Rackarns tomt

Man tror inte det, men hu vad tomt det blir när valparna åker en efter en. Vore det inte för min motsträvige sambo skulle jag nog behålla varenda en. Skämt åsido, det är mysigt också och se att de kommer till bra och kärleksfulla hem och får blomma ut på egen hand utan mamma och syskon. Det är ju då det stora äventyret börjar för dem.

Nu är det bara Andy Hardy kvar som ska hitta ett eget hem. Andy har legat mig extra varmt om hjärtat hela tiden (om nu någon kan göra det, älskar ju dem allihop) men han föddes först och han var och är störst. Han är också den som min honey av någon anledning oftast släpper ut en stund på egen hand. Ruggigt go kille är det i alla fall.

Andy Hardy

My kind of boss

Den här påsen låg på mitt skrivbord när jag kom till jobbet idag. Min typ av chef, helt klart!

Nu är det slut på den här veckans flängande, jag är ledig både imorgon och på fredag.

Som man bäddar får man ligga

De senaste veckorna har verkligen rusat fram. Det härliga vädret har i alla fall bidragit till flera härliga turer i skog och mark, trots att tiden är knapp. En och annan cykeltur har vi hunnit med och en hel del spår.

Det späckade schemat är ju helt och hållet självförvållat och tajmingen är väl inte helt optimal men jag tycker ändå vi löst det ganska bra.

Samtidigt som jag börjat jobba (med allt vad det innebär) har vi haft valpbesökare och leverans av valpar så gott som varje dag.

Inte nog med att huvudet är ganska proppat med nya intryck på jobbet, känslomässigt är det en berg-och-dalbana att lämna ifrån sig valpar!

Jag har inte sovit en hel natt sen den första valpen flyttade. Oerhört blandade känslor som jag inte hade kunnat föreställa mig!

Samtidigt som det känns bra och jag känner mig glad över de fina hemmen så finns en oro. Särskilt på natten, blir jag väckt av valparna så startar omedelbart orostankarna. Helt galet :).

Men på det hela taget så är det himla bra. Även om huvudet är fullt med intryck så gör en lunch hemma med hundarna underverk.

Noll till hundra

Jag har haft en fullspäckad vecka i ett rasande tempo från noll till hundra. Nytt jobb och valpköpare på besök varje eftermiddag.

Vi har precis kommit hem från veterinären så nu är alla valparna chipade, vaccinerade och besiktade och redo för sina nya hem.

Det känns helt underbart bra. Alla valparna kommer till helt rätt familj, jag blir alldeles varm i hjärtat när jag tänker på det.

Just nu sitter jag en stund i solen på altanen och bara njuter av en kopp kaffe och innan det är det dags för diverse helgbestyr.

Trevlig helg!

Lunch på altanen

Cykelrundor & ett spår

Så häringa snygg vedhög blev det efter tallen som föll över studsmattan. Igår var Olle & Siv här och hjälpte oss med att såga itu den och samla ihop det - tusen tack!

Mel är som vanligt sugen på mat mest hela tiden. Men eftersom minskad matmängd och ökad motion står på schemat ska det bli ändring på det. Har haft ute henne på några korta, lugna cykelturer och hon känns pigg trots sin storlek. 

Även Harper har fått några korta vändor, mest för att lära sig att springa bredvid cykeln, men det fattade hon med detsamma, hon springer superbra. Harper fick också prova på sitt första spår idag, det gick kanon!

Den eländiga låsningen jag har i bäckenleden släpper bit för bit så jag har kunnat röra mig bra i helgen. Skönt! 

Diplom och födelsedag

I veckan kom diplomet med kennelnamnet från SKK med posten. Det kändes lite speciellt. Redan i december blev det godkänt av FCI men sen ska det ligga ute i SKKs tidning hundsport i en månad under en så kallad protesttid. Om nu någon skulle ha något emot namnet så kan det skickas in en protest då.

Mer eller mindre gastkramande för en annan som bara ville få det godkänt och klart så jag kunde börja använda det. Extra nervöst var det ju eftersom jag ville ha med kennelnamnet på stamtavlorna på de små schäfer-buskottarna.

Den här lilla raringen vill jag hitta fodervärd till, Buskotten Anouk Tucker, riktigt lovande och härlig tikvalp.

Den här veckan har jag hunnit med o fylla 40. Det blev inte riktigt som jag tänkt mig. Att bli 40 menar jag. Jag började nämligen min förberedelse redan förra året och inledde januari -11 med att springa varje dag.

Sen fortsatte jag på den vägen på olika sätt. Sprang lite längre, lite snabbare, lite tuffare. Min målsättning var att vara i mitt livs form när jag fyllde 40. Mitt personliga rekord på milen, 45 minuter, tänkte jag slå med råge och pressa ner till 40 minuter (i år alltså).

Man skulle kunna uttrycka det som platt fall. Överansträngda hamstrings är inte att leka med har jag börjat förstå. Efter ett halvår utan löpning har jag slutat tjata om att jag vill springa och börjat fatta att jag måste bli bra först.

Det går trots allt framåt. Oerhört långsamt men små, små förbättringar är det i musklerna. Hade bara lite otur som fick en låsning i bäckenet mitt i allt. En låsning som gjorde mig helt orörlig i några dagar och kraftig begränsad i rörligheten i flera veckor. Det har hämmat min rehabträning och istället slitit ännu mer på hamstringsmusklerna. Lite förkylning på det också men nu tror jag minsann att det lugnat ner sig.

Ska väl kanske akta mig för att ropa hej än, i tisdags spydde en av familjemedlemmarna och igår kväll var det dags för nästa. Hu. Hoppas att det är det jag känt av i förra helgen när jag var så himla trött och inte något jag får nu.

Full speed

Jisses, idag var de uppe tidigt valpisarna. Rutinen lyder; upp o hoppa, ner och ta ut Harper, därefter mat till valparna innan jag går ut med Mel och Messi. Mat till resten. Ut med valparna ur hagen och sedan följer en stund med besinningslöst röj på hela nedervåningen medan jag passar på att städa :).

Trött liten Harper idag

Har just nu en väldigt trött liten JRT vid mina fötter :). Hon fick nämligen prova på sin första cykelrunda ikväll. 20 minuter med cykel och 20 min promenad. Mycket nyttigt för henne.

Att dagen dessutom bjudit på härligt valpbus på altanen med alla huliganerna gjorde inte saken sämre.

Vilken underbar dag!

Det ska bli 11 grader och sol idag enligt väderappen. Helt underbart! Ska ta med mig valparna ut på gräsmattan en stund lite senare. Men ojsan, nu vaknar visst allihop, får sluta skriva och sätta fart med dagens städning i hagen.

Livet på en pinne (eller rättare sagt stel som en pinne;)

Har haft några fullständigt värdelösa dagar benmässigt. Det är nåt helt fruktansvärt vad svårt jag har att röra mig. Hoppas innerligt att röntgen och blodproven ger någon form av svar.

Kul saker är dock att valparna nu är registrerade i SKK med kennelnamnet och att deras stamtavlor kommit. Jag har lagt ut annons på blocket och i och med att de nu är registrerade finns även annons på SKKs sida köpahund.se.

I helgen får vi besök från nya valpköpare, det ska bli spännande. Alfies nya underbara familj kommer säkert också på besök igen i helgen.

Anna Lou Dooley och Anouk Tucker.

Känns sjukt kul att se stamtavlorna på våra guldklimpar.

Ursnyggt!

Pias underbara mamma har vävt två trasmattor till oss, sjukt snyggt blev det! Tack fina Kerstin, du är bäst!

Nu kör vi!

Är hos specialist på Sabbatsberg och ska in på röntgen och ta lite nya blodprover. Skönt. Hoppas på att äntligen få lite svar.

Alfie och Anna Lou kan inte få nog av "de riktiga matskålarna" vattenskålen måste jag ta bort när de är ute annars dricker de oavbrutet :)

Hipp hipp hurra!

Idag blev kennelnamnet godkänt och klart! Surfa gärna in på kennelsidan och kika runt;

kennelbuskotten.blogspot.com

Bilder säger mer än tusen ord

Mars = vårkänslor!

Vilken underbar dag det var igår! Nästan 11 grader. Vi passade på att sitta en stund i solen och njuta av det härliga vädret.