Jag har ju gjort andra saker oxå. I helgen menar jag. Fast det känns nästan inte så för jag har varit lite upptagen i tankarna med Stiletto Run.
Vi var o såg Blades of Glory med Will Ferrel. Sjukt roligt. Precis som det alltid är med Will Ferrel. Fånigt, barnsligt o tramsigt. Men ändå, så kul. Jag vet inte vad det är, kan inte riktigt förstå det, men den mannen får mig verkligen att skratta. Men jag gör det motvilligt. För det är ju så enkelt.
Å så var vi på parmiddag. Just det, sånt jag knappt gör längre. Eller jag vet inte om det räknas som riktig parmiddag, men vi var två par som gick ut o käkade i alla fall. Min älsklings barndomspolare med flickvän.
Nyfikenheten kring oss som par var nog enormt stor. För tjejens frågor tog aldrig slut. Å helst ville hon passa på o fråga när nån av oss var på toa. "Hur länge har ni varit ihop, hur träffades ni, var bodde hon (jag alltså) innan, bodde hon (jag igen) på hotell då, ska ni skaffa barn", var frågor som avlöste varandra. Inget ont i att undra, men när kvällen började lida mot sitt slut o frågorna fortfarande duggade tätt började det mer o mer kännas som ett förhör.
Så trots att det var en trevlig kväll så var eftersmaken lite underlig. Hade vi egentligen trevligt? Men killen i sällskapet är en kul prick, så summan blir ändå att det var en bra kväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar