De små liven

... Andy Hardy

... Alfie Miller

... Amber Marsh (bak) & ... Anna Lou Dooley

... Anouk Tucker

Godmorgon!

På morgonen kom Mel ner en stund självmant för att se vad vi gör och dricka lite av vattnet som står här nere. Liten bit smörgås fick hon också.

Lugn och ro

Valparna har själva radat upp sig på Mels ben - visst är det sött!

De äter och äter och äter och äter...

Mel är glad över sina valpar och tar hand om dem på bästa sätt. Inget annat intresserar. När hon ska ut och rasta sig är det högst motvilligt men väl ute är det ganska trevligt med både frisk luft och snö.

Det är stor skillnad både för Mel (och oss) med fem valpar istället för nio som det var förra gången. Dels är Mel mycket piggare (och jag med :) och dels så behöver hon inte anstränga sig så mycket för att hålla alla på rätt plats.

Fina Mel är en så fantastisk mamma så man blir alldeles öm i hjärtat. Namn på de små är redan klara, jag döpte de så snart de kom ut :).

Små buskottar

I går fick Mel äntligen sina valpar. Som vi har väntat! Fem stycken var de, två killar och tre tjejer. Superfina små kottar som verkar starka och pigga. Allt har gått bra och nu råder härligt lugn med bebissmackande i bakgrunden. Mel var precis som förra gången lugn och fin och skötte det mesta själv, även om jag så klart satt vid hennes sida hela tiden.

Stolt och fin mamma med sina små.

Men...

okej då, den duger ganska bra.

Här ska de va!

Mel dissar valplådan, hon har hittat en bättre plats o få valpar på :).

Oförskämt nöjd

Oförskämt nöjd är ordet. Över att jag kom iväg på långpromenaden med hundarna redan kl 09 igår. Då hade jag förstås redan varit ute en omgång och rastat hundarna.

Sen bar det iväg till naprapaten som bände, knäckte, strömmade och gav massage. Mina stackars ben är verkligen helt ur slag.

Jag är glad att jag äntligen kommit till någon som vet vad som är felet men samtidigt sjukt frustrerad över att jag inte gick till en idrottsläkare redan i somras eller kanske till och med förra våren när det började.

De hade ju inte behövt bli så dåliga om jag stoppat i tid och inte fortsatt pressa. Men, men nu är det som det är och jag är en erfarenhet rikare :).

På eftermiddagen åkte jag iväg och fixade vindrutetorkaren på lilla bilen. Också en sån där grej som jag känner mig extremt stolt över:). Den var så dålig så det knappt gick o se när jag körde iväg i snöandet.

Tog med mig Harper för en tur in till centrum för att hon skulle få lite miljöträning (och förhoppningsvis bli trött). Hon höll på att krypa ur skinnet av upphetsning.

Hon verkade tro att precis alla var där för hennes skull. Alla. Om hon blev något trött av det vet jag inte precis, men glad var hon i alla fall.

En torsdag

Funderar på att ta min förmiddagspromenad nu, det skulle nog göra den lilla råttan glad. Men å, nu är det min favorit på nyhetsmorgon, Ronny Svensson, måste spana in hans filmtips först.

Ska till naprapaten idag också.

Nätshopping

Handlade för ett tag sedan i nätbutiken Beauty Planet. Jag beställde grejerna runt fyra-tiden på eftermiddagen. Nästa förmiddag låg de i brevlådan - sjukt bra! Såna där saker som man annars måste åka till specialbutiker för.

Killarna

En curlingmammas bekännelse

Sitter med morgonkaffet och känner mig som en usel mamma. Och bra på samma gång. T fick ta bussen idag. Dåligt samvete för det. Samtidigt som jag vet att det är bra för henne och det gör att jag känner mig nöjd.

Yes, jag vann

Äntligen har jag lyckats trötta ut den lilla argbiggan! Lite kontakt- och nejövningar och en låång promenad i snön på okänd och ny mark fick det lilla monstret att till slut däcka. Suck.

Harper är ett litet energiknippe utan dess like. Minns inte att Messi var i närheten av hennes energi. Typiskt just som jag inte springer och tränar som vanligt får jag världens bästa träningskompis :).

Men jag är nöjd med mina senaste veckors styrketräning efter naprapatens program. Varje dag tar jag dessutom en promenad med hundarna i så rask takt jag kan.

Har till slut insett att jag får ägna mig åt annat än löpning (även om jag såklart längtar ihjäl mig efter att springa). Eftersom jag känner en av deltagarna i Biggest loser följer jag det för första gången och blir grymt inspirerad av hur de kämpar med sina tunga kroppar.

Då inser jag att kan de, så kan jag. Jag ser hur de ger järnet på olika maskiner och fattar att jag måste sluta se löpningen som det enda som räknas och ägna mig åt andra träningsformer.

Och är det nån gång det passar extra bra med varierad träning är det nu när inte Mel kan springa på ett tag (bortsett från att jag har ett litet minienergiknippe men hon mår nog bäst av att vänta med löpning ändå).

Att avstå från springandet är en jäkla utmaning för mig. Dels är det den mentala delen, att inte kunna rensa huvudet från allt oväsentligt.

Sen är det den fysiska delen, flåset, ontet och att jag inte kan pressa mig lite mer, det saknar jag. Det sitter i min hjärna att har jag inte sprungit så har jag inte tränat. Idiotiskt, jag vet men sånt tar tid att få bort.

I tjugo år har löpningen varit en så självklar och stor del i mitt liv, tror knappt jag haft så här långt uppehåll ens när jag fick barn. Träning utan löpning känns fjuttigt, inte på riktigt (helt fel jag vet).

Friheten att bara ta på sig skorna och sticka ut tillsammans med hundarna är oslagbart. Så målet är förstås att jag snart ska vara där igen, men tills dess ska jag glädja mig åt andra träningsaktiviteter.

Kom igen morsan!

Snö!

Ändrade planer

OMG vad söta de är!

Det kändes inte helt bra med valplådan i vardagsrummet så efter en stunds funderande bar vi upp den till Tildes rum istället. Störst och lugnast av sovrummen. Mel verkade gilla idén och Tilde är helnöjd över äran att få ha underverken hos sig den första tiden.

Helt ifred från familjens övriga fyrbenta får hon inte vara förstås, Totti tyckte också det var mysigt med en sovlåda på rummet långt bort från den lilla terroristen (Harpan). I tyst samförstånd inspekterar de lådan och verkar konstatera att den duger.

Ord & inga visor

Den lilla loppan bråkar man inte med. När hon vill ut talar hon om det med besked. I det här fallet behöver hon gå ut för att uträtta lite tyngre grejer :). Den lilla argbiggan.

Fredag morgon

Sitter med morgonkaffet efter att ha rastat alla filurer, vinkat av barnen och småfixat med förberedelser. Rysligt halt ute i dag, som is som blivit polerad höll på att stå på näsan både en och två gånger.

Vi har lagt fårskinn i soffan, dels för att det är mysigt och dels för att det är snyggt :). Hundarna gillar dem också, särskilt lillskruttan som inte kan sluta bita och dra i de goa ulltussarna.

Älsklingsgumman Mel har det tungt nu. Magen är enorm och det märks på alla vis att det är otympligt för henne men hon är på gott humör och verkar må bra efter omständigheterna.

Lite knäckt

Var hos naprapaten idag igen. Verkligen världsbäst. Knäckte lite här och lite där, masserar på djupet och gav lite ström. Som en ny människa igen.

Förberedelse: valplådan del 2

Nu är vi redo. Valplådan är målad, ihopskruvad och står på plats.

Hundcoachen Fredrik Steen - Cirkuskonster och partytrix

Här är ett klipp på några olika saker som är både lätta och bra att lära din hund. Ett perfekt och kul sätt som bättrar på er kommunikation och stärker era band.

Här ska lådan stå

Mel väntar tålmodigt på sin låda och sina valpar.

Förberedelse: valplådan

Nu kör vi igång.

Halvtidsvila.

Tänkte mig att valplådan ska bli vit denna gång, tjusigt eller hur? Har haft en lunchpaus men nu är det dags för fortsättningen. Mel väntar tålmodigt på sin låda och går och lägger sig på golvet bredvid soffan där den stod sist. Snart Mel, snart är den klar.

Stel som en pinne

Skön sovmorgon idag vilket var välbehövligt eftersom gårdagens aktiviteter känns i kroppen. Blytung och stel som om jag sprungit ett marathonlopp. Nu ska jag dricka kaffe i lugn och ro och sedan väcka min kropp långsamt med diverse övningar och promenader innan det är dags att hämta mina älsklingar.

Grattis Wille!!

Idag fyller mitt älskade hjärta Wille 14 år! Helt obegripligt att min lille bebis blivit så stor kille!

Harper debuterade i utställningsringen på valputställning idag. En andra placering med toppenfin kritik blev resultatet. Hon skötte sig exemplariskt och trodde nog hon var i himmelriket för en dag.

För en gångs skull väckte jag henne på morgonen och tog ut henne innan hon säga pip och innan hon visste ordet av var hon omringad av glada hundar som alla ville hälsa lika mycket på henne som hon ville hälsa på dem.

Medan vi väntade på vår tur tog hon sig en stärkande tupplur i sin bur och sen var det full fart igen in i ringen. Charm i massor har hon den lilla loppan.

Bra träning med valputställning.

Mamma Mel

Mel växer om magen så det knakar. Äta vill hon göra mest hela tiden och serveras det inte någon mat letar hon gärna upp på egen hand. Tror hon har det ganska bra, vilar mycket och sen lite bus emellan varven.

JIPPI !!!!

Har varit hos naprapaten idag och äntligen fått träningsprogram för rehab. Så underbart att äntligen få något konkret att jobba med. Däremot inte så kul o höra att det kan ta upp till ett år med rehabträning innan jag kan löpträna igen. Jag får helt enkelt testa lite andra grejer under tiden. Den dagen jag kan springa normalt igen ska jag korka upp champagnen - i löparspåret!

Som en tjuv om natten

I natt vaknade jag vid tretiden av ett brak, det lät som om någon forcerade grinden in till köket där Harper sover. Jag gick ut mot trappan för att gå ner och kolla men där möttes jag av Mel i vaggande gång på väg upp.

Det var mörkt så jag såg henne knappt men hennes svängande svans sa mig att hon hade något att dölja. När hon nådde översta trappsteget tog jag handen mot hennes nos och mycket riktigt där stack Harpers ben ut genom mungipan.

När jag kom ner till köket hängde grinden på halv svaj, med ena sidan av. Mellybell, en tjuv i vanliga fall men nu tar hennes stölder helt nya höjder. Loppan.

En av tikvalparna från Mels förra kull. Samma bus i blick som mamma.

Från överskott till underskott

Jag har nästan vant mig nu vid att jag inte längre har den överskottsenergi jag alltid haft. Att jag istället har ett underskott. Jag blir trött för minsta lilla.

Varje liten sak som jag klarar av utan att bli helt utslagen efteråt blir jag lycklig över. När jag orkar städa till exempel. Eller åka och handla. Eller båda sakerna på en och samma dag.

Jag längtar efter att ta långa, starka kliv ute i löpspåret igen. Springa snabbt i uppförsbackar och bara känna hur benen fjädrar under mig.

Jag är långtifrån som vanligt men jag märker en stor skillnad till det bättre. Det finns lite mer ork nu. Kan göra mer än en sak i taget, när jag skriver hamnar bokstäverna i rätt ordning och jag är vaken längre på kvällarna.

Fin dag

Det har varit en toppendag med underbart väder, tre minus och sol.

Först ett långt samtal med min fina vän Lottie om vårt stora intresse hundar.

Efter det skjutsade jag Tilde och hennes kompis som är på besök från Jönköping till Farsta centrum för lite shopping.

Det fina vädret gjorde den dagliga promenaden extra härlig och energigivande och träningen med hundarna funkade efter belåtenhet, alla fick sin del utifrån respektive nivå.

Lilla Harper är helt utslagen nu, inte ofta det händer :).

Mer jul

Idag kommer mina små älsklingar hem efter lov med sin pappa. Då ska vi fira jul (ge julklappar) och mysa. Längtar efter de små godingarna. Nu är det bara en vecka tills Wille fyller 14 år, helt otroligt! När blev min lille bebis så stor?

Jag har upptäckt SBKs nya tävlingskalender - så mycket bättre den blivit! Man loggar in, lägger in bild på sig själv och hunden och vips så finna alla uppgifter man behöver. Anmäla till tävling var plättlätt, man la tävlingarna i en varukorg och sen var det bara att betala i ett enda steg.

Den senaste veckan har jag varit uppe senare på kvällarna och inte velat sova vid tio som jag gjort hela hösten. Det känns som ett enormt framsteg. Antingen är jag piggare på riktigt eller så är det rosenroten som gör det.

Namn på busarna

Mel är väldigt tjock och väldigt allvarlig. Ibland går hon och lägger sig där valplådan stod och tittar bestämt på oss som om hon försöker säga åt oss att ställa dit den. Bäst jag skruvar ihop den till helgen.

Jag tror hon förbereder sig. Under tiden spånar jag på namn, har en hel drös på listan men har nog bestämt mig för ett vilka det ska bli. Det kommer bli väldigt otypiska schäfernamn kan jag lova :).

I veckan har vi följt "Kronjuvelerna" till en början undrade vi vad det var för någon konstig serie men jag tycker den var rätt trevlig till slut. Söt och lite rolig.

Nu går det snabbt

Mysmamman Mel dag två med sina små.

Några veckor senare är det fullt ös.

Sitter och tittar på anteckningar och bilder från Mels förra valpning - först ut på drygt 500 g var en av tikarna. Tänk att det inte är långt kvar nu förrän vi har såna här små godingar igen.

Min lilla gumma

Mel växer och mår bra. Äter gör hon helst hela tiden. Promenaderna har jag fått korta ner redan förra veckan och måltiderna är uppdelade på tre mål. Det verkar som om hon tycker det är lite tungt och trångt i magen för hon stönar, snarkar och stånkar en hel del.

Nytt år, nya mål, nya möjligheter!

Det är något visst med nytt år ändå. Som en ny, tom bok. Möjlig att fylla med det man vill. Jag har så många önskningar och förhoppningar, massor av saker som jag vill. Kul saker så klart. Mest av allt längtar jag efter att bli frisk och pigg igen. Känna att min kropp svarar som den brukar. Jag ska hjälpa den med det.

Vad fint det hade varit

Tänker på hur galet vackert och stämningsfullt det skulle vara om alla tände svävande rispapperslyktor och struntade i alla raketer och smällare. Tänk er ett nyår, alldeles tyst och vackert med svävande kom loy över hela himlen.