Träffade en kompis igår som just kommit hem från en utlandsresa. Hon var brun. Som en jävla pepparkaka. Och jag blev avundsjuk. Shit. Jag vill oxå vara i solen en vecka. Ligga i en solstol, lapa sol o läsa böcker på löpande band.
Är fortfarande hemma o vabbar. Har massvis o göra på jobbet. Skulle kunna göra lite hemifrån, har försökt några gånger men blir hela tiden avbruten med ett långt maaaaamaaaa! Springer fram o tillbaka. Inga problem att fylla dagen med att passa upp på den lille sjuklingen. När kvällen kommer stupar jag i säng. Blir tröttare av att vara hemma o vabba än av en sjukt proppad vecka på jobbet. Det är sant.
Det stressar mig nå't grymt att vara hemma. Slits mellan att "inte vara en bra medarbetare som är på jobbet alla dagar på ett år" och att vara en bra mamma. Mammarollen segrar, det är viktigast att finnas där o ta hand om sonen, men samvetet gnager. Fånigt, jag vet. Men det är baksidan av varannan-vecka-liv. Att ständigt känna sig en smula otillräcklig. Som mamma. Som kollega. Som flickvän. Som kompis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar