Kommunikationssaker

Alltid lika skönt med helg. Inser att det är först då jag tar mig tid att blogga. Vill blogga hela veckan men dagarna i veckorna springer fram. Helg innebär sköna stunder. Lugna stunder. Inspirerande stunder.

Barnen har novemberlov och är i Jönnet, känns ovanligt tyst och stilla. Men, men det går det med, vet ju att de snart är här igen. Under tiden roar jag mig med att tvätta ikapp och inte minst städa ikapp.

Lilla Mellibell har fått det hett om öronen ett tag. Jag har varit ihärdig med vissa övningar med henne och de har börjat ge resultat. Så himla kul o se. Hon är ju en liten primadonna, det vet vi alla som känner henne, och hon kommer undan med det för att hon helt enkelt är så älskvärd och fin.

Men nu har jag som sagt varit konsekvent mot henne i vissa situationer och förändringen är total. Inga stora saker, ganska självklara egentligen men ibland glömmer jag bort de och lullar på i vardagen. Jag blir alldeles varm i hjärtat när jag ser hur vår kommunikation utvecklats.

På jobbet är det så hysteriskt mycket så jag kan inte ens beskriva det i ord.

Sortering de lux

Vi har fått våra nya kärl och min sorteringslusta har nått nya höjder. Nu kan vi även sortera ut matavfallet! Känslan är densamma som om vi hade rensat garderoben och förrådet. Sällsamt trevlig ordning&reda-känsla. I helgen satte jag upp den lilla korgen som matavfallspåsen ska sitta i på insidan av dörren under diskbänken.

Underbara, härliga helg!!!

Inte för att jag uppskattar att gå upp tidigt egentligen, men valpen har krav på att gå upp tidigt varje dag och jag har vant mig. Så nu uppskattar jag att sitta uppe på morgonen, innan alla vaknat och dricka mitt kaffe.

Det har väl inte undgått någon att det var snö i Stockholm igår morse, en del av det ligger kvar idag och det ser ganska trevligt ut. Än så länge skiner solen så det blir nog en tur i löparspåren om en stund.

Fredagskvällen inledde jag och djuren med en stund framför tvn. Älsklingarna var på disco och raringen på innebandyträning. Fick mig till och med en pratstund med fina vännen i luren. Lagom till Cirkus Möller satt vi samlade i soffan igen hela högen.

Tack för en mysig pratstund söta vän, alltid lika roligt att flamsa med dig!

Peppsäkra tips

Vad du än gör, gräv inte ner dig. Tänk på allt bra och allt mysigt. Och framförallt, ta dig tid ute i naturen i dagsljus.

Det är mina tips till mig själv nu när dagarna blir mörkare. För i takt med att dagarna blir kortare och mörkare kommer ilskan och irritationen.

Förra veckan hade jag uppdämd energi av att ha varit sjuk och inte kunnat springa så då bakade jag både hallongrottor och bullar, fixade och fejade och stod i hemma. Helgen var solig och vacker och jag fick massor av dagsljus och en härlig löprunda.

Men i måndags kom eftermiddagsmörkret som en chock. Som en ren och skär käftsmäll.

Idag ska jag fruktbomba oss, jag ska köpa massor av smaskiga och färgglada frukter. Och ikväll tjuvstartar vi fredagsmyset med Robinson.

Sen myser jag över det faktum att jag redan har vinterdäck på min bil (retar mig lite på att min älskling inte fixat det på den stora än men jag ska försöka att inte tänka på det och glädja mig över att det är fixat på den lilla).

Lite måndagsgnäll

Idag är jag obeskrivligt trött. Orkade absolut inte göra mer än att laga mat, duka fram, duka undan och promenera med hundarna. Sen var energin totalt slut. Och nu är klockan snart halvnio och jag längtar till sängen. Fasen vad vardagarna är tunga.

Temperaturen är skön så här års, vädret är torrt och fint, luften hög och klar. MEN mörkret, jag fixar det inte. Det tar musten ur mig. Vill bara bädda ner mig.

När jag promenerade med hundarna undrade jag varför husen var så mörka innan jag fattade att det är den årstiden nu. Kompakt mörker mellan husen.

Längtar till ljumma sommarkvällar igen.

Hundmys

Vilken underbar helg! Helt fantastiskt väder. Fredagen inleddes i lugn och ro i soffan efter att ha skjutsat W till en kompis. J var på träning, T är i Jönköping och jag och husdjuren satt i soffan och mös.

Igår fick jag en härlig stund i spåren med vovvarna innan jag hämtade upp W som sovit över hos sin kompis. Det var första löpturen på två veckor efter förkylningen. I lugnt och behagligt tempo sprang vi i solen över öppna fält med naturliga stigar upptrampade av kor, får och hästar. Lilleman blev alldeles smutsig.

På eftermiddagen besökte vi en uppfödare av JRT, en trevlig och lärorik stund som till och med W uppskattade. Inte minst eftersom vi fick träffa en filmstjärna, Stella som är med i Volvoreklamen som rullar på tv nu. Att få famnen full av små valpar var inte heller fel;).

En guldkantad dag i vardagen

Förra lördagen var jag och käkade frukost med två fina vänner, underbart sätt att börja helgen på. Den här helgen ska W och jag shoppa lite. Sen är det det vanliga, hinna tvätta igenom all tvätt och om vi har tur lägga in den på sin plats också.

Träning kan jag nog se mig i stjärnorna efter, förkylningen är fortfarande inte helt väck. Handla måste vi också göra igen. Hjulet snurrar i full fart.

Vi har en ny tradition, redan på torsdagskvällen startar vi med fredagsmys. Hur soft som helst. Passar sjukt bra till Robinson.

Helgens TV-måste;
Modern Family
Skavlan
Starke man
Ensam mamma

Äntligen fredag igen

Gnuggar mina händer och myser vid bara tanken. Fredag igen. Kortdag på jobbet och sen helg. Så underbart.

Glöm det

I soffan nu, framför Efterlyst, smaskandes på mina goda bullar. Jag vet, kanske inte så bra, men attans vad smaskigt. Halsen och febern består så då tar jag tillfället i akt och unnar mig godsaker, kan ändå inte springa ju:). Nu glömmer vi bullarna.

Det verkar som om vår lilla dam löper nu (den svarta, Lottie, så ta det lugnt;). Natten tillbringade hon som bekant ute och i samma stund vi var på väg att åka iväg på morgonen kom hon hem med så gott som hela skogen i pälsen.

På senare dagar har jag sett en helt ny katt här, stor och maffig, riktigt tjusig faktiskt och ikväll satt han utanför vardagsrummet och glodde stint på oss samtidigt som han slickade sig om munnen. Totti låg som tur var och sov på övervåningen lyckligt ovetande om friaren utanför fönstret.

Vi funderade lite över om han kanske inte var en friare utan bara hemlös, han skulle passa in med inredningen i så fall.

Andra bullar

W fick hänga med mig på jobbet en stund efter skolan. De slutar ju lite olika tider och J hade hämtat T tidigare. Han satt en stund och gjorde sina läxor och sen lånade han mobilen för lite spel. Jag dukade upp lite frukt och gifflar åt honom och han var ruggigt nöjd han tyckte till och med att det var mysigt. Min kollega blev snabbt favorit.

Vi åkte hem bland de sista från kontoret, handlade lite på vägen och sedan hem för lite middagsfix. Inspirerad av kanelbullens dag satte jag igång med bullbak efter middagen. Lagom terapi för mig när jag inte kan springa. Har nämligen knasont i halsen och lite feber. Har haft det i flera dagar nu men är inte så sjuk så att jag måste vara helt still.

Vår lilla svarta dam har varit ute sin första natt. Det har aldrig hänt förut, jag gillar det inte, det gör mig lite orolig men jag tror att hon är ute på friarunda. Därför vaknade jag så snart Js klocka började låta. Trodde hon skulle sitta och vänta utanför dörren med en irriterad min som hon brukar göra om man släpper in henne lite för sent på kvällen. Men icke. Inte ett spår.

Bara vara vänner

Fina vänner

Just som jag tänkte att jag är alldeles för dålig på att vårda vänskapsrelationer hörde två vänner av sig om en fika till helgen. Jag blev så himla glad ska bli supermysigt att träffa dem.

Jag vet att vänner är viktiga och jag tänker ofta på er, men att hitta tid i vardagen är verkligen inte lätt. Och heller inte prioriterat. Familjen och djuren kommer först sen är dagarna slut.

Om det är en åldersgrej eller inte vet jag inte men jag har helt klart börjat fundera mer på det här med vänner. De som betyder mest och mycket. Och de som jag är besviken på.

Och framförallt - hur vårdar man de man verkligen gillar när man inte längre kan ses av olika anledningar?

Mer tid och mindre kladd

Nu är de snart här, våra nya soptunnor! Med fyra fack i vardera tunnan finns det plats för pappers-, metall-, plastförpackningar, tidningar, glas och småbatterier. Allt man slänger på återvinningsstation kan vi snart slänga i egna tunnor. Inget mer åkande med kladdiga förpackningar i bilen!

Mespropp

Jädrans vad tiden springer iväg. De små vovvarna har nu funnit varandra på riktigt. De avgudar varandra och kan inte få nog av varandra. Själv kan jag knappt få nog av att titta på dem, de är så fina tillsammans.

Mel och jag tränar på - hon är verkligen i högform nu. Helt befriad från sin skendräktighet. Frågan är bara om jag nånsin kommer ut på tävling igen. Om inte hennes löp och skendräktighet sätter stopp är jag ganska bra själv på att hitta ursäkter för att inte tävla.

Om det fanns drop-in-tävlingar mitt på dagen skulle det nog kunna funka, men att boka upp sig minst tre veckor i förtid och sedan känna sig pigg, utvilad och på hugget just den specifika dagen - nä funkar inte för mig. För att inte tala om tävlingsnerverna och nervositeten.

Men vi tränar på glatt i alla fall - alltid något:)