Nu har jag bestämt mig

I över ett år har jag varit på väg att tona håret mörkt. Och vartenda gång jag sitter där hos frissan så ber jag om mer slingor. Uppfuckad? Ja, något.

Jag kan tydligen inte släppa slingorna. Men nu har jag bestämt mig. I sommar ska jag vara mörk. Nu ska slingorna bort. Bort, bort.

Härligt löparväder

I förrgår sprang jag en runda på en och en halv timme i kuperade terrängspår. Det är så lyxigt att springa på ett färdigt spår ute i skogen. Och när man springer spår längre än fem kilometer möter man sällan på nån. Och det är helt underbart.

Ensamvarg? Ja ibland. Särskilt när jag ska springa. Då är det superduper att bara springa på och slippa tänka på nåt särskilt. Men Mel är ju med såklart. Fast vi springer ju inte o pratar o jag bestämmer vägen:).

Igår satt vi på stamstället o käkade o drack vin i solen efter jobbet. Ända tills solen försvann.

Jag längtar efter mina små barn. Träffar de på söndag igen och då ska vi vara tillsammans en hel vecka.

Det grämer mig lite att det inte blev nån zorbrullning

Helgen var helt underbar. Fartfylld och mysig. I lördags var det Kul-i-naturen-dagen på Djurgården. Det passade barnen som handsken att klättra omkring i naturliga hinderbanor.

Och Mel hängde på. Över stock och sten. I en ravin slingrade sig små träbroar högt och lågt som vi alla sprang omkring på.

Sonen och jag stod i kö för att rulla i Zorben, den jättestora gummibollen man blev fastspänd i. Inte helt oväntat började det droppa regn. Men vi ville inte ge oss. Till slut stod det som spön i backen och åskan mullrade bakom. Då gav vi till slut upp och fick rusa ner till bilen.

På söndagen var vi ute i en park. De är så sköna mina barn, ge dem en gräsmatta så sysselsätter de sig non-stop. Men i parken fanns flera saker att ägna sig åt, bland annat en liten nedsänkt bana där det låg rör som de kunde rulla varandra i.

Jag är mesmamman som ropar "nej, akta, se upp", när pojkvännen gungar dem högt upp i luften.

Bitter kollega

Måndag morgon och ny telefonkonferens.

Alltså, vi har en ny medarbetare, maken till bitter människa har jag inte träffat på. Han verkar fullständigt förkrossad och megamissnöjd över sin nya arbetsplats. Han tar varje tillfälle att gnälla ömsom leka chef och vifta med pekpinnar.

I dagens möte inledde han med myndig röst "Jag vill bara påminna om att vi bara har fem minuter var". Underförstått, vi andra pratar för mycket.

På senaste konferensen fick han ett frispel när jag berättade om en kund jag hade på besök som använde frasen "Skulle du gå ut i krig med den personen?" Kunden jobbade med coachning (av bland annat flera våra främsta politiker). Han var väldigt speciell och energisk.

Ingen på kontoret hade undgått besöket eftersom han hördes ända ut i korridoren när han högt och ljudligt for runt i konferensrummet medan han spände ögonen i mig och ställde retoriska frågor.

När jag berättade historien under lunchen blev kollegan fullständigt skogstokig och skrek att krig minsann inte är något att skämta om. "Bendelar och blod och annat hemskt, spottade han fram medan han växlade mellan att vifta med armarna och lägga dem i kors över bröstet.

Alla vi andra som skrattat åt berättelsen satt smått stumma och visste inte riktigt om vi skulle skratta eller gråta åt hans utspel. Samma person tog varje tillfälle att hacka på chefen under hela konferensen och försökte gång på gång ta över agendan genom små utspel som, "Nä nu tycker jag att det är dags för en kall öl".

Det var också han som blev fullast, tjatade på chefen i badtunnan, skickade olämpliga sms till kollegor mitt i natten och uteblev till frukosten.

Fredagsmys

Här har det varit full fart idag. Jag inledde min dag med ringande.

Detta jävla ringande. Fy fabian vad jag hatar det. Trots ett bokat möte kände jag mig så jädrans dränerad på energi efteråt så jag var tvungen o ringa en kollega som vet vad det handlar om.

Efter att vi fått prata av oss om hur hemskt det är (han hade också ringt) så kände jag mig lite piggare igen.

Och sen har jag ju fått hit mina barn idag. Det är energi i kubik! Mina små underbara troll. Vi har varit ute o gått i eftermiddag o de har sprungit runt som tokar.

Nu är vi mätta efter pizzan o ska sätta oss ner o se på film. Popcornen studsar i mikron, sonen ritar, dottern o J ser på tv o jag dricker vin:).

Derby på Råsunda

Jag är inte direkt överförtjust i folksamlingar. Igår var det 34 173 personer på Råsunda. Väl på plats var det väl inte så farligt men föreställ er när alla människor skulle dit.

Det var fullständigt knökafullt i tunnelbanan. Första tåget fick vi låta gå förbi. Andra tåget lyckades halva sällskapet ta sig in i (hur är fortfarande en gåta för mitt i öppningen stod en samling fullständigt skogstokiga supportrar och slängde ut alla som försökte komma på).

När sen dörrarna gick igen och gubben de slängt ut sist stod utanför såg de helt djuriska ut. Segeryran lyste i deras ögon samtidigt som de började banka i takt i taket. För mig såg det ut som en krigsdans.

Den halvan av vårt sällskap som befann sig inne i samma vagn som de dansande krigarna började ångra sitt tilltag att smita in i just den vagnen och gjorde sig så små de kunde.

Vi lyckades klämma oss in i nästa tåg. Där var stämningen betydligt mer gemytlig och vi stod tätt ihop som en enda stor, varm familj. En tjej sa hurtfriskt med ett stort gulligt leende samtidigt som hon ålade sig in "finns det hjärterum finns det stjärterum" och jag kunde inte låta bli att undra vad som hänt om hon sagt det till den skallige krigaren.

Efter en varm tur var det så dags att ta sig ut ur tunnelbanan. Det tog en väldig tid och vi gick som packade sillar i sakta mak. Upp, upp, ut mot friheten, ut mot luften.

Så snart vi kommit ut fick vi såklart nöjet att se supportrar bråka lite. Mitt framför alla poliser (jag har nog aldrig sett så många poliser på samma plats förut i mitt liv).

Men sen var vi äntligen framme vid arenan. Toppenbra platser på lagom lugnt ställe. Och till en början var det inte särskilt spännande, AIK mer eller mindre lekte bort Djurgården som inte ens verkade veta hur de skulle passa varandra.

Men en bit in i andra halvlek fick Djurgården en straff och kunde kvittera till 1-1. Efter det bjöd de på riktigt bra chanser och tog över matchen helt ända till slutet.

Inte svårare än så

Jag förstår inte alla dessa olika GI-profeter. Visst, jag har själv varit medveten om GI och ätit efter det i över femton år. Det är ett måste för mig att hålla mitt blodsocker på en jämn nivå och undvika dippar.

Men det jag inte förstår är all hets. Alla som tror att man ska minska ner på kolhydraterna eller i värsta fall utesluta dem helt. Och alla tusentals metoder som folk tar till sig i, vad det verkar, ren desperation.

Kolhydrater är hjärnans viktigaste näringskälla. Det man ska försöka göra är att äta de låååångsamma kolhydraterna i större utsträckning. Inte utesluta kolhydrater helt.

Ibland är det till och med bra att äta de snabba kolhydraterna, direkt efter träning till exempel. Å visst jag förstår tanken med fiberberikad pasta men man behöver inte ha fibrer i precis allt man äter. Och inte i varje måltid. Om man till exempel ätit mycket fibrer till frukost och äter frukt och grönsaker, då har man fått i sig de fibrer man behöver.

Då behöver man inte utesluta potatisen till middagen men man kan tillaga den på andra sätt och minska portionen. Samma sak med pastan, ju kortare tid den kokar desto lägre GI. Och åter igen, man behöver inte äta det varje dag.

GI är viktigt. Men minst lika viktigt är fettkvalitet, proteininnehåll, fiberinnehåll, antioxidanter, fytonutrienter (finns i färgglada frukter och grönsaker), vitaminer, mineraler, vätskeinnehåll, ekologi och hur man kombinerar det man äter.

Det kan verka svårt men i grund och botten handlar det om att äta en ordentlig frukost, äta mycket frukt och grönsaker, dricka mycket vatten och äta regelbundet, minst fem mål mat om dagen varav två av dem är lagade middagar.

Det är inte svårare än så.

Om det ändå verkar svårt rekommenderar jag Lifeportalen.se där finns mängder med tips och inspiration för ett hälsosamt liv!

Så här ligger det till

Idag har jag ringt (det är det absolut vedervärdigaste man kan ägna sig åt). Om man har tur och får tag på någon får man nöjet att känna sig en aning prostituerad. I bästa fall, för oftast får man inte tag i någon.

Det är en jäkligt tråkig sysselsättning. Det värsta av alltihop är att jag känner mig sjukt frustrerad av att göra ingenting. För det är så det känns när tiden går och man bara betar av namn på namn på en lista.

Jävligt oinspirerande.

Jag hade lovat mig själv att om jag lyckas boka fyra möten innan 12 så får jag unna mig själv en löprunda på lunchen. Det gick åt helvete. Så det fick bli en enkel promenad.

Sms från min dotter

"Jag fick en sckot kära i huvet i förgår."

Utvilad?

Det behövs inte mycket för att söva mig. Ett glas vin (ok, ett och ett halvt då) men sen somnade jag i soffan. Det är inte många gånger på ett år som jag somnar i soffan. Det händer i princip aldrig. Men igår gjorde jag det.

När min honey kom hem från sin innebandy flyttade jag mig bara till sängen sen sov jag vidare. Fullständigt slut. Jag hade inte ens varit ute en sista gång med Mel. Det fick J göra.

Alarmet hade jag inte ställt heller. Jag hade inte ens lagt fram mobilen. Men som tur är vaknade jag av mig själv halvsju.

Smart kvinna

Nu sitter jag här, vid datorn med ett glas vin. Löparrundan är avklarad och J är på väg till innebandyn. Om en liten stund ska jag nog bänka mig framför tv:n och titta på mannen som talar med hundar Cesar Millan, min idol.

Min svärmor (vad det låter gammalt! hon har inte ens fyllt 50) hon är störtskön. Ingen bullbakande tant där inte. Nä, maten står hennes man för. Hon går mest runt o tjatar om att hon är hungrig.

Hon är nämligen som mig, lite lågt blodsocker emellanåt. Igår när vi var där var hennes make på taket och tvättade takpannorna rena från mossa. Han hade inga planer på att komma ner o laga mat. Men hon är inte dum, hon satte mig i arbete i stället.

"Om jag skär upp grönsakerna kan inte du laga maten då, jag kan ju inte? Bönade hon. Sen såg hon till att servera mig ett glas vin o då var saken biff. Min käre sambo var lika nöjd han, som kunde ligga i soffan medan jag var upptagen.

När maten var klar var hon hur lycklig som helst över att kunna meddela sin man att maten stod på bordet.

Biltur en tidig morgon i rusningstrafik

04.50 gick jag upp idag. Skjutsade J till jobbet eftersom jag hade tid hos veterinären redan klockan 07.00 och hans bil fortfarande är på verkstaden.

Åkte ut mot Djursholm där kliniken ligger. När jag anmälde mig i luckan och skrev in Mel, meddelade damen att jag skulle få lämna henne där och komma tillbaka senare. Men tills de tog in henne fick vi sitta ned i väntrummet.

Helt plötsligt ändrade jag mig, tänkte att det är ju väldigt onödigt att göra detta just nu. Hon har ju inte ont av sin knöl o nu blir vi tvugna att ta det lugnt flera veckor framöver. Plus att vi måste åka ut i eftermiddag igen.

Så jag ringde uppfödaren (väckte dem förmodligen) men det var inget svar där. Så jag fattade ett blixtsnabbt beslut att avboka. När de ringde tillbaka hade jag redan placerat hunden i bilen och var på väg in till city igen.

I lagom tid för att hamna i de beryktade bilköerna det talas om men som jag annars har förmånen att slippa eftersom jag bara har tio minuters promenad till jobbet.

Det är ju märkligt att jag inte kunde komma på det lite tidigare, att jag inte måste operera bort den just nu. Så hade jag sluppit gå upp så tidigt. Men nä. Det verkar ju onödigt att tänka igenom saker. Bättre att gå på känsla.

Paraplydrinkar och smällare

Så här såg det förresten ut på vårt eftermiddagsfika på jobbet i fredags.

I vanliga fall brukar vi tävla om finaste kladdkakan men fredagens fikaarrangör ville ta det hela till en annan nivå.

Den underbara solen lockade ut oss på Norr Mälarstrand i går. Mel fick såklart följa med och låg o mös o spanade på hundar.

Nu ska jag åka iväg till veterinären och operera bort knölen på hennes fot. Hoppas att det går bra. Läser just i papperen att hon ska vara nybadad. Det är hon inte.

Det gick bra att vara tyst

I går skulle vi på överraskkningsfest för raringens brorsa. Brorsan visste inget. Han trodde han skulle på middag med bara tjejen men när de anlände var vi redan ett gäng på tjugo pers som satt vid bordet.

Han blev helt tagen på sängen. Tidigare på dagen bjöd han på tårta o jag var fullständigt livrädd att försäga mig. Likadant några kvällar innan när vi var där o kollade på fotboll.

Alla var lika rädda för att råka säga nåt så det var ingen som vågade dyka upp på tårtan (förutom släkten då förstås) o det var ingen som vågade smsa. Jag är förvånad att jag klarade mig utan att säga nåt dumt.

Guld

HV vann guld i går! Det var i och för sig med nöd o näppe som jag höll mig vaken till segermålet. Men jag missade det inte.

Grattis till en-veckas-dagen Meja!

Min goda vän i Polen har blivit pappa för första gången. Miraklet heter Meja och är en vecka gammal idag. Visst är hon söt!

Vilken härlig dag!

Solen skiner från en klarblå himmel. Och jag, som är så fruktansvärt morgontrött, klev upp 05.21. Ägnade en timme åt lite jobb och surfande samtidigt som jag åt frukost och drack kaffe. Sen drog jag ut på en 40 minuter lång löprunda. Och inspirerad av min tidiga morgon tog jag trapporna upp till 6:e våningen när jag kom till kontoret.

Bussresa, akt, två timmar på bussen

Sätter mig bekvämt och lutar mig mot rutan med fötterna på sätet bredvid. Blundar. Tänker detta är tortyr, det är tre timmar kvar, vad ska jag göra i tre timmar?

Börjar deklarera. Räknar på mina mil, utlägg och annat relevant.

Läser i tidningen om tips på hur man trycker ner folk på jobbet(!), power feng shui, kallar de det. I en annan artikel finns tips på hur man sätter dit energitjuvar.

Börjar läsa i min bok men avbryter gång på gång. Rastlösheten har fått mig att fundera över om jag möjligen ska börja gå runt lite i bussen. Se om jag hittar nån trevlig prick att prata med?

Eller greppa micken och initiera till en sån är busslek kanske? Sitter en tant snett bakom som tappade sin sticka för andra gången. Nästa gång kanske jag ska plocka upp den o börja prata.

Skulle nog uppskattas för samma tant med väninna applåderade och tackade för resan när det var byte av busschaufför. Näe, gubbe var det visst ser jag nu, det är en gubbe bredvid tanten.

Fredag!

Äntligen fredag igen. Knappt hinner veckan börja så är det helg. Skönt. De senaste dagarna har varit underbara på jobbet. Har haft fullt upp. Blir så mycket roligare då.

I går satt jag till halvåtta på kvällen, när jag var klar med min uppgift kände jag mig till och med jäkligt nöjd. Och lugn.

Idag har jag en del samtal att ringa. Inget jag ser fram emot men jag laddar med tidig morgon, löprunda och kaffe.

forts. på bussresan akt, nostalgi

Jag tänker på när jag var 14 år. Det är nämligen senaste gången jag åkte buss. Då var det mellan Halmstad och Jönköping. Jag hade spelat in favoritlåten, Starships "Nothing's Gonna Stop Us Now" så många gånger efter varandra som fick plats på ett band och lyssnade på det i freestylen.

På bussen mellan Jönköping och Stockholm

Sitter i bussen på väg upp till Stockholm. I lurarna skvalar P3s musik, solen skiner och i knäet ligger ett modemagsin och väntar på att bli läst.

Ganska behagligt faktiskt. Ni som känner mig vet ju att jag aldrig åker buss. Så det här är ett stort ögonblick.

Plötsligt stannar bussen i Gränna och då kommer Elling fram i mig. En kille stiger av och börjar plocka i bagaget på utsidan.

Jag tänker att det måste vara hur lätt som helst att bara grabba tag i någon annans bärbara dator eller nåt därbak. Ingen skulle varken se eller hinna reagera .

Nu har ju inte jag lagt min bärbara där, tänker jag, samtidigt som jag tittar på sätet bredvid och försäkrar mig om att den ligger där. Men OM, funderar jag vidare medan jag snurrar runt och försöker kika ut för att se vad han bär med sig.

Samtidigt sitter jag o lyssnar på en intressant berättelse på radion. Men så börjar det knastra i radion just som personen ska berätta slutklämmen på sin story. Jag blippar frenetsikt med mobilen för att hitta rätt frekvens. Just som jag rattat in rätt igen är berättelsen slut. Fan.

Bläddrar förstrött vidare i mitt magasin. "Vad killar säger när inte du är med" står det. De har tjuvlyssnat på samtal mellan killar för att återge det. En kille har lite dejtingproblem:

Kille 1: "Alltså, vem ska jag välja?"
Kille 2: "Men jag vet inte, du får skylla dig själv som håller på med flera."
Kille 1: "Sluta klanka ner på mig och hjälp mig istället!"
Kille 2: "Ta den första då."
Kille 1: "Men nej, alltså, hon har ju tre."
Kille 2: "Vadå tre?"
Kille 1: "Ja, då kan jag ju inte sms:a gratis..."

Godmorgon!

Då har vi klarat av en vardagsmorgon till. Jag tycker vi är värda en eloge. Två familjer som ska upp, göra sig i ordning, käka frukost och koordinera transporter till skola, dagis o jobb. Och idag firade vi dessutom en födelsedag. Vi är grymma!

Igår tittade jag ut genom fönstret när vi tänt ljuset för Engla men vad jag kunde se var det inga fler hus på gatan som tänt ljus.

Och på tal om ljuset så känns det nästan omöjligt att skriva något om den fruktansvärda tragedin. Det känns bara så vidrigt hemskt. Jag tänker på dem.

Ett ljus för en Engla

Vi har tänt ett ljus för Engla och hennes familj.

Fullt hus

Helgen har bara rusat förbi. I fredags satt jag rakt upp och ner i soffan och somnade. Gång på gång. Klockan tio insåg jag att det var lika bra att jag la mig för att sova. Hela förra veckan har jag varit ruskigt trött.

Besvikelsen över att inte barnen kunde komma upp gjorde väl sitt till. På lördagen bar det iväg ner till Jönköping. Fick våldgästa min syster med hela min familj. Men eftersom vår hund befann sig i höglöp fick vi först placera henne hos uppfödarna.

Min svåger har sagt upprepade gånger att jag kan komma dit hur mycket jag vill. Det tror jag dock han ångrar lite nu. Hu, känns jävligt jobbigt att belasta dem så. Det är inte så lätt att ha gäster, det fattar jag. Hur gärna de än vill ställa upp.

Och inte är det så lätt att vara gäst heller. Känner mig jävligt jobbig. Och i vägen.

Så i lördags lipade jag halva dan. Kände mig alldeles utmattad och jävligt maktlös. Jag inser att situationen är ohållbar. Absolut. Och jag inser att jag måste stå fast vid mina planer mycker hårdare och inte vara så jävla överflexibel. Det gynnar verkligen inte någon. Att jag hela tiden säger "ja" och "det kan jag nog ordna".

Men efter några timmar med mina små änglar är min energi påfylld igen. I söndags gav vi oss iväg till Monkeytown på förmiddagen. Efter nån timme där retade barnen upp sig på några andra ungar som hoppade för länge så då gav vi oss iväg till Mac Donald's för lite lunch.

Sen fikade vi lite, gick långpromenad och spårade med hunden i skogen innan vi begav oss tillbaka till syster yster. Som för övrigt just hade haft barnkalas med tårta och ballonger. Och lagom till det var över kom vi tillbaka igen.

Ja jisses, de ska ha så mycket tack och kramar för att de är så goa o låter oss vara där. Som tur är får jag chans att ge tillbaka lite när de ska iväg på semester. Då blir det hundpassning för min del. Fast med tanke på hur de ställt upp så borde jag nog vara hundvakt livet ut...

Monkeytown

Lunchrapport

Solen skiner. Jag har ätit en sagolikt god lunch med favvokollegan. Nu är jag proppans mätt och om en liten stund, när jag skrivit klart min rapport ska jag fika. Mums.

Vi har förresten fått lite nya kollegor här. En del märkligare än andra. Märkligast tycker jag den cocacoladrickande personen är. Verkar beroende av Coca Cola.

Finaldags

Min blogg närmar sig sin ettåriga födelsedag. Undrar hur jag ska fira det? En liten glassbit kanske?

Stör mig på hockeyn som måste gå i så jädrans många omgångar. Förstår ärligt talat inte vitsen med det. Final är väl final? Hur spännande blir det när de har hur många chanser som helst på sig?

Ja, jag är fördomsfull

När jag satt hos frissan häromdagen var där en karl i 55-60-årsåldern. Hans frissa skulle fixa till sitt eget hår innan det blev hans tur. Hon hade nämligen försovit sig lite.

Det var startskottet till en lång utläggnig om hans morgonvanor. Han gick minsann upp kl 05.00 varje dag. Å han ville inte stressa på morgonen. Och går man bara upp i tid så blir man piggare och bla bla bla...

Han var inte otrevlig på nåt sätt. Bara jävligt självgod o fullständigt övertygad om att hans sätt var det enda rätta. Att alla skulle må bra av att gå upp tidigt. Tänk, han hann ju läsa tidningen två gånger till och med - en gång före duschen o en gång efter.

Vad blir slutklämmen på det här då? Jag vet inte, blir bara så trött på den typen av människor som prackar på andra sina vanor. Som tror att man växer ifrån morgontrötthet.

Jag ger mig tusan på att denna superworker skulle inmundiga sin medhavda morgonmacka o sitt kaffe i ståltermos på nån byggarbetsplats i närheten så snart han var klar med sin klippning.

Faktum är att jag ser hela hans liv. Från shoppingturen på stormarknaden i hans kommun till hans semestrande ekiperad i skjorta som är prydligt instoppad i shortsen. Jag är övertygad om att varje dag och varje minut är planerade i minsta detalj.

Jag mötte Lassie

Suttit i möte hela dagen. Det har gått superbra. Men nu när mötet är över blev jag plötsligt dödstrött. Märkligt att det är så.

Inspirerande och rolig kund är det i alla fall. Såg till exempel Ewa Fröling på nära håll i matsalen.

Ännu mer peppning

I måndags kväll, eller hela måndagen egentligen, hade jag på känn att det inte skulle bli som jag tänkt och hoppats. Försökte peppa mig och inte ta ut något negativt i förskott men jag var ganska säker ändå.

Såg ett program på tv där en stackars kille kämpade med sig själv för att dels gå ner i vikt och dels våga prata med tjejer. Efter ett nej var han helt under isen och kunde inte fokusera på sin träning.

Varje nederlag är en chans till comeback, sa hans coach.

Så igår när jag fick beskedet att jag inte gått vidare var jag redan (lite)peppad och förberedd. Men visst fan suger det. Men det är rätt kul att tänka att det finns chans för comeback och ju fler nej man får desto närmare ett ja kommer man ju.

Peppning

Varje nederlag är en chans till comeback. Tänkvärt och bra att hålla i minnet.

Morgonmöte på en måndag

Sitter just nu i telefonkonferens. Jag är dålig på att passa tider det medger jag, men på jobbet tycker jag det är superviktigt. Fattar inte hur svårt det kan vara att faktiskt sitta på plats den tiden mötet ska starta. Det tog väl en sisådär 15 minuter innan alla var på plats.

Och nu har jag betat av min rapport på mötet och sitter bara o lyssnar. Det går ju förstås inte att bara sitta och lyssna så då passar jag på att skriva här, skicka lite mejl o tråna efter måndagsfrukosten som just nu står framdukad i köket...

Helgen gick så förbaskat snabbt. Fattar inte vart den tog vägen. Igår var vi värsta pensionärerna, åkte först på diverse visningar och efter en liten skogspromenad åkte vi hem till raringens föräldrar o fikade.

Ett av husen etsade sig fast. Har inte hänt förut, vi brukar nog lägga ner dem rätt kvickt. Men det här huset satt vi båda och tänkte på senare framför tv:n.

Söndag igen

Redan söndag. Hur gick det till? Det bara svischar till. I natt har jag vaknat flera gånger med en fruktansvärd längtan efter mina barn. Jag vill inte dela dem längre. Jag vill ha dem hela tiden!

Jädrans lyllossar som kan leva ihop och slipper ha sina barn på halvtid. Fan. Det är jäkligt jobbigt ska ni veta. Självförvållat, visst, men när kärleken tar slut går det faktiskt inte att bo ihop.

Aja, det var lite bitterhet som letade sig in.

Men annars mår jag bra. Igår roade vi oss med att titta på körslaget. Bara för att veta vad det är för sorts program. Och, jag hade bestämt mig för att inte säga något negativt överhuvudataget. Under tiden. Bara för att prova.

Men nu går det bra. Det var den sämsta skit jag sett på länge. Aptråkigt program. Så det kommer vi inte titta på mer.

På tal om apor så uppskattar jag bröderna Schulmans nya humorsajt 1000apor.se. Riktigt kul tycker jag.

Återhämtning

Man kan säga att jag smygstartade helgen i torsdags när vi gick på en stunds afterwork efter jobbet. Supertrevligt som alltid med min härliga kollega.

Igår åkte vi och storhandlade direkt efter jobbet. När vi kom hem öppnade vi en flaska vin och lagade lite god middag. Efter middagen tog jag en härlig promenad med hunden på en timme. Helt underbart sätt att hämta energi och rensa tankarna.

När jag kom tillbaka från promenaden gick vi på bio, "No Country For Old Men", jäkligt bra rulle. Helt otippat slut. Och vilken hunk i huvudrollen! Josh Brolin, aldrig hört om honom innan, men jädrigt manlig snubbe.

Idag blev det den längsta sovmorgon jag haft på länge. Ända till elva. Långfrukost och sen första omgången tvätt i tvättstugan innan jag drog ut på en härlig löparrunda.

Nu är raringen på fotboll och jag väntar på att det sista ska torka så jag kan åka iväg ut i skogen. Riktigt längtar ut i naturen.

AW på AG

Solen skiner och alldeles snart ska jag och en kollega gå o ta ett glas vin. Ska bli så kul!

Det blir på stamstället igen.

Sjåpiga karlar

Ooops nu fick jag dåligt samvete. Läste just om anafylaktisk chock och inser att det var ganska allvarligt när vi befann oss på akuten en natt för några veckor sedan.

Det borde jag i och för sig insett redan då eftersom vi fick hjälp omgående och en massa prover togs. Men eftersom jag just kommit hem från operationen tyckte jag nog mest synd om mig själv.

Men min stackars raring mådde riktigt dåligt. Och även om jag såg till att han kom in till akuten tyckte jag nog att han sjåpade sig lite. Nu skäms jag. Men karlar är ju så fjantiga så fort det är nå't. Minsta förkylning och det låter som om de är döende.

Uppe med tuppen - inte jag

Jag har så höga tankar om mig själv varenda dag. Jag tror alltid att jag ska komma upp tidigt. Men icke. Samma visa om och om igen. Och ändå ställer jag klockan på 06.00 helt övertygad om att jag går upp då.

Snoozar en timme tills den inte ringer mer och i bästa fall går jag upp då. Problemet är att jag inte måste gå upp så tidigt. Men om jag ska kunna ta det så lugnt som jag vill på morgonen och ska slippa stressa runt med allt, då är det bra om jag går upp vid den tiden.

Nu ska jag iväg på möte. Ska visst få skäll trodde några kollegor. Inte för nåt jag har gjort men för problem som uppstått på grund av oss. Eller rättare sagt en av våra servrar.

Så nu sitter jag o laddar med kaffe.

Mitt P3 med Marcela

Jo det blev faktiskt bra. Mitt P3. Helt ok med Marcela vid rodret. Jag lyckades befinna mig i min nya bil på väg till Stockholm under premiären. Jag behövde inte byta kanal en enda gång. Gillade hennes röst och dialekt.

Blev dock lite trött när hon för tredje gången drog upp vilka kärleksfulla mejl hon fått. Och det kändes inte superintressant när hon satt o tuggade om sin dagbok från 1997 eller vad det var.

Men på det stora hela får hon godkänt.

Sen bara måste jag säga att jag såg att det gamla damunderklädesmärket Abecita dragit igång en ny kampanj med Carolina Gynning som modell. Målgruppen är tjejer 30+.

Sorry men damen på bilden ovan triggar mig mer att köpa. I normala fall gillar jag Gynning, men bilderna på henne i Abecitas underkläder är skrattretande och får åtminstone inte mig att handla.