Gott Nytt År!

Snörvliga tider

Shit asså. Jag är så jäkla genomförkyld. Förbaskat typiskt. Såg framför mig att jag skulle kunna träna varenda dag nu när man är ledig. Men icke. Sitter o hostar o snörvlar som en gammal gubbe. Blir andfådd av att hämta posten.

Underbara vänner

Vill bara säga att jag älskar er. Och nu är det ju lätt att tro att jag befinner mig i samma sinnestillstånd som den frustrerade mannen på posten häromveckan.

Så är det inte. Men för ett tag sedan kände jag mig lite under isen. Bara lite. Inte så konstigt med tanke på att solen knappt visat sig sista tiden. Men i alla fall.

Då, just när det kändes som värst. Gjorde sig några av mina vänner sig påminda och jag blev så lycklig och blev påmind om att vänner är guld värda.

Så puss på er allihopa.

Alla gör det, mer eller mindre

Jag har förstått att det är något alla gör. Jag trodde bara det var jag. Eller jag fattar väl att det inte bara är jag. Men att det var så vanligt. Det hade jag aldrig trott.

Och det verkar inte spela någon roll i vilken samhällsklass man är. Klass och klass, vi kanske inte har så mycket olika klasser i Sverige, men ni fattar vad jag menar. Även de som har allt de behöver, gör det.

Första gången jag anade att det var fler än jag var när jag pratade med en bekant. Men du har det väl bra sa jag. Ja, men man kan ju alltid få det lite bättre, svarade hon med ett skratt. Det tror jag alla drömmer om, fortsatte hon.

Jag satt som ett fån. Vad dum jag är, tänkte jag. Det är klart att man måste få titta och drömma. Men jag hade inte sett det så förut. Inte tänkt på det på det viset, se men inte röra, liksom.

Alla gör det. Porrsurfar på hemnet. Drömmer om ett bättre boende. Lite finare. Lite större eller i ett bättre område. Med finare möbler, snyggare badrum, större trädgård. Nyare kök, listan kan göras lång på det som önskas bättre. Visst känner ni igen er?

Ändan ur vagnen

Det är så underbart att vara ledig. Tillsammans. Vi sover länge, hela familjen. Sen äter vi frukost. Sen går vi promenader och vips är det eftermiddag o vi tänker att vi borde ge oss iväg. Så då gör vi det. Runt fem.

Igår blev det kungens kurva. Där var vi och alla andra med annat lands ursprung och några till. På Media Markt var det värst. Folk handlar som galna. De köper sodastreamer eller vad det heter. Hemmabiosystem, kameror, jag vet inte allt.

Vi tittade bara. Och lyckades med att få igång larmet på det mesta vi tog i. Särskilt när vi höll i kikarna och kunde se priserna på tvättmaskinerna längst ner i byggnaden. Alla inom 50 meter höll för öronen och vi gick därifrån, alldeles röda om kinderna.

Ett par kompisar ringde och räddade oss från fler fadäser när de bjöd in sig på besök. Nu fick vi bråttom att handla i raskt tempo på Willys istället. Sen bar det iväg hem för att laga mat.

Kvällen slutade i goda vänners lag med mat och vin och trevligt prat.

God fortsättning!

Efter en veckas (minst) ångest över julen kom den då. Vare sig jag ville eller inte (och det ville jag inte). Den blev hur bra som helst! Supermysig. Dessutom verkar det som om jag har en alldeles egen tradition som bara blivit. Utan någon egentlig tanke.

Varje år handlar jag nämligen julklappar på Åhléns. På julafton. Det bara blir så och jag tycker alltid att det är toppen. Inte alls mycket folk och allt i en och samma butik. Allt jag behöver är en rejäl varukorg eller två.

I samma stund som jag parkerat bilen och med raska och bestämda steg styr mot Åhléns slår julkänslan på med full kraft. I den här stunden (med kniven på strupen skulle vissa säga) vet jag precis vad jag vill ha. Jag vet hur lång tid jag har på mig och det finns inget som kan hindra mig, inga velpettrar som står i vägen. Tjoff, poff - så är jag klar.

Några tusenlappar fattigare men det gick i alla fall snabbt. Sen skyndar jag hem. Barnen har fullt upp med sina morgonjulklappar och har knappt märkt att jag varit borta. Jag kan lugnt slå in alla mina paket.

Sen rullar det på. Maten lagas, jag duschar och gör mig fin. Pling plong gästerna står utanför dörren och det är god jul för hela slanten. I rask fart äter vi oss proppmätta och sen går Freddan och Tilde ut för att köpa tidningen. Tillbaks kommer bara Freddan, Tilde träffade en kompis hon stannade och pratade med.

Då kommer tomten och delar ut alla klapparna. Tildes klappar får en egen liten hög. Hon får de sen. Engla 3 1/2 år verkar inte reagera på den kortväxta tomten. Han har ju skägg och tomtekläder, klart att det är tomten.

Tindra 5 år är mer tveksam. Var är Tilde? Vem träffade hon? I ett huj var tomten klar (tacka sjutton för det, under tomtekläderna hade stackarn sin dunjacka för att bli lite tjock).

När Tindra lite senare blev ensam med sin kusin passade hon på att fråga om det inte var Tilde som varit tomten, Tilde nekade och Tindra mottog till slut förklaringen om än motvilligt.

Sen var det dags för efterlängtat kaffe, kakor och godis. En hundpromenad senare smaskade vi på julgröt och åt skinkmackor innan vi alla sjöng sing star på högsta volym. Killarna spelade need for speed, småtjejerna lekte skola och syrran o jag snackade o drack vin.

Tack för en riktigt god och trevlig jul!

Igen

Nu gjorde jag det igen. Skrev ett inlägg. Och sen tänkte jag, va fan, vad löjligt det blev o vips så hamnade det i hemligbloggen istället. Sjukt irriterande.

Juletid

Här bakas pepparkakor. Igår gjorde vi julskinkan.

Mmm, det är lite julstämning här. Minsann. Men så är det nog inte för alla.

Igår skulle jag skicka lite jobbsaker. Var först inne i postenombudet eller vad det heter för att köpa frimärken och kuvert. Men då sa killen i kassan att det var bättre att jag kom tillbaka sen och gjorde allt på en gång.

Sagt och gjort, när jag gjort mina utskrifter klara och stoppat i de nyinköpta foldrarna begav jag mig ner till postombudet för att posta dem. Jag stod länge och väl och valde kuvert och paketerade. En del skulle skickas två och två i några paket skulle det vara ett och i några skulle det vara massor.

När jag äntligen var klar och hade skrivit adresser på alla ställde jag mig i kö för att köpa frimärken och posta paketen.

Det tog ett tag. Killen tejpade alla paketen omsorgsfullt. Han vägde och han klistrade. Efter en stund kom det upp en man i kassan bredvid och kastade fram ett inslaget paket samtidigt som han väste lite lagom snirligt, expresschpaket, det ska skickas som exprechss.

Det såg ut att vara till ett barn och det var inslaget i julpapper med tomtar på. Klart överförfriskad sa han åt expediten att skriva adressen, den hade han någonstans sa han medan han rotade runt i fickorna på sin fina rock.

- Här! sa han nöjt när han fiskade upp en liten grön postitlapp med en adress på som han slängde fram till killen.
- Jag är ledsen sa killen, men det funkar inte, du måste skriva adressen.
- Vaddå schkriva adrechssen, du har ju den här fräste mannen medan han viftade med lappen i luften.
- Ja men du måste skriva den själv, förklarade killen.
- Vaddå själv, jag fattar inte, du har ju adrechssen här, sluddrade han.
- Eller vill du att jag klistrar på postitlappen på paketet? Det kan jag göra.

Jag vet inte om det var paketet eller mannens rödmosiga nylle och sluddriga tal och därmed uppenbara alkoholproblem.

Eller om det var sättet han uppgivet ömsom skällde ömsom bad till personalen att hjälpa honom med paketet, och verkade tycka att hela världen var emot honom.

Eller om det var bilden som flög upp i mitt huvud av ett stackars barn som inte skulle få sin julklapp i tid i år heller av sin hopplöse far.

Men jag tyckte synd om honom och var på väg att hjälpa honom och erbjuda mig att skriva på paketet åt honom med min nyinköpta, fina penna som jag använt till mina egna paket.

Jag var på väg att förklara för honom att han måste skriva adressen på paketet han ville skicka. Men just som jag tänkte göra det lommade han iväg för att skriva på sitt paket.

Jag stod fortfarande och väntade medan de tejpade mina paket. Kön bakom växte. Plötsligt hörde vi någon ryta längst ner i kön "Kan inte hon tejpa schina paket schjälv!?!" Det var mannen med julklappen.

Killen som tejpade mina paket tittade ursäktande på mig samtidigt som mannen skrek på nytt "Kan inte hon tejpa schina jävla paket schjälv?! Alla vi andra i kön tittade på varandra och småfnissade.

Nu började jag fundera, kunde jag det? Jag frågade killen, skulle jag tejpat de själv? Nej svarade killen, det gör vi. Vi måste väga dem också, det är så det fungerar.

Mannens rop hjälpte dock, flera personer i personalen rusade fram och betade av flera stycken. Mannen stod nu i mitten av kön och pratade högt och ljudligt i sin mobil "Jag är i tobakschaffären, folk är inte kloka de kan inte ensch schlå in sina paket schälva, jävla idioter."

Det var ju väldigt sorgligt alltihop. Men ändå fnissar jag åt det. Han så fruktansvärt dråplig. Inte konstigt att han tyckte allt var skit.

Min pojk är inget svart får

Det var julspel i Dalvikskyrkan igår. Sonen sjöng och uppträdde med sina klasskompisar. De var jätteduktiga. I slutet kom det in ett svart får. Det var sonen.

Det hade min pojkvän väldigt roligt åt.

- Ha ha, sa han, det är Wille som är det svarta fåret och tillade snabbt när han såg min bistra min, svarta fåret var bäst.

Nu igen

Nu gjorde jag det igen. Skrev ett långt inlägg som jag inte vågade spara. Publicerade det i hemligbloggen istället. Igen.

Det har blivit många sådana sista tiden. Alltför många.

Årets julkalender

Nån som sett årets julkalender? Den är störtskön. Råkade se ett avsnitt härom morgonen så nu har jag bänkat mig framför tvn.

Kanske inte så mycket för kalendern, kanske mer för att jag är aptrött. Men i alla fall. Missa den inte.

Oooh nostalgi

Hörde "enough is enough" på radion och kastades tillbaka en sisådär 27 år bakåt i tiden.

Jag ser en danslokal med speglar, två småtjejer med benvärmare och små dräkter som ser ut som baddräkter. Och visst var det en liten volangkant på dem, längst ner? Jag minns lukten. Jag minns hur spännande det var. Hur vi kämpade och försökte göra rörelserna i rätt ordning, svårare för mig än för dig om jag minns rätt.

Allt i bästa Fameanda.

Minns du Mio min vän?

Lite mer sol

Och igår var det ännu mera sol. Ja, jag räknar soldagarna ser ni. Det är nämligen ganska glest mellan de nuförtiden.

Sen var vi på bio igår. Förhandspremiär på "Australia". Den har premiär i julhelgen. Den var klart sevärd. Den hade allt en äventyrsfilm ska ha, kärlek, smärta, spänning, onda och goda.

Visst är det förutsägbart, nästan hela tiden, om man vill ha den mössan på sig så kan man klaga på det. Men om man bara hänger med och låter det bombastiska vara. Då är den riktigt bra.

Snyggt gjord, härliga landskapsskildringar av Aussiland och Nicole Kidmans tolkning av den fisförnäma men samtidigt tuffa socitetsladyn som besöker buschen är helt oslagbar.

Det blir fyra solar.

Titta så fint den lyser

Igår var det sagt att det skulle bli sol. Jag såg ingen sol när jag gick upp. Men jag tänkte att den nog kommer fram om ett litet tag. Och så sprang jag en runda i skogen. Det räckte egentligen. Den lilla rundan i kuperade löparspår. Det gjorde mig pigg och glad. När sen solen nästan kikade fram, då kändes det som att jag fått en solig dag. Den visade sig aldrig, men den fanns där.

Riktiga spöken

Ny film med officeskådisen Ricky Gervais, "Livet från den andra sidan". Den vill jag gärna se. Ricky är ju bäst. Läste genast igenom recensionen på SvD.

Jag blir fundersam. Undrar om recensenten är av samma personlighetstyp som Rickys karaktärer brukar vara. Artikeln är kryddad för att inte säga pepprad med obegripliga ord.

misantropiska, idiosynkrasierna

Jag får en känsla av elitism. Det första var ju lätt, det förstod jag när jag läste det men det andra? Begriper det knappt när jag läser förklaringen. Ytterligare ett ord är med i artikeln som jag inte får någon direkt koppling till är sociopat.

Så nu undrar jag vem är recencenten egentligen? Han skrämmer mig. Är han från den andra sidan, ett bittert stockholmoitspöke som smugit in i verkligheten för att skriva om det som ligger honom närmast?

Läskigt.

Kanske inte så bra

Det är nog inte så bra att reagera med lättnad när raringen säger att han ska på hockey. Men den första tanken blir att jag kan sätta mig så snart jag kommer hem från jobbet, som idag vid sju, och jobba lite till. Utan att känna mig otrevlig och osocial.

Det är nog inte sunt att reagera så.

Klurigt

Jag älskar ironi. Det är verkligen jätteroligt. Fast det blir ofta tokigt. Dels händer det att jag använder det i fel situationer och med fel människor. Pinsamt (rekommenderas inte). Och ibland tror folk att jag alltid är ironisk eftersom de har förstått att jag tycker det är kul.

Sen har jag en kombo som försvårar det hela ytterligare. Jag är ofta entusiastisk och positiv över saker. Och vad är det med det? Jo, det innebär att jag ofta säger, "Men åhh, vad kul, super!" eller "Jag älskar sånt, den sortens filmer är det bästa jag vet, den vill jag jättegärna se". Och menar det. Uppriktigt.

Hajar ni hur det blir? Folk tittar oroligt och tror att jag är ironisk, när jag i själva verket är ärlig. Dubbelironi, kallas det. Att säga något man verkligen menar men med ett ironiskt uttryck.

Och fast jag tycker det är så roligt så är det långt ifrån alla gånger som jag själv fattar ironi. Jag tror blint på det mesta som sägs. Min egen son till exempel, han är ofta ironisk och jag fattar ingenting.

By the way, jag vet vart Karlsson på taket tog vägen, han är numer bilreporter på Aftonbladet och kallar sig för Robert Collin.

God natt

Idag höll jag i utbildning på jobbet. Det är superkul. Och superdundertröttsamt. Man blir helt utmattad efteråt. Så direkt när jag kom hem snörade jag på mig löparskorna och sprang ut för att rensa huvudet. Så himla skönt.

Nu är det dags att sova. Ska bara läsa en liten stund först.

Vinterpepp

Det här är ju helt galet. Vet ni hur många dagar som gått utan sol? Det är omöjligt att hålla humöret uppe. Det blir aldrig ljust på dagarna. Ingen sol. Känn min panik.

Inte mycket att tjata om det är likadant varje år. Men ändå. Glömmer varje gång hur tungt det är. Hur jävla svart det är. Och de dagarna i månaden. Just nu.

Men såklart finns det bra saker också. Det är snart jul och ledigt. Räntan har gått ner och idag läste jag att de tror att den kommer gå ner till 1 procent i vår. I helgen såg vi dessutom "Vi hade i alla fall tur med vädret - igen" och visst är det billig humor, men det gör inget för jag skrattar lika mycket i alla fall.

Och idag ska jag göra roliga saker på jobbet. Ha en bra dag!

Rättelse

Jag hade fel. Det var min lilla dotter som så omsorgsfullt satt upp lappar på dörren.

Detta är humor

Titta på denna omsorgsfulla information. Han som skrivit lappen är mån om att föra fram sitt budskap vänligt men samtidigt bestämt. Han utesluter inte att man kan få komma in, bara man knackar först.

Det är min son som satt upp lappen på sin dörr.

Vi drog till landet

Raringen hämtade upp mig efter jobbet idag och helt spontant drog vi till Landet vid telefonplan för att käka.Efter en stunds tvekan slog vi till på råbiffen. Mmmm... delicious!

Första gången för oss båda och det kändes fint. Man kan säga att vi firade lite. Firade helg i förskott. Typ. Trevligt var det i alla fall. Och helt oplanerat.

Jisses amalia göta petter!

Jag gör roliga saker på jobbet! Ho ho, hade utbildning idag och det var hur kul som helst. Nu sitter jag och gör i ordning vårt utbildningsmaterial och det är som om solen skiner.

Love it! Looove it.

Godaste julmaten

Igår var vi på Långbro Värdshus och åt julbord. Det godaste julbord jag någonsin ätit! Helt fantastiskt gott. Jag är lyrisk.

Tre dagar

Det har gått tre dagar utan någon som helst sol. Utan att ens bli ljust. Det är tungt. Fy sjutton vad mörkt det är. Väldigt dystert.

Kanske skulle ta o leta upp ett solarium på lunchen, bara för att få lite ljus? Brännan fixar jag nämligen nuförtiden med brun-utan-sol. Jäkligt bra uppfinning det där.

Men nu vill jag ha ljus. Massor av ljus. Och lite värme. Det skulle sitta fint. Ska det bli sol här snart i vårt avlånga land?

Inte? Hepp.