SSM

Nu är vi hemma igen efter en sväng till SSM (svenskt schäfermästerskap). Vi åkte i torsdags efter att vår underbara hundvakt Olle kommit hem till oss för att passa Mel och Messi. På fredagen lämnades de i hundgården en stund innan vi kom hem.

Väl på plats i Västerås bekantade vi oss lite i omgivningarna på promenad med Harper och Anna Lou innan vi käkade lite mat på campingens mathörna. Stugan vi hyrde var jättefin och stor med charmigt loft så där slog vi oss nöjt ner framför tvn med hundarna efter maten.

I alla övriga stugor runtom oss bodde förstås också schäferfrälsta med flertalet hundar med sig. Men de hade förstås inte hundarna inne som vi utan de bodde i kärror och bilar. Så när det blev dags för att sova upptäckte jag att det var en hel del skällande. Inte mycket sömn med andra ord :).

Men det får man ta på en schäferutställning så det gör mig inget. Däremot måste jag säga att jag är galet nöjd över Harper och Anna Lou som inte sa ett knyst på hela natten. Trots att det stod en parkerad bil med hund i precis utanför vårt sovrumsfönster.

Som sagt inte mycket sömn, men en skön säng som var stenhård och i det här fallet var det positivt eftersom det blir lättare för mig att röra mig när jag inte bara sjunker ner i sängen. Och med förväntningar och lite nervositet inför morgondagen behöver man inte så mycket sömn.

Vid femtiden på morgonen stängde jag av alarmet som skulle ringa vid halvsju och lät bara larmet till klockan halvåtta vara på, ganska säker på att jag skulle behöva gå upp tidigare ändå.

Jag fick sova ända till halvåtta och kunde lugnt gå till vaccinationskontrollen som låg i stugan intill.

Med nummerlappen i hand på väg därifrån möttes jag av folk som sprang mot utställningsplatsen. Tydligen skulle precis alla valpar in samtidigt kl 08 för en första bedömning. Herrejisses! Raringen låg och sov, hundarna var inte rastade och själv hade jag bara gått upp och traskade runt i mysbrallor och glasögon.

Full speed! Minst sagt. Vi hann precis, de fick ropa efter vårt nummer en stund men vi hann. Men det var inte den starten jag tänkt mig :). Jag skulle köpa halsband i lugn och ro (vilket jag gjorde ändå men det gick jäkligt snabbt), snygga till och stajla Anna Lou och värma upp henne i god tid innan. Perfektionisten och kontrollfreaket vill gärna ha allt i ordning.

Trots all stress gick det bra och hon skötte sig superbra med mycket gåvilja. Lite hetare på mig än vad jag trodde. Kritiken hon fick var så fin så jag blir alldeles varm.

Det känns helt klart speciellt när det är ens egenuppfödda lilla dam. Beröm fick hon också av flera i publiken, det kändes lite extra kul.

Kul var det också att träffa alla gamla schäfervänner plus en del nya bekantskaper. Arrangemanget var toppenfint planerat och platsen helt suverän. Hoppas att det blir på samma plats nästa år också.

Igår hade vi en underbar dag i solen på Årsta havsbad och sen avslutade vi med sen lunch på Årsta slott.

Nu är hungården klar

Tycker vi har varit duktiga som gjort klart hundgården på semestern enligt planen. Som tack fick raringen åka på massage efter att ha kämpat med två ton singel.

Harper älskar det, hon tror hon är i himmelen! Underbart att kunna gräva och kasta singel omkring sig. Messi är inte riktigt lika nöjd :).

Jäkla otursdag

Dagen började bra med lite pyssel inför helgen. Pälsvård och kloklippning. Började plocka i ordning koppel och annat. Sen fick jag den briljanta idén att städa ur lådan med utställningsattiraljer. Ställde den på diskhon för att den skulle få stå en stund innan jag skurade klart den.

Utan att jag märkte det flyttade J den till bänken som datorn står på och vips var datorn dränkt i vatten och nu är den stendöd. Och så skar jag mig i tummen. På sjukt dåligt humör nu. Grrr. En skön tur med hundarna på ängarna gjorde mig på något bättre humör men inte mycket.

Hundgården

Just nu liknar det en gigantisk sandlåda för hundar :). Snart är det dags för stenarna.

Blixtrar o dunder

Haft en supermysig dag. Raringen stack tidigt flr en tur på golfbanan och dotera sov hos en kompis.

Först lång sovmorgon sen käkade jag o Wille och hans kompis som sovit över sen frukost tillsammans. När åskvädret brakade loss slog vi oss ner o såg på film.

Mellan skurarna har jag lyckats motionera alla hundarna, nu är det bara Mel kvar som jag ska sticka ut på cykeln med. Så skönt med semester :).

Semester innebär mer tid, lust och ork - det märks

Med Olle och Sivs hjälp går det snabbt.

Vips, uppe.

Perfekt läge med sol och skugga i lagom doser.

Redan favvoställe.

Födelsedagsbarnet Alice, 3 år igår.

I söndags kom Olle och Siv över och hjälpte oss sätta ihop hundgården. Först var Johannes och Olle iväg en sväng för att införskaffa material sen satte de full fart med byggandet så snart de var tillbaka. Regnet öste ner emellanåt men det hejdade de inte det minsta.

Nu ska vi bara fylla på med sand o singel och säkra upp för eventuella grävlingar. Alla är nog lika bra men nånting säger mig att Harper kommer vara bäst på det. Faktum är att jag tror det endast tar sekunder innan hon är ute om vi slarvar med extra grävstopp. :)

Mel och Anna Lou är redan förtjusta i sin nya gård. När Mel och jag varit ute och cyklat sprang hon in så fort hon kunde, då passade jag på att ta med Anna Lou och sen satt vi där inne och mös en stund med dörren öppen.

Igår kväll var vi på kalas och firade lilla Alice som fyllde tre år. Supertrevligt och gott. Värdparet var inspirerade av mitt infall med mera fisk och bjöd på smaskig pasta och lax. Mums!

När vi kom hem gick vi ut ett spår med Mel. Mysigt och avkopplande sätt att umgås på. Delar av spåret gick i blåbärsris och det är i särklass det mest fästingtäta stället som finns. Blåbärsris alltså. Det är min erfarenhet av fästingar i alla fall (bara en liten parantes).

Det börjar närma sig

Med hjälp av lite öl och grillat fick vi ihop kojan. Nu är det bara resten kvar :).

Är hos frissan

Hoppas på att bli lite sommarfin. Ska jag ljusa det mer? Eller göra det mörkt? Klippa lite? Klippa lugg igen eller låta den växa? Vi får se.

Fixat

Idag lyckades jag äntligen ge mig iväg för att lämna de där proverna på fastande mage (tack vare din påminnelse Pia :). Inte det lättaste när jag i vanliga fall blir illamående utan mat på morgonen, nu är det ännu kinkigare när jag dessutom får ont i magen om jag inte äter på en gång. Men nu är det gjort i alla fall :). Gick finfint. Nu är det sovdags.

Härliga dagar

Alldeles underbart med semester. Bara göra inget. Skrota runt och hänga med hundarna, promenera och spåra. Mmmm.

Regn i luften

Godingarna Harper & Messi myser i solen. Ja inte idag då. Attans vad klibbigt det är ute. Ska visst bli regn.

Ombytta roller

Messi sköter om Anna Lou, tvättar och donar.

Den senaste tiden har vi vänt på steken här hemma. Honey går upp och ut med alla hundarna. Sen sätter han på kaffe. Helt galet. Själv har jag inte druckit kaffe sen i tisdags och vågar inte göra det heller.

Så, det verkar som att tidernas kaffekärring har slutat dricka kaffe. Overkligt. Igår hade vi besök av underbara Olle & Siv, som vi har saknat er, skönt o ha er hemma igen!

Semesterplaner

Anna Lou

Om några timmar går jag på semester. O'boy, vad jag behöver det nu. Någon resa blir det inte, vi har insett att jag är för dålig för att kunna åka iväg. Trist men bara till att acceptera.

Vi har ju velat lite hur vi ska göra om vi ska åka iväg eller stanna hemma för att fixa i ordning bland annat hundgården. Nu behöver vi inte fundera mer :) Det blir bra det.

Det blir lite småutflykter istället, lite på känsla de dagarna jag är pigg. Men några saker har vi inbokade med övernattning, SSM till exempel, hoppas verkligen att jag har bra dagar just då.

Så kan det gå

Efter en stund i soffan och en tupplur var jag fit for fight igen. Kroppen var visserligen inte med mig igår (inte idag heller, men det tror jag beror på att jag inte kunnat ta tabletterna på ett tag) men jag kände mig ändå sugen på att göra något.

Jag valde mellan att städa eller åka iväg med hundarna för att spåra och låta de springa av sig på de stora fälten. Båda sakerna blir jag glad av. Bestämde mig till slut för att åka iväg med hundarna, städningen kan vänta.

Tänkte först ta med mig alla på en gång men insåg raskt att det inte var någon bra idé. Det fick istället bli två rundor. Jag började med de små. Stället jag åker till består av flera stora fält där hundarna kan rusa runt så mycket de vill.

Jag brukar välja att gå på det övre fältet som ligger längst bort för det är också det som ligger längst bort från vatten. Mitt emellan några av fälten är ett gigantiskt dike, djupt och brett som en mindre flod. Riktigt sunkigt är det också, brungrönt vatten och gott om vass.

Igår var de på mitt favoritfält och körde ensilage så det fick bli fältet med vattnet i kanten. Bad mistake. Harper var i sitt esse (vilket är en annan historia, henne behöver jag jobba lite extra med några dagar) hon busade och for runt som en liten galning. På inkallningarna kom hon men bara för att vända i väg lika snabbt igen.

Rätt var det var satte hon fart mot äckelvattnet, Anna Lou for efter. Å nej, redan där visste jag vad som väntade. Uff. Harper lyckades förstås stanna precis innan, men lilla elefanten Anna Lou hade inte en chans, med ett ljudligt plask dök hon rakt i. Efter lite bubblande började hon simma in till kanten och lyckades kravla sig upp.

Fy tusan vad hon luktade. Å fy tusan vad jag var osugen på att bada hundar när jag kom hem. Men, men  det var bara att sätta igång. Som tur var kom J hem och hjälpte till. Ja, ja när det var dags att sova hade vi i alla fall två väldigt rena och trötta hundar.

Neverending story?

Orkar inte ens skriva om eländet. I alla fall inte på ett nyanserat vis. Men väldigt kortfattat, idag har jag varit och träffat neurolog på Karolinska. Nya tester, blodprov och remisser. Ny väntan på svar. Det enda som vi alla är säkra på är att mina muskler är overkligt svaga.

Prova själv. Lägg dig raklång på golvet, lyft huvudet/nacken mot bröstet 30 gånger (som sit-ups, fast med huvudet). Var det svårt? För min del kämpade jag mig till 23, mycket långsamt och med tårarna rinnandes nerför kinderna.

Prova att lyft ett ben i taget upp till nittio grader, upprepa 35 gånger. Jag fick ge upp efter två halvdana försök. Eller stå på golvet och lyft armarna utåt, uppåt, sträckta över huvudet som i en klapp 40 gånger. Jag fick ge upp efter tre försök.

Det var flera "styrkeprov", inga av dem fungerade som de ska. Faktiskt helt obegripligt och jäkligt jobbigt. Reaktionen igår berodde troligtvis på tabletterna jag tar för att kunna röra mig så då fick jag ytterligare en medicin för att skydda magen så att jag kan fortsätta äta de andra tabletterna.

Nu är jag dödstrött och så förbaskat ledsen. Jag vill bara bli bra och vara som vanligt. Jag vill orka och kunna igen.

Ganska dålig

Ligger i soffan fullständigt utslagen efter att legat på badrumsgolvet i en timme.

Natten var helt gräslig. Har inte kunnat röra mig alls. Messi verkar känna av det och ligger så nära det bara går.

Tog mig ner från övervåningen med nöd och näppe. J tog ut hundarna innan han åkte för att spela golf, tack för det honey.

Jag tog inga tabletter igår för det verkar som om magen börjar protestera mot dem med ordentligt illamående som följd.

Men efter den här natten var det inte mycket o fundera på. Stoppade i mig pillret så snart jag kunde.

Efter en stund började jag må fruktansvärt illa. Och idag gick det inte över efter en stund.

Jag låg på badrumsgolvet i kramper helt genomsvettig i nästan en timme. Inte mycket med mig nu.

Usch.

Nedräkning till semester

Mitt minska kött-tema består. Som variation till fisk, som jag äter minst en gång om dagen, varierar vi med lite kyckling. Min honey har inte ens orkat protestera och har till och med lärt sig att gilla fisk på köpet. Han om någon vet ju hur det är när jag bestämt mig. :)

Sista veckan innan semester råder och det är väldigt lugnt och skönt på jobbet. Idag har jag haft det lite extra lyxigt och sluppit åka hem på lunchen. Köpte grillad kycklingklubba, keso och några bönor (eller vad det nu var) i salladsbaren på ICA.

Otroligt besviken

Idag skulle jag åkt med Anna Lou på utställning men eftersom hon äter penicillin efter urinvägsinfektionen räknas det som doping och hon får därmed inte vara med. Fruktansvärt trist. 

Jag tror säkert jag var den allra första anmälan de fick till utställningen :). Jag har sett fram emot det så himla mycket. Hon är i kanonfin form och verkligen blommar. Men, men så är det.

Sen kan jag ju tycka att det är sjukt knasiga dopingregler. Har tittat igenom de några dagar nu i desperat förhoppning om att det inte gäller valpklasser men icke. Det är samma hårda regler rakt över. Grrr.

På kvällen igår hade jag deppat färdigt och accepterat fakta och gick istället ut och spårade. Anna Lou var grymt duktig. Noggrann med näsan djupt i backen och visste precis vad vi skulle göra när vi närmade oss spårstarten. 

Harper. Ja, henne finns det inga ord för :). Mer arbetsvillig hund får man leta efter. Jag la ett spår och som började på gräs, fortsatte på mossa, över bergsbit, ner i blåbärsris, ut på gräs och vidare ut i vägkanten på grusväg.

På vägen mötte vi ett par med hund, vi stannade lät de passera och sen fortsatte Harper helt utan problem! Ett onödigt svårt spår, jag vet, men jag tror att hon både klarar och behöver det. Och jag hade rätt. Efteråt la jag ett nytt, kort, lätt spår med fokus på slutet. 

Den stora utmaningen med Harper är att få henne sluta spåra. :)