Hur känns det?

Nu är huset tomt. De senaste veckorna har det varit fullt fokus på att organisera flytten. Just nu känns det bra. Bra att det är klart. Bra att jag inte längre behöver ta hand om det.

Men sjukt jobbigt att jag inte kan åka hem. Vi trivdes verkligen där. Och sjukt jobbigt att jag inte har något hus i siktet. Sedan jag sålde mitt hus har det varit i det närmaste dött på Jönköpingsmarknaden.

Men på fredag ska jag ha mina änglar. Då ska vi hitta på en massa roliga saker och bara mysa. Helgen är redan helt uppstyrd och planerad. Vi ska bada, bowla och gå på bio.

Elak

Usch, först skulle jag skriva om hur glad jag blir över att den jobbiga programledaren slutar den 31 mars. Men jag hann inte ens skriva klart meningen förrän jag fick dåligt samvete och tänkte, hu vad hemsk jag är.

Chokladmonster

Jag är lite trött nu. Gick upp halvsex idag. Men en kopp kaffe borde pigga upp, så får det bli.

För nån månad sedan slutade jag äta choklad. Till slut hade jag varit utan det så länge så att det inte ens smakade gott längre. Jag var sjukt nöjd över mig själv.

Då kom raringen hem med en gigantisk låda med Lysmelk som han fått av sin kompis som jobbar på karamellkungen. Till mig. Första biten tog jag för att kolla. Jo, då, det stämde smakade inte gott längre. Andra biten tog jag för att vara snäll. Tredje-hundrade biten tog jag för att lådan stod där. Så nu är jag fast igen. Igår slängde jag lådan. Fast det var godisar kvar i den. Jag kan helt enkelt inte hejda mig om det finns godis hemma.

Vi stajlar ihop oss

Vi försöker få mina vita saker att passa in. Vet inte om det funkar.

Mål och mening

Jag sitter på en öde ö. Maten är nästan slut och det finns inget att göra. Jag ligger mest apatisk och stirrar rakt fram. Krafterna är obefintliga utom de gånger det dyker upp ett skepp i horisonten.

Då får jag oanade krafter och sätter full fart. Jag vet att räddningen är nära. Jag ska äntligen komma härifån. Med flaxande armar hoppar jag upp och ner och springer fram och tillbaka på ön för att de på skeppet ska se mig. Och nu, visst styr det lite emot mig? De har sett mig, de kommer hitåt!

Nej, vänta, vart är de på väg? Varför sneddar de av nu? De såg mig inte och åkte just förbi och jag vet inte hur länge det dröjer tills jag ser ett skepp nästa gång. Men den positiva sidan av mig tänker att nu är det ännu närmare tills det kommer ett skepp som ser mig. Och det var säkert inget bra skepp, de hade säkert dödat mig och ätit mig till middag.

Jag lägger mig ner igen och börjar fantisera om när det där stora skeppet kommer. Det rätta skeppet. Det som ska ta mig härifrån. Och inte bara det. De har en massa mat ombord och de ger mig kläder och kaptenen känner folk i nästa hamn som kan ge mig jobb så jag klarar mig.

Nu blir jag så inspirerad av mina egna tankar så jag börjar förbereda min resa. Om jag ska iväg nu måste jag ju göra i ordning på ön. Kan ju inte lämna det så här. Måste fixa till ett bra vedförråd. I fall nån annan hamnar här. Jag vet ju var allt finns. Och jag ska bygga klart den där sovplatsen som är en bit upp i trädet.

Noll koll eller full kontroll?

Sitter på kontoret men börjar inse att det nog är dags att gå hem. Inte för att jag inte tänker klart längre för det gör jag. Är klart piggare på eftermiddagarna och kvällarna.

Jag funderar emellanåt på att jag lider av någon bokstavskombination. Känner mig som den yraste människan i världen. Det är alltid ett helsike att få ihop vardagarna. Läste en artikel i svd om en kvinna som fått diagnosen adhd i vuxen ålder. Jag kände igen det hon beskrev precis.

Kommer jag ihåg den ena ungens gympapåse så glömmer jag den andras dagen efter eller så kommer de försent till skolan för att inte jag klarar av att koordinera ihop de sista kritiska momenten när vi ska ta på oss ytterkläderna.

I mitt huvud ekar min röst oavbrutet, glöm inte, får inte glömma, kom ihåg, gör det, missa inte osv. Faktum är att idag på förmiddagen var jag helt säker på att det är så. Jag lider av en bokstavskombination.

Men på eftermiddagen träffade jag en kund som sa, "Det är så bra att vi har dig, du är så strukturerad och lugn och ser precis vad vi ska göra".

??

Pysseltid

Jädrigt körigt nu. Den förjordade förkylningen tröttar oss båda samtidigt som vi har hur mycket som helst att göra hemma. Jag vet inte hur jag tänkte, men jag trodde nog att bara grejerna kom upp så var allt klart. Men nu ska det ju stajlas o ställas rätt o sättas upp o passa ihop.

Trallvänligt

Sitter här o diggar, trallar o sjunger. Störtskön melodi och kul text. Bam, bam, bam...
"I sängen var du mest i vägen", ha ha.

Ny favvolåt!

Shit, vad bra hon är! Grymt bra låt med Melinda.

Godmorgon

Förkylningen har mig i ett fast grepp nu. Näsan rinner och halsen ömmar. Men jag är piggare nu än jag var för en vecka sen innan det brutit ut. Märkligt, jag är alltid som hängigast precis före en förkylning.

Vi var hur duktiga som helst igår. Vännerna kom på löpande band o hämtade grejer. De nya husägarna var oxå förbi o är spekulanter på lite saker.

Vi drog ner till stället där man kunde hyra släp som man kunde lämna tillbaka på annan ort. Det var en mycket underhållande historia. Ska berätta om det sen, nu måste jag ringa lite samtal.

Det går bra nu

Måste skryta lite. Jag är rätt nöjd mad dagens insats så här långt. Vi har rensat i förrådet. Jag la massvis i kastahögen. Och vi åkte med det till tippen!

Ofattbart. Det är första gången jag ens åker in på området. Jag har kastat gamla kläder. Gamla skolpärmar, papper o böcker.

Det är en otroligt skön känsla. Befriande.

Nu står det kladdkaka i ugnen o väntar som jag tänker bjuda Berta o hennes familj på när de kommer o hämtar köksbordet.

Sortera vidare

Varje vecka ser jag fram emot fredagsmys o se på tv. Programmen växlar eftersom det beror på säsongen. Nu är det Let's Dance men så jäkla bra kan jag ju inte tycka det är för när jag käkade frukost idag så hade jag redan glömt vem som åkte ut.

Men vi zappade lite mellan det, Robins och Hjälp. Filippa Bark gör min kväll. Gud så underbar hon är.

Härligt med sol! Äntligen. Det borde ge mig den energi jag behöver idag.

För jag ska packa om och slänga saker i förrådet. Och så ska jag ställa ut det som jag inte ska spara. Tror jag. Och vi ska åka till sopstationen. Tror jag.

Jag ska ta en ny vända med kläderna som ska sparas eller slängas. Det är svårt att kasta saker tycker jag. Det kan ju vara bra att ha. Nån gång.

Jag har en hel kasse med skor, de kan jag slänga sa jag kaxigt, å sen kom jag på att dottern älskar att klampa runt i dem - då kan jag väl inte slänga dem? Det vore ju rent elakt. Eller?

Jag hittade jättebra papper på huset, som jag inte ens visste att jag hade. Tror jag terroriserat mäklarn om dem nån gång oxå. Men de fanns här. Nu ska jag ge dem till de nya ägarna.

Å så hittade jag urcharmiga snart 20-åriga arbetsintyg. Ska man slänga sånt? När tar jag fram o tittar på det? Ja, ok, jag slänger väl då.

Fredagsmys

Idag gick jag upp kl 06.00. Jobbade effektivt hela dagen. Sen slängde jag saker medan J hejade på o styrde mig rätt när jag blev för sorterande. Släng! Röt han. Har du tittat på det den senaste månaden? Nej, släng då.

Tur det. Annars hade jag bara suttit o plockat om hälften i nya högar. Nu ska vi sätta oss ner o käka o titta på Let´s Dance.

Hypokondriker

Jahopp, då var hypokondrikern igång igen. Vi var hos veterinären igår igen för att ta nytt blodprov och säkerställa att infektionen var borta. Det kändes lite onödigt att åka igen men veterinären betonade att det var viktigt för att kunna vaccinera henne mot rabies. Samtidigt tyckte jag att Mel blivit lite sämre igen. Ytterst lite, men ändock små, små tecken. Så det är ju bäst att kolla upp det hela ordentligt tänkte jag.

"Ja det här ser inte bra ut. Inte bra alls, den här typen av värden har man när man gått med en infektion väldigt länge, sa veterinären efter att fått svaret på första blodprovet." "Det första man tänker på är Cancer, men samtidigt är hon ju så ung så det är inte så sannolikt, nästa sak är livmoderinflammation och det tredje är någon form av fästinginfektion, fortsatte hon.

Nytt blodprov togs för att leta efter fästinginfektion. Det får jag svar på i nästa vecka. Under tiden har hon fått en ny antibiotikakur på 30 dagar och springförbud.

När jag var hos veterinären tänkte jag inte så mycket på det, då var jag mest glad över att vi tar nya prover och att vi kommer få svar (och förbannad på Agria som inte registrerat kvittona och därför inte tog emot direktreglering). Men sen när jag kom hem då vaknade hypokondrikern i mig! Å så började jag fundera. Tänk om hon har Cancer vår lilla loppa? Å vad var det för konstiga bölder uppfödaren pratade om att hon hade som lite bebisvalp? Å hon blev ju dålig med sänkt aptit efter sitt löp - har hon nån infektion i livmodern?

Tankarna går när man försöker gissa sig till en diagnos. Å sen är vi ju förstås löjligt fästa vid henne både jag o J så när han oroade sig för Cancer så gjorde jag det med. Men sen tänker jag att hon är ju ganska pigg ändå, det är ingen annan som skulle märka att hon är hängig, det är små nyanser bara. Så det kan ju inte vara så farligt.

Hon blev riktigt pigg efter ca 1 1/2 vecka av förra penicillinkuren (som hon åt i 20 dagar och slutade med för lite mer än två veckor sedan) men redan en vecka efter avslutad kur verkade hon lite tröttare igen. Ja, så nu får vi ta det lugnt igen. Vad fasen kan det vara?

Fy farao för byråkratiföretag

Det är fullt upp nu med att rensa o kasta. Jag går igenom mina pappershögar och slänger det som kan slängas o stoppar det viktiga i pärmar. En aktivitet som aldrig verkar ta slut riktigt.

Bara att säga upp diverese avtal är en hel djungel. Viasat till exempel, de jäklarna avskyr jag just nu. Avtalet löpte ut den 7 februari. Då skulle jag kontaktat dem en månad innan det och sagt upp avtalet. Nu gjorde jag inte det så då löper det på med tre månaders uppsägning. Det står i avtalet minsann. Jaha, men om man flyttar, borde det inte gälla som orsak nog att få avsluta omgående.

Dess värre är det inte första gången som jag retar mig på dem. Redan när jag skaffade abonnemanget var det problem så de står helt klart på svarta listan. Jag kommer aldrig att använda mig av dem igen. Puckon.

Men jag blev inte ens upprörd denna gången. Jag var beredd på att de är dumma i huvudet o inte det minsta roliga att ha o göra med. Värre var det igår när jag ringde CSN. Då både lipade o skällde jag om vartannat. De jädrans idioterna har missat att jag har ny bank sen i somras.

Sportlov

Barnen har sportlov och är hemma. Jag jobbar hemifrån och sitter på mitt hemmakontor.

"Sysselsätter han sig" frågade fröken på fritids.

Om han sysselsätter sig? Ja det kan man lugnt säga. Inget fel på fantasin där.

Saker jag inte förstår

Tito Beltran. Känns inte den storyn väldigt obehaglig på något sätt? Jag vet inte vad jag ska tro. Om det är sant, om han gjort det, så är det obehagligt hur han spelar så oskuldsfull.

Men om han inte gjort det. Då är det ju väldigt obehagligt att bli fälld för en anklagelse som uppstod åtta år tillbaka i tiden eller vad det nu va.

Och sen de där tecknarna i Danmark. Jag hajar inte hur det kan vara så farligt att teckna lite. Å sen hajar jag inte varför de inte lägger ner när det nu retar så fasligt.

Fast samtidigt är det ju underbart kaxigt. Lilla Danmark publicerar sina teckningar i flera tidningar. I protest mot de påstådda mordplanerna mot en tecknare.

Sen är det undret Denize Merdol. Tack alla ni som kommenterat på det inlägget. Är det nån som vet varifrån hon krupit fram? Jag håller på att bli tokig. Häromdagen pratade hon om att "det värsta, a, alltså det värsta som skulle kunna hända henne, d skulle va att hennes pojkvän dårå, a, att han liksom, skulle bli kär i hennes bästa vän då o att hon skulle bli kär tillbaka o alltså, de skulle bli ihop."

Hur hamnade hon i mitt älskade P3? Mitt smarta, sköna urtrevliga P3?

En massa spännande saker

En soffa och fåtölj i vitt, Karlanda tror jag den heter. En tv-bänk från Ikea i björk, en Billybokhylla, även den i björk. Eh... en våningssäng alternativt två barnsängar (beroende på hur man ser på saken), en massa krukor med blommor, ex antal tv-apparater med vhs-kassett, köksbord med fyra stolar... det var nog allt, tror jag.

Flyttplaner

Å herre min je! Nu har flyttfirman och städfirman varit här o räknat på jobben. Jag blir plågsamt medveten om vad jag har framför mig.

Ju mer jag packar själv desto bättre - men jag orkar ju inte! Samtidigt är det en tröst att veta att hur jag än bär mig åt så kommer någon att slutföra jobbet.

Å lite inspirerad är jag ändå, för nu vet jag vad jag borde packa ner själv och vad jag kan överlämna till dem. Men nu har jag en massa saker som jag skulle vilja skänka bort, bara nån kommer o hämtar dem.

Nu fick jag en idé! Om jag tar kort på grejerna, lägger ut på blocket o sen ställer jag ut prylarna utanför så får vem som helst komma o hämta? Det måste ju funka?

Kl 14 då ska jag

Nu sitter jag här igen o hittar all världens ursäkter. Den ena dummare än den andra. Jag ska bara sätta på lite kaffe, jag ska bara...

Att det ska vara så himla svårt att ringa några samtal. Kom igen nu Märta, samla dig.

Snart dags för flytt

Nästan en hel vecka har vi varit utan nät. Vi brukar surfa på en grannes trådlösa men det har inte funkat sista tiden.

Vad har hänt sen sist då? Vi har varit på fest. Supertrevligt. Enda nackdelen var att raringen ville hem redan klockan två för han skulle spela innebandymatch nästa dag.

Men å andra sidan innebar ju det att jag var hyfsat pigg dagen efter.

Paniken växer. Men nu har jag åtminstone kontaktat en flyttfirma o städfirma. Otroligt. Fast helst vill jag bara lägga mig ner o hoppas att det går över.

Jag skulle kunna utebli på tillträdesdagen o sen vägra svara i telefonen o hoppas att de nya ägarna ger upp o tänker äsch, vi köper ett annat hus istället.

Inte? Går det inte att göra så? Nähä.

Ett jävla motstånd helt enkelt

Igår var det dags för säljutbildningen igen. Efter förra gången var jag laddad som tusan men lagom till gårdagens kurs hade jag gått ner mig rejält.

Kursledaren märkte tydligt av min neggighet och avbröt mig trevligt men bestämt. Klokt gjort. Jag fattade vinken direkt, varför låta någon som kan påverka de andra negativt få orera fritt.

Jag satt med armarna i kors o drömde mig bort. Detta är inget för mig, jag tycker inte ens om det, tänkte jag tjurigt. Men så kom jag på varför jag var där egentligen. Min egen lilla plan.

Det i kombination med den lille säljexpertens pedagogiska färdigheter lyckades vända mig o jag lyssnade intresserat på varje ord han sa.

Lagom till att kursen var slut var jag sjukt taggad o längtade efter att lyfta luren o ge järnet. Speedad till tusen pepprade jag pojkvännen med mina strategier hela vägen hem.

Men nu sitter jag här med världens alla om och men. Det är en bra låt, den måste jag lyssna klart på, jag behöver nog gå på toa, jag ska bara hämta en kopp kaffe, ja just det jag måste kolla den där offerten...

Grådaskigt o trist

Jag förstår inte riktigt att vi svenskar orkar med. Hur står vi egentligen ut med vädret? Jag hörde att Jönköping hade 20 minuter sol i december.

Och ändå orkar vi. Gläder oss åt små fester. Godis eller en filmkväll. Eller en shoppingtur. Det är hedervärt. Vi svenskar är fantastiska. Riktiga vikingar.

Godmorgon!

Mina tänder blir mer o mer vita. Fast jag är fasligt trött på den där skenan nu. Det måste erkännas. Men vill man vara fin...

Och det vill jag. Ibland.

Favorit i repris

Visst e hon fin. Den lilla damen. Hon har terroriserat oss lite ikväll. Vi har tittat på film och det kände hon inte alls för.

Eller, först gjorde hon det. Hon tittade intresserat och lutade huvudet från sida till sida. Lyssnade. Gick fram och tittade bakom tvn när schäfern på filmen gnydde.

Sen tröttnade hon.

Matdax

Jag är sååå hungrig! Nu tänker jag rusa hem, handla lite på vägen och sen bjuda älsklingen på mat.

Pysselstund

Jag planerade en ta-hand-om-mig-själv-och-ansa-lite-kväll igår. J skulle på innebandyträning mellan åtta och halvelva. Perfa! Här ska fixas.

In med skenorna som ska bleka mina tänder redan klockan åtta, på med färg på brynen och fram med vaxet.

Tjugo över åtta ringer J. "Det var så få på träningen, jag kommmer hellre hem till dig".

Precis så som jag ville visa mig. Not.

Trötter

Tillbaka från kick-offen. Mer slut än en tom flaska. Ja jisses, det är inte mycket tanten orkar med.

Efter första dagens program hade vi en timmes valfri aktivitet. Den ägnade vi åt mitt medhavda kitt bestående av vin och dooleys. Vodkan hann vi aldrig ta av som tur va.

Nu orkar jag inte skriva mer, får se om jag blir lite piggare senare.