Tutti di frutti

Jag gick och la mig. En stund. Läste lite. Sen kom min honey hem från fotbollen. Då pratade vi om den. Om min kurs. Dagen och allt annat vi babblar om.

Sen kom jag på att jag var hungrig. Känner inte det när jag kommer hem för då är jag uppe i varv.

Så nu har jag stoppat i mig lite go nattamat. Och för de som höjer ett varningens finger vill jag bara slänga in ett svar på ytterligare en myt.

"Det är inte bra att äta middagen för sent på kvällen."

Jo, ser ni, maten smälter i magen även när man sover, det är det totala (tutti di frutti) antalet kalorier under dygnet som avgör fettlagringen.

Det är till och med så att risken för fettlagring är större om man äter för tidigt och sedan har svårt att sova för att man är småhungrig. Då blir sömnen dålig och dålig sömn har ett starkt samband med övervikt.

Tom i mitt huvud

Ikväll är jag tröttare än nånsin efter min kurs. Sitter oftast i soffan och stirrar med tom blick på vad som helst eller inget, alldeles Tom i huvudet. Börjar vänja mig vid det nu. Tom är här, tänker jag.

Min honey har inte förstått än, han frågar om det är något, han undrar varför jag är så tyst. Det är Tom, tänker jag, Tom i huvudet.

Men ikväll var jag till och med Tom i huvudet redan på kursen. Det brukar jag inte vara. Där brukar jag vara pigg och suga in allt jag kan lära mig. Tycka det är kul med grupparbeten och presentationer.

Inte den här gången. Min projektgrupp träffades innan kursen och nånstans där, när vi gick från fiket till kursen blev jag Tom i huvudet. Vi hade ny lärare idag, trevligt i och för sig, men när han delade ut en uppgift inom tio minuter tog det stopp.

Jag går och lägger mig nu. Tom i huvudet.

Mumsig frukt

Jag är sedan en tid inne i en fruktperiod. Och min nya favoritfrukt är granatäpple. Dels är det gott men framförallt så blir man verkligen pigg av det.

När jag introducerade sonen för de röda granaterna var han alldeles fascinerad över både smaken och formen och han undersökte därför dem noga när vi åt dem.

-Nu vet jag varför de heter granatäpplen sa han samtidigt som han tryckte ihop ett frö mellan tummen och pekfingret, själv helt oförberedd på det blivande resultatet.

Efter hans upptäckt var nämligen jag blåprickig i hela ansiktet. Väggen två meter bort fick sig en dusch och två dagar senare hittade vi till och med fläckar i taket efter det exploderade fröet.

Man blir fet av fett

Läste just en rolig text om myter kring vikt.

Den gamla föreställningen att man blir fet av fett motsägs kort och gott med;

"Att man blir fet av fett är ungefär lika korrekt som att man blir grön av grönsaker. Du blir tjock om du äter fler kalorier än du gör av med, vare sig det är ost eller riskakor, så enkelt är det."

För kaest

Jag har ju blivit helt värdelös på att uppdatera här. Det är kursens fel. Skriver så det knakar på den istället.

Just nu befinner jag mig i Jönköping. Tänker springa i mina gamla spår i eftermiddag när ungarna är på kalas. Ska bli kul, saknar dem lite grann, hoppas de är snö- och isfria. Spåren alltså.

Funtar på att gå o se den där Marley ikväll. Eller ska man kanske ge Robinson en chans till? Tyckte det var för tråkigt första avsnittet. En massa jäkla gnällspikar i träskmarker. Hur kul ä de? För övrigt mitt favorituttryck just nu, går att applicera på vad som helst.

Låt henne vara

Nej, men sluta nu hacka på Vanja Lundby-Wedin. Hur kom detta att handla om hennes avgång? Finns det inte värre knickedicker inom både politiken och näringslivet? Snubben som tagit emot alla miljonerna till exempel.

Låt henne vara, hon verkar trots allt ganska vettig och visst kan man tycka att styrelsemedlemmar ska känna till löner och bonusar men nu gör de ju uppenbarligen inte det. Är övertygad om att inte andra gör det heller.

Känns rent löjligt att Vanja ensam ska klä skott inför de skeva bonussystem vi har i våra företag och organisationer i Sverige.

Sån är jag

Det känns inte så kul idag. Det är jäkligt kallt för det första och för det andra har jag en uppgift framför mig som känns svår, nästan omöjlig faktiskt.

Det borde trigga mig men jag väljer att inte låtsas om den och kastar mig över än den en än den andra saken. Men till slut kommer jag ju bli tvungen att ta tag i den. Vet bara inte riktigt hur.

Under tiden skriver jag lite här, dricker kaffe, fyller på pappershanddukar på toaletten för det såg jag var slut, går igenom mina mejl, bokar möten, skriver rapport...

Och när jag ett ögonblick får dåligt samvete över att jag ännu inte tagit tag i uppgiften tänker jag att sån är jag, jag behöver fundera över det en stund, ha det i bakhuvudet och låta det bearbetas.

Är det konstigt?

Vi kallar henne grodan. Vi kallar henne Mellan. Vi kallar henne Mellis. Vi kallar henne damen. Vi kallar henne loppan. Vi kallar henne fröet. Mest av allt kallar vi henne råttan. Är det så konstigt?

Vilken tur

Vid halvfemtiden satt jag i bilen på väg hem och just som jag svängt in i vårt område såg jag en liten hund som kom springande lös på vägen. Jag stannade bilen och försökte locka till mig den lille killen, för det hann jag se att det var. Men han var inte det minsta intresserad av mig.

Han fortsatte bara framåt i full fart. Han sprang förbi en granne som jag försökte få till att fånga in honom men det gick inte det heller. Till slut fick jag ge upp och gå in. Kände mig lite orolig över det lilla livet för det började snöa och var kallt.

Runt sju bytte jag om och gav mig ut på en lång löparrunda. När jag hade sprungit ett tag såg jag en liten lös hund igen. Jag satte full fart mot honom och tänkte att nu ska jag minsann fånga in honom, räknade med att Mel skulle intressera honom.

Och det lyckades. Jag knöt fast honom i änden av Mels koppel och sen bar det iväg hemåt. Det var en bra bit kvar hem så det kändes lite taskigt att han skulle tvingas gå hela vägen men jag tröstade mig med att det var bra för honom att vara i rörelse.

Med jämna mellanrum fick vi stanna och göra rent hans tassar, eftersom han var en cockerkille så fastnade snö och skräp i pälsen mellan tassarna på honom. Under tiden ringde jag polisen och anmälde att jag hittat en bortsprungen hund.

- Å vad bra, sa polisen. Har du fångat in honom? Kunde du det? Det är många som har ringt idag och rapporterat om den hunden, det var skönt att höra att han är i trygga händer, vi hör av oss så snart vi kan hämta honom, eller han kanske kan stanna en stund hos er?

- Mmm, ja jo, han kan ju vara här, men det bästa vore ju om ni kan hämta honom. Men annars kan han ju stanna här (jag svor tyst över mitt velande och vilja att hela tiden vara till lags).

- Jag ska se om jag kan få tag på någon bil som är ledig, vi ringer.

Den lille mannen gjorde sig snabbt hemmastadd och när jag försökte torka hans trassliga, blöta päls la han sig nöjd på rygg och mös. Mel som till en början tyckte det kul med en främling var inte längre lika road, hon tyckte att han fick lite väl mycket uppmärksamhet.

Efter att han legat och snarkat en stund ställde jag fram lite mat till honom och han glufsade glatt i sig. Sen ville han gå ut, gick fram till dörren och krafsade på den. Så då tog vi en kvällspromenad. Han pinnade på glatt och viftade på svansen hela rundan.

Nu var det dags att gå och lägga sig för kvällen men polisen hade inte hört av sig. Jag ringde på nytt för att höra om någon ringt in och saknat sin lille hund men näe, ingen hade hört av sig. Polismannen lovade att de skulle hämta honom.

En ny polis ringde och meddelade att han inte visste när de skulle kunna komma och hämta honom. Eftersom jag inte hade nån lust att bli väckt mitt i natten av poliser kom vi överens om att de skulle komma på morgonen istället.

Jag satte mig och började googla på bortsprungna hundar men hittade inget. La själv upp en annons om att jag hittat en hund. Tyckte det var lite konstigt, han såg ändå välskött ut den lille. Vi kallade honom Kalle, för det verkade han lyssna på när vi på skoj testade lite olika namn.

Till slut gick jag och la mig. Då ringde telefonen. Det var polisen, en person hade ringt in och saknade sin cockerkille. Jag fick hennes nummer och visst var det hans matte. Valle hette han så det var ju inte så konstigt att han verkade lystra till Kalle.

Det visade sig att de egentligen bodde 20 mil härifrån men just nu var på besök några gator bort i vårt område. Han blev överlycklig när han fick syn på sin matte och hoppade glatt in i bilen och satte sig i baksätet. Även matten var förvånad över att jag fångat in honom men när hon fick höra att jag hade en schäfer förstod hon för det var han tydligen van vid.

Han hade visst varit besvärlig mot sin förre ägare och gjort utfall mot allt som gick att göra och det var också anledningen till att han inte var speciellt social utan hellre undvek främlingar.

Jag kunde inte låta bli att fundera över det märkliga sammanhanget att jag funnit honom igen. Och att jag överhuvudtaget gav mig ut på en löprunda eftersom jag hade varit ute och promenerat två timmar tidigare. Och att jag sprang så långt bort.

Sen somnade jag nöjd och glad över att Valle hittat hem.

Gemenskap

En av mina vänner ska gifta sig i sommar! Shit vad kul, nu ska vi få gå på bröllop. Gud vad spännande. Vad ska jag ha på mig? De ska ingå äktenskap, coolt.

Annars är det fullt upp, har varit en späckad vecka. Mycket på jobbet och mycket efter jobbet. Kursen jag går är bland det roligaste jag gjort men jag blir verkligen helt utmattad efteråt.

Eller utmattad låter tråkigt, men jag är liksom lite slut, så pass slut så att jag inte orkar skriva här. Eftersom vi skriver nästan hela tiden på passen och en massa däremellan.

Slut men nöjd. Det är så förbaskat kul och intressant hela tiden. Sen är vi så pass få så att vi får bra kontakt. Extra naturligt när vi dessutom intresserar oss för samma saker.

Trots att vi arbetar med olika saker, är i olika åldrar och kommer från olika ställen så har vi samma referenser. Lyssnar på samma program, lägger märke till samma nyanser i reklam och skriver så pennorna glöder.

Deg var ordet

Om man har en sån här bil, då har man nog deg. Min drömbil, påminn mig om det om jag skulle vinna pengar, då ska jag köpa en sån här. En Maserati.

Eller om jag plötsligt en dag börjar tjäna ruskigt bra med pengar.

Nu går mina ögon i kors, måste helt enkelt knyta mig. Godnatt.

Grattis på födelsedagen!

Grattis på födelsedagen min gamla, goa vän (Miominmio). Hoppas du får en härlig dag och hälsa till de dina.

Söndagssaker

Idag har vi varit på Historiska Museet. Å så har vi varit och ätit på stan. Sen har vi bjudit familj på middag på kvällen. Och så har vi skottat snö och jag har sprungit i väldigt vårlikt väder. Och så har vi tagit kort med min nya kamera. Som tvättäkta turister. Bra söndag.

Ja må hon leva

Titta på de här söta små trollen. Efter att de fixat världens godaste frukost bestående av smoothie, juice, ägg, mackor o fil ställde de sig upp och sjöng för mig. Ja må hon leva, sjöng de allt vad de orkade.

Första delen av morgonen ägnade de åt att göra presenter. Riktigt fina. Wille byggde en hel stad i papper med hus och allt. Tilde ritade fina teckningar.

En helt underbart mysig födelsedag helt enkelt. Och tack alla underbara vänner som kom ihåg och grattade mig under hela dagen. Puss!

På kvällen hade vi besök och käkade lite mat till melodifestivalen. Wille dukade och fixade helt på eget bevåg och gjorde till och med efterrätten långt i förväg.

Melodifestivalen var jag för övrigt ganska nöjd med. Jag höll visserligen på Caroline och hade inte vinnarlåten som favorit. Men upplägget, var helt ok, de drog inte ut på det i all oändlighet och det blev ju ganska spännande där på slutet.

Se upp i backen!

På eftermiddagen gav vi oss iväg till pulkabacken. Gissa om de blev glada när de såg hur brant den var. I full fart kastade de sig ner om och om igen.

Vi jobbar hemifrån

Vi sitter och jobbar tillsammans. Jag mejlar och bokar möten. Barnen jobbar med läxor.

Utsikt från ett hotellrum

Utsikten är det inget fel på. En liten balkong har jag haft också och vädret är strålande som ni ser. Här i jönne. Jag har läst JP på morgonen och ätit en god frukost.

Mästarmötet som uteblev

Vi skulle sett på Manchester United och Inter men fick se på HV71 och Timrå.

De kunde inte ställa in kanalerna på O'Learys. De försökte. De förstod inte vad som hänt. De skaffade fram en box men den ville inte ta kortet. Sa de.

Jag tror de ljög. Jag tror inte att de ville visa något annat än HV. Jag tror att när stockholmaren (min chef) ringde och bokade bord för att se fotbollen trots att de tydligt upplyste honom om att HV SPELAR JU DÅ helt enkelt sket i honom.

Jag hade sett fram emot att få titta på Ronaldo och Zlatan samtidigt. Men säg inte det till nån, det låter så fånigt. Missförstå mig rätt, hockey i alla ära, men i jämförelse med Zlatan och Ronaldos trixande? Näe, då står sig till och med HV slätt.

Så nu ligger jag på hotellrummet och zappar. Rätt soft faktiskt.

Den inte så fina sidan

Men, de har ansträngt sig så mycket med kuddarna så det gör inget att det är lite nött här och där. Eller hur?

Nu ska jag gå och äta och se på fotboll.

Den fina sidan

De har i alla fall försökt.

Ur vägen så jag kommer förbi och fram

Det var snöigt när jag åkte i väg idag på morgonen. Halt och slirigt. Och bråttom.

What?

Jag trodde det var vår på väg. Men det var visst fel. En aning.

Nu åker jag på konferens igen.

Hanna gör min dag

Har suttit och skrattat hela vägen in till kontoret. Lyssnade på P3 och utdrag ur Eric Ericssons bok "Brev till Samhället".

Hanna Hellquist är för övrigt min nya favorit på P3. Gud vad rolig hon är, helt stollig. Jag skrattar bara jag hör hennes röst.

Allt på en gång

Jag är obeskrivligt trött idag.

Fick tvinga mig ut i löparspåret och väl där gick det relativt långsamt. Men jag sprang i alla fall om en skidåkare och han kom inte ikapp sen. Jo, jo han var väl inte purung, det var en gammal gubbe, men i alla fall...

Sen tränade vi lite lydnad Mel och jag, det gick super. Jag blir så stolt över henne. När jag kom hem igen fortsatte jag med mitt för-normala-människor-mission-impossible-projekt: hacka bort snön på uppfarten (läs vägen upp till huset).

Det går väl sådär. Men jag tror ändå att jag hjälper våren lite på traven. Jag inbillar mig det. Förstör inte det för mig.

Som vanligt går det inte bra när jag ska ta kort på Mel. Borde spara alla de bilder jag har på hennes svans.

Jag inser att jag är en smula underlig. För här sitter jag och njuter. Min älskling har nämligen åkt till en kompis för att se på en film. Jag tar ett långt bad. Jag tränar puttar och jag dricker kaffe. Jag tvättar och jag hänger tvätt. I micron står vaxet för att svalna (ska tjusa till benen lite).

Tja, det var min söndag, vad gör ni?

Biotajm

Ikväll ska vi gå och se "Män som hatar kvinnor". Ska bli kul. Gillade boken skarpt.

Mums!

Störtgod lunch på AG idag. Mums.

Josephine, fyller år, GRATTIS! (det är den söta, mörka tjejen som vinkar på bilden).

Fredag och redan full

Som sagt, tre kvällar den här veckan har jag varit på min kurs. Jag är alldeles upprymd av den. Efteråt när jag kommer hem har jag svårt att komma ner i varv för jag är liksom full i huvudet med tankar och idéer.

Vi har redan fått en massa uppgifter som snurrar runt. Alla känns lika roliga och intressanta. Jag till och med längtar till imorgon när jag ska sätta mig ner och börja med några av dem.

Jag är full av idéer, inspiration och energi.

Full av träning är jag också. Har fått in ett bra flyt med löpning och styrketräning 5-6 dagar i veckan. Och Mels träning flyter också på, ska bli riktigt kul o komma ut och tävla med henne.

Torsdagskväll

Det skulle bli ett helt annat inlägg. Men allt jag skriver bara låter dumt. Så då låter jag bli. Men det jag försökte berätta var att min kurs är superbra. Och att jag stortrivs.

Ja. Det var nog allt för nu. Hej, eller ja, godnatt.

Ni vet inte hur glad jag är

Hur kul det är. Jag har varit på kurs ikväll! En kurs som ska pågå fram till maj. Två kvällar i veckan. Och det var askul. Hur inspirerande som helst. Som vanligt tror jag att jag ska vara sämst. Att alla andra ska vara så mycket bättre och kunna så mycket mer.

Så var det inte alls. Det finns säkert en och annan förstås som har en vassare penna än mig och ett bättre schvung i sina texter. Men jag kände mig inte det minsta malplacé. Snarare mer rätt än på länge. Det var så himla roligt.

Å jäklar, jag kan knappt bärga mig tills imorgon.

Vi kallar den Märta

Jag har bakat semlor. Men eftersom jag inte gillar mandelmassan har jag gjort egna semlor med egen gegga i mitten. En riktig sockerbomb. Och vi kallar den Märta. Söt, smaskig och alldeles underbar.

Själv har jag inte smakat den eftersom jag inte äter onyttigheter för tillfället men de andra säger att den är god. Lite söt, men god. Fin är den i alla fall.

Jag är bara så stolt!

Idag när jag skulle ut och springa och just hade laddat med mp3-spelarens lurar i öronen sa Wille att han ville hänga med. Javisst, tänkte jag, det blir mysigt, vi kan ta en liten lugn tur.

Den lille mannen svidade om och så bar det iväg ut. O jäklar vad han sprang på. Lätt och fint gick det. Efter tio minuter undrade han om vi inte kunde öka farten lite.

Vi var ute och sprang i bra tempo i 48 minuter! Hela tiden pratade vi om ditten och datten. Visst är han söt!

När vi kom tillbaka utmanade jag honom i lite armhävningar, 3x16 gjorde han.