Äntligen helg!

Oj, oj, oj, vilka stressiga dagar jag haft. Har varit glad om jag hunnit gå på toa på jobbet. Minst sagt fullbokad.

Men nu är det äntligen fredag och eftermiddagen avslutades med ett möte som jag är rätt säker på leder till affär.

Jag har redan inhandlat min choklad som jag stod i dörren o smaskade på när jag hämtade upp sonen hos en kompis. Jag var till och med villig o dela med mig av chokladen, bara jag fick börja min fredagsmysarstund.

I flera dagar har jag velat skriva av mig min ilska om det uppmärksammade våldtäktsmålet med de så kallade Stureplansprofilerna. Fan vad jag hatar vårt rättssystem ibland. Helvete. Men min omedelbara ilska har strandat i nån slags uppgivenhet.

Mitt arga inlägg har tappat stuns o kvar är mest bara en suck. En suck över att det i såna här fall diskuteras utifall tjejen var klädd si eller så. Om hon gillar den eller den typen av sexuella övningar.

Varför ifrågasätts tjejens tidigare sexliv med pojkvänner? Frågar de nånsin över killens sexliv, om han visat tidigare tendenser att vara våldsam?

Experter uttalar sig och säger att en nedlagd utredning inte på något vis betyder att brottet inte begåtts. Bara att det inte går att bevisa. Ord står mot ord.

Nu släpper jag det. Nu ska jag njuta av att det är helg. Jag känner mig nöjd över att gräset är klippt o att jag på egen hand lagade gräsklipparen igår. Idag, för en liten stund sedan, snickrade jag i ordning en mycket provisorisk hundgård. Det är jag oxå nöjd över.

Ungar! Nu ska vi fira helg, på med mysbrallorna för nu ska vi käka chips o zappa framför tvn.

Smått & gott

De båda så kallade Stureplansprofilerna är släppta. Eftersom det saknas vittne till händelsen står ord mot ord. Ruggigt. Vad som är ännu mer skrämmande är vissa av kommenatarerna till artikeln. Hur fan ska det kunna finnas vittnen till våldtäktsmål? Usch.

"Dunka-mig-gul & blå-Frida" har separerat. Och hon tycker att Schulman skriver bra.

På tal om honom så länkar han till ett inlägg av sin mamma. Sjukt roligt, men jag tror inte för ett ögonblick att det är hans mamma som skrivit det. Snarare nån av sönerna.

Ja å så är vinterkräksjukan här. Det känns ju tryggt. O inte så otippat med tanke på att även vintern är här. Det enda som talar emot det är att jag klippte gräset ikväll.

Godmorgon!

Ytterligare en kall natt. Kan tro att det är oktober istället för augusti. Sovit som en stock.

Idag ska jag klippa färidigt gräsmattan (med sonens hjälp han propsar på det). Inte mig emot. Det kommer bli en afton i trädgårdsfixandets tecken. Av nån outgrundlig anledning så gillar han det.

Sen finns det säkert några saker till som jag ska göra fast jag inte kommer ihåg det nu. Arbetsdagen har jag nog ganska bra koll på i alla fall. Tror jag.

Godnatt

Nu är det sovdax. Har klippt gräset ikväll. Stort. Alla verkar sova, det är tyst o lugnt. Jag ska oxå lägga mig nu. Krypa ner o läsa min braiga bok. Å så skönt.

Livet är härligt

Fem i tio klev jag ut från närbutiken. 20 över tio hade jag moppat klart alla golven. Kvart i elva slog jag ner ändan för första gången sen jag kom hem.

Men ikväll har jag inte ramlat. Jag har inte fått några utbrott. Jag rent av myser. Över mitt nystädade hus. Mina rena golv.

En minut?

Jag får ibland lite söta mejl som man ska skicka vidare, så det gör jag nu. Här kommer ett mejl till alla mina vänner:

Tack för att just DU har klivit in i mitt liv! Det sägs att det bara tar en minut att hitta en speciell person, en timme att uppskatta honom/henne, en dag för att lära sig att älska dem. Men det går ett helt liv utan att man glömmer dem. Sänd denna hälsning till dem du aldrig kommer att glömma. Kom även ihåg att sända hälsningen till den som sände den till dig. Detta är ett väldigt kort meddelande för att tala om för dina vänner, att du inte kommer att glömma dem. Om du inte skickar detta till någon, så betyder det att du har för bråttom för att komma ihåg dina vänner.

//Puss!

Godmorgon!

Idag är det bra. Igår var det skit. Kanske är det den ömmande halsen, eller, kanske, bara det faktum att jag har lite för mycket runt mig hela tiden.

Jag stod i min överfulla tvättstuga (jag överdriver inte, det är kläder presis överallt). Jag försökte sortera. Samtidigt ropade mina små änglar på mig om ditten o datten från sovrummen.

Så långt var det väl egentligen ingen fara. Men jag tror att jag var lätt stressad över sistuationen redan. Båda barnen hemma (missförstå mig rätt nu, jag vill verkligen ha dem hemma men det är ändå en stor omställning första dagen). Båda hundarna. Det är nog här det största problemet ligger. Det går inte att ha båda hemma. Eller går o går allt går ju men det bränner lite energi. Helt klart.

Den lilla valpen blir lika uppskruvad som en unge på barnkalas när barnen är hemma. Det är paaarty! Verkar hon tycka. Hon far runt fram o tillbaka, hämtar deras leksaker, de skriker av förtjusnig hon uppfattar det, känner sig avgudad o busar lite till.

Av all stress o busighet måste hon kissa lite mer än vanligt, å vad tusan, verkar hon tänka, huset är ju så stort, jag kissar här under trappan, det gör väl inget? Att hon tycks vara rumsren annars har ingen betydelse.

Så, från den stunden mina underbara sötisar kliver in genom dörren springer jag mest runt o passar upp på dem, jagar hund, rastar hundar, lagar mat, dukar undan o plockar runt både mina o deras saker.

I alla fall. Jag står i tvättstugan, sorterar, svarar på frågor o försöker hålla koll på valpen så att hon inte ser ut att behöva sätta sig o kissa (hon är nyrastad så jag borde hinna vika all tvätt i alla fall).

Självklart hinner jag inte det. I ögonvrån ser jag hur hon försvinner under trappan. Å fastän jag aldrig annars gör något annat åt saken än lugnt tar ut henne, så tänker jag: "Nä nu jäklar, det var då tusan". Jag vet att hon är tung men jag tänker ändå att jag ska fånga upp henne o bära ut henne.

Jag tar några riktigt snabba kliv fram, jag har fortfarande mina sneakers på mig för de har jag inte hunnit ta av, när jag är nästan framme förlorar jag fotfästet totalt o far upp i luften innan jag landar på ryggen o rumpan. Jag avslutar min resa med en kyss i väggen.

Först blev jag bara förvånad. Va fan. Hann jag tänka. Sen kände jag, hon hade redan hunnit skvätta lite på vägen.

Nu mår jag bra. Nu har det lagt sig. Men igår, då var jag väldigt trött. Skulle rent av säga att jag var uppgiven.

Chefens prylar

Vår chef har många saker på o runt sitt skrivbord. Ibland får han ett ryck, börjar plocka med sina saker o placera dem på nya platser. Det brukar sluta med att han vandrar runt i kontorslandskapet med flackande blick. Slutligen placerar han dem på vårt skrivbord samtidigt som han säger, "Här den här kan du få".

Han vet det inte än, men vi samlar grejjerna i en hylla. Som en liten utställning.

Det finns hopp

Igår muttrade o morrade jag över alla dessa brudar på stan med hundar som några jävla accessoarer. Jag blir så vansinnigt irriterad. De ser likadana ut allihop. Stora insektsglasögon, långt blont hår, megakorta shorts eller minikjol, top och så förstås, pricken över i, en liten jävla golvmopp.

Två av sorten stod framför mig i kön inne på ett lunchställe. Jag tittade på de små hundarna. De var feta. Stackars små kräk, tänkte jag, får bara gå o fika hela dagarna o äta godsaker. Jag lämnade kön. Fick bara nog.

Men idag på morgonrundan med min storväxta bruksvovve, mötte jag en joggande tjej. Hon var inte blond nånstans och med sig på sin runda hade hon en liten Paris Hiltonliknande vovve. Jag var stum av beundran.

På gång

Först var jag mest arg. Arg för att det inte gick så perfekt som jag ville. Mina krav på mig själv är sjukt höga. Jag retade mig på både det ena o det andra. Kände mig stel o framför allt sjukt nervös. Med golf-prons vakande ögon på mig gjorde jag de mest konstiga sakerna. Jag kände mig sämst i världen. Helt fel. Jag svor.

Men nu med lite distans, sitter jag mest o myser. Som små förnöjdhetspuffar. Det liksom småpyser. Det gick ju trots allt ganska bra. Nu är det gjort, uppspelet är avklarat och jag är glad. Jag är bäst igen.

Man kan ju...

Ja herrejisses, jag o mina idéer. Som jag skrev tidigare var jag till alldeles nyss helt inställd på att sälja huset. Jag hade en tid med en mäklare (som visserligen avbokade) o jag hade flera andra mäklare på gång. Men av nån anledning ändrade jag mig helt plötsligt o tänkte att näe, jag ska göra vad jag kan för att behålla det.

Mina motiv för att sälja är bland annat att det helt enkelt är för mycket jobb med huset o jag tillbringar för lite tid i det. Det, plus att det har blivit en aning dyrt. Som min bankman sa "Inte nog med att du är ensam med att dra runt ett helt hus som man normalt brukar vara två på, du ska dessutom sköta det ensam - på halva tiden!"

Det var då jag kom på att jag kan hyra ut hela huset (först var jag inne på att hyra ut gästhuset) till Elmia emellanåt. Eller rättare sagt, Berta kom på det. Då fnös jag o sa att då kommer jag dö på kuppen om jag ska hålla huset rent o städat o utan personliga saker emellanåt. Men sen tänkte jag lite till o kom på att det kanske inte är så dumt i alla fall.

Tyvärr hade inte de något behov av fler hus för tillfället. Tur på sätt o vis för jag hade förmodligen knutit upp mig på det o sen hade jag haft megaångest varenda gång. Men damen räknade på vad jag skulle få för mitt hus per natt o det var inga småpengar direkt, så jag kanske kan ta lite ångest i så fall.

Det var då jag fick nästa snilleblixt. Jag kan hyra ut till nån student som bara vill ha ett rum. Jag började genast skanna annonser under önskas hyra. Det fanns en hel uppsjö. Bara att välja o vraka. Till och med veckopendlare. Nu ska det ju tilläggas, för att försvara min vilda idéer, att jag började se andra fördelar med uthyrning. Till exempel skulle ju personen kunna få reducerad hyra om den städar lite eller i alla fall klipper gräset ibland. Typ.

Som den impulsiva människa jag är sorterade jag dem i min önskeordning o sen började jag förstås ringa på direkten. Två annonser kändes extra intressanta. Den andra för att det bara rörde sig om några nätter varannan vecka. Kan ju inte bli bättre tänkte jag. Sen är det facebooks fel också, för jag kollade upp personen där o hon verkade trevlig.

Jodå, hon var intresserad. Fast schemat var lite ändrat så nu rörde det sig om fler nätter o varje vecka istället för varannan. "Då kanske det inte går, undrade hon försiktigt". Det var ju där o då jag skulle sagt: "Nej, då blir det lite svårare". Men nejdå, lilla Märta kan inte säga nej, så jag säger förstås att det inte behöver vara något problem, det kan vi säkert lösa.

Så nu står jag här o ska visa mitt fullständigt ostädade hus för två främmande människor. Jag har ingen aning om vad jag ska ta betalt o jag har heller ingen aning om i vilket rum jag ska inhysa dem. Men jag vet vilken toa o dusch de kan få.

En stor dag

Ja det var verkligen en stor dag. Ett stort ögonblick. Jag minns det som igår.

Jag visste det!

Det är faktiskt en tröst o läsa att Facebook minskar produktiviteten för företag. Min första vecka som medlem i Facebook blev jag rädd för mig själv. Som tur är höll det inte i sig i mer än några dagar.

Fast jag undrar om produktiviteten verkligen minskar. Den kanske danar lite. En stund. Men frågan är om den inte ökar markant sen. För man får ju alltid grymt dåligt samvete om man sackar lite. Då lägger man ju in en ännu högre växel. Gör man inte det?

Företags produktivitet minskar nog lika mycket av andra saker i så fall. Som you tube till exempel. Om jag hade eget företag hade jag hellre medarbetare som sackar lite o surfar runt bland sina vänner på Facebook.

Nej! (ska det vara så jävla svårt)

Jag har inte retat mig på nånting på hela helgen. Det är ett tecken på att jag haft fullt upp och att jag inte varit i närheten av en affär.

Möjligen att jag retade mig pyttelite igår när nåt jon undrade om han kunde köpa in sig på mitt bollkort. Jag sa nej, då undrade han varför o jag ska att jag inte hade mer på kortet än jag skulle göra åt själv.

Jag trodde jag ljög litegrann men det var sant. Jag gjorde åt alltihop. Det hade varit grymt retligt om jag sagt ja o sen stått där utan bollar själv. Det hade varit väldigt typiskt mig.

För det är det jag retar mig lite på. Jag har så satans svårt att säga nej. Å när jag väl gör det så får jag skitdåligt samvete.

Som igår, när jag var ute o sprang, då kom två småtjejer ridandes, de stod intill vägkanten o väntade in mig. När jag kom fram undrade de om jag hade en mobiltelefon. De ville ringa den ena tjejens mamma för hon skulle komma o titta på när hon hoppade. Mamman var på väg trodde dom, men de ville ändå ringa o kolla.

Vad gör jag då? Jo jag börjar ursäkta mig för att jag inte har mobilen med mig, jag brukar ju alltid ha det o sen erbjuder jag dom att följa med hem o låna telefonen eftersom det bara är några hundra meter kvar hem.

Vad är det för fel på mig? Jag är fan inte klok nånstans.

Kan inte komma ihåg allt

Visst fan. Jag glömde klippa gräset. Men jag har tvättat. Det kom jag ihåg.

Säljande städtant

Trodde nånstans att jag skulle vara ensam på golfbanan när jag åkte upp vid åttatiden. Det kändes ganska sent. Men golfare är dedikerade. Där fanns många fler än mig som tränade.

Helgen har gått i städandets och säljandets tecken. I fredags kväll var en tjej o tittade på bilen. På lunchen visade jag den för en annan. Tjejen ringde nu, hon vill ha den, men vi är inte överens om priset. Än.

I lördags kom en kille från Norrköping för att titta på den. Innan han kom tvättade jag bilen. Efter visningen städade jag huset o sen sprang jag en runda. Däremellan lagade o serverade jag lite mat åt familjen.

I dag fortsatte jag min städturné av huset och när jag ändå var i farten tvättade jag den andra bilen oxå. Sprang en och en halvtimme, duschade snabbt o sen upp till gofbanan. Sjukt nöjd över min insats där. Tränade på att pitcha, chippa, putta o svinga. Allt gick som på en dans.

Från att varit två vuxna, två barn o två hundar hela helgen är vi nu bara en vuxen o en hund. Känns lite tomt. Och lite lyxigt.

Mitt snurriga huvud med massor av tankar o idéer har nu fullt upp. Från att i fredags varit helt inne på att sälja huset letar jag nu hantverkare för att inreda mitt gästhus. Det är ju hur smart som helst. Sen hyr jag ut det o så bor jag skitbilligt. Är inte det fiffigt?

Och så har jag fallit för frestelsen o shoppat ett halsband till hunden. Skitlamt. Men så himla gulligt.

Mysterium

Det bor en annan familj i mitt hus. Dom flyttar om i min tvätt. Dom smutsar ner mina kläder o lägger dom på fel plats. Dom äter upp all min mat. Dom stökar ner överallt. Bäddar inte sängen efter sig o lämnar tvn på.

Killar säger nej till silikon

Nu måste jag tjafsa emot lite. Skulle det vara något nytt? Killar har väl i alla tider sagt att stora bröst inte är det viktigaste. Att naturligt är finast. Men det ändrar ju inte det faktum att dom förvandlas till dreglande, stirrande fån i närheten av ett par väl tilltagna bröst i alla fall.

Och det är ju det tjejerna vill. Å nu pratar jag inte om alla som opererar sina bröst som en homogen grupp. Jag pratar bara om dom som skaffar sig enorma tuttar. Det är ju uppmärksamheten dom är ute efter. Kanske inte från stirrande karlar på stan. Men dom kommer ju med på köpet. Till och med jag, som tjej, stirrar när jag ser stora bröst. Särskilt om dom exponeras i en tätt, åtsittande topp eller blus uppknäppt till naveln.

Så vad är nytt? Att killar säger det i en undersökning. Skulle det plötsligt betyda att de inte reagerar på bröst? Dom har alltid sagt så. Precis som majoriteten alltid sagt att det första de lägger märke till är ögonen hos en person av motsatta könet. Vår kroppsfixering o bröstfixering ligger bra mycket djupare än så. Trenden att tjejer utrustar sig med blonderade extensions, botox i läpparna, långa naglar med fransk manikyr o silikonbröst har ingenting med killars syn att göra.

Eller? Är det verkligen så att det är killarnas förväntningar som legat bakom dom senaste årens trender?

Kick off

Vi har boundat

Har just återkommit från kick off. Status: koma.

Är dock inte ensam om att sitta o stirra rakt ut med tom blick. Knappt jag klarar att svara på tilltal.

En härlig dag i boundandets tecken tillbringades på idyllisk plats utmed en strand. Solen sken från en klarblå himmel och fåglarna sjöng.

Vi tävlade, vi prövade bygga team, vi testade vår förtroendelusta. Sist men inte minst prövade vi vår sociala kompetens o förmågan att ha roligt in på småtimmarna o ändå vara uppe med tuppen dagen efter.

Det var nämligen vad en av talarna, numera styrelseproffs och tidigare vd för ett stort välkänt miljardärföretag framhöll som en av de absolut viktigaste egenskaperna hos medarbetare.

Besöksstol

Undra om det är meningen att man ska placera en besökare i stolen i hörnet? Det känns nästan lite taskigt. Typ, du kan sitta ner där o vänta. Eller kanske låta besökaren sitta där under hela besöket o så sitter jag vid min plats?

Spirande miljö

Det byggs om o renoveras i våra lokaler. Ser inte så trevligt ut just nu. Lägg märke till den irriterande listen/kanten på skärmväggen. Den trycker vi tillbaka en gång i minuten. Ungefär.

Storslagna planer

Jag har en plan. Jag tänker inte dela med mig av den riktigt än. Men den innefattar en mindmap och en konferens med mig själv om min framtid o mina visioner.

Million quiz

Schulman skriver på sin blogg att han är nyfiken på hur viktigt pengar är för hans läsare. För att ta reda på det har han satt ihop åtta frågor som han vill att man svarar på.

Här är frågeställningarna:
Vad skulle du göra för en miljon?

1. Du får en miljon kronor i handen, men då måste du först ta ordentlig sats och springa rakt in i en pensionär. Bakifrån. Du ska ramma pensionären med full kraft i ryggen.

2. Du får en miljon kronor i handen, men då måste du först ta fram en liten hink, bajsa i den och sedan äta upp alltsammans.

3. Du får en miljon kronor i handen, men då måste du avsluta varje mening du säger till människor i din omgivning med orden "...din fitta" under två års tid. Till exempel. Du vill ha en kaffe på Seven Eleven. Då måste du säga till kassörskan: "En kopp kaffe, din fitta"

4. Du får en miljon i handen, men då måste du tatuera in en svastika i din egen panna.

5. Du får en miljon kronor i handen, men då måste du bosätta dig i Göteborg för resten av ditt liv. Du får aldrig lämna Göteborg. Inte ens över helger. Aldrig.

6. Du får en miljon kronor, men då måste du döda en kissemisse med dina bara händer.

7. Du får en miljon kronor, men då måste du säga upp kontakten helt och hållet med din mamma. Du kommer inte att varken tala med henne eller träffa henne för resten av ditt liv.

8. Du får en miljon kronor, men då måste du en dag i månaden under ett års tid anamma Ankeborgsmodet (det innebär att du har kläder endast på överkroppen) och gå runt i offentliga miljöer.

Och här är mina svar:
1. Inga problem. Pensionärer är inte så värst gamla (kan ta en nybliven) jag är liten o kort, om pensionären är en stor, kraftig man kommer han inte märka något. Lättförtjänta pengar. Kan till o med tänka mig att springa på en dam om det är den tjuriga tanten vid badet. Jag skulle göra det utan betalning faktiskt.
2. Nej.
3. Nej, så otrevlig vill jag inte vara. Inte alltid i alla fall.
4. Nej.
5. Nej.
6. Aldrig.
7. Minsta problemet. Kan ta miljonen nu.
8. Bara en dag i månaden? Det borde funka.

Jag är inte bitter

En del planerar sin semester optimalt. Andra inte.

Jag sitter på kontoret hela veckan. Jag svettas. Jag tycker det är varmt. Jag har tråkigt. Jag längtar efter choklad.

Min kompis har semester. Hon har det bra. Hennes barn vinner godis.

Morsan

Nu kommer vissa av er skratta på er. Varsågod. Jag bjuder på det.

Igår skulle en mekaniker komma o kolla på min älsklings bil för den startade nämligen inte när vi skulle åka från hans mamma kvällen innan.

Den hade precis varit inlämnad o mekanikern var hygglig o åkte dit där bilen stod eftersom han visade sig bo alldeles i närheten.

Så dialogen med pojkvännen o mekanikern gick ungefär så här;

-Bilen står ute hos morsan. Den startade inte, den var stendöd.
-Jag åker dit efter jobbet o tittar på den då, det blir någon gång runt 19-tiden.
-Då har jag hockeyträning men det finns nog någon hemma då som kan ge dig nyckeln.

Hela familjen var iväg på olika aktiviteter men vi kommer överens om att jag ska vara där för att ta emot meken när han dyker upp.

Sagt o gjort. När han anlände gick jag in o hämtade bilnyckeln o gav honom. Han började prata om hur synd han tyckte om unga killar som har såna här bilar som går sönder hela tiden. Att det blir så mycket kostnader som man inte vet om på förhand. O att man måste vara intresserad av att meka.

Han babblade på o jag nickade o hummade mest. Jag tänkte inte så mycket på det först men efter en stund gick det upp för mig att han nog trodde jag var morsan. Inte minst med tanke på hans eviga tjat om unga killar o återkommande frasen, "synd om killen".

Mina misstankar bekräftades när raringen pratade med meken på telefonen idag; "Som jag sa till din mamma igår."

Å sen tillade han lite trevande, nästan lite för sig självt o knappt hörbart, "Eller vad det var."

Jag vill bara påminna om att jag fick visa leg på systemet häromveckan.

Inte så dum när allt kommer omkring

Två saker vill jag fokusera på just nu (har skrivit det förut).
1. Min ekonomi
2. Börja spela golf.

Nu är ju inte min ekonomi i sig dålig, men mitt sätt att hantera den är under all kritik. Och det utan att jag ägnat mig åt nån nämnvärd shopping i sommar.

En av sakerna jag tänkt göra för att ge min ekonomi en knuff i rätt riktning är att rensa i mitt förråd och övriga hem för att sälja. Jag har nämligen en väldans massa bra-att-ha-saker som mest ligger o tar plats.

Precis vad de skriver om i DN. Så nu känner jag mig sådär sjukt nöjd igen. Mmm, det har jag minsann redan tänkt på.

Alltså kan jag lugnt fortsätta öva inför min blivande golfkarriär.

Japp, en bulldog

Glosoppa

Tittade på människor idag när jag promenerade till o från ett möte. Ibland gör jag det. Glor o glor. Samma sak när jag promenerade med hunden på lunchen.

Å så tänker jag en massa. På hur vissa tjejer klär sig nuförtiden. Minimala kjolar eller shorts, stora (så stora så man knappt anar kjolarna eller shortsen därunder) duktigt urringade toppar. Har de inget jobb? Eller går de så där på möten?

Sen såg jag roliga hundägare. Vilka sköna typer det finns. Hundar och hundägare ser precis likadana ut. Mötte en mamma, ska vi säga en aning oversize, med barnvagn och hund. Det såg tungt ut i värmen. Hela ekipaget gick långsamt med tunga steg.

Kan ni gissa hundrasen?

Som ett växthus

Ny dag o nytt väder. Satans vad varmt det har varit i natt. Klibbigt. Kvavt. Känns som om jag inte sovit en sekund.

Igår tömde vi ut vårt gamla kontor. Jag hittade en del bra att ha saker som jag tog med hem. Vi skulle slänga dem annars. Det var riktigt bra saker. Kanske ska ta o visa dem?

Kafferester

Är lite irriterad på en grej. Förstår inte människor som stänger av kaffebryggaren när det fortfarande finns kaffe i kannan. Varför gör man så? Då kommer man ju fram till kannan, ser kaffet o tänker hm det ska bli gott å så är kaffet kallt. Jag bara undrar. Ingen stor sak.

Köpte lite choklad förut. Förundrades över hur många fler som stod o rotade i godislådorna. Är det vädret kanske?

Det är svårt att vara tyst om vädret. Det upptäckte jag när en kollega ringde från huvudkontoret o pratade om vädret. Jag verkade väldigt underlig som inte kommenterade vare sig hans väder eller vädret där jag sitter. Så det funkar nog inte att vara tyst om vädret. Men jag ska i alla fall inte börja.

Här har det regnat idag. Helt plötsligt, lagom till att alla skulle ut på lunch kom värsta störtskuren. Jag blev dyngsur.

Jag får skriva om vädret. Jag får bara inte prata om det. Det har jag bestämt.

Vädret

Jag lovade mig själv en sak idag på morgonen. Jag lovade att inte prata om vädret mer. Inte ett ord. Vare sig om att det är fint eller fult. Nada.

Att skriva om det räknas inte.

Men det verkar stört omöjligt. Prova själv. Det går fan inte fem minuter, så tittar jag ut o så är jag på väg att säga något.

Coola töser

Det är ju fullständigt underbart. Nu har jag hittat ytterligare en blogg som jag gillar. Å självklart har även den anknytning till min favvokanal numero ett, P3. Den ena, Utsikt från nedre botten, har jag gillat ett tag o läser i lite nu o då. Nu länkade Penny Lane till en tös, vars blogg heter Syrran.

Ingen av dem är överdrivet roliga, vilket brukar vara ett kriterium för att jag överhuvudtaget ska läsa (ja, jag erkänner, jag är en lättsam, lat jävel som vill roas). Men deras bloggar är underbart starka. Alltså, det är girlpower. De har ruggigt bra åsikter. De är skrämmande seriösa och genomtänkta i sina resonemang (Bengt Brülde på P3 skulle förmodligen ge dem högsta poäng i sitt moraltest).

Jag blir nästan rädd när jag tänker på att jag aldrig kommer bli sådär välformulerad och mogen hur mycket jag än går igenom eller hur gammal jag än blir.

Nu skulle man kunna vänta sig att det kommer en slutkläm här där jag ger flickorna en känga. Men, näpp. Finns inte ens ett uns av skällande från min sida. Vill bara säga till alla mina vänner, tjejer och killar, läs deras bloggar. De är grymma. Och glöm inte efterföljande kommentarer i främst Syrrans blogg, de är übersköna.

The King

Gick med ett brett leende på mina läppar hela vägen till jobbet idag. Folk jag mötte tittade på mig o såg ut att fundera över om jag flirtade med dem eller om jag bara var på gränsen till tokig.

Orsak till mitt stora smajl var Alex Schulman. Jag skrattar på mig. Tycker han är skitrolig. Han berättade om sitt bröllop o vad som hände när gästerna kastade ris o inte blomblad vilket hans käresta planerat.

Hans beskrivningar är helt underbara. Hans blogg är lika rolig den. Han är så rolig så jag frångår mina principer o rattar in Mix Megapol eller vad tusan det heter. Inte ens Grys kacklande kan göra mig på dåligt humör när jag lyssnar på Alex.

Från Harvardstudenter i USA till kontorsråttor i Svedala

Fick ett tips igår från en kollega om att gå med i Facebook. Det är tydligen ett ställe där man delar sina foton med vänner. Sen kan man se alla sina vänner och deras bilder och deras vänner och deras bilder... Ett nätverk som aldrig verkar ta slut.

Jag är en fegis. Fick inbjudan, men sitter o mesar. Vet inte om jag ska, törs eller borde. Å om jag gör det, o jag bara har tre vänner där, hur kommer det då se ut bland alla som har 400 vänner?

Nu läser jag om det på e24 å där står det att det är hett för 35-plussare. Att antalet mogna användare ökar.

Kanske skulle ändå?

Roliga kvinnor

Jag hörde en intressant diskussion på radion häromveckan om kvinnlig kontra manlig humor. Och varför man inte skrattar lika mycket åt kvinnor som män. En man, som jag inte minns namnet på, sa att det beror på att man av tradition inte vill se kvinnor göra bort sig. Att om en kvinna till exempel ramlar eller är pinsam vill man hellre hjälpa henne.

Jag tror det ligger mycket i det. Men, jag tycker det finns många bra exempel på roliga kvinnor som i alla fall jag skrattar halvt ihjäl mig åt. Att de sen inte nämns när Aftonbladet frågat 15 chefer på tv-kanaler och produktionsbolag vilka tv-personligheter de vill jobba med tror jag beror på en kombination av hajp och dåligt minne.

Med det menar jag att de som hörts o synts mest senaste tiden får mest utrymme på en sådan lista. Det, plus att tråktjejer tagit plats senaste tiden. Ta till exempel Gry Forsell som syns överallt just nu. Har hon någonsin sagt ett endaste roligt ord? Nej just det. Eller Carina Berg. Inte heller särskilt rolig men hon har ändå fått exemplifiera kvinnlig humor i media senaste tiden.

För att friska upp minnet presenterar jag därför min lista på roliga tjejer.

1. Kattis Ahlström
2. Elin Ek
3. Anna Blomberg
4. Cecilia Frode
5. Helena af Sandeberg
5. Patsy & Edina

Koma

Det var svårt att vakna o komma upp igår. Men det är ingenting mot vad det var idag. Jag är fullständigt matt.

Igår kändes det helt ok. Ganska lätt faktiskt. Men idag. Stört omöjligt. Å va fan skiner den där förjordans solen för nu? Efter tre veckors regnsemester?

Sen är det säkert den nya luntan som ligger på mitt bord o pockar på min uppmärksamhet som bidrar till trötthetskänslorna. Suck.

Nya lokaler

Vi har flyttat in i nya lokaler under semestern. Nymålat o trevligt. Bäst av allt är att det är Fagerhultsarmaturer här minsann. Sortini i köket o ringrummet. Vox över kontorplatserna. Vad mer kan man begära? Jag är lycklig.

Skitstövlar

Nu är de visst i farten igen. Killarna som startade krogen Grabbarnas. En av dem sitter anhållen för en ny våldtäkt.

Hoppas de åker dit den här gången.

Tillbaka efter semestern

Nu är semestern slut o jag är tillbaka på mitt kontor. Solen lyser från en klarblå himmel o temperaturen visar på 25 grader.

Det gör inget!

Eller, jo, kanske lite.

Men det är mycket roligare än jag trodde att vara tillbaka efter semestern. Känner mig både laddad o inspirerad. Och utsikten från mitt kontor är rätt sjyst.

Spydiga kommentarer vill jag inte ha

Min söta lilla oskyldiga blogg är befläckad. Någon anonym har lämnat en spydig kommentar.

Usch o fy.

Personen undrar vad mitt tillägg tillför. Tillför? Mina inlägg tillför allt. Man blir upplyst. Road. You name it.

Sjusovare

Sonen är mamma upp i dan. Ligger o snusar än.

Ingmar Bergmans storhet

Jag tittade på fyrans morgonnyheter idag. De pratar om Bergman och visar klipp o intervjuer med och om honom.

Jag har aldrig riktigt intresserat mig för honom tidigare. Att han gjort bra saker det vet jag. En del av dem gillar jag skarpt. Men jag har ändå inte sett storheten fullt ut. Men nu var jag helt fascinerad. Vill se mer, veta mer.

En av de intervjuade säger att hon förvånades över svenskarnas ljummenhet inför Bergman när hon själv flyttade till Sverige från Norge.

Plötsligt insåg jag hur typiskt svensk jag är.

Så det kan gå

I Karaj utanför Teheran slog polisen till mot en fest utan moral. Eller som det står i DN, amoraliskt leverne.

Det uppges även finnas 150 flaskor alkoholhaltiga drycker och 800 anstötliga musikskivor beslagtagna.

I samband med tillslaget tillfångatogs också ca 230 personer och bland dem sägs det finnas både svenska och brittiska medborgare. Minsann.

Det står i artikeln att straffskalorna för de misstänkta brotten innehåller böter, fängelse och piskning.

Man ska inte springa omkring och förlusta sig på såna där fester. Då kan man bli piskad. Det vet väl alla.

Nostalgi anno 2003

Får jag lov att bjuda på en liten nostalgitripp?

Året är 2003 (eller 2004). Tre glada kollegor har just sprungit Fagerhultsstafetten på ruggigt bra tider.

Gissa vem?

Träffade just en charmig före detta kollega i motionsspåret. Alltid lika roligt o se honom. I fin form var han oxå. Kul med gubbar som håller sig i trim. Ett extra plus får han för den fina frisyren.

Öka kreativiteten

Ha ha! Detta är humor. Elton John. Oj förlåt, Sir Elton John menar jag ju. Han tycker att vi ska stänga ner internet i fem år.

Anledning? Att öka kreativiteten hos människor.

För mig låter det lika dumt som att säga, stanna hemma, dra ner alla persienner o gå inte utanför dörren på fem år.

Vilket sekel kommer han ifrån?

Bara genom löven

Jag leker med tanken. Det gör jag.

Sockerdax

Bara för att jag är så himlans arg nu ska jag gå o göra dajm. Ja, det ska jag. Jag ska äta massvis med socker o lugna ner mig med.

Sen ska jag stämma dem för att jag blivit sockerberoende.

Idiotiska grannar

Grrr. Jag är så arg så jag kokar. Dumma jävla skitgrannar. Sköt nåra jädrans smällare nu på kvällen. Valpen stod i hundgården o blev förstås vettskrämd. Skakade i hela kroppen.

Hur fan ska man kunna förutse nåt sånt? Hade det varit påsk eller nyår eller va fan för storhelg som helst så hade jag ju kunnat ana busigheter o inte låtit henne vara i hundgården.

Dumma. Jävla. Fucking. Grannar. Jag blir så trött på korkade människor. Fy fan.

Är inte det förbjudet förresten? Ska fan polisanmäla de jävlarna.

Teknikens under

Detta är kul. Jag sitter o messar med min dotter. Hon har just fått sin första mobil (min gamla). Hon är jätteduktig på att skriva meddelanden.

Undrar om jag hade klarat att hantera en mobil som åttaåring?

Jag vet, tidigt med mobil, det tycker jag oxå, men hon önskade sig en digitalkamera o då kändes det smartare med en mobil o kamera i ett.

Mästerfotograf

Min son har lånat min kamera. Han har fotat tvn.

Rattah

Tänker på min älskade hund i dag. Tänker på henne ofta. Drömmer om henne ibland. Det är på dagen två år sedan hon gick bort. Min lilla gumma. Saknar henne som tusan. Hon var underbar.