Funderingar i kön på Konsum

Kom på mig själv med att kika på personen bakom mig i kön när hon tog en chokladkaka o släppte ner i sin korg. Idag? Tänkte jag. En del unnar sig. Sen tittade jag efter vad det var för sort. Det var Daimchoklad. Då blev jag lite avundsjuk. Å sen tänkte jag, undra hur hon ska äta den. Ska hon ta den till kaffet tillsammans med nåt besök? Eller kommer hon proppa i sig den själv? Kanske i soffan senare ikväll. Eller redan i bilen på väg hem.

Sen tänkte jag, är jag frisk?

Tack!

Jag sitter med en lång lista med namn. Mina föredetta kollegor. Jag har skrivit ett mejl till dem. För att tacka för presenten och för att de kom förbi på min avskedsfest.

Det är över ett år sedan jag slutade. Jag tänker på dem. Det gör jag. Men det blir aldrig av att jag skickar det förjordade mejlet.

Natti natt

Min kropp värker av trötthet. Hela kvällen har det gått i ett. Nu längtar jag efter att sova.

God natt.

Semesteraktiviteter

Vi roar oss så gott vi kan. Monkey Town har vi besökt till exempel. Det var för övrigt väldigt bra. Som förälder kan man ta med sin laptop o surfa trådlöst eller så kan man låna någon av de stationära datorerna medan lintottarna rusar runt.

-Enda minuset är att man inte får ta med sig eget fika, sa bästa vännen.

Fast å andra sidan är det ju bara till att käka innan. Å i detta skitväder är det ju bara positivt om man tvingas klämma in ytterligare ett besök under dagen på exempelvis donken.

Svågern tyckte det var skitjobbigt o klättra efter sina barn, han blev svettig sa han. Vet inte om jag ska berätta för honom att det inte är meningen att föräldrarna ska klättra omkring därinne.

Sonen träffade en tjej. Trodde han. Dottern förklarade att det var en kille. Sonen hade svårt att tro oss.

Och igår spelade vi minigolf. Det är humor på hög nivå. Sonen med sitt underbara "Bäckhultasinne" spottade, fräste, svor och toppade med att slänga klubban i backen.

Men, efter ett lyckat slag, är han glad som en speleman o undrar om inte han leder.

-Vem leder? Det gör nog jag. Jo, det gör jag nog.

Det behövs så lite

Jag är barnslig som fan. Jag vet. Men jag är så jäkla stolt så jag bara måste berätta... de kollade leg på mig på systemet igår!

Killen i kassan sa lite förläget att jag skulle ta det som en komplimang när han såg mitt leg. Han behöver inte oroa sig. Allt jävla regnande var som bortblåst, jag bara log som en sol.

Slutdiskuterat

Nu har vi kommit överens. Stenarna är betalda.

Igår när vi gick i affärer hittade sonen en sak han bara måste ha. Vi såg vår chans o sa att visst du kan få den men då är vi kvitt med stenarna oxå.

-Ja absolut! svarade sonen bestämt.
-Ja men är du helt säker på det nu då? Ingen mer betalning för stenarna? frågade vi.
-Nej, nej svarade han ivrigt jag ska inte tjata om dem mer.

Vi tog i hand, sonen och jag.

Han var nöjd i... fem minuter.

Pågående projekt

Jag har några pågående projekt just nu.

1. Bli bättre på min ekonomi.
2. Lära mig spela golf (går kurs).

Stenar från Turkiet

Min son har varit på semester i Turkiet. Han har samlat stenar. Han kräver att jag köper dem. Och att jag betalar nu. Han har räknat ut vad de kostar.

Jag säger att jag tycker de är dyra. Han förklarar varför. De kommer ända från Turkiet. Och de är lena, väldigt lena. Då kostar det, säger han.

Varje dag tjatar han om betalningen.

Jag har inte bett om några stenar. Jag har inte sagt att jag ska köpa dem. Men ändå har jag dåligt samvete för att jag inte betalat de förbaskade stenarna.

SSM

Utställning är precis som vanligt - ett riktigt spektakel. Men till min stora förvåning tyckte jag det var rätt roligt när jag väl var på plats.

Min älskling fick sig ett par goda skratt när jag ångade runt ringen o skrek som en tokdåre. Jag blev själv förvånad över min insats. Först lite halvhjärtat, distanserat för att sedan helt slukas upp av jippot o varken höra eller se något annat.

Dagen till ära hade jag dessutom bakat muffins som jag packade ner tillsammans med kaffet o mackorna. När klockan ringde 05.00 mer eller mindre skuttade jag ur sängen (jag snoozade två ggr o kanade till sist ur sängen, men för att vara mig är det som att skutta).

Vi kom iväg i den tid vi skulle o vi anlände i god tid till platsen. Vi hade gott om tid att parkera oss med våra brassestolar på lämplig plats utanför ringen o gott om tid att piffa till hunden.

Bilen hade jag packat kvällen innan.

Med den planeringen blir det svårt att säga att jag inte tycker det är roligt. Men jag trodde inte att jag tyckte det längre. Å det var ju bara en gång...

Dessutom gick det ju riktigt bra. Vi kanske ska vara med nån mer gång. En gång i alla fall.

SSM

Imorgon är det dax igen för utställning. Minns inte när jag var på det sist. Ska bli kul o se vad jag tycker om det nuförtiden.

När rosorna försvann

Följande lilla berättelse utspelade sig förra sommaren. Alla parter är nöjda och överens och grannsämjan är fortfarande god. Dock har trädgårdstipsen upphört. Men vi pratar om andra saker.

Grannen haffade mig på morgonen mitt i löpsteget o undrade om jag vattnat mina rosor.

Jag tänkte, nä nu jävlar, det var då ett evig tjatande, jag får ju för fan inte vattna. Så det svarade jag;

-Näe, det är ju bevattningsförbud.
-Jo, men du får ju ta hinkar o vattna så mycket du vill.
-Från sjön? frågade jag förvånat.
-Nej, ditt eget vatten, det är bara från slangen du inte får ta.

Jag tror jag tittade på henne som om hon var dum i huvudet. Får jag springa o bära mig trött med hinkar men inte vattna med min slang? (Sa jag förstås inte men det var säkert inte svårt o se att jag tänkte det). Dessutom stod hon med sin vattenslang i högsta hugg. Från sin egen, grävda brunn naturligtvis.

-Har de några planer på att bygga ut brunnen? frågade jag istället.
-Nej, svarade hon bestämt, absolut inte, det handlar snarare om att vi får tänka på hur vi använder vattnet.

Jag bryr mig inte ett skvatt om rosorna. Hade förmodligen inte vattnat de även om jag fick. Jag är rent tacksam över att jag inte behöver ha dåligt samvete för att min gräsmatta dött. Undra om de menar att man ska vattna den med hinkar oxå?

På kvällen när barnen lagt sig o det blivit lite svalare ute satte jag igång "operation-rosor-bort" (jag är rädd att det kommer göra mig ganska impopulär här). Så jag stod där framåt niohalvtio nå't o klippte ner rosorna totalt. Rosmarodör var bara förnamnet. Jag var skoningslös.

Å då kom grannen hem. Hon har nämligen inte varit hemma idag.
Å rosorna hade jag dragit ut på hennes infart så hon kom inte ens fram med bilen.

-Tar du bort rosorna helt?
-Jajjamän, de är rysligt vildvuxna, jag tror inte nån skött de på flera år faktiskt (Kajsa kavat kan slänga sig i väggen, mitt tonfall var milt sagt rebelliskt).
-Jaha, sa grannen (nu ännu ängsligare) ja så är det kanske.
-Ja, o jag ska ha ny ytterbelysning så då måste de ändå bort, o sen ska jag måla om huset, ja inte i år men nästa.
-Mm, ja, jag tänkte på det, vi måste nog prata om det där med brunnen i styrelsen, det är ju så få som kommer på årsmötena, men det är ju bra om fler tycker till.

Sedan betraktade hon mitt frenetiska rosprojekt under en stunds tystnad innan hon tog till orda igen.

-Ska du måla om huset, vad vill du ha för färg då?
-Lila, med röda knutar.

Sen ramlade jag ihop över skottkärran av skratt å slutade inte skratta förrän jag kommit in i mitt hus.

Nä skojar bara. Det sa jag inte, men jag ville säga det.

Bra PR?

Var hemma hos en vän nyligen. I hennes källare stod en spade hon fått från en kollega. Han hade i sin tur fått den i sommarpresent av en gammal kollega som numera är samarbetspartner via sitt eget, nystartade företag. Som en liten sommargåva. Han behövde den inte, han hade redan så många.

På skaftet av spaden var det nyststartade företagets logo tryckt. Med fanns oxå en liten lapp fäst på spaden där det bland annat stod, "Gräv där du står".

Jag fnissar när jag tänker på det. Ungefär som, ta en spade o gräv ner dig.

Sommarsverige

Sitter framför datorn med min kaffekopp. Utanför skiner solen från en klarblå himmel. Älsklingen ligger o sover. Jag har min egen stund. Balkongdörren står öppen. Altandörrarna står öppna. Sommarljud kommer in i rummet. Bilar på väg till badplatsen. Barn som ropar. Fåglar som kvittrar o radion med favvokanalen inställd.

Jag är hemma igen. Gud så skönt. Älskar de här stunderna. Man kan tro att jag varit borta i flera veckor. Men en natt. En ynka natt var jag i Halmstad. Ett dygn. I sommarstaden med allt vad det innebär. After Beach i Tylösand. Fest i sommarnatten. Regn, åska o hagel. Sol, hav, sand i håret, brännskador.

Men den bästa stunden är nu. Här med min älskling. Återseendet var som om vi varit ifrån varandra i månader. En liten, kort, helg på varsitt håll.

After Beach i Tylösand. Det var en kavalkad i tönteri. Det är sant. Själv fick jag äran att ta kort på grupp med överförfriskade farbröder på 50+. Det viktiga var att få med så många öl som möjligt. De var som japaner på besök (eller agenterna när de besöker Fagerhult) lämnade över den ena efter den andra kameran. Beskådade bilderna nöjt, mmm, alla ölen kom med. Kanon.

Den stora damen

Kusten får vänta en stund till

Det blev som jag trodde. Funtade på att åka tidigt idag. Till kusten. Men näpp. Jag har inte kommit iväg o kommer inte komma iväg på ett par timmar. Trodde väl inte på allvar att jag skulle det heller. Men man vet ju aldrig. Ibland förvånar jag till och med mig själv.

Först ska jag dricka färdigt mitt kaffe. Sen ska jag springa lite. Å lämna av hundarna... Fixa lite.

Mera godis

Den här veckan har bestått av godis. Om det sen beror på vädret. Att det snart är semester. Eller att det är "veckan innan" - vet jag inte. Men jag har velat ha godis hela tiden. Varje dag.

Igår blev det smågodis (och en påse choklad separat plus chips). Jag kan inte få nog. Finns ingen botten. Men det är bara denna veckan.

Tog med mig godispåsen till jobbet. Den var full för jag försökte variera mig. Vi handlade i en jättestor godisbutik. De hade allt. Utom min favvochoklad. Jag var lite Crazy, stoppade i sånt jag inte visste säkert att jag gillade. Åt nästan ingenting av den. Men på jobbet blev den uppskattad. Och uppäten.

Bra, då kan jag köpa mer godis för det var faktiskt inte jag som åt upp det.

Det låter likadant

Vi unnade oss igår. Vi sa att det var lillelördag. O att vi var trötta. Då får man göra det. Vi var lata. Köpte några köttbitar, lite olika färdiga såser, chips och majskolvar. Till middag. Choklad och smågodis till efterrätt.

När jag sa till min honey att jag tänkte att vi skulle äta majs, sa han "Ska vi äta bajs?"

Å jag skrattade. Det är nästan ännu värre. Men vi var trötta. Det var vi visst.

Jag ska snart gå på semester.

Tips från mig

Nu har jag funderat lite. Nästa gång han är ute o blossar ska jag gå fram till honom o så ska jag berätta hur mycket pengar det kostar honom o röka. Å sen ska jag säga hur mycket han skulle spara om han slutade. Å sen ska jag tala om vad han kostar sjukvården om fem år. Å så ska jag tala om vilka sjukdomar han kommer få. Å så ska jag berätta hur mycket bättre han skulle må om han började motionera istället. Han kan gå ett varv runt huset varje gång han får lust att ta en cigg. Till att börja med.

Experter tipsar

Det är så förvånande med alla experter som känner ett trängtande behov av att dela med sig med sina exklusiva kunskaper.

Såna som bara inte kan hålla sig från att tipsa sin omgivning i tid o otid.

Själv har jag svårt att ge vänner råd eftersom jag vet att tipsen är grundade på mina erfarenheter och vad jag vill uppnå. Jag anser inte att det är applicerbart på någon annan sådär rätt av.

Jag hörde en kille på radion häromdagen som sa att han skulle få en kaka på P3 för att han höll på att lära sig att säga ifrån (de kör en sån grej, man får en kaka när man gör nåt självutvecklande).

Han menade att han på grund av sin journalistutbildning var dålig på att säga ifrån när han inte höll med om nånting. Att han istället sa jaha, hur tänker du då och funderade på följdfrågor. Jag tror det ligger lite i det. Jag har märkt att jag är likadan, tänker alltid att jasså tycker du så o så funderar jag på vad den personen gått igenom som gett just det perspektivet.

Att sätta sig själv och sina egna upplevelser i parentes och saker och tings sammanhang är tankar som alltid följer med mig.

Ett exempel från vardagen: Idag när jag var ute o kissade valpen stod en lagom fet man på andra sidan vägen o tittade på oss samtidigt som han tog sin säkert 10 cigg för dagen (det vet jag för jag ser honom stå o blossa var femte minut).

Han, ca 60 år, rejäl kagge, rökande. Av hans hydda o döma motionerar han inte särskilt flitigt, eller rättare sagt, inte alls. Han tittar på oss, som är ute för tredje gången på en snabb kiss.

Vårt enda mål är att just kissa. Varför det? Jo för vi har som sagt redan varit ute senast för en halvtimme sedan och efter en stunds lek o lite mat är det dags att kissa igen. Om man gick långa promenader varje gång en valp skulle kissa skulle det inte en vara lönt att gå in mellan promenaderna. Dessutom går vi inte ut på gräsplätten för att motionera - vi gör det för att hon ska bli rumsren.

Nästa gång vi går ut kommer han fram för att hälsa på den fina valpen. Han ger sin expertbedömning; den kommer bli stor. Hmm, ja det var ju klartänkt, det har inte jag tänkt på. Blir valpar verkligen stora? Nä, jag fattar oxå, han menar att hon kommer att bli en stor, vuxen hund.

Men det är så klökt. Man kan inte se det på en valp. Även om hon ser stor och grov ut nu, kan hon bli både tunn o liten som vuxen. Har man följt några valpar vet man det. Sen kommer nästa klockrena analys; "hon behöver mer motion än att gå här i parken."

Va!? Är det sant? Ska jag behöva motionera hunden oxå?

Vi har mekat

Vi slog våra kloka huvuden ihop igår, jag o pojkvännen. Bilen har låtit oroväckande mycket sista tiden. Ett slags knackande ljud. Först mest när man svänger vänster o rullar. Sen mest hela tiden. Högre o mer raspigt.

Igår eskalerade det rejält o bilen lät mer som en skördetröska än en hyfsat ny bil. Vi ringde en kompis pappa som är bilmekaniker. Vi skulle svänga förbi där så att han kunde lyssna på den. När vi körde förbi hade han fortfarande inte kommit hem.

Jag blev jättetrött. Sådär trött som jag blir av bekymmer. Akut sovtrött. Tänkte att, nej, nu rasar bilen ihop. Eller, plötsligt kommer det bara inte att gå att svänga, jag kommer köra av vägen.

På väg hem sa jag till pojkvännen; "Gud va jag önskar att man var haj på bilar. Tänk vad skönt om jag bara kunde kika lite under bilen o så visste jag åtminstone vad problemet var även om jag inte kan fixa det själv".

Inspirerad av min önskan dök pojkvännen ner på backen när vi parkerat bilen för att titta under. Han kröp omkring o tittade o ryckte i det mesta.

Inte för att vara taskig, men det var ett infall som var lika meningslöst som om jag hade gjort det. Vi är lika novisa både han o jag. Jag var på väg upp mot lägenheten när det plötsligt slog mig. Bultarna! Det måste vara bultarna! Jag gick fram o kände på dem o mycket riktigt, de satt knappt fast längre på vänster framhjul.

Pojkvännen kröp fram och drog åt bultarna. Så nu har vi lagat bilen.

Raringen växer så det knakar

Härdad

Hon har slutat hoppas på att jag ska sköta min jordgubbar. Hon har insett att det aldrig kommer att ske. Hon är tränad nu. Glad när jag klipper gräset. Oberörd när jag låter det växa. Jag tror det kallas uttröttningsmetoden.

Goda grannar

Hade grannen på besök häromdagen förresten. Jo, då, vi satt på min altan o drack elvakaffe. Hon frågade om jag hade blommor till helgen. Det hade jag såklart inte, så jag sa nej. Vänta lite så ska jag plocka åt dig, sa hon, å sen gick hon runt i sin fina trädgård o plockade blommor. När hon räckte över blommorna över staketet sa jag att hon kunde få komma in o titta på sitt hus från min balkong. Det är inte så förmätet som det låter. Nån dag innan hade hon bett mig ta en bild från min balkong för hon ville se sitt hus ovanifrån.

Så där satt vi sen o småpratade om grannarna o annat i livet i varsin brassestol.

Glömsk

Jag driver ganska ofta om det själv. Många i min närvaro påpekar det. Men ibland blir jag bara så trött på det. Min tankspriddhet. Att jag är så glömsk.

Idag hade jag bara satt i örhänge i ett öra. Ny trend kanske? Är jag först?

Inget tålamod

Till slut tog nyfikenheten över. Jag surfade in på Illustrerad vetenskap för att kolla IQ-testet Alex skriver om i sin blogg. Testet tar 40 minuter att göra!

Kan jag säga på en gång, sånt tålamod har inte jag.

Gubbljud

Nu är han i farten igen. Min snytande kollega. Har aldrig hört nån snyta sig så. Det låter som om han ska blåsa ut hela hjärnan. Sen avslutar han med en äkta gubbhostning följt av lite rosslande långt ner från halsen. Han är på toa när han låter men det känns som om han står bredvid mig, böjd över min dator. Jag tror inte han är förkyld. Och inte gammal heller. Men han låter gammal. Och förkyld. Han har byxorna väldigt högt upp. Hårt åtdragna med ett skärp i midjan. Det kanske är det?

Tjejers lust

Läste en krönika i Aftonbladet igår. Innehållet fick mig att koka. Alltid, alltid när den här sortens åsikter luftas får jag en obeskrivlig bubblande ilska i kroppen. Och varje gång blir jag galet frustrerad över att jag inte har förmågan att uttrycka mig som jag hade önskat.

Jag blir istället som Viveka Seldahls karaktär i ”Änglagård”. Spottandes och fräsandes med ett desperat ”Det vet man väl hur det där går till, det vet ju alla. Jag vet nog”.

Det är inte ofta jag blir så här upprörd. Men det händer. Och det gäller nästan alltid sexuella övergrepp eller diskussioner om kvinnors sexualitet.

Senast över den stackars Frida med låten ”Dunka mig gul & blå”. Ja, jag skriver stackars för hon gör det mot bättre vetande. En sanslöst skön melodi som totalförstördes av en fullständigt desperat och puckad lyrik. Egentligen avskyr jag att ge mig in i den här sortens diskussioner för man hamnar alltid i facket pryd och avundsjuk. Allra helst tar den andra sidan till att man behöver knulla lite också. Eller ännu värre, bli knullad.

Frida försöker verkligen visa att vi tjejer kan ta makten, att vi kan ha våldsamt sex om vi vill. Och att vi vill ibland. Men det enda hon gör är att förstärka bilden av ojämnställt sex. Det är självbedrägeri på hög nivå. Och alla killars våta dröm. Att det plötsligt vid fyra på morgonen står en sanslöst söt liten tjej o viskar i hans öra att hon inte har några trosor på.

Snacka om killarnas förvåning när det gick upp för dem att den, visserligen sexiga rösten, inte alls kom från en sexig tjej utan en ganska tragisk person. I flera intervjuer har hon berättat att hon minsann blev våldtagen två gånger innan hon ens fyllt femton. Men hon lät killarna fatta att de gjorde fel, hon slogs och kämpade, så även om de tog det de ville förstod de att hon inte var med på det resonerar hon. Så hon är inget offer. Hon visade minsann.

Ja, och nu tar hon saken i egna händer och skriver en text som bevisar att tjejer också vill ha det så. Yeah right. Min tes, att hon bara lurar sig själv och försöker ta makten på det enda sätt hon vet, ta emot men säga att man väljer det själv, förstärks när jag läser i ytterligare en intervju att hennes mamma fick så mycket stryk av sin pojkvän att två nackkotor krossades. Behöver jag säga att Fridas uppväxt har kantats av droger och alkoholpåverkade föräldrar?

Om detta är ett sätt för Frida att bearbeta sina upplevelser har jag inget att säga om. Det är alla människors fulla rätt att uttrycka sig som man vill. Om det hjälper henne att få en frisk syn på sex o gå vidare. Fine. Det jag vänder mig mot är alla korkade killar som går på myten att tjejer gillar att ta emot o att de är både sexiga, självständiga, villiga o unga på samma gång.

Alltid samma jäkla korkade diskussion – de vill själva.

Här i bloggen upprördes jag av killarna på Stureplan som våldtog en tjej med hjälp av bland annat en fjärrkontroll (ja jo det är sånt vi tjejer drömmer om) men gick fria i tingsrätten. Då hänvisade jag till bloggen ”Utsikt från nedre botten" och det gör jag nu igen. Hon som skriver där, beskriver fenomenet så bra att jag inte ens tänker försöka göra det annorlunda, jag bara håller med.

Vad var det som triggade mig denna gång? Jo, Ronnie fucking Sandahl skriver i Aftonbladet om ungdomars sexvanor på sommaren främst när de åker till Ibiza. Han tycker att det är konstigt att vi förfasar oss över ungdomarnas, som han skriver, vilja att vara människor för åtminstone en vecka om året. Och fortsätter, ”Människor som är rädda, kåta glada, sökande. Människor som vill leva ut sina fantasier, långt bortom hemstadens tilldelade roller och förväntningar.”

Suck. Jag säger bara SUCK!

Va fan. När den här sortens åsikter kommer från en gubbe. Ja då kan jag ta det, jag kan avfärda det med en axelryckning. När min egen morbror, om hockeyvåldtäkten för några år sedan, sa att tjejen ville det. Då kunde jag skratta åt hans gubbigt sexistiska inställning. Vi blev visserligen rejält osams där vid middagen och mina ord var både hårda och arga. Men jag såg det som en avgränsad händelse. Vad kan väl det göra att en liten gubbe som lämnat ungdomen bakom sig tycker så?

Men när en ung kille, kommen ur den nya generationen. Den nya, jämnställda, fina generationen. Då tappar jag allt hopp.

Ronnie fucking Sandahl vänder sig mot att medierna i sin återkommande rapportering om det vilda festandet i charterbolagens sommarparadis skriver att ”tonårsflickorna hetsas till sex” och ”lockas att strippa”. Han toppar sitt resonemang med att det egentligen bara är fåniga föräldrar som inte kan tänka sig att deras små, söta döttrar kan eller vill ha sex.

Ronnies egen högst intelligenta analys är att tonårsflickorna ”bara vill slippa alla krav om att vara fina flickan, alla jävlar som förvägrar henne att bara få vara sjutton år och lite kåt”.

Ja, det är ju snyggt. Du måste vara en riktigt klarsynt och bra kille Ronnie. Verkligen.

Semesterkänslor

Tog ledigt i torsdags och fredags. Känns som att jag haft semester i flera veckor. Helt underbart. Jag har haft några "av-dagar".

Torsdagen inledde jag med sovmorgon. Kl 11 blev jag väckt av telefonen. Ungarna sov de oxå. Käkade frukost länge.

På förmiddagen (läs kl 14) sprang jag en runda med den ena hunden. Trots instabilt väder lyckades jag tajma rundan i solsken. Lagom till att rundan avslutats fick vi besök av min bästa kompis o hennes barn. Lagade lite mat, käkade, duschade och fikade. Sen, i regnet, var vi o badade.

Barnens kompisar stannade för att sova över. På kvällen tog jag en ny löprunda med nästa hund. Efter det åkte vi o handlade frukost o köpte pizza.

Ungarna busade o hade kul till klockan 12. Sommarlov.

Jag älskar såna dagar.

På eller av

Eftersom jag jämt skriver om att jag är trött tänker jag inte göra det nu. Men faktum kvarstår.

Trots det har jag en förmåga att fylla på med mer. Och när jag tänker efter o tittar tillbaka på mina dagar så inser jag att jag aldrig sitter ner. Det finns alltid nån lite grej att göra som innebär en förflyttning åt något håll. Tv:n slår jag aldrig på ens. Och jag gör alltid flera saker samtidigt.

Jag är liksom rörlig hela tiden. Det stressar mig inte. Jag är inte rastlös på det sättet. Men jag kan absolut vara av. När jag sover så sover jag. Hårt. Men ibland känns det som att jag bara har två lägen. På eller av.

Är det dåligt?

Små pauser på väg hem

Jo just det. Det har jag nog inte sagt. Det var party i lördags. Å inte lite heller. Vi drack upp allt vad som fanns, vartenda droppe innan vi gick vidare. Å då var klockan närmare två.

Framåt fyratiden tog min energi slut. Eller, rättare sagt mitt berömda blodsocker. Då blir jag akut trött o måste sova. Då vill jag gå hem. Men taxin snurrade. Å det gick inte så fort som jag ville o gå. Så jag vilade lite. På trottoaren. Det är nog inte så vanligt att man gör det. Om man inte typ är redlös (det var jag inte) eller hemlös (det är jag inte heller). Min käre boyfriend lämnade mig två minuter för att ta ut pengar. Det var då som jag vilade lite.

Det var väldigt kallt o skönt på den svala trottoaren.

Många oroade sig över min placering. De kom fram. Jag förstår det nu. Då tänkte jag, varför tjatar de på mig? Jag vilar ju bara lite...

Låt mig sova så blir jag glad

Ska bli så skönt. På torsdag och fredag ska ja vara ledig och bara umgås med mina älskade barn. Vi behöver det nu. Bara få vara. Dessutom åker de iväg på semester på lördag med sin pappa o då får jag ju inte se dem alls på en vecka. Det gör jag ju inte annars heller men det är värre när de ska långt bort.

I övrigt sajnade jag mina första avtal med kund i dag. En liten djungel men oerhört spännande. Nu är det bara till att hålla tummarna så att det blir bra oxå.

Sen har jag massor o skriva. Men jag orkar inte. jag är för trött. Jag vet, jag säger det ofta men det är så. Jag är sanslöst trött. Hela tiden. På nästan allting. Tittar på människor i min omgivning o undrar hur de orkar vara så pigga hela tiden.

Det är den jäkla valpens fel. Väcker mig mitt i nätterna o tidigt på morgnarna. Jag hatar att bli väckt. Verkligen hatar.

Mel D visar sitt rätta jag

Nu är jag en äkta blogger. Började hårt. Skrev regelbundet. Men nu är jag i en riktig svacka. Bloggsvacka. Tappade fokus en stund o tänkte att jag skulle ge Mel en egen blogg. Så fjantigt, det är ju det värsta jag vet. Men jag tänkte att på så viss kan ju de rättmätiga ägarna hålla sig uppdaterade om vad hon gör utan att vi måste ringas hela tiden. Då kom jag av mig lite i min riktiga blogg.

Veckan flöt på bra. En styck hundvalp i storstan. Med lite lappande o klistrande var hon inte ensam mer än tre timmar per dag. Precis lagom för att vänja henne. Och hon verkade fatta vad som gällde oxå, i den här familjen softar vi. Vi tar sovmorgon. Och vi går ut o äter på restauranger.

Inga problem sa Mel. Jag kan sova på morgonen. Jag kan uppföra mig på uteställen och jag kan skaffa kompisar på egen hand.

Hon har varit med på det mesta de dagar hon varit hos oss (snart två veckor!). Och verkligen skött sig som om hon inte gjort annat i sitt liv. Det finns bara ett problem. Smekmånaden verkar vara över.

Igår kväll när vi kom hem till huset i skogen blev hon helt överlycklig. Körde glädjefnattrajset. Inget ont i det. Men det höll i sig rätt länge. Hon verkade tycka att det fanns en outsinlig mängd saker att återupptäcka. Kl 02.55 fick hon nytt fnatt. Jag gick ut med henne, hon gjorde vad hon skulle o vi gick in igen. Kl 05.39 var det dags igen. Upp o ut på rastning. Frulle o ny kisserunda. Sen dök jag i säng.

Men Mel hade inga planer på att sova igen. Jag vet, det brukar inte valpar göra, men hon har ju lurat oss att tro det i en vecka. Hon har knappt öppnat ögonen när vi gått upp på morgnarna. I söndags, när vi var bakis, låg hon o sov med oss hela dagen (kanske det som är problemet?).

Suck. Jag är för gammal för sånt här.