En annan dag

Det dånar och ryter ute och jag är såå osugen på att gå ut med hundarna på sista kissen. Hittar nya ursäkter hela tiden. Men det är bara till att ta sig i kragen.

Hittade en bild på lilla Tilde och Lisa - jisses vad små de var och ändå känns det som igår. Småpluttorna :)

Tilde & Lisa

Inte många knop idag

Såg fram emot att ta det lugnt hela dagen och ladda batterierna. Och så blev det :). Började med stärkande långpromenad med alla hundarna i det underbara vädret. Och lite spår och lydnad.

Sen somnade jag på soffan. Har lyckats tvätta två maskiner trots allt men på det stora hela är det vila som gällt idag. Ruggigt trött.

På kurs

Sitter just nu på kurs i anatomi och bedömningsteknik. Väldigt intressant.

Location:Tegeluddsvägen,Stockholm,Sverige

Årets julkapp

Unnade mig inte bara en utan två godbitar på dagens kaffestund. Mycket goda. När jag såg den här bilden fick jag dock lite dåligt samvete - och så undrar jag - hur får man så smala lår? Då måste man väl späka sig eller?

Lydnadsträning med Mel ikväll, sol ute, god kaka till eftermiddagsfikat med softa kollegor - det är bra saker.

Vi diskuterade årets julklapp och årets julvärd - tips någon? Står stilla i mitt huvud. Inga uppslag alls på varken det ena eller andra.

Sen undrar jag en annan sak. När jag inte kan springa, vad ska jag träna istället?

Teamwork

Här sitter jag på jobbet men hemma ser de ut att ha det skönt. :) Idag hade jag ny kontakt med läkaren och proverna jag passade på att lämna i måndags visade för första gången inga tecken på inflammation. Ytterligare ett bevis på att vi är på rätt spår. Läkaren tackade åter igen för att jag hade fått upp ögonen på honom.

Jag försöker både ta igen allt jag missat det senaste året samtidigt som jag är medveten om att jag inte har den orken jag tror. Svår balansgång när jag bara vill ge järnet. Men den senaste tidens satsning på träning med Mel har gett resultat och vi har gjort stora framsteg. Båda två.

Jag har utmanat mig själv och min nervositet och även utmanat Mel en hel del. Hon har länge fått komma undan med good enough. Mest för att hon är så jäkla charmig och för att jag inte haft något tydligt uttalat mål med hennes träning. Men det har jag nu och det gör enorm skillnad.

Jag har också hittat suveränt duktiga träningskompisar som jag lärt mig massvis av på bara senaste månaderna - det är guld värt. I lördags var jag själv och tävlade och tittade på flera ekipage och i söndags var jag figurant på en annan tävling och tittade på otroligt duktiga ekipage.

Fasta träningsdagar har jag också börjat med, kommer ju visserligen naturligt när man är en grupp som tränar tillsammans men det gör också skillnad. Mycket lättare att göra rätt saker när tiden är avsatt för det och inte tullas på.

Till en början var kära familjen lite chockad, eller som W sa;

-Mamma, det är jättebra att du är frisk, jag är verkligen glad för det, men det var lite skönt när du var dålig också för då var du alltid hemma.

This big

Så här stora var de - tänderna som Wille opererade ut i måndags. Inte undra på att han behövde sövas.

Godkänd BH

Har varit och gjort BH-prov med Mel idag och vi blev godkända! Så glad över duktiga gumman.

Kittlar dödsgott i kistan

För tre veckor sen var jag och gjorde muskelbiopsi. Väntar ännu på svaren från det men dagen efter började jag med kortison - och skillnaden är total. På mindre en ett dygn märkte jag enorm bättring. Kunde till exempel röra mig i sängen redan första natten och värken på natten försvann.Sen har det bara blivit bättre och bättre för varje dag som går. Stelheten och muskelsvagheten har liksom undan för undan försvunnit.

Jag kan promenera i rask takt (till och med mina berömda sjumilakliv är tillbaka), resa mig från stolar utan hjälp, gå i trappor, vrida på huvudet i bilen och se bakåt, öppna dörrar själv... listan kan göras hur lång som helst. Den lycka jag känner går inte att beskriva i ord, det är som att jag fått tillbaka mitt liv. Mig själv.

Hela tiden fram till tabletterna har jag kämpat, låter dramatiskt, men det är så det varit med ansträngd andning på grund av musklerna runt lungorna, tagit mig fram i skogen med ben som inte vill lyfta, på promenader med en kropp som inte kan, tränat med hundarna trots att jag knappt kunnat böja mig ner för att belöna.

Nu helt plötsligt gör jag allt utan ansträngning igen. Jag nästan gråter av glädje, det är verkligen helt obeskrivligt och ofattbart. Att ett par tabletter kan göra sådan skillnad. Hur bekvämt jag ligger i sängen, att jag kan hålla hundarna i koppel, att jag kan sätta mig på huk och resa mig igen. Förra helgens tripp ner till Jönköping. Att inte bara kunna åka så långt, sova borta utan dessutom kunna göra det själv igen - det är lycka!

Jag anstränger mig för att hålla mig i skinnet ett litet tag till och inte rusa ut på löptur. Eller det är ju i och för sig en sanning med modifikation, jag har redan provat :). Men insåg snabbt att det var för tidigt. Så nu ägnar jag mig enbart åt raska promenader men oj vad jag längtar efter löpning och mera träning.

Har inte fått slutgiltigt svar på vad det är jag har men det mesta pekar nu åt ett håll. Inte minst hur jag svarar på kortisonet bekräftar det. Nästa vecka ska jag lämna nya prover för att se om även sänkan gått ner. Och kanske få svar på biopsin.

Nu är det soffan och tvn som gäller med nya favoritgodiset - mörk choklad med havssaltsmak och pistagenötter - kittlar dödsgott i kistan. :). Trevlig kväll!

Väntar på svar från muskelprovet.

Ny bild på Anna Lou

Fick fina bilder på Anna Lou från i lördags som en superduktig tjej tagit. Tusen tack Nicole!

Pallplats!

Siri och Pia

Så stolt :))

Mystjejerna Tindra och Engla

Johannes blev av med lite tänder på innebandyn...

Helgen har rusat förbi och varit helt underbar. I fredags packade jag bilen för att styra ner mot Jönköping och övernattning hos bästa vännen Pia. Underbart o ses! God mat och fredagsmysigt babbel med Pia, Lisa, Siri, Hampus o Pierre.

På lördagsmorgonen var det dags för nästa etapp på resan - utställning för Anna Lou. I en rekordstor klass, 14 st tikar i 6-9 månader, skötte hon sig exemplariskt och kammade hem en tredjeplacering! Macke visade som vanligt toppenbra och jag är så stolt över min fina lilla tjej.

Sen var det himla roligt o träffa alla schäferkompisar och se alla fina hundar. Ett superarrangemang som verkligen var genomtänkt in i minsta detalj, inga tvivel om vilka som låg bakom all planering! Stor eloge till er alla!

Nästa anhalt var systeryster, Tindra, Engla och Fredrik. Tack söta syster för mat och god efterrätt! Samtidigt ringde Johannes och meddelade att han var på akuten för han hade slagit av tre tänder på innebandyn. Och när jag sen ringer till Pia och berättar det så sitter de också på akuten för Pierre hade gjort samma sak men på golfen! Skumt!

Barnen, som redan varit hemma själva hela dagen, fick gå ut med hundarna och medan de gjorde det passade Mel på att stjäla en halv chokladkaka på Tildes rum. Bilresan hem gick med andra ord ganska snabbt :).

Morgonnyheterna på TV4

Nu är Fredrik Steen på morgonnyheterna för att prata om hundarna som sköts i förra veckan.

Polisen sköt hundar för att rädda mans liv - Aktuellt - www.polisen.se

Polisen sköt hundar för att rädda mans liv - Aktuellt - www.polisen.se


Jag är så upprörd över detta hysteriska tillvägagångssätt så jag finner inte ord. Inte ens när de försöker förklara sig verkar det vettigt. Fullständigt vidrigt från början till slut. Och skrämmande.

Om nu hundarna var ett hot, vilket de inte verkade vara, förstår jag att man vill ha bort hundarna från mannen. MEN att skjuta vilt omkring sig som i värsta vilda västern?

Av det man ser på filmen fanns det inget hotfullt överhuvudtaget. Att de dessutom var kopplade gör det hela ännu mer knasigt. Och att de först bedömde läget som lugnt och sedan plötsligt inte och då genast gripas av panik. Nervsvaga poliser? Jag skakar på huvudet.

Bra träningstips!