Bil på glid

Vi fick tårta och vin på kontoret en kollega har nämligen blivit pappa till en liten tjej. Inte jag såklart, har slutat med onyttigheter ett tag. Men jag köpte mig en ProViva Female, mango och den var sjukt god! Mums. En sån blir det fler gånger.

Ikväll har raringen lovat att följa med mig i spåren alltså blir det ett snabbt pass med kräkreflexer efteråt.

Imorgon drar vi på konferens. Redan kl 07.00 ska jag plocka upp folk runtom i stan. Jädrigt tidigt. Hua. Sen stannar jag i jönke resten av helgen.

Sen var det ju det där roliga som hände häromdagen när jag skulle köra upp bilen för vår isbelagda och glashala backe (som det inte ens går att gå i). Jag kom halvvägs. Sen var det stopp. En liten stund. Innan jag först sakta, sen allt snabbare kanade bakåt mot det branta diket på sidan.

Mera boost

Det är verkligen inte lätt att vara positiv och glad när vädret är så här trist. Men jag försöker att sträcka på mig, andas och le utav bara sjutton för att signalera till min hjärna att jag är pigg, glad och stark.

Igår boostade jag mig med en äggsmoothie, som en liten vitaminkick. Nu ska jag gå ut och leta upp en smoothie på stan när jag köper frimärken och postar ett brev. Läste att ProVivas Female ska vara bra.

Eller jag kanske ska ta o pigga upp mina kollegor med lite godis?

Coachar mig själv lite

Tänk positivt det är det bästa sättet att få energi!

Jag har kämpat med det hela dagen, står och tjurar över att bussen är fem minuter sen och det är kallt och slaskigt. Retar upp mig på att det är kallt hemma. Blir irriterad på att det är så halt nerför backen så att jag håller på att slå ihjäl mig.

Sen kommer jag på att min attityd är för trist. Och då minns jag att jag ska tänka positivt.

Inte alltid så lätt såna här mörka (jävla) dagar :).

Ska vitaminkicka mig med en hallonsmoothie, och så ska jag genast gå och hämta lite frukt.

Och så ska jag tänka på det vanliga, tre saker jag är tacksam över.

Kallt som i Sibirien eller nåt

Så in i norden kallt idag. Här inne. 15 grader när jag gick upp. Det är nog mer än inställningarna det är fel på. Nåt verkar gått sönder helt enkelt. Brrrr.

Freezing cold

Det är jädrigt kallt här just nu. Något är fel med pannan. Innetermometern visar på 16 grader idag. Golvet är som is. Hu.

Och vi är så förbaskat lost. Vår panna är sååå bra och lättöverskådlig och lätt att ställa in minsann. Men vi fattar inte hur.

Bra dag

Jag har satt upp lite mål för 2009, har jag berättat det? Jag tittar på dem flera gånger i veckan för att påminna mig om vad jag vill. Idag har jag sprungit och styrketränat.

Inte många knop

Mitt tillstånd i går var, kort och gott, bakis. Tål inte mycket. Mådde illa och hade ont i magen fram till 14-tiden. När det äntligen släppte gick jag ut och la ett spår med Mel och tränade lydnad.

Spåret gick inte helt hundra men resultatet blev ändå väldigt bra. Hon tog alla apporterna klockrent och la sig vid dem. Däremot missade hon en vinkel och gick åt fel håll. När hon tagit en väl stor sväng och inte verkade hitta det kopplade jag bort linan och kopplade henne i vanligt koppel.

I närheten av vinkeln satte jag ner henne och kopplade på selen igen. Sen kommenderade jag spår och hon tog det perfekt utan tvekan. På den delen av spåret fanns det en apport och slutet kvar.

Tempot var lite för högt igår igen. Trots att vi ägnade oss mycket åt apporterna. Och slutet var bra. God, kladdig hundmat på burk och kamp och lek. Men trots det ville hon fortsätta spåra när vi lekt klart.

Jag tror att spåret hade legat lite för kort tid plus att det gärna hade kunnat vara lite längre. Men jag är nöjd för det som funkade, funkade riktigt bra. Sen tränade vi linförighet och apportering och avslutade med driftövningar. Många steg framåt.

Men det var ungefär allt vad jag orkade med igår. Så fort vi var klara var jag snabbt tillbaka i soffan igen. Låg och sov och orkade inte ens äta. Men efter att sussat en stund till handbollen vaknade jag till liv och kände mig inte bakis längre.

After work

Nu bär det iväg på after work. ;)

Hur kul e de?

Hå hå vad jag har haft roligt idag. Mitt tangentbord har pajat på min nya dator. Vilket innebär att vissa tangenter inte fungerar. Mina anteckningar från förmiddagens möte ser därmed ut som "hej-kom-och-hjälp". Milt uttryckt.

Man kan tro att jag har grava problem med att stava.

Här kommer en annan sak jag tycker är grymt kul. Kan inte sluta skratta åt det. "Älskar du att vinna men hatar att förlora?"

Godmorgon!

Har varvat styrketräning och löpning den här veckan så nu har jag träningsvärk i benen efter att provat på utfall.

Lydnad har vi också hunnit klämma in mellan vardagsbestyren. Det går framåt. Inga spår i mörkret så det får det bli i helgen. Jag har köpt en sån där sak ni ville jag skulle köpa, och så har vi tränat på det ni sa.

Men det har varit en motig vecka. Är sjukt trött i hela kroppen och igår satt jag i soffan ända till klockan åtta innan jag lyckades masa mig ut. Somnade till och med en stund.

2 kg om dagen

Det sa Ara på Mästarnas Mästare. Han äter 2 kg frukt om dagen.

2 kg om dagen. Frukt.

Minne som en guldfisk

-Ikväll är det Mästarnas mästare på TV, sa älsklingen igår.
-Vad är det för nå't?
-Skojar du?
-Nä, vad är det för något?
-Du är helt otrolig, minne som en guldfisk älskling, det har du.

Guldfiskar är söta. När jag var liten hade vi två stycken, de hette Sluggo och Lisa.

"Mästarnas mästare", gamla idrottsstjärnors Robinson, var bra. Fast jag hade glömt bort det.

På måndag ska jag klippa mig. Lutar åt kortare och blondare igen.

En härlig helg!

Helgen inleddes med bowling direkt efter jobbet. Tilde är grym, det var nära att hon slog mig. Johannes är alltid överlägsen och Wille gör det snyggast.

I lördags drog jag och ungarna iväg ner till Jönköping för att fira Wille hos systeryster, träna hund och umgås med min underbara vän "Berta".

Vi serverades god mat och Wille fick en fjärrstyrd helikopter av Freddan (och syrran såklart). Freddan är världens bästa presenthittare. Kommer alltid på nåt bra. På söndagsförmiddagen bar det iväg ut till Peter och Lottie för att stämma av träningen och få lite tips och korrigeringar.

Jisses, de där två är helt otroliga! När jag kom dit kl 11.00 på förmiddagen hade Lottie varit inne i stan och hämtat en hungrig tonårsson. Kvällen innan hade hon inte somnat förrän runt fyra. Vi höll på och tränade i nån timme. Totalt engagerade båda två hela tiden.

Direkt efter drog de iväg på nästa träningspass ute i Furusjö i ett par timmar innan Lottie åkte och jobbade. Jag är så grymt imponerad av de där två. De har ett sanslöst tempo och en aldrig sinande energi verkar det som.

Jag då? Ja, jag försökte hänga med i deras tempo. Försökte lyssna och lära samtidigt som jag flåsande sprang, svängde, kampade och slet med Mel hängandes i en trasa. Jag kände mig väldigt ringrostig. Och bekväm. Men samtidigt inspirerad, nu ska vi träna på!

Efter det serverades vi mat hemma hos syster igen och fortsatte firandet av Wille med lite kladdkaka. Sen var det dags att hänga en stund med "Berta". Vi tog en promenad med hundarna och sen fikade och babblade vi en stund innan det bar i väg upp till Stockholm igen.

Fredag igen!

Tänka sig! Nu är det fredag igen. Underbart!

Lite Let's Dance, god mat, vin och mys. Men först lite bowling.

Grattis på födelsedagen underbara unge!

Idag är det dagen med stort D. Tilde väckte mig halv sju (jag hade ställt klockan på sju) och ville ha upp mig. Ingen pardon, Wille väntar meddelade hon. Vi fixade frukost på sängen och sen bar det iväg upp till Wille med sång och tända ljus.

Kan inte fatta att det är 11 år sedan den här lille killen föddes. Men på samma gång känns det som att han alltid funnits vid min sida. Å när jag tittar på bilderna från hans ettårsdag undrar man ju vart tiden tagit vägen.

Jakten går vidare

Vi fortsätter att leta ljudsystem. Nu har vi lagt ner hemmabiosystemen lite och siktar in oss på förstärkare och högtalare. Eller vi och vi. Jag följer mest med i svängarna. Tycker en massa om utseendet, det gör jag, lyssnar lite på ljudet i affären gör jag också men det säger ju inte så mycket när man står i en affär. Ljud skulle man få prova hemma.

Men igår hörde jag att man kan genom någon slags liten minimottagare ha stereon i skåpet och ändå använda fjärrkontrollen så då kvittar det ju hur det ser ut, det är ju bra.

Wille fyller år imorgon, han kommer upp ikväll. Igår ringde han och styrde upp sin födelsedag. Planerade lite mat, vilka gäster vi ska bjuda, hur länge de ska stanna och vad vi ska göra. Att det blir mycket roligare för gästerna om vi har några lekar så att inte de bara behöver titta på när han får paket. Tre lekar tyckte han var lagom.

I jakten på den perfekta kroppen

Igår var det ingen hundträning, vi hade löpning på schemat Mel och jag. 74 minuter blev resulatet, det kändes extremt motigt innan vi kom ut men sen var det som vanligt skönt. Kompassen fick följa med och leda oss lite överallt.

Därmed blev förra veckan en bra träningsvecka, 6 dagar, 5 löprundor, 3 dagar stryketräning i mitt lilla hemmagym. Två hantlar, ett gummiband och numer även en pilatesmatta efter vår senaste köpcenterrunda.

Med tanke på att det var tre lediga dagar och bara två arbetsdagar för min del förra veckan så var det ju inte så svårt att få upp träningskvoten men nu hoppas jag att jag kan hålla det även denna vecka.

På eftermiddagen gick vi och såg Changeling med Angelina Jolie. Rekommenderas varmt. Läskig, ännu lite läskigare eftersom den grundar sig på en sann historia. Starkt drama om en ensamstående mor som kommer hem från sitt arbete och upptäcker att hennes nioårige son är försvunnen.

Lättroade köpcenter-experter

Vi letar hemmabiosystem. Eller stereo. Det växlar från ena gången till den andra. Vi kollar runt lite hemma på olika sajter och sen åker vi till någon butik och sen är vi lika lost igen.

Det är inte lätt, jag kan inte göra avkall på designen och min honey kan inte göra avkall på ljudet. Väldigt förvirrande.

Och mitt i allt har utvecklat någon slags köpcenter-hobby. Igår skrattade vi så tårarna rann när vi föreställde oss att någon filmade oss i en slags dokumentär. Raringen hade varit i gallerian Forum Nacka och nu skulle han visa upp centret för mig.

Vi kunde inte sluta "spela upp" dokumentären för oss och när vi satte oss och drack en kaffe mitt i centrat och diskuterade den trevliga gallerian kände vi oss som klippt och skurna i en dokumentär a la outsiders.

Dagen igår

Igår var jag iväg och spårade med Mel och jäklars vad stolt jag är. Det gick som tåget! Så jäkla bra. Fyra apporter och två vinklar. Allt tog hon klockrent. Efter förra turbospåret så la jag stor omsorg på apporterna och slutet.

Det gav resultat. Hon spårade lugnt och fint. Just som vi skulle gå ut spåret gick det flera personer förbi och tvärsöver (jag hade låtit spåret korsa en gångväg två gånger så det var inte helt oväntat). En hund satte sig och bajsade precis intill. Och mitt under spårandet kom en man och gick förbi oss. Inget av det störde henne det minsta.

I slutet grävde jag ner lite kattmat tillsammans med hennes kamptrasa. Det var intressant. Vi kunde avsluta i lugn och ro utan att hon ville fortsätta spåra. Som vanligt försökte jag fotografera men det blev ungefär lika bra som det brukar = ingen bild på Mel. I alla fall ingen med skärpa.

Sen var det dags för lite apportering och linförighet. Hon är så söt, så himla lättlärd och fokuserad. Väl medveten om att jag nog borde nöja mig nu när allt gått så himla bra bestämde jag mig ändå för att åka bort till brukshundsklubben för att träna på A-hindret.

Men vi hade superkul där också och studsade fram på appelplanen. Visserligen var vi lite mesiga båda två de första två minuterna, då tittade vi oss omkring och kände oss lite malplacé men sen släppte vi det och gjorde det vi skulle.

Japp, sen avslutade vi med en löprunda på 40 minuter.

Trötter

Kanhända att han höll i taktpinnen när vi sprang men resten av kvällen var han ganska blek och redan klockan halvelva låg han i sängen och sov som ett litet barn. Eller så fick han bara en rejäl chock över hur mycket jag frustade, hostade och ömsom snöt mig både högt och ljudligt spåret igenom.

Men innan det kollade vi förstås på Let's Dance och det kommer bli en intressant omgång, det är vi säkra på. Laila Bagge imponerade stort, Magnus likaså, Elisabeth Höglund var charmig och resten var bara extremt roande och intressanta.

Nu ska vi se på film, Transsiberian.

Förtydligande

Jag hade blodsmak ända upp i näsan. Eller i pannan. Blodsmak upp i pannan. Det hade jag.

Om det var jobbigt?

Blodsmak efter 11 minuter. Lock för öronen efter ytterligare tio. Men det var jag jävligt inställd på. Ska jag springa med gasellen så blir det tufft om han så lunkar runt. Så det var liksom meningen. Men fan, jag har aldrig upplevt den slingan så jäkla backig som ikväll.

-Hur går det, undrade han oroligt efter nån kilometer.
-Bra, väste jag, bra, spring på bara, spring.
-Ska jag sakta in, eller vill du att jag ska springa framför?
-Nej, spring, flämtade jag, spring på.

Starka ben, starka ben, du har starka, pigga ben malde jag på för mig själv. Som ett mantra. Starka ben, 1,2,3,4,5,6,7,8,1,2,3,4,5,6,7,8... ekande i huvudet.

6,2 kilometer på 32 minuter. På det stannade Mel och bajsade en gång och kissade en gång. Jag lovar, det tempot håller jag inte när jag är ute och lunkar på mina små trivselrundor. Men nu ska jag springa med den där långbente mannen minst en gång i veckan.

Härliga fredag!

Ikväll ska jag få med mig min honey ut i spåren. Vi ska springa 6,2 km i tempo. Ska bli skitkul. Jag kommer förmodligen kräkas efteråt. Jag var så lurig så jag köpte nya löparskor i julklapp till honom så nu har han inga ursäkter.

Sen ska vi laga lite god mat och titta på Let's Dance. Jag tror det blir en toppenbra omgång. Jag hoppas det. Det är ju en massa intressanta karaktärer med. Blondinbella till exempel, hon var med i morgonnyheterna på tv4 och verkar så otroligt spånig så hälften vore nog.

Min ena kollega provade baskettobbes skor, det såg kul ut. Jag förevigade. På kaffet satt vi och snackade bal och klänningar och jag fick en flashback av att jag slängt min bröllopsklänning. Har jag gjort det? Det är ju inte klokt i så fall.

Zirp - gratis lån

"Zero Interest Rate Policy", det vill säga nollränta. Det är 2009 års nya modeord enligt experterna. Kort och gott handlar det om att det kommer bli billigt att låna, nästan gratis.

Den som lever får se.

Nytt år med nya vanor?

Konstigt hur man kan känna sån motvilja att återgå till vardagen och sen är det så roligt när man väl är tillbaka på kontoret. Kul o träffa kollegorna (särskilt min favoritgumma), trevligt och chittjatta i det öppna landskapet och gemytligt med gemensam lunch. Jag har till och med ny chef det nya året till ära.

Och... trumvirvel... idag åkte jag kommunalt. Jajamen, lika stolt varje gång det inträffar. Och jag kollade till och med tiderna på SL innan jag traskade ner till hållplatsen.

Vältuggat och välstaplat

Nu är äntligen min förkylning så gott som borta. Så i tisdags trotsade jag resterna av den i form av en spänd nacke och snörade på mig löparskorna. Äntligen! Nästan två veckor sedan sist, har bara gått en massa långpromenader, (pheuw, så tråkigt i längden).

Tog med mig kompassen för med all uppdämd löpning i kroppen var det det outforskade skogspartiet på andra sidan som hägrade (tack Babsan, utan dina instruktioner hade jag inte vågat). Det funkade som smort, jag hamnade precis där jag tänkt, utan kompassen däremot hade jag nog inte kommit ur skogen än.

Efter en timmes löpning var det dags för spårning. Det har vi ägnat oss en hel del åt under ledigheten. Läste nånstans att det är grenen för individualister, ingen kan kolla hur det egentligen gick och man behöver ingen annan för att göra det. Instämmer.

Alltså gick det jättebra! (det kan ni inte kolla). På det har vi även tränat lite lydnad varje dag. På tal om det fick Mellan tag på apportbocken vi tränat på dagarna i ända medan jag stod i duschen igår kväll.

-Får hon bita på träbiten, ropade sambon från soffan.

Det tog en stund innan jag kom på vad han pratade om för träbit. Men nej, hon får inte bita på någon träbit.

-Nej, tänkte väl det, säger han när jag förtvivlat står med den vältuggade träapporten i handen.

Jag lyckades rädda det mesta av den men det känns liksom inte bra att hon fått chansen att ligga och gnaga på den. Snyft. Vi som tränat så himla bra med den, är allt det förstört nu?

Igår tog vi oss en löptur in till Stuvsta videobutik och lämnade in en film, men det var nog i kallaste laget, fick lite dåligt samvete mot slutet av turen men jag tror inte Mel kände av kylan.

På en av mina promenader har jag precis som Babsan tagit en bild på en av Mels konstverk och eftersom Babsan la upp sin bild så vågar även jag göra det. Nu när jag vet att det i alla fall finns en till med min sjuka humor. Eller två, jag vet två.

Så. Nu är jag klar.

Vad denna förkylning sitter i! Orkar ingenting. Igår blev det en promenad på en och en halv timme. Jag blir galet frustrerad av att jag är inte kan springa fast jag är ledig och solen skiner. På nätterna vaknar jag av rethosta en sisådär 15 gånger och sen är näsan täppt.

Så nu har jag provat det här. Nu vill jag få bort förkylningen. Bort, bort.

Nu kör vi!

Satan i gatan, sicken kväll. Vi hade urtrevligt. Det bara small till så var klockan tolv.

Min förkylning toppades av nackspärr igår, kunde knappt röra mig, men Mellan var ju tvungen att få lite motion ändå. Så när Johannes på skoj sa att han skulle springa var jag inte sen att jaga på honom. Han hade ju dessutom fått ett par löparskor i julklapp.

Så han klädde sig i mina löpartajts (de var väldigt elastiska) och så gav de sig i väg ut i motionsspåren i Ågesta. Han var så stolt så han höll på att spricka när han var klar. Och Mel verkade nöjd med ombytet.

Och när fyrverkerierna smällde som värst stod jag i köket och matade i vovvarna med oxfilé. Bara utifall att, Mel skäller nämligen på de ljusstarka fyrverkerierna och det skulle ju vara nedrans retligt om hon plötsligt blev skotträdd.

Men allt löpte på fint och vi hade en toppenkväll och gästerna stannade till klockan fyra på morgonen. Idag började jag dagen med ett urcharmigt program på Svt om en tant som fyllde 99 år. Hon var helt otrolig, körde bil, reste till USA och jagade sorkar hemma på tomten i Danmark.