jag redan åtgärdat.

Friskat upp mitt minne av viktiga lösen för olika jobbrelaterade program, upptäckt en mapp som försvunnit och påbörjat ett pressmeddelande - det är min dag så här långt.

Det slår mig hur snabbt man kommer in i det och hur förvånansvärt lite som förändrats. Det känns som om en hel sommar passerat och ändå spelas samma låtar på radion och det känns som vanligt. Nu är det dags för lunch.

Håll i hatten - här ska fotas!

Idag kommer min älskade syster och hennes underbara familj på besök, ska bli så kul! Längtar efter tjejorna Tindra och Engla så det inte är klokt. Ska se till att kameran är laddad nu genast sen kommer det smattra som värsta paparazzin.

Lilla T för många år sedan

Lilla Engla...

Och lilla Tindra, sötisar

Födelsdagsbarnet

Tror jag har en nöjd tonårstjej här hemma idag. Hårprodukter, smink, ny garderob, shoppingpengar och sist men inte minst en superfin tröja av bästa Olle & Siv.

Mer montering

Mister W och jag monterar byrå, går bra tycker jag.

Hipp hipp hurra

Idag ska vi fira världens bästa tjej miss T. Lilla gumman börjar bli stor. Älskar dig så finaste älsklingen!

Ännu en dag på ikea

Ena dörren till garderoberna var trasig så idag bar det iväg till det småländska storföretaget igen. Jag blir helt matt av att vara där. Allt är gjort för att man ska handla så mycket det bara går och för att så många som möjligt ska klämma in sig samtidigt.  Inte en endaste sak är egentligen för kundens bästa för ögonen utan allt handlar om att underlätta personalens arbete. Och vi är så dumma så vi går på det. Forslas runt i en förbannad labyrint som boskap.

Grrr. Men, trots allt är det prisvärt och nu har vi äntligen skaffat garderober. Även om vi dyrt och heligt svor att det får vara för sista gången. Allt ska ju monteras ihop hemma. Inte ens den minsta lilla pryl kan man få färdig. Skrattretande. Så hela dagen igår och så gott som hela dagen idag har gått åt ikeasaker.

På förmiddagen tog jag mig en ordentlig långpromenad med hundarna men jag hann inte äta lunch innan vi stack, tänkte att det inte gjorde så mycket utan att man kunde käka där. Jovisst! Det var det ett antal till som tänkte. Sjukt lång kö. Så det var bara till att stå ut med hungern tills vi kom hem. För att inte tala om blodsockret...

Ja, nä jag är väl på grinigt humör kanske. Men jag är i varje fall glad nu för att garderoberna är på plats. Nu ser jag fram emot att plocka in alla kläder och få bra ordning inför skol- och jobbstart.

Garderobsmontering

Idag har det inte varit hunddag:). Alla dogsen har fått vila och vi har koncentrerat oss på att fixa med garderober här hemma.

Först en nätt tur till IKEA på en sisådär tre timmar, sen bar det iväg hem för montering. Efteråt såg vi på den sjukt spännande handbollen.

På benen!

Inte utan att det känns en smula fantastiskt att jag faktiskt kan röra mig idag trots mina aktiviteter igår. Lycka.

Trötta och nöjda

Det är ganska skönt väder nu, soligt med en del moln på förmiddagen, lagom svalt och lite regn på eftermiddagen/kvällen. Bra dagar för hundträning.

Tog en riktigt lång promenad med Mel och Harper mestadels i skog och på härliga fält så de fick springa mycket lösa.

Efter 7,5 kilometer fick honeybun hämta upp mig vid golfklubben så vi kunde åka och handla hundmat. Många säckar och mycket pengar blev det.

Hemma igen var det dags att ta ut Messi och Anna Lou på varsin kortrunda innan jag tog med mig Anna Lou och la två spår efter varann. Hon är så himla noggran så jag kunde inte låta bli att klämma in en vinkel på det sista. Den tog hon med bravur.

Hemma igen tog jag med Mel på en kort cykeltur. En mycket bra dag med andra ord. Nu ska jag ta en dusch innan det är dags för middag. Runt mig ligger en drös trötta hundar.

Anonyma kommentarer

Tydligen har det inte gått att lämna kommentarer anonymt på ett tag men nu är det fixat igen.