Oskönt

Jag gillar inte kläder som sitter åt längre. Är det ett ålderstecken? Det är inte skönt. Det är obekvämt.

Nyfiken

Jag missade "Bonde söker fru" i onsdags. Varför tog inte Fredrik med sig Johanna till gården? Går det nån repris? När?

Äntligen!

Jag sitter och läser på SVD. Jag hummar o nickar o pratar högt för mig själv, "Jag visste det, mmm precis så är det. Kvällsmänniska ja... just det. Det skulle de tänka på. Bättre o följa sin rytm, mer effektivt, mmm har jag alltid sagt..."

Objektet för mitt hummande är en artikel om sommartidens inverkan på vår hälsa. En europesisk studie har gjorts på Ludwig-Maximillian-Universitetet i München. Studien visar att det kan vara skadligt att ändra tiden för vår hälsa o värst är det minsann för oss kvällsmännikor.

Varenda gång det är dags för att ställa om klockan till vinter- eller sommartid undrar jag varför. Det är lika jäkla plågsamt varenda gång. Alltid värst på våren. Men likväl ett helsike. Min kropp är inställd på den gamla tiden i flera månader efter "den nya tiden". Och lagom till jag vant mig är det dags att ändra igen. Å så där håller det på. År efter år.

Värst är det med den sortens människor som hurtfriskt utbrister "Men det är väl inte så farligt, det blir ju mycket ljusare på kvällarna!" När man står vid kaffeautomaten knappt vid medvetande o tar fel sorts kaffe för tredje gången.

Ja men det blir det väl för fan ändå, utan att man behöver ändra klockhelvetet.

Å sen är det den där konstiga inställningen som råder i det här landet att allt ska göras på morgonen. Ju tidigare desto bättre. Då är man tydligen duktig. Men vad spelar det för roll vilken tid man gör saker på?

Men jag lägger allt det där bakom mig nu. Jag är lycklig. Jag har fått upprättelse. Jag ska skriva ut artikeln och rama in den o sätta upp på väggen.

Men jag ska nog plasta in en oxå o alltid bära med mig o sen ska jag näsvist vifta med den så fort nån morgonpigg jävel börja kvittra om morgonstunden som har guld i mun.

Tre saker

Tre jobb jag haft i mitt liv: kioskbiträde, butiksbiträde, vårdbiträde.
Tre platser där jag har bott: Halmstad, Sollebrunn (det söta lilla samhället som ingen vet var det ligger nämns flera gånger i Stieg Larssons "Flickan som lekte med elden"), Jönköping.
Tre serier jag gillar att se på TV: Mia & Klara, Bonde söker fru, Scrubs (fast min älskling säger att jag bara tittar på Mia & Klara till allt annat sitter jag bara i soffan två minuter i taget).
Tre av mina favoriträtter: Allt med kött.
Tre platser där jag helst skulle vilja vara just nu : Australien, Galpagosöarna eller varför inte i sängen.

Märta is

Väldigt händig om jag får säga det själv.

Orolig över systerami.

Trött.

Monster o farliga djur

Man kan undra vad jag gör uppe så här dags. Det hör inte till vanligheterna. Oftast har jag somnat för länge sen med boken antingen över näsan eller på golvet nedanför sängen.

Sonen har hög feber. Han yrar. Han gör alltid det när han får feber. Enda sedan han var liten bebis. Då var det hemskt. Ren tortyr o se honom så rädd och inte kunna lugna honom.

Han är i nåt mellanläge, inte vaken och inte sovande. Alla saker i rummet är otäcka ting som kommer emot honom. Han behöver fly från dem. De är livsfarliga.

Jag lugnar. Ger honom vatten. Pratar med honom o försöker väcka honom från hans drömmar. Ibland går det att resonera med honom men plötsligt är han tillbaka i drömmen igen och skriker åt mig att akta mig.

-Titta där!

-Var?

-På väggen titta på väggen!

-Vad ser du på väggen?

-Ser du inte på väggen där! Akta!

Overkill

Det är bara detaljerna kvar. Min senaste Elle Interiör ligger på sängbordet och väntar på att få bli min inspirationskälla.

Jag har kapitulerat inför det blå kaklet i köket. Till och med jag inser att det är en smula överdrivet att göra om ett helt kök innan man flyttar.

Jag kompromissar. Därav min hang-up på Lexington. Det är min enda räddning. Tanken på det gör mig villig att stå ut med kaklet och till och med rätta mig efter det.

Före och efter

Lite smånöjd är jag allt. Inte för att jag skulle inreda så här om jag skulle bo kvar. Men i stajlingsyfte funkar det. Jag fixar lite här o lite där. Kanske inte ultrafint men lite fint i alla fall.

Hade egentligen planerat att sy en ny gardin med ett Lexingtoninspirerat tyg men när jag plockade runt bland sakerna för att fortsätta med kontoret så hittade jag en gammal trägardin. Den får duga.

Putsa på ytan

Ibland har jag ett inlägg som inte blir publicerat på en stund. Det kommer lite saker emellan o så helt plötsligt kan jag inte använda det längre. För att jag helt enkelt inte är i det tillståndet längre.

Nu är det så. Jag var rasande för några timmar sedan. Fullständigt oresonlig. Nu när jag tittar på vad jag skrev så tänker jag: "Nämen, vilken otrevlig ton, så gnällig du är nu. Bort med det".

Nu kräver jag att vi ses

Berta! I veckan får vi ta o ses. Jag är fullbokad men på nå't sätt får det gå.

Helgen som gick

Helgen har varit bra. Startade visserligen med en fadäs som hette duga men den tänker jag inte berätta om. Den är helt min egen o jag skäms som fan. Bortsett från det har det varit kanon. Vi åkte till Jönkan på fredag direkt efter jobbet. Kom i väg utan dröjsmål (hör inte till vanligheterna).

Fick ordentlig sovmorgon på lördagen o på kvällen var det dags för tjejmiddag. Alltid trevligt o sitta o pladdra lite. Om livet, karlarna o partandet som det var förr (för nuförtiden är det dåligt med det). Sen skvallras det ju förstås lite lagom o det är inte tråkigt det heller.

Och idag har jag fikat med en kompis. På stan! Det är banne mig rekord. Minns faktiskt inte när jag fikade i Jönkan sist. Men det var nog tusan med samma person.

Och igår målade vi. Det var faktiskt vi som gjorde det. Min lille Kronblom skulle aldrig komma på tanken att måla men om jag börjar då tar han vid liksom. Det är så med allt har jag märkt. Först retade jag mig på det. Om jag till exempel lagar mat i köket o läser en tidning samtidigt så tar han min stol och min tidning så fort jag reser på mig för att titta till något på spisen.

Men jag nu har jag lärt mig att utnyttja det. Så igår började jag måla i köket o så fort jag la ner rollern var han där o fiskade upp den. Vips så hade han målat hela köket. Åhh, vad du är duktig! Och snabb! Sa jag berömmande till honom. Han sög i sig alltihop o pös av stolthet.

Pigg igen

Lexingtontema. Det ska jag köra i hela köket nu. Det ska bli så mycket Lexington så man praktiskt taget tror att man är i en Lexingtonbutik.

Å så måste jag nog fixa muren. Den ser för jävlig ut o hur ogärna jag än vill erkänna det så har mäklaren rätt. Den måste pimpas.

Ja, jo, jag vet. Jag har ju bestämt mig för att sälja. Men det var det som var det fina med farbrorns besök. Nu kunde han ju ta en titt på muren oxå o ge ett o annat råd. Han kanske till o med kan göra något åt det om jag har tur.

Kom just in från en löpartur. Ögonen glittrar o jag har rosor på kinderna. Tänk vad lite löpning kan göra med en trött mamma. Nu känner jag mig som en 22-åring igen.

Glömsk

Sitter o väntar på besök från en gubbe som ska kika på mitt gästhus. Om jag (eller rättare sagt han) fixar till det lite kan jag kanske hyra ut det o så betalar det hela huset o så kan jag ha kvar det som sommarställe.

Igår kväll när vi gått o lagt oss älsklingen o jag, ropade jag till o satte handen för munnen med ögonen uppspärrade.

-Vad är det nu då? Sa älsklingen.

Jag satt fortfarande tyst o bara glodde.

-Ja men säg då, alltså du får sluta med det här. Jag blir rädd. Du glömmer ju allt nuförtiden.

-Han som skulle komma o titta på gästhuset skulle ju komma idag på morgonen. Men, det har väl inte ringt på dörren? Eller telefonen? Eller gjorde de det? Har du hört nå’t? Ååh, vad pinsamt stönade jag.

Älsklingen suckade. Men så plötsligt kom jag på, det är på söndag morgon han ska komma. Just det. Det är luuugnt.

Jag tänker inte berätta vad, men på förmiddagen igår hade jag glömt något väldigt väsentligt. Något som fick mig att deppa ihop totalt. Något jag absolut inte får glömma.

Jag skyller på mina sjukt intensiva dagar på jobbet. Om jag har det riktigt stressigt där kan jag bli lite mer disträ hemma. Å jag skyller det på att denna vecka varit proppad o att jag åkt fram o tillbaka på kort tid.

Möten

Sent på eftermiddagen igår meddelade chefen "Jag satte dig på ett möte imorgon kl 08.15."

-Visst, sa jag, och log.

-Jag skämtar inte sa han.

-Nä, sa jag, det är ok.

Först skulle vi ha möte (han o jag) kl 13. Jag småstressade med lunchen o mina rara kollegor slängde också i sig maten för att vi skulle vara tillbaka på kontoret till prick kl 13. Fast jag visste. Och de visste. Det fanns inte en chans på miljonen att han skulle vara där till kl 13.

13.40 gled han in på kontoret. Jag frågade om han glömt mig. Nä svarade han, kan vi ta det 14? Visst inga problem svarade jag.

Kl 15 började jag tröttna på att vänta och tjata. Frågade om han hade ont om tid för i så fall kan vi ta det en annan dag.

-Mmmm, ska vi säga om tjugo? Men bara 15? Är det ok?

Jag var fullsketen med jobb o hade varken tid eller lust att vänta på att han skulle hinna. Efter ytterligare en timme kom han förbi o slängde ur sig att han bokat upp mig på nästa morgon. Jag trodde han menade med honom (det var därför jag log).

Så var det inte. Jag skulle ta ett av hans möten. Ok, inga problem.

Precis innan han skulle gå hem meddelade han att vi tar vårt möte kl 16 nästa dag.

-Va!? Skrek pojkvännen i falsett, då kommer ju inte du hem förrän tidigast 18! (vi hade planerat att åka sisådär 35 mil på kvällen så man får förstå att han blev lite upprörd).

Du, sa jag, jag är helt övertygad om att det inte blir något möte (och dessutom hade jag ju ett eftermiddagsmöte som jag inte trodde skulle bli klart till 16).

På morgonen idag meddelade chefen att han inte kommer till jobbet. Alltså, inget eftermiddagsmöte.

Men det hade jag inte tid och tänka på jag var tvungen att dra iväg på mitt morgonmöte som innebar att jag fick stuva om ett annat telefonmöte jag planerat in. Men det gick inte att flytta till eftermiddagen för då hade jag andra möten.

-Ursäkta, sa taxichaffisen när jag avslutat samtalet, men möte på en fredagseftermiddag, det var det dummaste jag hört. Jag har också jobbat på kontor o jag bokade aldrig möten på fredagar.

Nä, tänkte jag tyst för mig själv, o det är kanske därför som du kör taxi nu...

Längre än vanligt

469. Ganska långt faktiskt. Men nu börjar jag få lite panik, vill inte att boken ska ta slut.

Go' natt

Jag är på sidan 433 nu. Vi ska se var jag är imorgon. Brukar somna med boken i handen efter några rader. Vaknar av dunsen. Släcker lampan. Sover vidare.

Är lite nöjd över min insats ikväll. Tvättstugan. Den var... inte rolig. Men på nå't mirakulöst sätt har jag rensat upp det värsta, tvättat några maskiner strukit en skjorta till imorgon, packat mina grejer och packat ungarnas gympapåsar.

Å du, gulliga, underbara vän som ringde o berättade att ni ska få barn, jag är så glad för er skull.

Å så förresten på familjetemat, spana in klippet. Det är helt underbart!

Trendkänslig soffpotatis

Jag är väldigt trendig läste jag i Aftonbladet i helgen. Det är ute att clubba o inne att ligga hemma i soffan o softa. Shit alltså, va trendig jag är!

Cash is king

Pengar. Ett jädra irritationsmoment. Är och handlar. Behöver cash. Inga problem jag får ta ut 500 över beloppet (inte mindre för dom måste spara på sina hundralappar).

Fine. Sen ska jag betala till presenten. A, men om polaren inte har växel då? Perkele.

Eller i närbutiken på hörnan, där får man inte handla med kort om man handlar under femtio kronor.

Man ska använda kort. Man ska betala över internet. Men det ska vara jävligt besvärligt. Helst.

Tjohoo!

Stureplanskillarna fälls för våldtäkt!

Det finns hopp om mänskligheten ändå.

Besvärliga människa

Körde ihop sig lite igår. Jag hade bokat möte med mäklarn på eftermiddagen efter jobbet. Men extrainsatt internmöte ändrade de planerna så på morgonen ringde jag mäklaren o lämnade meddelande på hans mobil för att ställa in vår dejt.

Men mäklaren hade inte fått mitt meddelande. Inte förrän han suttit utanför mitt hus o väntat i en halvtimme, då hade han ringt o lyssnat av sitt mobilsvar. Å lagom till det svängde jag in på infarten.

Fan. Jag som hade avbokat. Nu utbröt verkligen kaos. Ungarna var dödströtta, griniga o hungriga. Jag var exakt likadan. Jag vägrade släppa in honom. Vi gick runt på tomten lite o resonerade medans barnen sprang ut o in o tjatade.

Vi bokade nytt möte o jag rusade in för att laga mat till barnen. Han sa att han förstod. Men inombords tror jag han kokade o tänkte "Jävla besvärliga människa nu är jag ju här, ska det vara så förbannat svårt att få det här gjort".

Jag hann precis få maten klar tills min kvällsdejt dök upp. Vi tog en långpromenad o pratade om livet.

Jag är så jävla fast

Jag är helt hooked up nu. Facebook är ju hur bra som helst. Förutom igår när jag höll på o få tokspel på att en jäkla video låg där utan att jag valt det o jag inte fick bort den. Men bortsett från det.

Sanslöst! Gamla vänner man har. Såna man skulle stå o prata länge med på stan om man sprang ihop fast man aldrig gör det längre. Springer ihop alltså. Såna människor man rådiggar. De kan man så himla enkelt hålla kontakt med.

Jag är såld. Jag är det.

Barnen o jag tittade på ensam mamma söker ikväll. De är lika roade som mig över att mammorna letar pojkvänner. Plötsligt sa sonen "Det är lite tråkigt att X åkt hem."

Om det var för att han verkligen menade det eller om han bara kom på att han är tacksam över att det inte är hans mamma som är med i programmet, vet jag inte. Men gulligt var det.

Tji fick ja

Haha! Vad fisförnäm jag är. Jag trodde verkligen att jag var ensam om att avsky åsynen av Jidhe. Igår köpte jag Aftonbladet på väg hem från golfrundan - läsarna kräver att Jidhe slutar.

Idag såg jag reprisen av "Fredag hela veckan". Där driver de med hans tupé.

Jag har visst inte så udda åsikter som jag tror.

Lördag kväll

Vinet i handen o nu är det fotboll!

Livet i en ask

I veckor har jag gått o stört mig på Peter Jidhe. Jag klarar inte av den fjanten. Inte nog med att det ser ut som att han har peruk, han verkar dessutom satt den bakofram.

Kan inte för mitt liv fatta varför man ska behöva titta på den sopan. Nu e ju inte jag nån idolfantast men jag är ju tvungen o se skiten när både pojkvännen o barnen slaviskt följer det.

Sen har jag visst missat en hel timme lång intervju med Zlatan på tv 4. Hur fan gick det till? Varför har ingen sagt nåt till mig?

Kent. Det är ett annat fenomen jag inte har tålt. Förrän nu. Jag tycker deras senaste singel är grym. För första gången någonsin byter jag inte kanal när jag hör dem. Men den har inte fått så bra kritik. Ganska typiskt.

Amanda, du är grym, varför valde du en skitlåt med fuckingupphåsadeCardigans? Jag är besviken på dig.

Ja, det är veckan innan.

Ungdomsvåld?

Hörde en intressant kommentar på nyheterna igår om "ungdomsvåldet" som det pratas om just nu. Han var nån slags expert och sa att man måste sluta kalla det ungdomsvåld. Att man skulle benämna det vid dess rätta ord, mäns våld.

Han menade att 97 procent av allt våld begås av män. Och att det är det våldet som kryper ner i åldrarna. Att det inte handlar om "ungdommars" våld. Det tyckte i alla falljag lät vettigt.

Trögt

Allting tog emot ikväll. Precis allting. Vet inte om det beror på att det varit en intensiv vecka på jobbet med mycket möten eller om det bara beror på att det är veckan innan.

Jag hittade ursäkter för allt så snart jag kom innanför dörren. "Jag kan inte springa nu för jag måste äta. Jag kan inte laga nåt för jag är för hungrig. Jag kan inte gå för det är för dåligt väder. Jag ska ta lite choklad, bara lite för det är jag värd...

Eller så beror det bara på dagens lunch vi åt. Alla var överens om att vi skulle få svårt att jobba efter den. Det kanske slog till när jag kom hem?

Trots alla ursäkter blev det till slut en långpromenad med hunden, en maskin tvätt i ordning o lite plock i köket. Men först efter att jag unnat mig ett bad. Det är konstigt, borde blivit ännu segare efter det men det gav mig faktiskt ny energi.

Morgonsurr

Usch. Det är kallt idag. Tre minus när jag gick upp. O mörkt. Fy tusan.

Sitter med mitt kaffe o huttrar.

Jag saknar Schulmans blogg. Det finns ingen annan jag så frekvent surfar in på (förutom min vänners bloggar då).

Magnus Ugglas blogg roar mig. Men bara lite. Schulmans frus blogg, tja den får ju funka men den kan ju inte på långa vägar jämföras med hans.

Så, i tomrummet efter Schulman, har jag fördjupat mig i Facebook. Är fortfarande lite kluven till det. Men samtidigt, det är himla kul när gamla vänner hör av sig. Såna man aldrig springer på längre.

Tidsoptimist. Det är jag i stora mått. Tittar på klockan, om tjugo minuter måste jag åka. Det är luugnt. Eller inte.

Vackert par

Detta är jag o min pojkvän. Tecknade av min dotter. Han säger hej. Jag säger hejsan.

När lammen tystnat

Jag vet inte när jag kan gå o lägga mig. Jag vet inte om jag överhuvudtaget kan gå o lägga mig ikväll.

Jag har glömt mina duntäcken på balkongräcket. De har hängt där sen i morse. Det är noll grader ute.

De är hårda. Jag kommer frysa.

Jag har upptäckt ett nytt ord. Eller rättare sagt ett ord som folk använder i tid o otid just nu. Pitch. Det verkar omåttligt populärt. Används med fördel i alla sammanhang.

Å när jag ändå pratar om sånt så måste jag nämna Enskede Värdshus. Jisses vad god mat de har där. Supermysig restaurang som ligger helt off. Gudomlig mat. Husets grillade lamminnerfilé. Passade perfekt efter en dag på golfbanan (sådär ja, fick jag med det oxå).

In i vardagen

Jodå, då var man tillbaka i verkligheten. Slut på softandet i storstaden.

Maaaamma! Ropen ekar i huset. "Jaaag behöver kläder!!!! "Mitt jäkla hår är så rufsigt, jag måste kamma det med en jävla skitkam, var är kammen - MAMMA!

Upp o hoppa, morgonstund har guld i mun o allt det där. Så får man tänka för att vara den goda moder man så gärna vil vara. Inte konstigt att jag sover som en klubbad säl på min spa-vecka.

Bra men kort

Det var så väldigt mycket i huvudet idag när jag åkte hem. Sånt som jag tänkte jag ska skriva ner i bloggen. Men jag minns inte. Det är ofta så. Nu ska jag sova istället.

Trötter

Jodå. Hela helgen gick till... trumvivel... golf.

Kvällen på Café Opera blev inte så lång. Höll för övrigt på o hälsa på Wikegård när jag såg honom komma nerför trappan. Tyckte jag kände igen honom som en gammal kollega men som tur var hejdade jag mig i sista stund.

Inte för att det hade gjort något. Jag är säkert inte den enda som hejar igenkännande, men ändå, hade ju varit lite lökigt.

Det är ju helt galet vad tid det går åt på golfbanan. Drivern gick som den skulle. Rakt och långt. Inget o klaga på där. Närspelet däremot. Nja, det gick inte så bra.

Snart dax

Sitter o laddar inför dagens runda. Ska bli hur kul som helst. Igår var jag ute o testade min nya driver. Det hur bra som helst! Jag var lite orolig över att jag inte skulle få in ett enda slag med den. Fråga mig inte varför, men jag tycker de är lite läskiga. Men den var inte läskig. Den var super. O den är min.

Veckans höjdpunkt

God lunch har just avverkats i goda kollegors lag. Diskussionsämnena för dagen var uteliggare, överhettning på bostadsmarknaden, konsultarvoden och humorserier.

Det är veckans höjdpunkt när vi får besöka favvostället. Men det kräver lite logistik. Vi får dra tidigt för att få bord. Det är ett populärt ställe. Och som sig bör såg vi även idag en kändis. Idag var det Stefan Sauk.

Äntligen!

Igår gjorde jag det. Jag köpte min driver. Suck. Vad härligt. Ikväll ska jag ut o träna med den. Valde mellan denna underbara Nike klubba o en Cobra. Men Nike vann. På grund av sitt utseende. De är jämförbara i övrigt. Förutom en liten detalj. Cobran är lite snällare, något mer förlåtande mot slajsar.

Gulp. Jag har en tendens att slå lite till höger. Ibland. Men va fan. Den är snyggare. Och jag ska ju bli bättre. Å den är mycket snyggare. Å de är jämförbara. Å den har mer loft. Det ska jag ha. Å den är lite kortare.

Det här blir bra. Så jäkla bra. Äntligen.

Vad var det som hände?

Jag har missat nå't. Jag missade den omtalade kritiken som Schulman påstås ha riktat mot en kollega på Aftonbladet.

Det är ju uppenbart att detta är en pr-kupp. Han kommer snart att poppa upp igen fast i en annan form. Under tiden snackar alla om fenomenet.

Klart att han skriver att han inte känner igen det monster han blivit. Det väcker frågor och intresse. När han är tillbaka förväntas han vara en annan mer ärlig och sann person.

Det är ju klockrent. Självklart kan han inte mala på i samma stil som förut. Men varifrån kommer det fåniga snacket om att han skulle tvingats gå? Om det är så, har han fullt medvetet drivit fram det själv.

Under tiden, i väntan på den store bloggkungen, läser jag till och med hans frus blogg. Och i avsaknaden av honom kan jag tycka att hon är lite underhållande. Men bara lite. Trots att jag tycker hon skriver som en kratta o verkar ha minst sagt märkliga åsikter.

Så jäkla bra

Hur cool är inte Amanda! Hon är ju bara så skön. Å vilket störtskönt låtval. Hon är min absoluta favorit. Tittar inte ens på programmet. Tvn stod på i vardagsrummet o jag satt på övervåningen. Jag vet inte hur många som sjöng utan att jag ens hörde det. Men när Amanda satte igång... jag var bara tvungen att gå ner o kolla. Hon är grym.

Ny favorit

Haha! Han e ju underbar. Magnus Uggla. Ny favorit.

Efter regn...

De spelade en låt på radion idag som jag nästan glömt bort. "Stronger" med Sugababes. Jag lyssnade mycket på den när jag var på väg ut ur mitt äktenskap. Jag kände igen mig mycket i texten som nästan kändes skriven åt mig o den fas jag befann mig i.

Jag var säker på mitt val. Men jag kände mig ganska ensam i mitt beslut. Å vart jag än vände mig möttes jag av rädsla. Kommentarer som "Men ska ni verkligen, ni som är så bra, ni måste kämpa lite" var mer regel än undantag.

Alla tog för givet att jag började min process i samma stund som jag berättade. Det var få som förstod att min "nyhet" hade föregåtts av flera års vakuum o tvivel. Att jag redan vänt o vridit på problemet tills jag inte längre kunde se någon annan utväg. Bara tanken på att vara ifrån mina barn en endaste dag var ju omöjlig.

Men hjälp vad deppigt det här blev. Det var ju inte meningen! Det var ett bra beslut. Kom bara o tänka på hur ensamt det var i själva funderingen. Men det var ju bra, för då var jag verkligen tvungen att ta hjälp av mig själv. På djupet.

I’ll make it through the rainy days
I’ll be the one who stands here longer than the rest
When my landscape changes, rearranges
I’ll be stronger than I’ve ever been
No more stillness, more sunlight,
Everything’s gonna be alright

I know that there’s gonna be a change
Better find your way out of your fear
If you wanna come with me
Then that’s the way it’s gotta be
I’m all alone and finally
I’m getting stronger
You’ll come to see
Just what I can be
I’m getting stronger

Sometimes I feel so down and out
Like emotion that’s been captured in a maze
I had my ups and downs
Trials and tribulations,
I overcome it day by day,
Feeling good and almost powerful
A new me, that’s what I’m looking for

[bridge]
[chorus]

I didn’t know what I had to do
I just knew I was alone
People around me
But they didn’t care
So I searched into my soul
I’m not the type of girl that will let them see her cry
It’s not my style
I get by
See I’m gonna do this for me

Min egen slasktratt

Gick förbi två tjejer på väg till jobbet idag. Just när jag gick förbi sa den ena till den andra "det är bara en så olustig känsla" o det lät precis sådär som det gör när Mia & Klara pratar.

Jag kände mig glad att det tydligen finns fler såna. Än mig menar jag. Som pratar om saker som känns konstiga eller udda fast det egentligen inte är viktigt. Ibland märker jag att en del av mina vänner (som tur är inte alla) blir trötta på mitt... babbel. Mina små analyser av oilka saker.

Jag har upptäckt att bloggandet är så bra på det sättet. Jag kan skriva mina oväsentligheter, babbla o analysera helt fritt å ingen behöver få skavsår i öronen. Jag slipper se eller höra hur personen bara vill att jag ska sluta prata om det där som jag maler om.

Fullproppad vardag

Sätter mig i soffan med laptopen i knät, surfar in på mejlen o ser att jag fått en ny vän på Facebook. En sån där vän man har som man träffat nån gång o tycker jättemycket om men aldrig hinner träffa. Vardagen kommer liksom alltid i vägen.

Då är ju Facebook helt underbart! Jag blir jätteglad av att ha alla dessa vänner där. Dom man av olika anledningar inte kan hålla den kontakt med som man vill. Som man blir påmind om, kan skicka meddelande till o prata med ändå.

Jag tror inte Facebook är en fluga, jag tror det är början på något mycket större. Vår tids adressbok helt enkelt.

Hon är ljuvlig

Igår inhandlade vi en styck korg att hänga på dörren under brevinkastet. All post har nämligen blivit uppäten de senaste veckorna. Men nu är det slut med det.

Vi köpte kuddar oxå, så i natt har vi sovit gott.

Å jag har insett att jag fallit för den lilla damen som flyttade hem till oss i juni. Jag är fast. Hon skulle kunna linda mig runt sitt lillfinger om hon haft nåt.

Inte ens när hon får sina busryck o far runt som ett torrt skinn o man nästan bara ser vitorna på henne o hon tar ett enda skutt o plötsligt står med alla fyra tassarna på matbordet, inte ens då blir jag arg längre.

Här e jag!

Jag koordinerade min lördag minutiöst. Lagade maten o bredde mackor o stekte ägg redan på morgonen. Rastade båda hundarna. Slängde i tvätt. Prick klockan tolv serverade jag barnen plus två av deras kompisar lunch (då hade jag redan ätit min fiberberikade havregrynsgröt och två äggmackor).

Sen bar det iväg. Mot golfbanan. Det hade regnat hela dagen men när vi gick ut sken solen. I alla fall ibland.

Kompisens "Du vet väl att en golfrunda tar minst fyra timmar, hur ska du göra med maten?" ekade i mitt huvud. Ja det vet jag minsann tänkte jag nöjt. Jag var uppe tidigt idag för att hinna få i mig så mycket mat som möjligt plus att hinna göra fina äggmackor att ta med. Ha!

Det är bara det att de låg kvar i kylskåpet. Suck. Du kan köpa mat i restaurangen på hål nio, tröstade pojkvännen. Restaurangen var stängd.

Så nu har jag lärt mig några saker:

1. Golf tar j-vligt lång tid.
2. Jag blir arg.
3. Jag blir ännu argare utan mat.
4. Bara en järnsjua räcker inte på en 18-hålsbana.

Men jag övar vidare på:
1. Mitt närminne (ett måste för att få med mig min mat)
2. Mitt temperament.
3. Hitta en driver.