Mitt eget näste

Tittar på draknästet och lyssnar uppmärksamt på alla eventuella investerares för- och motargument. Deras frågor är jäkligt intressanta.

Själv sitter jag i sängen med datorn i knät, anteckningsblocket i högsta hugg, tvn på och en tidskrift uppslagen vid min sida. Sist men inte minst, kaffemuggen i min hand. Strax ska jag ut och springa.

En timme för en bättre värld - Earth Our

Glöm inte att släcka ljuset i kväll i en timme med start kl. 20.30. Då genomförs världens största klimatmanifestation för en ljusare framtid.

Löpardrottning

Underbara fredag! Har just avverkat en skön löpartur och landat i soffan.

Osnyggt

Uggh, bilden på mig nedanför är lika ruggig som de nya Hollywoodfruarna. Jag blir illa till mods när jag ser vissa av de läskiga tanterna spöka ut sig och tafsa på barkroppade ynglingar (som är minst lika läskiga) samtidigt som de bräker ut att de gillar att feeesta.

Förutom Maria Montazami då, hon är min favorit.

Jag blir också illa till mods när jag ser Lyxfällan. På riktigt. Jag vill inte se det egentligen men har inte mycket val när J får tag i fjärrkontrollen.

Mästarnas mästare

Det var sjukt kul att åka skidor, det får vi snart göra om. Vi var mästerliga.

Hur mycket jag än ogillar donken och deras mat så hamnar vi där ganska ofta nuförtiden, inte minst de dagar vi möts halvvägs. Mästerligt.

Louice, min favorit bland mästarna och förhoppningsvis mästarnas mästare.

Alla goda ting är tre (och börjar på T)

Har länge behövt uppgradera min iphone men efter det misslyckade försöket förra gången har jag hittat nya ursäkter varje gång. Ikväll tog jag tag i mig själv och gjorde slag i saken. En smula nervös dock. Jag satt som på nålar och väntade när den så sakteliga lät sig uppgraderas. Helt utan knorr och svordomar kunde jag pusta ut när den så var klar.

Lycklig.

Tajta kruller

Måndagen är förbi. Swoocsh. Snart är det fredag igen, det vet jag för det går jädrigt snabbt hela tiden. Hinner knappt blinka förrän det är helg igen.

Arn på tv igår. Den var lika seg som jag trott. Men med vetskapen om att Kinnaman ska dyka upp någonstans i handlingen satt jag ändå som klistrad framför tvn.

Avslutade sedan med lite skön reality från Holywoodfruarna. Maria Montazami, är så bäst. Igår hade hennes hund tajta kruller.

100 pannor

Jag har vuxit – på tvären. Ja, jag vet att en del av er inte tror det, men det har jag och jag är väldigt duktig på att dölja det. För när kläderna sitter åt då köper man nya fort som sjutton.

Härom veckan till exempel. Då köpte jag nya, stora trosor. När jag stolt visade upp dem undrade J om jag skulle ut och tälta.

- De där kommer du aldrig kunna ha fattar du väl - de är alldeles för stora. Varför köper du så stora trosor?

- För att jag blivit fet.

- Du är galen.

Jag gick omedelbart och tog på mig de nya trosorna som satt perfekt. Eller nästan i alla fall, de skavde inte och de ramlade inte heller av.

Och häromdagen när jag och sonen stod i badrummet pekade han förfärat på sidan av mig och skrek , vad är det mamma? Är det fett? Har du blivit fet?!! Springer du inte längre?

-Ja, svarade jag och tittade ner på mina fina handtag som stack ut på sidorna och som fick ett extra fint lyft av de alltmer stramande mjukisbrallorna.

-Ja, jag är fet.

Men det gör inget, det är bara till att sätta på sig en större tröja som går lite längre ner. Att min lingonvecka verkar har försvunnit på grund av stress ger mig ytterligare en anledning att äta lite till.

För tänk om det är ett litet liv i magen då kan jag ju inte späka mig, bäst jag tar en kaka till. Att jag sen är skyddad till tänderna spelar ingen roll, under har väl skett förr.

Och i takt med att jag växer använder jag tajta linnen, för då ser man inte bara smal ut man känner sig smal också. Fit rent av. Och lite högklackat på det, då ser man nästan inte alls att jag breddat mig.

Födelsedagspresenter

Jag fick en present som ger mig anledning att sortera lite.

-Du har ju inga prydnadssaker sa den givmilde gästen vid överlämnandet.

...

Prydnadssaker är inte min starka sida men nu har jag en egen skyddsängel.:)

Kniven mot strupen!

Äntligen är jag hemma från jobbet och jag är så glad, ikväll har jag nämligen färdigställt vårt fina kapprum på kontoret. I sista stund. I sista minuten.

Man skulle kunna tro att det är jag som myntat begreppet kniven mot strupen eftersom det är först i det läget som det händer saker.

På fredag har jag sagt att vi ska ha invigning av kapprummet. Inte en dag innan har jag lyckats prioritera detta inredande, men nu jäklar är det klart.

Vad tycker du Linda? Får det ok?

Katt på utflykt

Vi har börjat låta Totti gå ut små korta stunder. Hon blir alldeles till sig. Tycker det är så spännande så hon inte vet vart hon ska ta vägen. Men ganska snabbt blir hon trött och det är inte speciellt svårt att ropa in henne.

Social middag

I fredags var jag bjuden på tjejmiddag. Efter två vita månader föll jag för frestelsen att ta mig ett glas vin. Tänkte att jag skulle vara lite trevlig och försöka vara lite social. Det misslyckades totalt. Satt mest och funderade på hur jag skulle komma hem och kände mig lika tam som Måns i Anders och Måns.

Mästerfotograf

Tjockis

Det är som om det small till i natt och idag. Mel har blivit tjock. I sitt beteende har hon verkat dräktig hela tiden men nu ser hon dräktig ut också. Johannes skrattade åt henne när han lattjade med bollen med sin innebandyklubba förut. Hon brukar vara snabb som blixten och ta bollen i från honom men idag var hon chanslös, hon hann inte med i svängarna.

Helgen

Helgen inleddes med löpning och på det följde snöskottning. Det dåliga samvetet för våra utemöbler som stått begravda under snön fick mig till slut att skotta bort snön på det.

Den fantastiska boken Patient 67 går nu på bio och den var precis lika bra som boken. Och jag blev lika grubblande efteråt som när jag läste den.

Mel verkade tycka att det var lite tungt att springa och jag insåg att jag måste springa själv många veckor framöver. Då började jag fundera över om jag kanske skulle plocka fram mina skidor, som jag inte använt någon gång. När jag börjar räkna efter inser jag att det är sex år sedan jag åkte vasaloppet. Det i sig är en lång historia men jag köpte nya skidor, tränade på dem, åkte Vasaloppet och fick sedan ett par nya direkt efter på grund av att jag inte ens kunde få ner fästytan.

Så det kändes lite retligt när jag kom in med dem för att få dem åkbara. Sprillans nya, prislappen kvar, men sex år sedan de köptes och aldrig åkta på. Dessutom två och en halv månad in på den mest snörika vintern på länge. Vintern är så gott som slut - då dyker jag upp.

Inte heller tänkte jag på att det är hysteriskt många just nu som vill ha sina skidor iordninggjorda inför nästa veckas Vasalopp. Men de var sjysta och klämde in mig mellan alla sina beställningar, varför vet jag inte, men jag antar att de hade lite roligt åt sin udda kund. Det är verkligen så typiskt mig.

Igår var jag och Mel och hälsade på en uppfödare till Jack Russel.