Ohjälpligt fast

De sista timmarna på morgonen har jag drömt om golf. Kl 07 skuttade jag upp ur sängen vi skulle sticka ut tidigt.

Det ösregnade.

Å vad jag e bra

En kompis tycker att jag bara skriver om golfen numer. Så jag låter väl bli det då. Men det gick bra ikväll. Jäkligt bra.

Nu sitter jag med mitt vin o myser. Myser över hur himla bra jag e.

God natt

Alltså nu när jag tänker efter så fattar inte jag hur vi ska hinna med allt imorgon. Det ska köpas presenter till två kalas, sonen vill titta på telefon, jag vill golfa, dottern vill köpa just de där öronhängena i just den där affären - tillsammans med kompisen (hur fabian vi nu ska lyckas synka det) å...

Näe, det är ingen idé jag ens tänker på det nu. Jag går o lägger mig.

Vad gör han?

Alltså, nu kan jag verka grym, jag medger det. Men spana in hur karln går i videon Midnight Blue som jag tipsade om tidigare. Jag skrattar brallorna av mig när jag ser det.

Ungefär en och en halv minut in i videon. Vad gör han? Dansar han 80-talstryckare med sig själv eller försöker han se ut som om han går i ett lussetåg? Jag fattar inte.

Å nästa fråga, hur sa koreografen när han eller hon beskrev det.

"Gå sakta, ett halvt steg framåt o sen stannar du liksom till en aning samtidigt som du samlar ihop fötterna".

Berta!

Tack för den goda lunchen! Tack vare dig fick jag lite inspiration o nya idéer till kvällsmaten. Gick ju snabbt o enkelt o ungarna gillade det oxå. Å så hann jag med en golfrunda först. Du är bäst.

Rejäl boost

Det snurrar i mitt huvud. Det gör det alltid när jag tagit in mycket information. Har varit o träffat, tja vad kan jag kalla honom, karriärcoachen?

Träffade honom första gången när jag sökte ett jobb. Han höll i sista gallringen.

Nu var det dax för en frågestund. Saker jag funderat på. Som alltid efter såna samtal blir jag supertrött. Det var mycket positivt. Och mycket pepp. Men jag blir lika trött för det. Nu ska jag vila resten av kvällen.

Som tur va hade barnen med sig varsin kompis hem så jag har stått o stekt o serverat pannkakor på löpande band. Har inte funnits så mycket tid till att tänka. Bra avkoppling.

Pratade just med en vän som är, om möjligt, ännu mer tankspridd o flurrig än mig.

Hon: Ja, vem var det jag pratade med som träffat dig på golfbanan?
Jag: Det var din man.
Hon: Ja, just det ja, det var det. Vem var det du var ute o spelade med, det var nån...
Jag: Näe, jag gick själv, hade bara hunden med mig.
Hon: Nä nu kommer jag ihåg du var ute med din chef.
Jag: Haha! Du är för rolig, jag var ute med min schäfer.
Hon: Jaha var det så det va, ja du vet hur jag är filtret på o lyssnar med ett halvt öra.

Det klarnar

Det regnar! Massor. Men jag tror det klarnar om en stund. Så att jag kan ge mig ut på en runda sen. Fast det gör jag nog ändå.

Det gör ont

Håll i er, för nu blir det starkt. Åtminstone för mig.

Lyssnar på låten, Midnight Blue, som spelades på min pappas begravning. Det tar tag i hela min kropp. Varje muskel, varje del av mig minns stunden och jag är där, åter viktlös. Med en brännande smärta.

Sitter i kyrkan. Gråten tar aldrig slut. Den fruktansvärda känslan av maktlöshet och ilska över att jag aldrig, aldrig mer får se honom. Aldrig mer får träffa honom. Det river. Det sliter. Jag var 11 år.

Min pappa tog sitt liv. Han var bara 34 år.

Låten som spelades har jag inte lyssnat på sedan dess. För starkt. För smärtsamt. Det är 24 år sedan. Nu kan jag göra det. Jag lyssnar på texten och plötsligt förstår jag varför det var just den de spelade på begravningen. Från mamma till pappa.

Så uppslukad av mina egna känslor, min egen verklighet. Vad var det egentligen som hände? I de vuxnas värld? Vad låg bakom?

Midnight blue
So lonely without you
Dreams fed by the memories
Oh, let the music play

Midnight blue
Those treasured thoughts of you
Gone now and forever
Please let the music play

Chorus
Midnight, midnight
I forgave you
Couldn't save you
Drove you from my mind

Midnight blue
So lonely without you
Warm words from a fantasy
Oh, let the music play

Midnight blue
The tears come flowing through
I'll never forget you
Please let the music play

Chorus

Midnight blue
Those treasured thoughts of you
Gone now and forever
Please let the music play

God morgon!

Mina barn brås på mig. De har varit på kalas. De tänker på mat.

"Vet du mamma, de är inte kloka, vi fick ingen mat där, vi fick bara glass."

"Jaha, men när började kalaset då?

"Kl 12, å så fick vi ingen mat, e inte det knäppt?"

"Nja, men på helgen kan man väl äta mat lite senare, det brukar vi ju göra."

"Nej vi äter alltid mat kl 12."

"Ja men inte på helgen".

"Jo hos pappa gör vi det."

Fokus

Tror min nya hobby är nyttig för mig. Jag är ingen sån där talang som det bara går lätt för. Men jag är envis. Jag tränar mig dit jag vill. Bara jag har målet inställt. Fokus.

Gick ännu bättre ikväll. Trots mina små telningar i släptåg. Deras uppfinningsrikedom är enorm. Jag hade inte i min vildaste fantasi trott att man kunde leka så många olika lekar på en golfbana.

"Mamma får vi gå häråt?"

"Ja svarade jag, ni kan gå en liten bit åt det hållet, men bara lite."

Plötsligt hörde jag skriande indiantjut bakom om mig o när jag vände mig om kom två barn nerrullandes för det slalombackeliknande hålet. Nummer fyra, för att vara korrekt.

Det är en väldig oländig terräng. Som att spela golf i en slalombacke, uppför o nerför. Plus lite raviner. Så det kanske inte var så konstigt att de tyckte det passade med lite rullande. Jag var i alla fall väldigt tacksam över att det inte fanns några spelare bakom mig.

På tredje hålet, rullade sonen över min boll. Förstår inte hur han bar sig åt. Vi gick o tittade efter bollen som vi visste hamnade i det lite högre gräset precis utanför greenen. Å plötsligt får han ett ohejdat infall att rulla. Precis över bollen. Utan att ha sett den förstås.

De är bra för mig de små. Jag svär mindre när de är med. Tar till små hopp med ett efterföljande Faaabian! Det tycker de är kul. Men ibland, bara ibland påminner jag nog mest om Linus på linjen när jag med saliv i mungiporna väser fram att de måste vara tysta när jag ska slå.

Fullständigt frälst

Shit alltså! Jag är helt hooked up. Håller på att förvandlas till en fullständig golftok.

Tänker golf dygnet runt. Letar weekendresor på åretruntbanor i Sverige. Letar golfresor till varmare länder. Kollar golfskolan på nätet. Om och om igen. Funderar på min sving. Provsvingar så fort ingen ser.

Helt fucking galen.

Om nån skulle väcka mig mitt i natten skulle mitt svar bli, handicap, jag måste sänka mitt handicap.

forts. dumma människor

Det som utlöste mina funderingar på dumma människor var att jag läste kommentarer på Svd i dag på artikeln om att barn med ADHD minns bättre vad de läst eller hört om det finnns lite brus i bakgrunden.

Då var det några som ojjade sig över att svenskan hade det som en nyhet o menade på att det var patetiskt, var det verkligen det viktigaste de hade att skriva om?

Jag tycker den sortens kommentarer är patetiska. Har de inget bättre för sig?

Personligen tycker jag alla undersökningar om barn o koncentration är väldigt intressanta. Är man en sämre människa då? Är det finare att läsa om nyheter på andra sidan jordklotet?

Å om man nu tycker att en artikel är så otroligt ointressant, varför läser man den då överhuvudtaget? Å ännu värre, skriver kommentarer till det?

Dumma människor

Jag blir uppriktigt förvånad över att det finns så många dumma människor. Alltså rent otrevliga.


Igår när jag skulle gå ut på en niohålsrunda till exempel. Framför mig stod två sällskap, sen var det jag o bakom mig var det ett sällskap. Så kom det ett sällskap till. En man ur det sällskapet gick rakt förbi oss utan att ens titta på oss o så la han sin boll i rännan.

Ingen av oss andra hade gjort det. Vi satt där o väntade o hade full koll på vems tur det var. Om karjäveln sen hade gått iväg hade jag kunnat förstå honom. Eller om han åtminstone tilltalat oss o frågat om vi lagt våra bollar i rännan. Men icke.

Sånt förvånar verkligen mig. Jag är så otålig så jag åkte därifrån. Nu ångrar jag mig lite o önskar att jag plockat upp hans boll o tagit en diskussion.

Men samtidigt, dumma människor ska man inte ödsla energi på.

Eller som de där knasbollarna på bion. Vi var tre i vårt sällskap o hade hamnat på varsin sida om tre andra. Vi undrade om de kunde flytta ett steg åt ena eller andra hållet så vi kunde sitta ihop. Det var störtomöjligt.

Alla vet det, jag med, men jag glömmer bort det

-Du vet väl att en golfrunda tar 4 timmar, hur ska du göra med maten?

Det var kompisens första kommentar till min blivande golfkarriär.

-Eh, jag får väl hålla mig till en boll och fylla bagen med mat, svarade jag.

Optimist. Så kan man lätt sammanfatta mig. Jag tror att allt går. Och allt går väldigt fort. På den första rundan jag var ute räddades jag av att vi dels ätit middag precis innan vi gick ut o dels av den söta lilla kiosken på nionde hålet som hade äggmackor med en rejäl bit biff på.

Men på runda nummer två gick det inte lika bra med matplaneringen. Jag glömde liksom bort det. Det var som julafton. Jag var överlycklig över mina nya klubbor. Det enda som fattades var skor.

Som den optimist jag är sa jag åt älsklingen att vi svänger förbi köpcentrat o köper ett par innan vi åker upp till klubben. Jag hittade ett par som fick duga o till ett hyggligt pris oxå.

Väl uppe på klubben skulle de kapa min snygga putter åt mig. Det tog det lite tid innan vi var på plats på första hålet. Och precis då. Just där. Kom jag på att jag måste ha mat. Nu.

Min tålmodige pojkvän satte sig ner på en bänk. Utan ett ord om att vi precis gått förbi fiket. Jag sprang ner, köpte mig en baguette och spelet kunde börja...

Vi har hemligheter

Att dottern var underfundig o rolig det har jag vetat länge. Men med hjälp av mobiltelefonen får man se ännu mer av de där sidorna. Det är spännande att se hur fort hon lär sig hantera sin mobil. Hon har hittat funktioner som jag inte hade en aning om fanns.

Å det är en härlig känsla att hoppa till av glädje när min lilla tjej skickar sina meddelande. En helt ny värld har öppnat sig. Vi har förstås ringt varandra på veckorna hon är hos sin pappa. Men nu, med hennes egen mobil, är kontakten tätare o väldigt underhållande.

Jag ska villigt erkänna att jag varit en av dem där som fnyst åt att barn får mobiltelefoner. Vad ska de med det till, har jag frågat mig. Men jag måste erkänna att det är klockrent.

När hon önskade sig en digitalkamera i födelsedagspresent sneglade på min gamla mobil med kamera i o tänkte att varför inte ge henne den istället och ett kontantkort. När jag är iväg o handlar eller springer eller bara är ute med hundarna brukar barnen ringa. Då ringer de från hemtelefonen. Jag hade länge funderat över om det inte var både billigare o bättre att de istället hade en mobil.

I samma vecka som hennes födelsedag var kom ett erbjudande i brevlådan från Tele2, riktat mot föräldrar med barn i skolåldern. Japp, tänkte jag så gör vi. Det var dessutom mycket billigare än att gå o köpa en digitalkamera.

Häromkvällen kom det ett sms kl 20:
"Hej mamma såv så got men ring inte men ring mig i morgon kl 6 & du kan smsa mig om 1 minut"

Nästa sms, 7 minuter senare:
"Nati nati pus elskar dig och du får fot farande inte ringa för att jag få ienteligen inte göra det her"

Mer roliga sms från dottern

Hej mamma i dag så va det ju faderdag & jag kom 3a hej då!

Kort därefter:
& föresten så har jag vunit alla faderdagar

SMS

Sms från min åttaåriga dotter igår kväll:

"Hej mamma jag saknar dig & godnat & du får såva så got & imorgon är det fader dag & då moste jag trefa min duma fader"

De firar inte nån slags pappa-dag som man kan tro, det är fadderdag i skolan.

Butiksbiträde i sitt esse

Steg in i löparutiken. Svepte snabbt med blicken över butiken och tog två snabba kliv. Iklädd kontorsoutfit, lätt stressad mellan två möten. Grymt fokuserad. Fick fatt i rätt modell och höll den i handen.

En styck butiksbiträde kom fram och frågade om jag behövde hjälp.

Jag: Ja tack, när fick ni senaste leveransen av Asics Kayano?

Butiksbiträdet: Eeh, det där är höstens färg.

Jag: När fick ni den senaste leveransen?

Butiksbiträdet: Alltså, det är den senaste färgen.

Jag: Jo, jag har förstått det men jag undrar fortfarande när ni fick den senaste leveransen?

Det tog väldigt lång tid för den lilla flickan att svara på min fråga. Till slut klämde hon ur sig att de får en leverans på våren och en på hösten.

Jag: Ok, men är detta den senaste leveransen och när i så fall fick ni den och när får ni nästa?

Butiksbiträdet: Vi får leveranser på våren och på hösten (ja det behöver man inte vara Einstein för att räkna ut, tänkte jag). Det är lite olika, han packar upp en leverans just nu, sa hon och pekade på en kille längre bort i butiken.

Mitt tålamod börjar verkligen tryta. Det är ju just det jag undrar. NÄR fick ni just den här skon? Tänker jag tyst för mig själv medan hon fortsätter babbla om sina oväsentligheter.

Herregud ska det vara så jävla svårt? Jag går inte till löplabbet för att mötas av nån blåst liten brud som inte hör vad jag frågar efter. Jag skiter väl i vilken färg det är. Det enda jag bryr mig om är om skon är ny och om den inte är det vill jag inte ha den. Jag vill inte ha den till nedsatt pris heller. Jag vill bara ha den färskaste skon de har i butiken. Da!

Tur för henne att jag hade glömt mina löparskor hemma i Jönkan och inte hade något val. Annars hade jag vänt mig om med en suck. Men jag teg och led.

Fick syn på en DS Trainer, den har jag varit nyfiken på länge. Jag tog tag i den o frågade vad den väger.

Butiksbiträdet: Det har jag ingen aning om, man pratar aldrig om vad de väger.

Jaha, där lyckades hon klämma ur sig generalfel nummer två. Riktigt bra jobbat tjejen, idiotförklara kunden. Det triggar den trögaste kunden till köp. Not.

Jag: Äsch det kvittar, jag kan kolla det själv på hemsidan.

Butiksbiträdet: Ja, men jag tror inte du får tag på det.

Jag får tag på det jag vill ha tag på.

Bortbjuden

Helgen förlöpte som jag tänkt. Köket målades. Kontoret fick några tag av penseln oxå. Och viktigaste av allt - födelsedagsbarnen uppvaktades.

Det gäller o planera noga nu. Något jag inte är så bra på dessvärre. Komma ihåg födelsedagar o helst redan några dagar innan inhandla presenter ligger inte för mig.

Det känner mina vänner väl till. Men den här gången hade jag koll. I söndags fyllde min bästa polares ena barn år. Jag hade det i minnet hela veckan. Och på söndagen dök vi upp som planerat. Med present i handen.

Igår fyllde min syster år. I lördags ringde hon o frågade om vi ville komma förbi på kvällen o käka. Jajjamänsan, det ville vi. Jag hade visserligen planerat att bjuda hem dem på mat men va tusan, få maten serverad är ju ännu bättre. Särskilt med tanke på att hela köket är uppochnervänt på grund av min plötsliga renoveringslust.

Sagt o gjort. På lördagen var jag iväg för att inhandla maskeringstejp o pensel. Det är ett måste när man är i farten att grejerna finns på plats. Jag var så välplanerad i helgen att jag dessutom skaffade present till syrran på samma gång som jag var ute o for.

När vi kom dit på kvällen lämnade jag stolt över presenten.

Dagen efter frågade svågern undrande om jag fått dille och plötsligt blivit lite fin i kanten.

"Varför hade hon med sig present? Det behöver hon väl inte ha bara för att komma ner o käka lite?"

Viktigt meddelande

Hur tänker man när man sätter upp såna här lappar?

"Nu är jag så trött på alla idioter som går och uträttar sina behov på toa o sen låter dörren stå öppen så att det luktar i hela lokalen".

Är det därför man känner sig nödgad att skriva "uträttat" och "toalettbesök"?

Det kanske hade räckt att skriva "Vänligen stäng dörren efter dig"?

Jag ser framför mig när upphovsmannen går till sin dator, skriver ihop sitt tydliga meddelande, hämtar tejp (det går åt en hel del för att sätta upp det här viktiga meddelandet), tar ett steg tillbaka och beskådar sitt mästerverk medan han muttrar belåtet för sig själv, "Nu kommer de stänga dörren efter sig, förjordade bajsmänniskor".

Jävligt effektiv

06.00 Uppstigning
06.00-06.30 Promenad med hundarna
06.30 Dusch
07.00 Frukost
08.00 Skjutsa ungarna till skolan o sen till jobbet
17.00 Rasta hundarna
18.00 Kvällsmat
19.00 Rastning och utfodring o maskering av köket (samtidigt som jag pratade i telefon)
20.00 Idol
21.00 Målning av köket
22.30 Sova

Är nöjd över min dag. Känner mig både effektiv o duktig. Nu till exempel, har jag gjort mig färdig för sängen. Blev alltså inte ståendes med rollern fram till morgontimmarna.

Tror det kommer bli fint när det blir klart. Vilket det kommer bli snart. Jag är så duuuktig.

Facebook. Jag håller på o fastna. Tycker det är sjukt roligt med alla quiz.

Idol. Har aldrig gillat den serien. Skäms när juryn är taskiga o överdriver sin maktställning. Lider med stackarna utan självinsikt. Men, nu, jag tittar ändå.

Nu. Sova. Först läsa. Ska bli så skönt. Längtar till boken.

Livet är hårt

Idag på morgonen när jag körde till jobbet såg jag en liten ekorre som kom springandes över vägen. Bilen framför mig hann inte se den utan körde rakt över den lilla plutten.

Det kändes så hemskt. Jag såg hur den träffades av bilen o sen låg där platt o stilla. Ett liv som släcktes. Det kändes sorgligt.

Varför sprang han ut mitt framför bilen? Det var ju så onödigt. Jag tänkte verkligen så efteråt. Kände mig illa berörd.

Godmorgon!

Det ser ut att bli en fin dag. Solen skiner och himlen är blå.

Ikväll ska jag fortsätta med min renovering. I helgen ska det vara klart.

Jag tror att jag kommer lyckas.

Jag kom ihåg

Jag kom ihåg programmet. De är så bra!

Nu sitter jag o myser över min fina bag.

I väntans tider

Jag väntar på mina klubbor. De är skickade från England nu. De kommer snart. Under tiden går jag o tittar på min nya fina bag.

Jag väntar på Mia & Klara. Kanal 1 21.30. Får inte glömma. Får inte.

Inte glömma, inte glömma...

Missa inte, Mia & Klara ikväll!

Jag ska se det. Måste komma ihåg. Får inte glömma.

Tummen ur

Hemmafixandet har fått pausa en stund. Den påbörjade förändringen av köket står stilla. Men snart är jag pigg igen o då sätter jag ny fart. Men nu är jag lite sjuk.

Det är ett under att köket fått se ut så här. Och kontoret oxå. Fruktansvärt. Men jag var ju inte riktig säker på om väggen i köket skulle få kvar. Eller rättare sagt det var helt säkert att den inte skulle vara det.

Men eftersom ingen bara plötsligt stog där o rev ner den åt mig o jag inte klarar det själv blir den nu målad istället. Å det högst tillfälliga bordet står kvar så länge väggen är där.

Kontoret har jag verkligen ingen bra ursäkt till att det fått se ut som det gjort. Inte mer än att det gått att stänga dörren så jag sluppit se eländet. Och att jag börjat fylla det med saker.

Mitt ärade hus är ganska föskräckligt. Ett barn av sena 90-talet med allt vad det innebär. Kornblåa toner, pippigula toner, kakel på diagonalen, fruktkorgar på tapeten och laserade rosaaktiga träytor. Är det inte härliga furudetaljer så är det bok.

Inte min smak nånstans. Det värsta fixade jag till på direkten. Eller jag o jag, en målare grejade till det innan jag ens flyttade in. Sovrummet och vardagsrummet. Men sen tog det stopp. Allt det som jag skulle fixa själv.

Eller, jag har ju faktiskt (med lite hjälp) inrett ett rum med golv o tapeter. Till slut, men det dröjde väl en sisådär 15 månader eller nåt.

Irriterande fluga förresten.

Jag bara undrar

Jag kan inte låta bli att fundera. Var är papporna till barnen i "Ensam mamma söker"? finns det inga pappor till de barnen?

Tjejerna är så sjukt inriktade på att hitta "pappor" någon som kan hoppa in där det där andra slutade. Nån som ska klara att fixa i huset o inte ha tummen mitt i handen.

Å killarna säger att det måste ju funka med barnen annars kommer det aldrig gå. Eh, ja, det är väl sant. Men om tjejen o killen älskar varandra o är lyckliga med varandra då funkar det nog med barnen oxå.

Men det verkar som om de vill ha det tvärtom, killen ska funka med barnen o sen kommer liksom passionen på köpet. Funkar det så?

Jag bara undrar.

Ensam mamma söker

Hösten börjar arta sig. Efter en hel sommar utan att ens slagit på tvn har jag nu mer än ett favvoprogram. Kan inte önska mig mer nu när kvällarna blir mörkare o mörkare.

Ensam mamma söker. Den är ett måste. Riktigt roligt. Kvällens avsnitt slog nya rekord när Lenita skulle ta med sig en av kavaljererna på dejt. Han var dock inte vaken när Lenita knackade på hans hytt klockan tolv på förmiddagen.

Lenita var chockad och hennes ogillande min var obetalbar. Kavaljeren förklarade senare lite förläget för kameramännen att det blivit lite sent, eller he, tidigt för han hade träffat en dam i fören liksom.

Lenita hade nämligen tagit med sig sina blivande fäder (alla verkar nämligen helt inriktade på att hitta lämpliga pappor till sina barn) på Ålandsfärja. Nästa gång ska de på husvagnssemester. Jajjamän. Fint ska det va.

Oj oj, vad jag är elak men det är så roligt.

Jag köper fina bröst

Sitter vid köksbordet o dricker mitt kaffe. Lyssnar på Mange Schmidt som sjunger ut på P3. Visst måste det vara Linda Rosing han sjunger om?

Favoriten Zlatan. Fan vad grym han är. Han spelar i en helt egen liga. Sån jäkla förmåga att läsa spelet. Fatta hur snabb han är från det han får bollen och levererar den precis rätt till nästa spelare.

Hans dryghet sen. Den är bara så bäst. Ser fullständigt ointresserad ut till en början o i bästa fall följs det av ett snett leende. Det är underhållning från början till slut. Innan matchen frågade reportern vad han tyckte om att nån dansk sagt att han var överskattad. Zlatans svar: "Vem?"

Får det lov o vara en kaka?

Vi hade fredagsfika idag som alla fredagar. En tjej gillar o busa (det är inte jag). Hon samlade ihop de små kakorna som samlas i kaffemaskinen. De ser ut som riktiga kakor o hon la dem på ett fat.

Sen smög hon iväg. Hon kunde inte vara där för då skulle hon bara fnissa. På bordet stod, hallon, glass o kladdkaka. Och kaffekakorna.

Två personer började ganska omgående prata om de utsökta kakorna. "Undra vad det är för något?" De lyfte upp kakorna vände o vred på dem, "Mmm, det luktar kaffe". Just som en av dem skulle sätta tänderna i en kaka började jag fnissa.

Faran var över o den busiga damen kunde komma in o sätta sig. Ytterligare en person var på väg att ta kakan men när han närmade sig munnen skrek den busiga rakt ut "Nej!"

Vi skrattade över buset. Fikade lugnt vidare. Efter ett tag var det en ny kollega som satt sig vid bordet.

Kollegan: -Vad är det där? Det ser ut som såna där kakor vi har i vår kaffemaskin hemma.
Jag: Ja det är såna.
Kollegan: Du vet såna där som blir i kaffemaskinen.
Jag: Ja det är såna det är.
Kollegan: Nej, men vad är det för något, det ser gott ut. Går de att äta.
Jag: Nej, de går inte att äta, det är kaffesump.

Innan vi hann blinka hade han tagit en liten bit och stoppat i munnen.

När vi hämtat oss från skratten o han spottat o fräst klart undrade vi varför han tog den.

"Ja, men du såg så oskyldig ut jag trodde du skojade med mig."

Partylåt

Har en till favoritlåt som jag mer eller mindre lyssnat sönder den här veckan. Paartysugen.

Störtskön. Easy now, easy...

Livet för en tankspridd

Oj vad jag såg fram emot Mia & Klara. Hela dagen längtade jag till kvällen. Jag dissade pojkvännens fotbollsmatch för då skulle jag inte hinna hem till programmet. Planerade minutiöst för att se tjejerna.

Gick långt med vovven för att hon skulle vara nöjd. Vid halvsjusnåret parkerade jag mig i soffan. Hade redan käkat en god middag. Ställde fram lite vin o smaskade på chips. Hade räknat ut precis hur jag skulle göra.

Först skulle jag titta på en dvd (Breaking and Entering), den var slut strax innnan nio. Perfa. Då rastade jag hunden och sedan gjorde jag mig färdig för sängen. La mig med tvn på för jag skulle ju titta på Mia & Klara så fort det började.

La mig med min bok medans jag väntade. Efter en liten stund tänkte jag, "Varför har jag tvn på medan jag läser, det stör ju." Jag stängde av tvn o fortsatte läsa.

I nästa stund (eller typ en timme senare) fick jag en puss av pojkvännen: "Hej älskling, sover du? Var Mia & Klara bra?"

Helvete. Jag hade helt glömt det. Jädrans skit.

Min tur

Ikväll ska jag sätta mig ner framför tvn. Jag ska äta något gott. Jag ska dricka vin och jag ska äta godis. Jag ska göra det själv. Jag ser fram emot det. Jag ska inte prata med någon. Jag ska inte pyssla med något. Jag ska zappa till vilka kanaler jag vill.

Det är min tur nu. Min stund.

Måste se

Det behövs inte så mycket för att göra min dag. Ikväll är det premiär för Klara o Mia på tv. Jippi!

Ikväll ska de stalka ett ex. Jag kommer sitta som klistrad. 21.30 sharp.

Å Viveka Andebratt. Har saknat er flickor!

Hybrismannen

Den senaste tiden har jag tjatat om "Linus på linjen" o frågat mina nära o kära om de kommer ihåg honom. Denne underbare lille figur som är antingen ursinnigt arg eller galet nöjd. Inte många verkar göra det. Men här är beviset. Tydligen finns det nån dvd oxå. Vill ha!

Den som gräver en grop

Har fått en ny favoritlåt som jag spelar om o om igen. Miss Li med Winnerbäck, "Om du lämnade mig nu". Jag som avskytt Winnerbäck.

Vi har haft ringstund på jobbet idag. Alla har fått en lista att ringa efter. Nyttigt. Vet inte om det genererar så mycket men det ökar helt klart förståelsen för säljprocessen.

Det var sjukt underhållande med alla avsnoppningar vi fick utstå. En kund svarade: "Vi håller inte på med sånt, vi gräver gropar."

Nygifta

Ha ha, jag skrattar så tårarna rinner. Är det nån mer än jag som reagerar på den här bilden? Den är seriös. I den lokala blaskan. Men man kunde lika gärna tro att det är ett skämt.

Nä, nu får du inget...

Jag sa till sonen att det inte är ok att han vräker ur sig dumma ord som han gör titt som tätt. Jag sa, "hör jag dig säga en enda otrevlig sak igen så blir du utan lördagsgodis imorgon".

Morgonen efter hade han totalt glömt det. Ett litet "håll klaffen" slank ur honom och jag meddelade att det inte blir något lördagsgodis.

Beslutet följdes av ilska, gråt och lite mer ilska. Men jag var benhård. "Finns det verkligen ingen chans att jag kan få godis?" frågade sonen. "Nej", svarade jag "och du vet om det för jag sa till dig igår".

Sonen tjurade och skällde ett tag men lugnade till slut ner sig när jag sa att det blir inte bättre av att du tjurar och är otrevlig. Då tändes ett litet hopp i hans ögon "finns det en liten chans att jag får godis ändå?"

"Om du förstår att det inte är acceptabelt att prata som du gör och du kan uppföra dig resten av dagen är det inte helt omöjligt. Men det hänger på dig."

Han skötte sig exemplariskt. Jag åkte själv och köpte godis (utan barnens vetskap) i lagom doser och inte berget som de brukar förse sig med. Slapp höra tjatet "får jag den också, bara den, snälla mamma?"

När kvällen led mot sitt slut meddelade jag sonen att han varit trevlig och att jag tyckte att han kunde få lite godis. Med betoning på lite. Han tog tacksamt emot sitt godis, utan tjat om att det minsann var fel sort eler mängd.

Gjorde jag fel? Jag tyckte själv att vi hamnade i en win-win-situation. Men samtidigt, jag stod ju inte fast vid mitt första beslut. Men jag gav honom en chans att bättra sig och visa att han förstått. Eller?

Och idag läser jag artikeln i Aftonbladet och tänker att ja, det var nog inte så tokigt ändå.

Tack Malin!

Malin har många gånger varit min räddning i stunder när jag känt total maktlöshet. När tålamodet försvunnit ut i rymden och jag ifrågasatt mina val.

Som en fullständigt klok och klarsynt mormor har hon suttit lugnt och vettigt med svaren. Kvitto på att jag inte var så dålig i alla fall. Att det inte är hela världen att man ändrar på ett nej och ibland säger ja.

Eller när "bytesdagarna" präglades av gråt och bråk. Läste då lite från Malin och fick veta att det är normalt. Att barnen testar om man finns kvar. Om man fortfarande älskar. Om samma regler gäller.

Med den vissheten har jag kunnat stå mycket stadigare och säkrare i varje konflikt. Utan att anklaga vare sig mig själv eller änglarna. Utan den mormor vi så väl hade behövt.

Gräslikt

Jag inser att veckans återkommande tema har varit gräs. Varför bryta den trenden. Idag på morgonen när jag gick ut med hunden var gräset hårt. Sådär fruset hårt.

Tur att jag tog in mitt lilla olivträd igår.