Julhatare

Årets värsta helg är över. Hela månaden har jag konsekvent vägrat sätta upp några julsaker. Jag blir så jädrans anti när det blir ett måste. När människor ser ut som jag just berättat att jag gått runt naken på stan en hel dag när jag berättar att jag inte tagit fram julstjärnan.

Jag tror att jag just bestämt mig. De jular jag har mina barn då ska det pyntas och mysas. Men de andra jularna, då ska jag tamejtusan resa bort. Långt bort till ett varmt land.

Igår hörde jag talas om en man som åkte med Ålandfärjan på julafton. Låter i och för sig lite tragiskt i mina öron, jag vill nog resa lite mer glamoröst, men han var visst nöjd. Han träffade andra julhatare och de hade jättetrevligt tillsammans.

Tala ur skägget

Subtila undertexter, när folk säger en sak och menar en annan det snappar inte jag. Har jag märkt. Alltså inte ironi. Utan bara helt enkelt fraser som man förväntas haja. Till exempel "Det är bara bra tack" eller "ni kan väl titta förbi". Inte de bästa exemplen kanske.

Däremot är jag överjävlig på att uppfatta sinnestillstånd. Det som inte sägs med avsikt. Det som finns bakom. Vilket humör människan är på hur personen känner sig, sånt uppfattar jag kristallklart.

Välkommen på glögg!

Nu har vi pyntat på jobbet. I tre eftermiddagar bjuder vi våra kunder på glögg och pepparkakor när de tittar förbi och hämtar sin julgran.

Julefrid

Sista Stig Larsson boken är utläst. Grymt bra böcker. Vartenda en. Nu längtar jag till sängen, för nu ska jag ta itu med "Svinalängorna". På Bertas rekommendationer.

Det lackar mot jul. Jag har inte köpt en enda julklapp. Men jag vet vad jag ska köpa, å det är jag stolt över.

Jag tror att jag kanske ska baka lite i veckan. Å så kanske jag ska ha en gran. Men bara kanske.

Å så ska jag nog leta upp min adventsljustake.

Jorå serru

Jag tycker själv att det är ganska uppenbart att mitt förra inlägg handlar om min livliga fantasi. Om inte annat säger ju redan rubriken det.

Men en del verkar helt enkelt inte fatta min ironi. Så för att förtydliga: jag tycker inte synd om människor på tunnelbanan på riktigt. Jag skrattar åt min livliga fantasi. På riktigt. Jag skrattar åt hur jag hittar på små historier som jag nästan tror på.

Med nästan menar jag att det följer med en känsla av något. Om jag till exempel fantsierar om någons tragiska liv känner jag mig ledsen. Om jag fantiserar om att någon vunnit högsta vinsten på lotto känner jag mig glad en stund efter.

Människorna i mitt huvud finns inte i verkligeheten. De är påhittade.

Livlig fantasi

Är visst extremt trött nuförtiden. Är visserligen alltid trött men nu är det värre än nånsin. Det kompakta mörkret gör mig aldeles matt. Såg en annons om att gå i ljusterapi - det kanske vore nå't? Fast helst skulle jag vilja befinna mig i ett varmt land just nu. Tur att jag inte har svårt att drömma mig bort.

Har äntligen fått upp träningsfrekvensen igen. Igår blev det en uppiggande runda runt Kungsholmen. Löpning gör susen. Träning överhuvudtaget hjälper till att hålla humöret uppe.

Ibland när jag sitter på tunnelbanan o tittar på folk så ser jag någon som till exempel ser ledsen ut, då kan jag börja fantisera ihop hur otroligt tragiskt den personens liv är. Till slut vill jag nästan gå fram o säga att det kommer ordna sig.

Dårskapens rand

Det är en sån där arg dag idag. Riktigt arg. Blir irriterad på barnen, tycker de tjatar på mig hela tiden.

Såg fram emot en lugn o skön helg men jag är ju mest uppretad hela tiden. I normala fall är jag lugn som en filbunke efter en löparrunda. Men inte idag.

Fick en puls på 280 när jag mötte grannen i motionsspåret som ojade sig över det faktum att jag inte visste vart jag skulle flytta.

När jag satt hos systern o svågern o käkade och vi pratade om jantelagen blev jag lika upprörd igen.

-Mamma vad är det, du låter så stressad, sa sonen.

Då andades jag lite. Försökte ta det lite lugnt. Men det ligger liksom en irritation o bara pyser. Det är veckan innan. Det märks.

Mitt humör pendlar. Och för en stund sedan verkade jag nog helt galen. Jag var ute o gick med ena hunden. Direkt efter satte jag mig i bilen för jag skulle åka o hämta pizza åt barnen. Dottern har en kompis på besök som ska sova över.

När jag satt mig i bilen undrade jag varför det var så ljust i bilen. En blick i backspegeln sa mig vad det var. Jag hade pannlampan kvar på huvudet.

Sen skrattade jag. Jättemycket. Jag såg framför mig hur jag skulle komma åkandes i min bil men pannlampan på och sen klampa in på pizzerian.

Men det skulle kanske varit det bästa. Det hade ju gett rätt bild av mitt sinnestillstånd. "Håll er borta, jag kan brisera vilken sekund som helst." Typ.

Grrrr

-Nu är huset sålt.
-Jaha, det gick fort. Vart ska du bo då?
-Jag får se, jag vill gärna bygga nytt. Men till att böja med får vi kanske bo i lägenhet.
-Ja, men bygga hus tar oxå tid.

Nähä, är det sant?

Fredagsmys

Jag är omvänd. Till slut. Men det tog emot. Nu är jag överbevisad. Han är en sann underhållare. Den gode Jihde. Han kan sin sak. Jag kapitulerar.

Så kommer Sveriges svar på Tina Turner. Och jag skäms. Ända ner till tårna. Jag vrider mig generat i soffan. Hennes trutande läppar. Hennnes kohasiga knäböjningar och hennes tjut om kärlek.

Inte ens när hon börjar sjunga med sin felfria stämma kan jag se på. Jag vet helt enkelt inte vart jag ska ta vägen. Inte ens Jidhes skämt kan få mig att le igen.

Jag sitter spänd i soffan och bara lider. Min mun är som ett streck och jag börjar rastlöst plocka med saker.

Men som i ett trollslag sitter jag avslappnad i soffan och låter mig underhållas. Jag ler med hela ansiktet, sjunger med och stampar takten med ena foten. Amanda är tillbaka. Äntligen.

Det dummaste jag hört

Lyssnar på P3. En brud får välja mellan att ha vinterkräksjukan i en hel vecka eller vara utan telefonkontakt en hel månad. Hon valde vinterkräksjukan i en vecka.

Vilket jävla pucko! Dessutom försvann hon mitt i samtalet, för hennes pengar tog slut.

Nytt projekt

Papperen är påskrivna. Huset är sålt. En stund efter kände jag mig tom. Utan mål och mening.

Men rätt vad det var fick jag fart. Nu ska jag hitta en tomt. Min drömtomt.

Tjohoo!

Besserwissers

Fan vad folk tjatar o lägger sig i andras göranden. När man kommer med en idé eller en tanke. Det rör bara mig o ingen annan eller den som kommer med idén.

Men det svaras alltid (eller i alla fall väldigt ofta) med besserwisser svar.

-A men, har du tänkt på...
-Sen kan man ju oxå...
-Hur ska du göra med...
-Det blir nog väldigt dyrt...
-Sen måste du...

Det tar aldrig slut. Sånt kan verkligen göra mig galen. Nu senast till exempel, pojkvännen har köpt en ny bil. När han berättar det. PANG! Då kommer expertråden haglande.

-Du skulle köpt en sån här, eller kolla här, köp en sån.
-Är inte de bilarna väldigt dyra o ha, du vet att de är inte billiga att försäkra.

Kaotisk struktur?

Det är en röra. En fruktansvärd röra. Men varför ligger böcker o filmer uppradade på golvet? Detta obegripliga kaos är helt självvalt av dottern och nånstans, på nåt sätt verkar hon tycka att det är ordning. Hon ser det inte. Å det allra värsta är att fem minuter efter jag städat ser det ut så här igen.

Ordning eller inte

Jag skulle lägga upp en bild på min dotters rum som visade före och efter. Det vill säga så som hennes rum ser ut före och efter jag städat. Men jag insåg att förebilden på hennes rum lämnar en del frågor.

Huvudbry

Jag har jäkligt kalla fötter just nu. Jag har ångrat mig. Lite. Vill inte sälja mitt hus. Det är ju så skönt här. Å så trivs vi så bra. Ska jag aldrig mer komma hem till mitt hus? Å till sommaren, ska det bli en fin sommar nu då, om jag säljer? En sån där härlig sommar när vi bara går ner o badar flera gånger om dagen?

Så tänker jag. Raringen tänker att det kommer bli en massa jobb hela sommaren.

-Du kommer bara hålla på o fixa, säger han. Måla o renovera.

Å mäklaren försöker skrämma mig (han är förstås livrädd att jag backar ur o att en affär glider honom ur händerna). Han säger att det är sååå mycket jobb o jag kommer få lägga ut en massa pengar. Minsann. Men det är klart om jag vill det så...

Jag vet inte vad jag vill!

Just nu. Men det är så fint här nu. Så städat, ordnat o trevligt. Fråga mig om några dagar när kaoset är ett faktum igen. Då låter det nog annorlunda.

Upp o hoppa

Hoppade upp ur sängen idag. 04.30. Faktiskt. Fast sen höll jag på o somna på vägen ner till Jönköping flera gånger. Sista biten höll systeryster mig vaken.

Innebandyänka lever som baglady

Det slår mig plötsligt att jag är en baglady. Något mer glamourös än damen med alla katterna som bodde i Kortebo. Men likväl en baglady. Och snart kanske jag är hemlös. Åtminstone formellt.

Budgivningen är i full gång och de tänkta köparna vill ha tillträde så fort som möjligt. De som inte vill ha det nu på stört vill ha det i månadsskiftet januari/februari.

Är de inte riktigt kloka? Hela december o halva januari är ju helgdagar o jag har ju ingen större lust att flytta ut innan jul o inte precis efter heller.

Mina kläder ligger huller om buller i olika kassar. Den stora Ikea-kassen innehåller rena kläder och räkningar o viktiga papper. Den svarta plastkassen har jag till smutstvätt och i Hemköps vita pappkasse ligger löparkläderna som klarar ett svettpass till.

Å pojkvännen spelar innebandy. Två kvällar den här veckan och två matcher idag. Nästan proffs. Och vad gör det mig till? Tycker visserligen det är väldigt skönt. Idag, till exempel, har jag städat, sprungit lång runda och druckit mitt kaffe i lugn o ro på morgonen.

Inspiration!

Har hamnat i en ond cirkel. Alldeles för trött för att träna när jag kommer hem från jobbet. Hittar tusen ursäkter att stanna inne i soffan. Men då blir jag ännu tröttare.

Lyckades till slut släpa mig ut igår kväll. Det regnade. Det var kallt. Ibland var det halt. Det var mörkt. Men plötsligt kom inspirationen tillbaka. Jag njöt. Kände hur mina idéer började spira.

Allt som behövs är lite inspiration. Nu ska jag inhandla mig lite nya träningsprylar. Det brukar öka träningslustan. En större och bättre pannlampa så jag inte kan skylla på mörkret hemma i skogen. Å lite snygga kläder.

Sen är det dags för ett nytt mål. En tävling av något slag.

Trött

Helt slut efter helgens fejande. Både psykiskt o fysiskt. Först var jag bara trött i kroppen o lättad över att städningen var avverkad o att jag kunde låsa dörren o åka iväg. I god tid innan visningen. Känner mig som en fisk som nån kastat upp på land. Ligger bara o flämtar.

Nu, känns det lite läskigt. O sorgligt. Vi trivs ju bra där, barnen o jag. Även om jag inte orkar sköta det själv. Tänk om jag kunde ha kvar det, utan att det kostar ett ruttet öre o så har jag en trädgårdsmästare som går runt o håller efter på tomten, en städerska som sköter om tvätt o städ en gång i veckan o en hustomte/snickare som fixar det som behöver lagas utan att jag ens märker det.

Kan man få det kanske? Eller måste jag ut o leta rätt på en karl som grejar det. Kanske dags o scanna av marknaden? Vara med i ensam mamma söker?

Sexig, rolig, träningsglad mamma söker vältränad, trendig karl, gärna pappa till egna barn. Du måste låta mig träna så mycket jag vill gärna hjälpa mig som en coach och till exempel valla mina skidor. Du ska också gilla och träna och du måste ha en grym kropp. Du är duktig och händig och trivs som bäst när du får jobba med kroppen. På din fritid pussar du på mig och låter mig alltid veta att jag är den enda tjej du vill ha. Sen måste du förstås ha en massa humor och skratta åt mina skämt. Du ska avguda mina barn, eftersom de är de charmigaste som finns. Ja, de var väl allt tror jag, du måste förresten ha gott om pengar, precis som jag, för jag har dyr smak och vill bara ha det bästa.

Undra om jag skulle få några svar.

Min lördag

Klockan åtta på kvällen stängde jag dörren och låste. Satte mig i bilen och åkte o tankade innan jag svängde förbi syster yster som hade mina änglar på besök.

Efter lite mat, kaffe och trevligt prat begav jag mig mot Stockholm. Längsta biten fick jag köra i snöyra så jag knappt såg vägen men jag diggade obekymrat på med partylåtar på högsta volym.

Kom fram vid tolvtiden. Bråkade lite med min honey. Varför vet jag inte. Antagligen för tiden ifrån varann. Som en liten unge. Testa, se, är han kvar? Hör han mig?

Klockan ett anlände vi på trevlig fest. Soft sätt o varva ner på efter två dagars non-stop-fejande. Drack lite vin o minglade.

Jag-mötte-Lassie-poäng: idol Mattias var där.

Hur mycket kan man städa?

Är fortfarande inte klar. Har bestämt mig för att ta en paus. Har slagit ner ändan för första gången ikväll. Tröstar mig med ett glas vin.

Vart tog den här dagen vägen? Fick förresten nog framåt fyratiden. Var sjukt uttråkad obehövde göra något annat.

Vi roade oss kungligt. Barnen o jag. Åkte ner till macken o köpte godis innan vi åkte in i biltvätten. Skratta nu barn, för roligare än så här blir det inte i helgen.

Eller jo, lite roligare blev det. När jag blev påkörd bakifrån. I alla fall när sonen härmade mig efteråt. Bilen som körde på mig smet, försvann mot korsningen bland alla blänkande lampor.

Jag bler ursinnig. Släppte ur mig en o annan ramsa. Tänkte inte själv på vad jag sa men det var grymt underhållande o höra sonen när han högt o ljudligt upprepade vad jag sagt.

-Nä nu blir jag så jävla lack, han körde på mig och sen smet han. Jädrans idiot, hämrmade han medan han visade hur jag såg ut när jag ringde polisen.

Nu vill jag ha rast!

Listerna är på plats. Skräpet är slängt. Uthuset är städat. Hundgården är krattad. Fönstrena på nedervåningen är putsade. Plus uterummet.

Ändå är massor kvar. Tar det aldrig slut? Jag vill ha godis nu. Jag vill ha rast o jag vill vara klar.

Storstädning

Det ska fejas o fixas idag. Jag är ledig. Det ska storstädas inför visningen i helgen. Allt ska förstås vara tipptopp. Det ska sättas upp lister o det ska slängas skräp. Fönster ska putsas.

Jag blir trött bara jag tänker på det. Orolig. Hur fabian ska jag hinna? Och framför allt, när soffan är ren o fin igen hur ska jag bära mig åt för att hålla ungarna ifrån den?

"Nu är ni snälla o sitter på golvet o tittar på Idol, jo, lyssna nu på mammma, det kan oxå vara mysigt..."

Mitt barn

Den lille mannen går därnere och domderar. Mamma, kommer du? Å du, säger han till sin syster, tar på dig strumpor och kammar dig.

Maammaa!! Nu kommer du! Vi måste åka, annars kommer vi för sent.

Morgonrutiner

Min kropp är tung. Ögonen vill bara gå igen och mina rörelser är okoordinerade. Men jag är uppe. Stort.

Mina morgnar. Om jag frångår en enda sak och gör något i fel ordning, kan det innebära att jag till exempel glömmer o sätta i linserna. Jag brukar upptäcka det när jag kör fram till första korsningen.

Jag häller kaffe i gröten o mjölk i kaffekoppen. Ibland häller jag mjölk i kaffebryggaren o ställer in mjölken i skafferiet.

Det brukar ta ungefär en och en halv timme innan jag är helt vaken. Så om jag får två timmar på morgonen, då är jag vid medvetande på jobbet.

För mig handlar morgontröttheten om fyra saker. Först och främst gäller det att vakna, det är inte alltid det sker.

Sen gäller det att inte somna om - det gör jag nämligen utan att jag ens vet om det. Då drömmer jag att jag går upp, väcker barnen och att vi åker iväg.

Självbedrägeri på hög nivå. Sen gäller det att ta sig ur sängen. Väl uppe gäller det att piggna till. Att vakna på riktigt.

Läggdax

Nu har jag varit på väg att lägga mig i flera timmar. Att det ska vara så förjordat svårt o komma till sängen. Det är datorns fel. Å gympapåsarna. Å... det är hopplöst.

Längtar ju till min bok. Vill sova. Vill komma upp imorgon. Ska bara...

Vill ha just nu!

Alicia Keys senaste album.
Moneybrothers senaste.
Miss Lis senaste.

Ja, det vill jag verkligen.

Att bli omnämnd

Jag sitter o skriver när sonen kommer in i rummet.

Sonen: Det ser så tråkigt ut att sitta vid datorna hela tiden.

Jag: Hur menar du?

Sonen: Tycker du att det är kul?

Sonen: Vilket stort mellanrum det blir.

Lång tystnad...

Sonen: Du skriver ju det jag sa! Bööh! Varför gör du så?! Varför... Varför skriver du sånt jag sa? Men vem ska ha det här? Va?

Jag: Det står i min blogg

Sonen: I en blogg? Hur menar du då?

Jag visar bloggen och några inlägg om honom. Ett generat smile sprider sig över hans ansikte. Märkbart smickrad säger han, skriver du om mig här. Coolt.

Barn som tillrättavisar varandra

Engla 2,5 år:
-Jag vill ha mina vantor.

Tindra 4 år (mycket snusförnuftig liten dam):
-Det heter inte vantor Engla, det heter faktiskt vanter.

Helgsaker

Helgen inleddes med myskväll i soffan, choklad, god mat o Idol.

Vi satt o skrattade åt Picasso på Idol. Hennes jäkla knäböjningar är obetalbara. Tjejen sjunger som en gudinna, men shit det går inte att se på henne. Då plingar det till i pojkvännens mobil. Det är från en kille på hans jobb.
”Fan va bra hon e” stod det. Vi skrattade rått.

Jag är hopplöst traditionell. Har velat ha Moneybrothers senaste i veckor nu. Men inte tusan laddar jag ner den från nätet. Nej tanken slår mig inte ens. Jag vet inte hur man gör. Å sen vill jag så förtvivlat ha skivan. Den riktiga med texter o allt.

Lördagen sov vi så mycket vi kunde. Jag sprang en liten runda (med betoning på liten, hundskrället har varit kass i magen i veckor) o sen bar det i väg på middag i mysigt hus med tända ljus. God mat o kaffe o choklad. Men sen blev det bråttom, kompisarna stod utanför dörren, vi skulle se på fotbollen tillsammans. Vilket för övrigt var en jäkla skitmatch.

Men trevligt var det. Alltid skoj o umgås o fnissa lite.

Nu sitter jag o dricker mitt morgonkaffe i lugn takt. Lyssnar till P3 o drömmer om mitt företag. Det som jag ska starta. Det ska gå så oförskämt bra så om ett år kommer jag fråga mig varför jag väntat så länge.

Jag har äntligen skickat in registrering. Jag har äntligen bestämt mig. Det är en grym känsla. Grym.

Sötsug o glömska

För ett par timmar sen hade jag en grej på gång och jag skulle precis rafsa ner det men så var jag bara tvungen o göra en annan sak först o vips så var det som bortblåst. Och nu sitter jag här o undrar vad det var.

Tror det var något om otrohet. Att jag är otrogen stup i kvarten. Men vad var det inom? Var det när det gäller banker? För det har jag funderat lite på att byta. Eller vad tusan var det?

Näe det står helt still. Jag som hade ett klockrent resonemang. Det är jag helt övertygad om.

Sen undrar jag vad alla dessa facebook-varnare håller på med? Målar upp värsta skräckscenariona. Den senaste experten höjer ett varningens finger för allt som folk lägger ut på facebook o sina bloggar. Men hallå! Hur svårt kan det vara att hålla sig till det mest basala? Sunt jävla bondförnuft kommer man ganska långt på faktiskt.

Nu kom jag på det! Jag är otrogen bloggläsare. När Schulman hade sin blogg var jag trogen. Nu växlar jag mellan, Schyffert, Uggla o Katrin. Följer nån några dagar för att sen helt glömma bort den ett tag.

Sen läser jag lite mer om adhd idag. Jag lovar, jag har inte letat upp det. Man kan tro det efter mitt förra inlägg. Men det var en artikel om det i dagens Expressen. Det fanns till och med ett test man kunde göra för att veta om man var i riskzonen.

Jag är medveten om att jag hade ett litet utbrott på novembervädret häromdagen. Och att jag gnällde över både vardag o räkningar. Fast nu vill jag ta tillbaka det. På löpet står det ”Sötsug kan vara adhd”. Det fick mig att frysa till is. Sen står det att vardagens krav kan leda till frustration o ångest. Å så står det att vuxna med adhd kan få problem i arbetslivet och privat eftersom de har dålig tidsuppfattning och därför ofta kommer för sent. Hhm…

Nu förnekar jag allt. Jag kommer aldrig försent. Nope. Never. Jag har inga problem med vardagens krav. Absolut inte.

Ta mig till ett varmt land långt bort

Nu kan jag inte stå emot den här jävla deppmånaden längre. Det är tur att den snart är slut. I flera dagar har jag laddat med flera clementiner om dagen, massvis med vatten och juice. Jag har smort in hela mig i brun-utan-sol-kräm i ett fåfängt försök att se pigg ut.

Men det hjälper ju inte ett skit. Det enda som kan hjälpa i denna helvetesmånad är helt enkelt en resa till extremt varmt land med extremt mycket sol. En drink i ena handen och en bok i den andra. Och ledigt från alla måsten, räkningar och väckarklockor.

Varför lär jag mig inte? Jag avskyr november månad. For ever. Grrr.
Om det gick, skulle jag boka in en resa redan nu. Hela nästa november. Men se det går inte. Så långt i förväg kan man inte boka.

Nähä, men jag hinner glömma det annars. Lagom till att det går o boka de där jävla resorna tycker jag att det är underbart igen.

Jag lyssnar på musik. Jag drömmer mig bort. Jag ser palmerna som svajar, hulahula-töser och glada människor som dansar…

Mina takter

”Om allt verkar vara under kontroll, så har du för låg fart.” (M Andretti)

En råtta om dan

Jag gillar storstadslivet. Jag gör verkligen det. Novembermörkret till exempel. Det finns inte här. Staden är alltid ljus. I alla fall om man jämför med skogen.

Jag kan springa hur sent som helst utan att vara den ende som gör det. Det känns både tryggt o kul att det finns fler ute.

Fast då har jag ju en hund med mig. Och ändå är jag uppmärksam. I alla fall lite. Å en massa djur ser man oxå. Särskilt kaniner.

Senaste tiden har jag fått den stora äran att se en råtta om dan. Jag tror aldrig jag sett råttor i verkligheten förut. De är riktigt söta.

Det är den underbara filmen Råttatouilles förtjänst att jag noterar råttorna utan att skrika samtidigt som jag springer åt motsatt håll.

Den franska råttan Remy fick oss allihop att sitta alldeles stilla i biografen i nästan två timmar.

Tänk om...

Jag är orolig över att jag har ADHD. Jag hittade en text på nätet. Nu känns det ganska säkert att jag har det.

Där står det att symptomen kan variera från person till person och vara beroende av omgivande faktorer. Men generellt delas de in efter de tre huvudkategorierna, uppmärksamhet, impuls och överaktivitet.

Och sen listar de en massa typiska beteenden. Det är då jag blir rädd på allvar.

Å herregud! Är jag illa ute? Jag pratar först o tänker sen. Jag går på känsla och impuls. Jag har svårt att sitta still. Jag är splittrad, glömsk och tankspridd. Till och med barnen har märkt det. Jag har alltid tuggummi i väskan. Jag drivs av inspiration, måste ha roligt för att prestera maximalt. Blir lätt uttråkad.

Jag är inte sämre än att jag kan ändra mig

Lyssnade på Alex Schulmans fru Katrin när hon gästade P3. Å hon låter helt klart vettigare än hon verkar i sin blogg. Hon säger att de som hatar henne är mammor. Jag är mamma. Å jag tycker hon verkar puckad. I sin blogg då.

Men det är inte för att hon säger att hon inte är sugen på barn. Och det är inte för att hon inte tycker att mammor ska amma offentligt. Utan det är när hon stavar fel. Ja, jag vet, det är hemskt av mig, men det får mig att se rött. Eller när hon använder fel ord i fel sammanhang. Eller när hon uttalar sig om saker hon uppenbarligen inte har en aning om. Eller allra värst, när hon säger att hon blir mätt på en jävla måltidsdryck samtidigt som hon tycker att hon är en bra förebild för unga tjejer.

Men jag är å andra sidan avundsjuk. Hon startade sin blogg 19 juni. Jag startade min den 7 maj. Hon ligger tvåa i bloggtoppen i Sverige. Jag snittar 20 läsare om dan. Inte särskilt kaxigt. Hon har en egen pr-byrå. Jag bara drömmer.

Men när jag tittade in på nytt på hennes sida märks en markant skillnad i hennes inlägg. Jag är övertygad om att hon numer får en hel del hjälp av sin man. Men jag gillar förändringen vare sig den beror på maken eller henne själv. Hon får mer än godkänt av mig. Och jag tycker att hon är en bra förebild för unga tjejer. Ibland.

Sluta mesa

Jag har blivit hämmad. Jag har kommit av mig i mitt skrivande. Jag har lämnat ut min blogg till personer och företag som är mer av affärsmässig karaktär. Plötsligt har jag blivit mesig. Nu får jag fan ta o skärpa till mig.

Jag ska glömma det o fortsätta skriva oväsentligheter. Som att jag i ett desperat försök att fräscha upp mig smörjde in mig i brun-utan-sol-kräm igår. Sen drömde jag att det blev helt ojämnt över hela kroppen o att jag såg ut som en chokladkaka i ansiktet med lysande ögon och en markant rand rund ansiktet.

När älsklingens väckarklocka ringde drog jag täcket över huvudet för att han inte skulle bli rädd. När jag kom upp ur sängen och såg mig i spegeln blev jag grymt förvånad över att jag faktiskt såg normal ut.

Novembertröst

När inte mäklarn dök upp o ungarna redan var hos kompisar passade jag på att få massage.

I ett fullständigt iskallt rum. Jag ville ha massage men jag ville verkligen inte klä av mig i det utkylda lilla rummet. Jag tvekade en stund innan jag sakta började klä av mig.

"Jag har satt på värmen" sa massören som masserar lite hemifrån under sin mammaledighet. Ja det känns i alla fall inte borde jag kontrat. Men nejdå, på sedvanligt mesmanér ursäktade jag den upplevda kylan med att jag varit frusen hela veckan.

Massagen var välbehövlig. Men den hade varit alldeles underbar om det inte varit så jädra kallt. Oj, då sa massören när vi var klara, nu ser jag att X (hennes Sambo) tagit bort elementet.


Nähä?

Bortglömd

Jodå, han hade glömt bort det hela. Nu får det bli imorgon istället. Ja jisses.

Passa tider

Jaha. Så sitter jag här o väntar. Mäklaren skulle varit här för tjugo minuter sedan. Vart har han tagit vägen? Är det mitt nya liv nu? Att vänta?

Jag har nämligen lovat mig själv att bli bättre på att passa tider. Och det går väldigt bra. Så bra så jag undrar om det verkligen är effektivt att göra det.

Är det så att jag får sota för hur sen jag varit förr? Så att jag liksom får vänta resten av mitt liv?

I förra veckan var jag på plats en halvtimme före utsatt tid på en kompisträff. Idag väntade jag på chefen i en timme innan vi hade vårt avtalade möte.

Borde ta o ringa mäklarn o fråga vart han tagit vägen. Men samtidigt. Ganska skönt om han inte kommer.

Mästerfotograf

Ute på supertrevlig tjejkväll i fredags. Middag med tillhörande tjejsnack o sen partande ända in på småtimmarna.

På lördagen tänkte jag, vad synd att jag inte tog några bilder, det hade ju varit kul. Sen tittade jag i min mobil. Där låg tre kolsvarta bilder. Efter en stund såg jag att de var tagna i taxin.

Haha! Sa pojkvännen, så typiskt dig honey, det var väl enda gången på kvällen som du satt still o kom ihåg att ta fram kameran."

Utkädda barn

Mina barn har haft Halloweenfest. De ser läskiga ut.

Nu har även min son fått en mobil. Första messet kom igår på dan:

"Hej mamma hur ar du det men nu har jag fot et ringkort so ring mej om du vill prata"

Oskönt

Jag gillar inte kläder som sitter åt längre. Är det ett ålderstecken? Det är inte skönt. Det är obekvämt.

Nyfiken

Jag missade "Bonde söker fru" i onsdags. Varför tog inte Fredrik med sig Johanna till gården? Går det nån repris? När?

Äntligen!

Jag sitter och läser på SVD. Jag hummar o nickar o pratar högt för mig själv, "Jag visste det, mmm precis så är det. Kvällsmänniska ja... just det. Det skulle de tänka på. Bättre o följa sin rytm, mer effektivt, mmm har jag alltid sagt..."

Objektet för mitt hummande är en artikel om sommartidens inverkan på vår hälsa. En europesisk studie har gjorts på Ludwig-Maximillian-Universitetet i München. Studien visar att det kan vara skadligt att ändra tiden för vår hälsa o värst är det minsann för oss kvällsmännikor.

Varenda gång det är dags för att ställa om klockan till vinter- eller sommartid undrar jag varför. Det är lika jäkla plågsamt varenda gång. Alltid värst på våren. Men likväl ett helsike. Min kropp är inställd på den gamla tiden i flera månader efter "den nya tiden". Och lagom till jag vant mig är det dags att ändra igen. Å så där håller det på. År efter år.

Värst är det med den sortens människor som hurtfriskt utbrister "Men det är väl inte så farligt, det blir ju mycket ljusare på kvällarna!" När man står vid kaffeautomaten knappt vid medvetande o tar fel sorts kaffe för tredje gången.

Ja men det blir det väl för fan ändå, utan att man behöver ändra klockhelvetet.

Å sen är det den där konstiga inställningen som råder i det här landet att allt ska göras på morgonen. Ju tidigare desto bättre. Då är man tydligen duktig. Men vad spelar det för roll vilken tid man gör saker på?

Men jag lägger allt det där bakom mig nu. Jag är lycklig. Jag har fått upprättelse. Jag ska skriva ut artikeln och rama in den o sätta upp på väggen.

Men jag ska nog plasta in en oxå o alltid bära med mig o sen ska jag näsvist vifta med den så fort nån morgonpigg jävel börja kvittra om morgonstunden som har guld i mun.

Tre saker

Tre jobb jag haft i mitt liv: kioskbiträde, butiksbiträde, vårdbiträde.
Tre platser där jag har bott: Halmstad, Sollebrunn (det söta lilla samhället som ingen vet var det ligger nämns flera gånger i Stieg Larssons "Flickan som lekte med elden"), Jönköping.
Tre serier jag gillar att se på TV: Mia & Klara, Bonde söker fru, Scrubs (fast min älskling säger att jag bara tittar på Mia & Klara till allt annat sitter jag bara i soffan två minuter i taget).
Tre av mina favoriträtter: Allt med kött.
Tre platser där jag helst skulle vilja vara just nu : Australien, Galpagosöarna eller varför inte i sängen.

Märta is

Väldigt händig om jag får säga det själv.

Orolig över systerami.

Trött.

Monster o farliga djur

Man kan undra vad jag gör uppe så här dags. Det hör inte till vanligheterna. Oftast har jag somnat för länge sen med boken antingen över näsan eller på golvet nedanför sängen.

Sonen har hög feber. Han yrar. Han gör alltid det när han får feber. Enda sedan han var liten bebis. Då var det hemskt. Ren tortyr o se honom så rädd och inte kunna lugna honom.

Han är i nåt mellanläge, inte vaken och inte sovande. Alla saker i rummet är otäcka ting som kommer emot honom. Han behöver fly från dem. De är livsfarliga.

Jag lugnar. Ger honom vatten. Pratar med honom o försöker väcka honom från hans drömmar. Ibland går det att resonera med honom men plötsligt är han tillbaka i drömmen igen och skriker åt mig att akta mig.

-Titta där!

-Var?

-På väggen titta på väggen!

-Vad ser du på väggen?

-Ser du inte på väggen där! Akta!

Overkill

Det är bara detaljerna kvar. Min senaste Elle Interiör ligger på sängbordet och väntar på att få bli min inspirationskälla.

Jag har kapitulerat inför det blå kaklet i köket. Till och med jag inser att det är en smula överdrivet att göra om ett helt kök innan man flyttar.

Jag kompromissar. Därav min hang-up på Lexington. Det är min enda räddning. Tanken på det gör mig villig att stå ut med kaklet och till och med rätta mig efter det.

Före och efter

Lite smånöjd är jag allt. Inte för att jag skulle inreda så här om jag skulle bo kvar. Men i stajlingsyfte funkar det. Jag fixar lite här o lite där. Kanske inte ultrafint men lite fint i alla fall.

Hade egentligen planerat att sy en ny gardin med ett Lexingtoninspirerat tyg men när jag plockade runt bland sakerna för att fortsätta med kontoret så hittade jag en gammal trägardin. Den får duga.

Putsa på ytan

Ibland har jag ett inlägg som inte blir publicerat på en stund. Det kommer lite saker emellan o så helt plötsligt kan jag inte använda det längre. För att jag helt enkelt inte är i det tillståndet längre.

Nu är det så. Jag var rasande för några timmar sedan. Fullständigt oresonlig. Nu när jag tittar på vad jag skrev så tänker jag: "Nämen, vilken otrevlig ton, så gnällig du är nu. Bort med det".

Nu kräver jag att vi ses

Berta! I veckan får vi ta o ses. Jag är fullbokad men på nå't sätt får det gå.

Helgen som gick

Helgen har varit bra. Startade visserligen med en fadäs som hette duga men den tänker jag inte berätta om. Den är helt min egen o jag skäms som fan. Bortsett från det har det varit kanon. Vi åkte till Jönkan på fredag direkt efter jobbet. Kom i väg utan dröjsmål (hör inte till vanligheterna).

Fick ordentlig sovmorgon på lördagen o på kvällen var det dags för tjejmiddag. Alltid trevligt o sitta o pladdra lite. Om livet, karlarna o partandet som det var förr (för nuförtiden är det dåligt med det). Sen skvallras det ju förstås lite lagom o det är inte tråkigt det heller.

Och idag har jag fikat med en kompis. På stan! Det är banne mig rekord. Minns faktiskt inte när jag fikade i Jönkan sist. Men det var nog tusan med samma person.

Och igår målade vi. Det var faktiskt vi som gjorde det. Min lille Kronblom skulle aldrig komma på tanken att måla men om jag börjar då tar han vid liksom. Det är så med allt har jag märkt. Först retade jag mig på det. Om jag till exempel lagar mat i köket o läser en tidning samtidigt så tar han min stol och min tidning så fort jag reser på mig för att titta till något på spisen.

Men jag nu har jag lärt mig att utnyttja det. Så igår började jag måla i köket o så fort jag la ner rollern var han där o fiskade upp den. Vips så hade han målat hela köket. Åhh, vad du är duktig! Och snabb! Sa jag berömmande till honom. Han sög i sig alltihop o pös av stolthet.

Pigg igen

Lexingtontema. Det ska jag köra i hela köket nu. Det ska bli så mycket Lexington så man praktiskt taget tror att man är i en Lexingtonbutik.

Å så måste jag nog fixa muren. Den ser för jävlig ut o hur ogärna jag än vill erkänna det så har mäklaren rätt. Den måste pimpas.

Ja, jo, jag vet. Jag har ju bestämt mig för att sälja. Men det var det som var det fina med farbrorns besök. Nu kunde han ju ta en titt på muren oxå o ge ett o annat råd. Han kanske till o med kan göra något åt det om jag har tur.

Kom just in från en löpartur. Ögonen glittrar o jag har rosor på kinderna. Tänk vad lite löpning kan göra med en trött mamma. Nu känner jag mig som en 22-åring igen.

Glömsk

Sitter o väntar på besök från en gubbe som ska kika på mitt gästhus. Om jag (eller rättare sagt han) fixar till det lite kan jag kanske hyra ut det o så betalar det hela huset o så kan jag ha kvar det som sommarställe.

Igår kväll när vi gått o lagt oss älsklingen o jag, ropade jag till o satte handen för munnen med ögonen uppspärrade.

-Vad är det nu då? Sa älsklingen.

Jag satt fortfarande tyst o bara glodde.

-Ja men säg då, alltså du får sluta med det här. Jag blir rädd. Du glömmer ju allt nuförtiden.

-Han som skulle komma o titta på gästhuset skulle ju komma idag på morgonen. Men, det har väl inte ringt på dörren? Eller telefonen? Eller gjorde de det? Har du hört nå’t? Ååh, vad pinsamt stönade jag.

Älsklingen suckade. Men så plötsligt kom jag på, det är på söndag morgon han ska komma. Just det. Det är luuugnt.

Jag tänker inte berätta vad, men på förmiddagen igår hade jag glömt något väldigt väsentligt. Något som fick mig att deppa ihop totalt. Något jag absolut inte får glömma.

Jag skyller på mina sjukt intensiva dagar på jobbet. Om jag har det riktigt stressigt där kan jag bli lite mer disträ hemma. Å jag skyller det på att denna vecka varit proppad o att jag åkt fram o tillbaka på kort tid.

Möten

Sent på eftermiddagen igår meddelade chefen "Jag satte dig på ett möte imorgon kl 08.15."

-Visst, sa jag, och log.

-Jag skämtar inte sa han.

-Nä, sa jag, det är ok.

Först skulle vi ha möte (han o jag) kl 13. Jag småstressade med lunchen o mina rara kollegor slängde också i sig maten för att vi skulle vara tillbaka på kontoret till prick kl 13. Fast jag visste. Och de visste. Det fanns inte en chans på miljonen att han skulle vara där till kl 13.

13.40 gled han in på kontoret. Jag frågade om han glömt mig. Nä svarade han, kan vi ta det 14? Visst inga problem svarade jag.

Kl 15 började jag tröttna på att vänta och tjata. Frågade om han hade ont om tid för i så fall kan vi ta det en annan dag.

-Mmmm, ska vi säga om tjugo? Men bara 15? Är det ok?

Jag var fullsketen med jobb o hade varken tid eller lust att vänta på att han skulle hinna. Efter ytterligare en timme kom han förbi o slängde ur sig att han bokat upp mig på nästa morgon. Jag trodde han menade med honom (det var därför jag log).

Så var det inte. Jag skulle ta ett av hans möten. Ok, inga problem.

Precis innan han skulle gå hem meddelade han att vi tar vårt möte kl 16 nästa dag.

-Va!? Skrek pojkvännen i falsett, då kommer ju inte du hem förrän tidigast 18! (vi hade planerat att åka sisådär 35 mil på kvällen så man får förstå att han blev lite upprörd).

Du, sa jag, jag är helt övertygad om att det inte blir något möte (och dessutom hade jag ju ett eftermiddagsmöte som jag inte trodde skulle bli klart till 16).

På morgonen idag meddelade chefen att han inte kommer till jobbet. Alltså, inget eftermiddagsmöte.

Men det hade jag inte tid och tänka på jag var tvungen att dra iväg på mitt morgonmöte som innebar att jag fick stuva om ett annat telefonmöte jag planerat in. Men det gick inte att flytta till eftermiddagen för då hade jag andra möten.

-Ursäkta, sa taxichaffisen när jag avslutat samtalet, men möte på en fredagseftermiddag, det var det dummaste jag hört. Jag har också jobbat på kontor o jag bokade aldrig möten på fredagar.

Nä, tänkte jag tyst för mig själv, o det är kanske därför som du kör taxi nu...

Längre än vanligt

469. Ganska långt faktiskt. Men nu börjar jag få lite panik, vill inte att boken ska ta slut.

Go' natt

Jag är på sidan 433 nu. Vi ska se var jag är imorgon. Brukar somna med boken i handen efter några rader. Vaknar av dunsen. Släcker lampan. Sover vidare.

Är lite nöjd över min insats ikväll. Tvättstugan. Den var... inte rolig. Men på nå't mirakulöst sätt har jag rensat upp det värsta, tvättat några maskiner strukit en skjorta till imorgon, packat mina grejer och packat ungarnas gympapåsar.

Å du, gulliga, underbara vän som ringde o berättade att ni ska få barn, jag är så glad för er skull.

Å så förresten på familjetemat, spana in klippet. Det är helt underbart!

Trendkänslig soffpotatis

Jag är väldigt trendig läste jag i Aftonbladet i helgen. Det är ute att clubba o inne att ligga hemma i soffan o softa. Shit alltså, va trendig jag är!

Cash is king

Pengar. Ett jädra irritationsmoment. Är och handlar. Behöver cash. Inga problem jag får ta ut 500 över beloppet (inte mindre för dom måste spara på sina hundralappar).

Fine. Sen ska jag betala till presenten. A, men om polaren inte har växel då? Perkele.

Eller i närbutiken på hörnan, där får man inte handla med kort om man handlar under femtio kronor.

Man ska använda kort. Man ska betala över internet. Men det ska vara jävligt besvärligt. Helst.

Tjohoo!

Stureplanskillarna fälls för våldtäkt!

Det finns hopp om mänskligheten ändå.

Besvärliga människa

Körde ihop sig lite igår. Jag hade bokat möte med mäklarn på eftermiddagen efter jobbet. Men extrainsatt internmöte ändrade de planerna så på morgonen ringde jag mäklaren o lämnade meddelande på hans mobil för att ställa in vår dejt.

Men mäklaren hade inte fått mitt meddelande. Inte förrän han suttit utanför mitt hus o väntat i en halvtimme, då hade han ringt o lyssnat av sitt mobilsvar. Å lagom till det svängde jag in på infarten.

Fan. Jag som hade avbokat. Nu utbröt verkligen kaos. Ungarna var dödströtta, griniga o hungriga. Jag var exakt likadan. Jag vägrade släppa in honom. Vi gick runt på tomten lite o resonerade medans barnen sprang ut o in o tjatade.

Vi bokade nytt möte o jag rusade in för att laga mat till barnen. Han sa att han förstod. Men inombords tror jag han kokade o tänkte "Jävla besvärliga människa nu är jag ju här, ska det vara så förbannat svårt att få det här gjort".

Jag hann precis få maten klar tills min kvällsdejt dök upp. Vi tog en långpromenad o pratade om livet.

Jag är så jävla fast

Jag är helt hooked up nu. Facebook är ju hur bra som helst. Förutom igår när jag höll på o få tokspel på att en jäkla video låg där utan att jag valt det o jag inte fick bort den. Men bortsett från det.

Sanslöst! Gamla vänner man har. Såna man skulle stå o prata länge med på stan om man sprang ihop fast man aldrig gör det längre. Springer ihop alltså. Såna människor man rådiggar. De kan man så himla enkelt hålla kontakt med.

Jag är såld. Jag är det.

Barnen o jag tittade på ensam mamma söker ikväll. De är lika roade som mig över att mammorna letar pojkvänner. Plötsligt sa sonen "Det är lite tråkigt att X åkt hem."

Om det var för att han verkligen menade det eller om han bara kom på att han är tacksam över att det inte är hans mamma som är med i programmet, vet jag inte. Men gulligt var det.

Tji fick ja

Haha! Vad fisförnäm jag är. Jag trodde verkligen att jag var ensam om att avsky åsynen av Jidhe. Igår köpte jag Aftonbladet på väg hem från golfrundan - läsarna kräver att Jidhe slutar.

Idag såg jag reprisen av "Fredag hela veckan". Där driver de med hans tupé.

Jag har visst inte så udda åsikter som jag tror.

Lördag kväll

Vinet i handen o nu är det fotboll!

Livet i en ask

I veckor har jag gått o stört mig på Peter Jidhe. Jag klarar inte av den fjanten. Inte nog med att det ser ut som att han har peruk, han verkar dessutom satt den bakofram.

Kan inte för mitt liv fatta varför man ska behöva titta på den sopan. Nu e ju inte jag nån idolfantast men jag är ju tvungen o se skiten när både pojkvännen o barnen slaviskt följer det.

Sen har jag visst missat en hel timme lång intervju med Zlatan på tv 4. Hur fan gick det till? Varför har ingen sagt nåt till mig?

Kent. Det är ett annat fenomen jag inte har tålt. Förrän nu. Jag tycker deras senaste singel är grym. För första gången någonsin byter jag inte kanal när jag hör dem. Men den har inte fått så bra kritik. Ganska typiskt.

Amanda, du är grym, varför valde du en skitlåt med fuckingupphåsadeCardigans? Jag är besviken på dig.

Ja, det är veckan innan.

Ungdomsvåld?

Hörde en intressant kommentar på nyheterna igår om "ungdomsvåldet" som det pratas om just nu. Han var nån slags expert och sa att man måste sluta kalla det ungdomsvåld. Att man skulle benämna det vid dess rätta ord, mäns våld.

Han menade att 97 procent av allt våld begås av män. Och att det är det våldet som kryper ner i åldrarna. Att det inte handlar om "ungdommars" våld. Det tyckte i alla falljag lät vettigt.

Trögt

Allting tog emot ikväll. Precis allting. Vet inte om det beror på att det varit en intensiv vecka på jobbet med mycket möten eller om det bara beror på att det är veckan innan.

Jag hittade ursäkter för allt så snart jag kom innanför dörren. "Jag kan inte springa nu för jag måste äta. Jag kan inte laga nåt för jag är för hungrig. Jag kan inte gå för det är för dåligt väder. Jag ska ta lite choklad, bara lite för det är jag värd...

Eller så beror det bara på dagens lunch vi åt. Alla var överens om att vi skulle få svårt att jobba efter den. Det kanske slog till när jag kom hem?

Trots alla ursäkter blev det till slut en långpromenad med hunden, en maskin tvätt i ordning o lite plock i köket. Men först efter att jag unnat mig ett bad. Det är konstigt, borde blivit ännu segare efter det men det gav mig faktiskt ny energi.

Morgonsurr

Usch. Det är kallt idag. Tre minus när jag gick upp. O mörkt. Fy tusan.

Sitter med mitt kaffe o huttrar.

Jag saknar Schulmans blogg. Det finns ingen annan jag så frekvent surfar in på (förutom min vänners bloggar då).

Magnus Ugglas blogg roar mig. Men bara lite. Schulmans frus blogg, tja den får ju funka men den kan ju inte på långa vägar jämföras med hans.

Så, i tomrummet efter Schulman, har jag fördjupat mig i Facebook. Är fortfarande lite kluven till det. Men samtidigt, det är himla kul när gamla vänner hör av sig. Såna man aldrig springer på längre.

Tidsoptimist. Det är jag i stora mått. Tittar på klockan, om tjugo minuter måste jag åka. Det är luugnt. Eller inte.

Vackert par

Detta är jag o min pojkvän. Tecknade av min dotter. Han säger hej. Jag säger hejsan.

När lammen tystnat

Jag vet inte när jag kan gå o lägga mig. Jag vet inte om jag överhuvudtaget kan gå o lägga mig ikväll.

Jag har glömt mina duntäcken på balkongräcket. De har hängt där sen i morse. Det är noll grader ute.

De är hårda. Jag kommer frysa.

Jag har upptäckt ett nytt ord. Eller rättare sagt ett ord som folk använder i tid o otid just nu. Pitch. Det verkar omåttligt populärt. Används med fördel i alla sammanhang.

Å när jag ändå pratar om sånt så måste jag nämna Enskede Värdshus. Jisses vad god mat de har där. Supermysig restaurang som ligger helt off. Gudomlig mat. Husets grillade lamminnerfilé. Passade perfekt efter en dag på golfbanan (sådär ja, fick jag med det oxå).

In i vardagen

Jodå, då var man tillbaka i verkligheten. Slut på softandet i storstaden.

Maaaamma! Ropen ekar i huset. "Jaaag behöver kläder!!!! "Mitt jäkla hår är så rufsigt, jag måste kamma det med en jävla skitkam, var är kammen - MAMMA!

Upp o hoppa, morgonstund har guld i mun o allt det där. Så får man tänka för att vara den goda moder man så gärna vil vara. Inte konstigt att jag sover som en klubbad säl på min spa-vecka.

Bra men kort

Det var så väldigt mycket i huvudet idag när jag åkte hem. Sånt som jag tänkte jag ska skriva ner i bloggen. Men jag minns inte. Det är ofta så. Nu ska jag sova istället.

Trötter

Jodå. Hela helgen gick till... trumvivel... golf.

Kvällen på Café Opera blev inte så lång. Höll för övrigt på o hälsa på Wikegård när jag såg honom komma nerför trappan. Tyckte jag kände igen honom som en gammal kollega men som tur var hejdade jag mig i sista stund.

Inte för att det hade gjort något. Jag är säkert inte den enda som hejar igenkännande, men ändå, hade ju varit lite lökigt.

Det är ju helt galet vad tid det går åt på golfbanan. Drivern gick som den skulle. Rakt och långt. Inget o klaga på där. Närspelet däremot. Nja, det gick inte så bra.

Snart dax

Sitter o laddar inför dagens runda. Ska bli hur kul som helst. Igår var jag ute o testade min nya driver. Det hur bra som helst! Jag var lite orolig över att jag inte skulle få in ett enda slag med den. Fråga mig inte varför, men jag tycker de är lite läskiga. Men den var inte läskig. Den var super. O den är min.

Veckans höjdpunkt

God lunch har just avverkats i goda kollegors lag. Diskussionsämnena för dagen var uteliggare, överhettning på bostadsmarknaden, konsultarvoden och humorserier.

Det är veckans höjdpunkt när vi får besöka favvostället. Men det kräver lite logistik. Vi får dra tidigt för att få bord. Det är ett populärt ställe. Och som sig bör såg vi även idag en kändis. Idag var det Stefan Sauk.

Äntligen!

Igår gjorde jag det. Jag köpte min driver. Suck. Vad härligt. Ikväll ska jag ut o träna med den. Valde mellan denna underbara Nike klubba o en Cobra. Men Nike vann. På grund av sitt utseende. De är jämförbara i övrigt. Förutom en liten detalj. Cobran är lite snällare, något mer förlåtande mot slajsar.

Gulp. Jag har en tendens att slå lite till höger. Ibland. Men va fan. Den är snyggare. Och jag ska ju bli bättre. Å den är mycket snyggare. Å de är jämförbara. Å den har mer loft. Det ska jag ha. Å den är lite kortare.

Det här blir bra. Så jäkla bra. Äntligen.

Vad var det som hände?

Jag har missat nå't. Jag missade den omtalade kritiken som Schulman påstås ha riktat mot en kollega på Aftonbladet.

Det är ju uppenbart att detta är en pr-kupp. Han kommer snart att poppa upp igen fast i en annan form. Under tiden snackar alla om fenomenet.

Klart att han skriver att han inte känner igen det monster han blivit. Det väcker frågor och intresse. När han är tillbaka förväntas han vara en annan mer ärlig och sann person.

Det är ju klockrent. Självklart kan han inte mala på i samma stil som förut. Men varifrån kommer det fåniga snacket om att han skulle tvingats gå? Om det är så, har han fullt medvetet drivit fram det själv.

Under tiden, i väntan på den store bloggkungen, läser jag till och med hans frus blogg. Och i avsaknaden av honom kan jag tycka att hon är lite underhållande. Men bara lite. Trots att jag tycker hon skriver som en kratta o verkar ha minst sagt märkliga åsikter.

Så jäkla bra

Hur cool är inte Amanda! Hon är ju bara så skön. Å vilket störtskönt låtval. Hon är min absoluta favorit. Tittar inte ens på programmet. Tvn stod på i vardagsrummet o jag satt på övervåningen. Jag vet inte hur många som sjöng utan att jag ens hörde det. Men när Amanda satte igång... jag var bara tvungen att gå ner o kolla. Hon är grym.

Ny favorit

Haha! Han e ju underbar. Magnus Uggla. Ny favorit.

Efter regn...

De spelade en låt på radion idag som jag nästan glömt bort. "Stronger" med Sugababes. Jag lyssnade mycket på den när jag var på väg ut ur mitt äktenskap. Jag kände igen mig mycket i texten som nästan kändes skriven åt mig o den fas jag befann mig i.

Jag var säker på mitt val. Men jag kände mig ganska ensam i mitt beslut. Å vart jag än vände mig möttes jag av rädsla. Kommentarer som "Men ska ni verkligen, ni som är så bra, ni måste kämpa lite" var mer regel än undantag.

Alla tog för givet att jag började min process i samma stund som jag berättade. Det var få som förstod att min "nyhet" hade föregåtts av flera års vakuum o tvivel. Att jag redan vänt o vridit på problemet tills jag inte längre kunde se någon annan utväg. Bara tanken på att vara ifrån mina barn en endaste dag var ju omöjlig.

Men hjälp vad deppigt det här blev. Det var ju inte meningen! Det var ett bra beslut. Kom bara o tänka på hur ensamt det var i själva funderingen. Men det var ju bra, för då var jag verkligen tvungen att ta hjälp av mig själv. På djupet.

I’ll make it through the rainy days
I’ll be the one who stands here longer than the rest
When my landscape changes, rearranges
I’ll be stronger than I’ve ever been
No more stillness, more sunlight,
Everything’s gonna be alright

I know that there’s gonna be a change
Better find your way out of your fear
If you wanna come with me
Then that’s the way it’s gotta be
I’m all alone and finally
I’m getting stronger
You’ll come to see
Just what I can be
I’m getting stronger

Sometimes I feel so down and out
Like emotion that’s been captured in a maze
I had my ups and downs
Trials and tribulations,
I overcome it day by day,
Feeling good and almost powerful
A new me, that’s what I’m looking for

[bridge]
[chorus]

I didn’t know what I had to do
I just knew I was alone
People around me
But they didn’t care
So I searched into my soul
I’m not the type of girl that will let them see her cry
It’s not my style
I get by
See I’m gonna do this for me

Min egen slasktratt

Gick förbi två tjejer på väg till jobbet idag. Just när jag gick förbi sa den ena till den andra "det är bara en så olustig känsla" o det lät precis sådär som det gör när Mia & Klara pratar.

Jag kände mig glad att det tydligen finns fler såna. Än mig menar jag. Som pratar om saker som känns konstiga eller udda fast det egentligen inte är viktigt. Ibland märker jag att en del av mina vänner (som tur är inte alla) blir trötta på mitt... babbel. Mina små analyser av oilka saker.

Jag har upptäckt att bloggandet är så bra på det sättet. Jag kan skriva mina oväsentligheter, babbla o analysera helt fritt å ingen behöver få skavsår i öronen. Jag slipper se eller höra hur personen bara vill att jag ska sluta prata om det där som jag maler om.

Fullproppad vardag

Sätter mig i soffan med laptopen i knät, surfar in på mejlen o ser att jag fått en ny vän på Facebook. En sån där vän man har som man träffat nån gång o tycker jättemycket om men aldrig hinner träffa. Vardagen kommer liksom alltid i vägen.

Då är ju Facebook helt underbart! Jag blir jätteglad av att ha alla dessa vänner där. Dom man av olika anledningar inte kan hålla den kontakt med som man vill. Som man blir påmind om, kan skicka meddelande till o prata med ändå.

Jag tror inte Facebook är en fluga, jag tror det är början på något mycket större. Vår tids adressbok helt enkelt.

Hon är ljuvlig

Igår inhandlade vi en styck korg att hänga på dörren under brevinkastet. All post har nämligen blivit uppäten de senaste veckorna. Men nu är det slut med det.

Vi köpte kuddar oxå, så i natt har vi sovit gott.

Å jag har insett att jag fallit för den lilla damen som flyttade hem till oss i juni. Jag är fast. Hon skulle kunna linda mig runt sitt lillfinger om hon haft nåt.

Inte ens när hon får sina busryck o far runt som ett torrt skinn o man nästan bara ser vitorna på henne o hon tar ett enda skutt o plötsligt står med alla fyra tassarna på matbordet, inte ens då blir jag arg längre.

Här e jag!

Jag koordinerade min lördag minutiöst. Lagade maten o bredde mackor o stekte ägg redan på morgonen. Rastade båda hundarna. Slängde i tvätt. Prick klockan tolv serverade jag barnen plus två av deras kompisar lunch (då hade jag redan ätit min fiberberikade havregrynsgröt och två äggmackor).

Sen bar det iväg. Mot golfbanan. Det hade regnat hela dagen men när vi gick ut sken solen. I alla fall ibland.

Kompisens "Du vet väl att en golfrunda tar minst fyra timmar, hur ska du göra med maten?" ekade i mitt huvud. Ja det vet jag minsann tänkte jag nöjt. Jag var uppe tidigt idag för att hinna få i mig så mycket mat som möjligt plus att hinna göra fina äggmackor att ta med. Ha!

Det är bara det att de låg kvar i kylskåpet. Suck. Du kan köpa mat i restaurangen på hål nio, tröstade pojkvännen. Restaurangen var stängd.

Så nu har jag lärt mig några saker:

1. Golf tar j-vligt lång tid.
2. Jag blir arg.
3. Jag blir ännu argare utan mat.
4. Bara en järnsjua räcker inte på en 18-hålsbana.

Men jag övar vidare på:
1. Mitt närminne (ett måste för att få med mig min mat)
2. Mitt temperament.
3. Hitta en driver.

Ohjälpligt fast

De sista timmarna på morgonen har jag drömt om golf. Kl 07 skuttade jag upp ur sängen vi skulle sticka ut tidigt.

Det ösregnade.

Å vad jag e bra

En kompis tycker att jag bara skriver om golfen numer. Så jag låter väl bli det då. Men det gick bra ikväll. Jäkligt bra.

Nu sitter jag med mitt vin o myser. Myser över hur himla bra jag e.

God natt

Alltså nu när jag tänker efter så fattar inte jag hur vi ska hinna med allt imorgon. Det ska köpas presenter till två kalas, sonen vill titta på telefon, jag vill golfa, dottern vill köpa just de där öronhängena i just den där affären - tillsammans med kompisen (hur fabian vi nu ska lyckas synka det) å...

Näe, det är ingen idé jag ens tänker på det nu. Jag går o lägger mig.

Vad gör han?

Alltså, nu kan jag verka grym, jag medger det. Men spana in hur karln går i videon Midnight Blue som jag tipsade om tidigare. Jag skrattar brallorna av mig när jag ser det.

Ungefär en och en halv minut in i videon. Vad gör han? Dansar han 80-talstryckare med sig själv eller försöker han se ut som om han går i ett lussetåg? Jag fattar inte.

Å nästa fråga, hur sa koreografen när han eller hon beskrev det.

"Gå sakta, ett halvt steg framåt o sen stannar du liksom till en aning samtidigt som du samlar ihop fötterna".

Berta!

Tack för den goda lunchen! Tack vare dig fick jag lite inspiration o nya idéer till kvällsmaten. Gick ju snabbt o enkelt o ungarna gillade det oxå. Å så hann jag med en golfrunda först. Du är bäst.

Rejäl boost

Det snurrar i mitt huvud. Det gör det alltid när jag tagit in mycket information. Har varit o träffat, tja vad kan jag kalla honom, karriärcoachen?

Träffade honom första gången när jag sökte ett jobb. Han höll i sista gallringen.

Nu var det dax för en frågestund. Saker jag funderat på. Som alltid efter såna samtal blir jag supertrött. Det var mycket positivt. Och mycket pepp. Men jag blir lika trött för det. Nu ska jag vila resten av kvällen.

Som tur va hade barnen med sig varsin kompis hem så jag har stått o stekt o serverat pannkakor på löpande band. Har inte funnits så mycket tid till att tänka. Bra avkoppling.

Pratade just med en vän som är, om möjligt, ännu mer tankspridd o flurrig än mig.

Hon: Ja, vem var det jag pratade med som träffat dig på golfbanan?
Jag: Det var din man.
Hon: Ja, just det ja, det var det. Vem var det du var ute o spelade med, det var nån...
Jag: Näe, jag gick själv, hade bara hunden med mig.
Hon: Nä nu kommer jag ihåg du var ute med din chef.
Jag: Haha! Du är för rolig, jag var ute med min schäfer.
Hon: Jaha var det så det va, ja du vet hur jag är filtret på o lyssnar med ett halvt öra.

Det klarnar

Det regnar! Massor. Men jag tror det klarnar om en stund. Så att jag kan ge mig ut på en runda sen. Fast det gör jag nog ändå.

Det gör ont

Håll i er, för nu blir det starkt. Åtminstone för mig.

Lyssnar på låten, Midnight Blue, som spelades på min pappas begravning. Det tar tag i hela min kropp. Varje muskel, varje del av mig minns stunden och jag är där, åter viktlös. Med en brännande smärta.

Sitter i kyrkan. Gråten tar aldrig slut. Den fruktansvärda känslan av maktlöshet och ilska över att jag aldrig, aldrig mer får se honom. Aldrig mer får träffa honom. Det river. Det sliter. Jag var 11 år.

Min pappa tog sitt liv. Han var bara 34 år.

Låten som spelades har jag inte lyssnat på sedan dess. För starkt. För smärtsamt. Det är 24 år sedan. Nu kan jag göra det. Jag lyssnar på texten och plötsligt förstår jag varför det var just den de spelade på begravningen. Från mamma till pappa.

Så uppslukad av mina egna känslor, min egen verklighet. Vad var det egentligen som hände? I de vuxnas värld? Vad låg bakom?

Midnight blue
So lonely without you
Dreams fed by the memories
Oh, let the music play

Midnight blue
Those treasured thoughts of you
Gone now and forever
Please let the music play

Chorus
Midnight, midnight
I forgave you
Couldn't save you
Drove you from my mind

Midnight blue
So lonely without you
Warm words from a fantasy
Oh, let the music play

Midnight blue
The tears come flowing through
I'll never forget you
Please let the music play

Chorus

Midnight blue
Those treasured thoughts of you
Gone now and forever
Please let the music play

God morgon!

Mina barn brås på mig. De har varit på kalas. De tänker på mat.

"Vet du mamma, de är inte kloka, vi fick ingen mat där, vi fick bara glass."

"Jaha, men när började kalaset då?

"Kl 12, å så fick vi ingen mat, e inte det knäppt?"

"Nja, men på helgen kan man väl äta mat lite senare, det brukar vi ju göra."

"Nej vi äter alltid mat kl 12."

"Ja men inte på helgen".

"Jo hos pappa gör vi det."

Fokus

Tror min nya hobby är nyttig för mig. Jag är ingen sån där talang som det bara går lätt för. Men jag är envis. Jag tränar mig dit jag vill. Bara jag har målet inställt. Fokus.

Gick ännu bättre ikväll. Trots mina små telningar i släptåg. Deras uppfinningsrikedom är enorm. Jag hade inte i min vildaste fantasi trott att man kunde leka så många olika lekar på en golfbana.

"Mamma får vi gå häråt?"

"Ja svarade jag, ni kan gå en liten bit åt det hållet, men bara lite."

Plötsligt hörde jag skriande indiantjut bakom om mig o när jag vände mig om kom två barn nerrullandes för det slalombackeliknande hålet. Nummer fyra, för att vara korrekt.

Det är en väldig oländig terräng. Som att spela golf i en slalombacke, uppför o nerför. Plus lite raviner. Så det kanske inte var så konstigt att de tyckte det passade med lite rullande. Jag var i alla fall väldigt tacksam över att det inte fanns några spelare bakom mig.

På tredje hålet, rullade sonen över min boll. Förstår inte hur han bar sig åt. Vi gick o tittade efter bollen som vi visste hamnade i det lite högre gräset precis utanför greenen. Å plötsligt får han ett ohejdat infall att rulla. Precis över bollen. Utan att ha sett den förstås.

De är bra för mig de små. Jag svär mindre när de är med. Tar till små hopp med ett efterföljande Faaabian! Det tycker de är kul. Men ibland, bara ibland påminner jag nog mest om Linus på linjen när jag med saliv i mungiporna väser fram att de måste vara tysta när jag ska slå.

Fullständigt frälst

Shit alltså! Jag är helt hooked up. Håller på att förvandlas till en fullständig golftok.

Tänker golf dygnet runt. Letar weekendresor på åretruntbanor i Sverige. Letar golfresor till varmare länder. Kollar golfskolan på nätet. Om och om igen. Funderar på min sving. Provsvingar så fort ingen ser.

Helt fucking galen.

Om nån skulle väcka mig mitt i natten skulle mitt svar bli, handicap, jag måste sänka mitt handicap.

forts. dumma människor

Det som utlöste mina funderingar på dumma människor var att jag läste kommentarer på Svd i dag på artikeln om att barn med ADHD minns bättre vad de läst eller hört om det finnns lite brus i bakgrunden.

Då var det några som ojjade sig över att svenskan hade det som en nyhet o menade på att det var patetiskt, var det verkligen det viktigaste de hade att skriva om?

Jag tycker den sortens kommentarer är patetiska. Har de inget bättre för sig?

Personligen tycker jag alla undersökningar om barn o koncentration är väldigt intressanta. Är man en sämre människa då? Är det finare att läsa om nyheter på andra sidan jordklotet?

Å om man nu tycker att en artikel är så otroligt ointressant, varför läser man den då överhuvudtaget? Å ännu värre, skriver kommentarer till det?

Dumma människor

Jag blir uppriktigt förvånad över att det finns så många dumma människor. Alltså rent otrevliga.


Igår när jag skulle gå ut på en niohålsrunda till exempel. Framför mig stod två sällskap, sen var det jag o bakom mig var det ett sällskap. Så kom det ett sällskap till. En man ur det sällskapet gick rakt förbi oss utan att ens titta på oss o så la han sin boll i rännan.

Ingen av oss andra hade gjort det. Vi satt där o väntade o hade full koll på vems tur det var. Om karjäveln sen hade gått iväg hade jag kunnat förstå honom. Eller om han åtminstone tilltalat oss o frågat om vi lagt våra bollar i rännan. Men icke.

Sånt förvånar verkligen mig. Jag är så otålig så jag åkte därifrån. Nu ångrar jag mig lite o önskar att jag plockat upp hans boll o tagit en diskussion.

Men samtidigt, dumma människor ska man inte ödsla energi på.

Eller som de där knasbollarna på bion. Vi var tre i vårt sällskap o hade hamnat på varsin sida om tre andra. Vi undrade om de kunde flytta ett steg åt ena eller andra hållet så vi kunde sitta ihop. Det var störtomöjligt.

Alla vet det, jag med, men jag glömmer bort det

-Du vet väl att en golfrunda tar 4 timmar, hur ska du göra med maten?

Det var kompisens första kommentar till min blivande golfkarriär.

-Eh, jag får väl hålla mig till en boll och fylla bagen med mat, svarade jag.

Optimist. Så kan man lätt sammanfatta mig. Jag tror att allt går. Och allt går väldigt fort. På den första rundan jag var ute räddades jag av att vi dels ätit middag precis innan vi gick ut o dels av den söta lilla kiosken på nionde hålet som hade äggmackor med en rejäl bit biff på.

Men på runda nummer två gick det inte lika bra med matplaneringen. Jag glömde liksom bort det. Det var som julafton. Jag var överlycklig över mina nya klubbor. Det enda som fattades var skor.

Som den optimist jag är sa jag åt älsklingen att vi svänger förbi köpcentrat o köper ett par innan vi åker upp till klubben. Jag hittade ett par som fick duga o till ett hyggligt pris oxå.

Väl uppe på klubben skulle de kapa min snygga putter åt mig. Det tog det lite tid innan vi var på plats på första hålet. Och precis då. Just där. Kom jag på att jag måste ha mat. Nu.

Min tålmodige pojkvän satte sig ner på en bänk. Utan ett ord om att vi precis gått förbi fiket. Jag sprang ner, köpte mig en baguette och spelet kunde börja...

Vi har hemligheter

Att dottern var underfundig o rolig det har jag vetat länge. Men med hjälp av mobiltelefonen får man se ännu mer av de där sidorna. Det är spännande att se hur fort hon lär sig hantera sin mobil. Hon har hittat funktioner som jag inte hade en aning om fanns.

Å det är en härlig känsla att hoppa till av glädje när min lilla tjej skickar sina meddelande. En helt ny värld har öppnat sig. Vi har förstås ringt varandra på veckorna hon är hos sin pappa. Men nu, med hennes egen mobil, är kontakten tätare o väldigt underhållande.

Jag ska villigt erkänna att jag varit en av dem där som fnyst åt att barn får mobiltelefoner. Vad ska de med det till, har jag frågat mig. Men jag måste erkänna att det är klockrent.

När hon önskade sig en digitalkamera i födelsedagspresent sneglade på min gamla mobil med kamera i o tänkte att varför inte ge henne den istället och ett kontantkort. När jag är iväg o handlar eller springer eller bara är ute med hundarna brukar barnen ringa. Då ringer de från hemtelefonen. Jag hade länge funderat över om det inte var både billigare o bättre att de istället hade en mobil.

I samma vecka som hennes födelsedag var kom ett erbjudande i brevlådan från Tele2, riktat mot föräldrar med barn i skolåldern. Japp, tänkte jag så gör vi. Det var dessutom mycket billigare än att gå o köpa en digitalkamera.

Häromkvällen kom det ett sms kl 20:
"Hej mamma såv så got men ring inte men ring mig i morgon kl 6 & du kan smsa mig om 1 minut"

Nästa sms, 7 minuter senare:
"Nati nati pus elskar dig och du får fot farande inte ringa för att jag få ienteligen inte göra det her"

Mer roliga sms från dottern

Hej mamma i dag så va det ju faderdag & jag kom 3a hej då!

Kort därefter:
& föresten så har jag vunit alla faderdagar

SMS

Sms från min åttaåriga dotter igår kväll:

"Hej mamma jag saknar dig & godnat & du får såva så got & imorgon är det fader dag & då moste jag trefa min duma fader"

De firar inte nån slags pappa-dag som man kan tro, det är fadderdag i skolan.

Butiksbiträde i sitt esse

Steg in i löparutiken. Svepte snabbt med blicken över butiken och tog två snabba kliv. Iklädd kontorsoutfit, lätt stressad mellan två möten. Grymt fokuserad. Fick fatt i rätt modell och höll den i handen.

En styck butiksbiträde kom fram och frågade om jag behövde hjälp.

Jag: Ja tack, när fick ni senaste leveransen av Asics Kayano?

Butiksbiträdet: Eeh, det där är höstens färg.

Jag: När fick ni den senaste leveransen?

Butiksbiträdet: Alltså, det är den senaste färgen.

Jag: Jo, jag har förstått det men jag undrar fortfarande när ni fick den senaste leveransen?

Det tog väldigt lång tid för den lilla flickan att svara på min fråga. Till slut klämde hon ur sig att de får en leverans på våren och en på hösten.

Jag: Ok, men är detta den senaste leveransen och när i så fall fick ni den och när får ni nästa?

Butiksbiträdet: Vi får leveranser på våren och på hösten (ja det behöver man inte vara Einstein för att räkna ut, tänkte jag). Det är lite olika, han packar upp en leverans just nu, sa hon och pekade på en kille längre bort i butiken.

Mitt tålamod börjar verkligen tryta. Det är ju just det jag undrar. NÄR fick ni just den här skon? Tänker jag tyst för mig själv medan hon fortsätter babbla om sina oväsentligheter.

Herregud ska det vara så jävla svårt? Jag går inte till löplabbet för att mötas av nån blåst liten brud som inte hör vad jag frågar efter. Jag skiter väl i vilken färg det är. Det enda jag bryr mig om är om skon är ny och om den inte är det vill jag inte ha den. Jag vill inte ha den till nedsatt pris heller. Jag vill bara ha den färskaste skon de har i butiken. Da!

Tur för henne att jag hade glömt mina löparskor hemma i Jönkan och inte hade något val. Annars hade jag vänt mig om med en suck. Men jag teg och led.

Fick syn på en DS Trainer, den har jag varit nyfiken på länge. Jag tog tag i den o frågade vad den väger.

Butiksbiträdet: Det har jag ingen aning om, man pratar aldrig om vad de väger.

Jaha, där lyckades hon klämma ur sig generalfel nummer två. Riktigt bra jobbat tjejen, idiotförklara kunden. Det triggar den trögaste kunden till köp. Not.

Jag: Äsch det kvittar, jag kan kolla det själv på hemsidan.

Butiksbiträdet: Ja, men jag tror inte du får tag på det.

Jag får tag på det jag vill ha tag på.

Bortbjuden

Helgen förlöpte som jag tänkt. Köket målades. Kontoret fick några tag av penseln oxå. Och viktigaste av allt - födelsedagsbarnen uppvaktades.

Det gäller o planera noga nu. Något jag inte är så bra på dessvärre. Komma ihåg födelsedagar o helst redan några dagar innan inhandla presenter ligger inte för mig.

Det känner mina vänner väl till. Men den här gången hade jag koll. I söndags fyllde min bästa polares ena barn år. Jag hade det i minnet hela veckan. Och på söndagen dök vi upp som planerat. Med present i handen.

Igår fyllde min syster år. I lördags ringde hon o frågade om vi ville komma förbi på kvällen o käka. Jajjamänsan, det ville vi. Jag hade visserligen planerat att bjuda hem dem på mat men va tusan, få maten serverad är ju ännu bättre. Särskilt med tanke på att hela köket är uppochnervänt på grund av min plötsliga renoveringslust.

Sagt o gjort. På lördagen var jag iväg för att inhandla maskeringstejp o pensel. Det är ett måste när man är i farten att grejerna finns på plats. Jag var så välplanerad i helgen att jag dessutom skaffade present till syrran på samma gång som jag var ute o for.

När vi kom dit på kvällen lämnade jag stolt över presenten.

Dagen efter frågade svågern undrande om jag fått dille och plötsligt blivit lite fin i kanten.

"Varför hade hon med sig present? Det behöver hon väl inte ha bara för att komma ner o käka lite?"

Viktigt meddelande

Hur tänker man när man sätter upp såna här lappar?

"Nu är jag så trött på alla idioter som går och uträttar sina behov på toa o sen låter dörren stå öppen så att det luktar i hela lokalen".

Är det därför man känner sig nödgad att skriva "uträttat" och "toalettbesök"?

Det kanske hade räckt att skriva "Vänligen stäng dörren efter dig"?

Jag ser framför mig när upphovsmannen går till sin dator, skriver ihop sitt tydliga meddelande, hämtar tejp (det går åt en hel del för att sätta upp det här viktiga meddelandet), tar ett steg tillbaka och beskådar sitt mästerverk medan han muttrar belåtet för sig själv, "Nu kommer de stänga dörren efter sig, förjordade bajsmänniskor".

Jävligt effektiv

06.00 Uppstigning
06.00-06.30 Promenad med hundarna
06.30 Dusch
07.00 Frukost
08.00 Skjutsa ungarna till skolan o sen till jobbet
17.00 Rasta hundarna
18.00 Kvällsmat
19.00 Rastning och utfodring o maskering av köket (samtidigt som jag pratade i telefon)
20.00 Idol
21.00 Målning av köket
22.30 Sova

Är nöjd över min dag. Känner mig både effektiv o duktig. Nu till exempel, har jag gjort mig färdig för sängen. Blev alltså inte ståendes med rollern fram till morgontimmarna.

Tror det kommer bli fint när det blir klart. Vilket det kommer bli snart. Jag är så duuuktig.

Facebook. Jag håller på o fastna. Tycker det är sjukt roligt med alla quiz.

Idol. Har aldrig gillat den serien. Skäms när juryn är taskiga o överdriver sin maktställning. Lider med stackarna utan självinsikt. Men, nu, jag tittar ändå.

Nu. Sova. Först läsa. Ska bli så skönt. Längtar till boken.

Livet är hårt

Idag på morgonen när jag körde till jobbet såg jag en liten ekorre som kom springandes över vägen. Bilen framför mig hann inte se den utan körde rakt över den lilla plutten.

Det kändes så hemskt. Jag såg hur den träffades av bilen o sen låg där platt o stilla. Ett liv som släcktes. Det kändes sorgligt.

Varför sprang han ut mitt framför bilen? Det var ju så onödigt. Jag tänkte verkligen så efteråt. Kände mig illa berörd.

Godmorgon!

Det ser ut att bli en fin dag. Solen skiner och himlen är blå.

Ikväll ska jag fortsätta med min renovering. I helgen ska det vara klart.

Jag tror att jag kommer lyckas.

Jag kom ihåg

Jag kom ihåg programmet. De är så bra!

Nu sitter jag o myser över min fina bag.

I väntans tider

Jag väntar på mina klubbor. De är skickade från England nu. De kommer snart. Under tiden går jag o tittar på min nya fina bag.

Jag väntar på Mia & Klara. Kanal 1 21.30. Får inte glömma. Får inte.

Inte glömma, inte glömma...

Missa inte, Mia & Klara ikväll!

Jag ska se det. Måste komma ihåg. Får inte glömma.

Tummen ur

Hemmafixandet har fått pausa en stund. Den påbörjade förändringen av köket står stilla. Men snart är jag pigg igen o då sätter jag ny fart. Men nu är jag lite sjuk.

Det är ett under att köket fått se ut så här. Och kontoret oxå. Fruktansvärt. Men jag var ju inte riktig säker på om väggen i köket skulle få kvar. Eller rättare sagt det var helt säkert att den inte skulle vara det.

Men eftersom ingen bara plötsligt stog där o rev ner den åt mig o jag inte klarar det själv blir den nu målad istället. Å det högst tillfälliga bordet står kvar så länge väggen är där.

Kontoret har jag verkligen ingen bra ursäkt till att det fått se ut som det gjort. Inte mer än att det gått att stänga dörren så jag sluppit se eländet. Och att jag börjat fylla det med saker.

Mitt ärade hus är ganska föskräckligt. Ett barn av sena 90-talet med allt vad det innebär. Kornblåa toner, pippigula toner, kakel på diagonalen, fruktkorgar på tapeten och laserade rosaaktiga träytor. Är det inte härliga furudetaljer så är det bok.

Inte min smak nånstans. Det värsta fixade jag till på direkten. Eller jag o jag, en målare grejade till det innan jag ens flyttade in. Sovrummet och vardagsrummet. Men sen tog det stopp. Allt det som jag skulle fixa själv.

Eller, jag har ju faktiskt (med lite hjälp) inrett ett rum med golv o tapeter. Till slut, men det dröjde väl en sisådär 15 månader eller nåt.

Irriterande fluga förresten.

Jag bara undrar

Jag kan inte låta bli att fundera. Var är papporna till barnen i "Ensam mamma söker"? finns det inga pappor till de barnen?

Tjejerna är så sjukt inriktade på att hitta "pappor" någon som kan hoppa in där det där andra slutade. Nån som ska klara att fixa i huset o inte ha tummen mitt i handen.

Å killarna säger att det måste ju funka med barnen annars kommer det aldrig gå. Eh, ja, det är väl sant. Men om tjejen o killen älskar varandra o är lyckliga med varandra då funkar det nog med barnen oxå.

Men det verkar som om de vill ha det tvärtom, killen ska funka med barnen o sen kommer liksom passionen på köpet. Funkar det så?

Jag bara undrar.

Ensam mamma söker

Hösten börjar arta sig. Efter en hel sommar utan att ens slagit på tvn har jag nu mer än ett favvoprogram. Kan inte önska mig mer nu när kvällarna blir mörkare o mörkare.

Ensam mamma söker. Den är ett måste. Riktigt roligt. Kvällens avsnitt slog nya rekord när Lenita skulle ta med sig en av kavaljererna på dejt. Han var dock inte vaken när Lenita knackade på hans hytt klockan tolv på förmiddagen.

Lenita var chockad och hennes ogillande min var obetalbar. Kavaljeren förklarade senare lite förläget för kameramännen att det blivit lite sent, eller he, tidigt för han hade träffat en dam i fören liksom.

Lenita hade nämligen tagit med sig sina blivande fäder (alla verkar nämligen helt inriktade på att hitta lämpliga pappor till sina barn) på Ålandsfärja. Nästa gång ska de på husvagnssemester. Jajjamän. Fint ska det va.

Oj oj, vad jag är elak men det är så roligt.

Jag köper fina bröst

Sitter vid köksbordet o dricker mitt kaffe. Lyssnar på Mange Schmidt som sjunger ut på P3. Visst måste det vara Linda Rosing han sjunger om?

Favoriten Zlatan. Fan vad grym han är. Han spelar i en helt egen liga. Sån jäkla förmåga att läsa spelet. Fatta hur snabb han är från det han får bollen och levererar den precis rätt till nästa spelare.

Hans dryghet sen. Den är bara så bäst. Ser fullständigt ointresserad ut till en början o i bästa fall följs det av ett snett leende. Det är underhållning från början till slut. Innan matchen frågade reportern vad han tyckte om att nån dansk sagt att han var överskattad. Zlatans svar: "Vem?"

Får det lov o vara en kaka?

Vi hade fredagsfika idag som alla fredagar. En tjej gillar o busa (det är inte jag). Hon samlade ihop de små kakorna som samlas i kaffemaskinen. De ser ut som riktiga kakor o hon la dem på ett fat.

Sen smög hon iväg. Hon kunde inte vara där för då skulle hon bara fnissa. På bordet stod, hallon, glass o kladdkaka. Och kaffekakorna.

Två personer började ganska omgående prata om de utsökta kakorna. "Undra vad det är för något?" De lyfte upp kakorna vände o vred på dem, "Mmm, det luktar kaffe". Just som en av dem skulle sätta tänderna i en kaka började jag fnissa.

Faran var över o den busiga damen kunde komma in o sätta sig. Ytterligare en person var på väg att ta kakan men när han närmade sig munnen skrek den busiga rakt ut "Nej!"

Vi skrattade över buset. Fikade lugnt vidare. Efter ett tag var det en ny kollega som satt sig vid bordet.

Kollegan: -Vad är det där? Det ser ut som såna där kakor vi har i vår kaffemaskin hemma.
Jag: Ja det är såna.
Kollegan: Du vet såna där som blir i kaffemaskinen.
Jag: Ja det är såna det är.
Kollegan: Nej, men vad är det för något, det ser gott ut. Går de att äta.
Jag: Nej, de går inte att äta, det är kaffesump.

Innan vi hann blinka hade han tagit en liten bit och stoppat i munnen.

När vi hämtat oss från skratten o han spottat o fräst klart undrade vi varför han tog den.

"Ja, men du såg så oskyldig ut jag trodde du skojade med mig."

Partylåt

Har en till favoritlåt som jag mer eller mindre lyssnat sönder den här veckan. Paartysugen.

Störtskön. Easy now, easy...

Livet för en tankspridd

Oj vad jag såg fram emot Mia & Klara. Hela dagen längtade jag till kvällen. Jag dissade pojkvännens fotbollsmatch för då skulle jag inte hinna hem till programmet. Planerade minutiöst för att se tjejerna.

Gick långt med vovven för att hon skulle vara nöjd. Vid halvsjusnåret parkerade jag mig i soffan. Hade redan käkat en god middag. Ställde fram lite vin o smaskade på chips. Hade räknat ut precis hur jag skulle göra.

Först skulle jag titta på en dvd (Breaking and Entering), den var slut strax innnan nio. Perfa. Då rastade jag hunden och sedan gjorde jag mig färdig för sängen. La mig med tvn på för jag skulle ju titta på Mia & Klara så fort det började.

La mig med min bok medans jag väntade. Efter en liten stund tänkte jag, "Varför har jag tvn på medan jag läser, det stör ju." Jag stängde av tvn o fortsatte läsa.

I nästa stund (eller typ en timme senare) fick jag en puss av pojkvännen: "Hej älskling, sover du? Var Mia & Klara bra?"

Helvete. Jag hade helt glömt det. Jädrans skit.

Min tur

Ikväll ska jag sätta mig ner framför tvn. Jag ska äta något gott. Jag ska dricka vin och jag ska äta godis. Jag ska göra det själv. Jag ser fram emot det. Jag ska inte prata med någon. Jag ska inte pyssla med något. Jag ska zappa till vilka kanaler jag vill.

Det är min tur nu. Min stund.

Måste se

Det behövs inte så mycket för att göra min dag. Ikväll är det premiär för Klara o Mia på tv. Jippi!

Ikväll ska de stalka ett ex. Jag kommer sitta som klistrad. 21.30 sharp.

Å Viveka Andebratt. Har saknat er flickor!

Hybrismannen

Den senaste tiden har jag tjatat om "Linus på linjen" o frågat mina nära o kära om de kommer ihåg honom. Denne underbare lille figur som är antingen ursinnigt arg eller galet nöjd. Inte många verkar göra det. Men här är beviset. Tydligen finns det nån dvd oxå. Vill ha!

Den som gräver en grop

Har fått en ny favoritlåt som jag spelar om o om igen. Miss Li med Winnerbäck, "Om du lämnade mig nu". Jag som avskytt Winnerbäck.

Vi har haft ringstund på jobbet idag. Alla har fått en lista att ringa efter. Nyttigt. Vet inte om det genererar så mycket men det ökar helt klart förståelsen för säljprocessen.

Det var sjukt underhållande med alla avsnoppningar vi fick utstå. En kund svarade: "Vi håller inte på med sånt, vi gräver gropar."

Nygifta

Ha ha, jag skrattar så tårarna rinner. Är det nån mer än jag som reagerar på den här bilden? Den är seriös. I den lokala blaskan. Men man kunde lika gärna tro att det är ett skämt.

Nä, nu får du inget...

Jag sa till sonen att det inte är ok att han vräker ur sig dumma ord som han gör titt som tätt. Jag sa, "hör jag dig säga en enda otrevlig sak igen så blir du utan lördagsgodis imorgon".

Morgonen efter hade han totalt glömt det. Ett litet "håll klaffen" slank ur honom och jag meddelade att det inte blir något lördagsgodis.

Beslutet följdes av ilska, gråt och lite mer ilska. Men jag var benhård. "Finns det verkligen ingen chans att jag kan få godis?" frågade sonen. "Nej", svarade jag "och du vet om det för jag sa till dig igår".

Sonen tjurade och skällde ett tag men lugnade till slut ner sig när jag sa att det blir inte bättre av att du tjurar och är otrevlig. Då tändes ett litet hopp i hans ögon "finns det en liten chans att jag får godis ändå?"

"Om du förstår att det inte är acceptabelt att prata som du gör och du kan uppföra dig resten av dagen är det inte helt omöjligt. Men det hänger på dig."

Han skötte sig exemplariskt. Jag åkte själv och köpte godis (utan barnens vetskap) i lagom doser och inte berget som de brukar förse sig med. Slapp höra tjatet "får jag den också, bara den, snälla mamma?"

När kvällen led mot sitt slut meddelade jag sonen att han varit trevlig och att jag tyckte att han kunde få lite godis. Med betoning på lite. Han tog tacksamt emot sitt godis, utan tjat om att det minsann var fel sort eler mängd.

Gjorde jag fel? Jag tyckte själv att vi hamnade i en win-win-situation. Men samtidigt, jag stod ju inte fast vid mitt första beslut. Men jag gav honom en chans att bättra sig och visa att han förstått. Eller?

Och idag läser jag artikeln i Aftonbladet och tänker att ja, det var nog inte så tokigt ändå.