Tårarna ville inte sluta rinna

Igår låg jag hela dagen i soffan eller sängen. Då passade jag på att läsa min bok. Mer än halva boken var jag mest bara arg. Riktigt arg.

Avskydde huvudpersonen och bara önskade att hans fru skulle komma på honom och kasta ut honom. Den jäveln knullade allt han kom åt. Att det dessutom var en verklig historia gjorde mig inte mindre upprörd.

När jag sedan la ifrån mig boken rann mina tårar. Oavbrutet. Gud så ledsen jag blev. "En sorts kärlek", av Ray Kluun, läs den om ni inte redan gjort det.

Sjuuuuuk

Så sjuk. Ont i min hals och feber och tycker rysligt synd om mig själv just nu. Orkar inte ens blogga.

Men läsa lite bloggar har jag orkat. Underhållande minsann. Jag har hittat vår instruktörs blogg. Som bekant roar jag mig med att göra amatöranalyser av männsikors leverne. Inte alltid. Men nu och då.

Nämnde instruktör har blivit utsatt för en sådan analys. Och när jag skulle leta rätt på personens telefonnummer hittade jag personens blogg! Å jisses vad kul. Här snackar vi om huvudet på spiken.

Här sitter jag och tjuvläser. Smyger in och ser vad människan har för sig. Det är galet underhållande.

På gång

Om ni vill ha uppdatering på min vikt kan jag tala om att jag nu gått ner 3 kg på 6 veckor. Håll med om att jag är ihärdig. Jakten på min förlorade kropp fortsätter...

Inte så fräscht

Ibland när jag har bråttom eller om jag bara är lite lat, så hoppar jag över duschen på morgonen, drar en raggardusch och sprutar på lite parfym. Sen om håret ser otvättat ut, rufsar jag till det innan jag sprayar i lite hårspray och sätter i några spännen och en tofs. Så. Klar att gå.

Gör andra tjejer så? Är andra tjejer så lata på morgonen eller går de alltid upp i tid för att göra sig fina? Är de alltid nyduschade och fräscha som små nyponrosor? Är jag ensam om detta? Jag bara undrar...

Snart helg igen

Jag glömde bort min onsdagsblues igår lika fort som den dök upp. Och det blev en trevlig kväll efter en proppad dag. Var kvar på kontoret till 19 tillsammans med tre stackare till. Men sen gick vi och käkade en bit mat. Utomhus! Hur mysigt som helst.

Vi håller på och byter leverantör på telefonerna på jobbet. Både mobil och fast telefoni ingår i ett och samma abonnemang. Verkar ruggigt smart. Igår fick vi utbildning i hur det nya fungerar. För idag smäller det. Kl 08.00 ska det fungera. Samma nummer som förut.

Solen skiner från en klarblå himmel. Ser ut att bli en fin dag. Och snart är det helg.

Klagosång

Hur blev det redan onsdag? Fattar inte vart tiden tar vägen. Nu har jag huvudvärk igen och jag skyller det på den inte helt ergonomiska arbetsplatsen. Att sitta vid ett felinställt skrivbord och en laptop sätter sina spår helt enkelt.

Inget roligt inlägg, helt meningslöst egentligen.

Men, onsdag innebär att det snart är helg och det är ju inte helt tokigt. Och de säger att det ska bli sol idag när dimman lättat. Och jag ska leta upp en naprapat. Japp det ska jag.

Morning

Lite stressad här, tänker dra iväg till jobbet nu. Är fortfarande inte helt kry men på bättringsvägen i alla fall. Helgen har ägnats åt att försöka vila upp oss. Raringen ligger hemma med feber.

Till och med Mel är sjuk. Magsjuk. Trodde hon var bra i lördags men sen satte det ny fart natten till igår. I natt har det varit lugnt, hoppas det är över nu. Men hon missade utställnigen igår. Surt.

Godmorgon!

Äntligen är dagen här som jag väntat på hela veckan. Sovmorgon. Åh, det är så härligt.

Hela veckan har jag haft en sprängande huvudvärk, fryst och svettats om vartannat.

Nu ska jag bara vila idag och bli pigg igen. Tjobidobido.

Festen igår. Ja, det var inte riktigt så kändistätt som jag trodde. Men en och annan var där i alla fall.

Min kollega tyckte det var underhållande att jag hade koll på kändisarna i lokalen, hon härledde det till att jag kommer från en småstad.

Inlägg från igår

Det här inlägget skrev jag igår. Efter det stensomnade jag. Jag märkte inte när min honey kom hem. Jag sov. Utslagen. Men inlägget hamnade i bloggen flera dagar innan. Spooky.

"Jag ligger här och tycker synd om mig själv. Jag babblar om min vikt men min vikt är det minsta problemet jag har. L, på tangentbordet fungerar inte till exempel. Inte helt bra i alla fall.

Och sen finns det några andra betydligt värre problem. Men de tänker jag inte låtsas (fan vad l:et krånglar...) om.

Men imorgon, då ska jag gå på en fest och där kommer det finnas ruggigt många kändisar, det kan jag lova. Det ska bli superkul.

Tidigare idag mejlade jag med den tidigare nämnda kollegan som jag uppskattar mycket, personen med den sköna humorn, i alla fall eftersom vi mejlat lite så visste vi ju läget liksom. Så lite senare när personen plötsligt ringde så sa jag, "hej hur är det med dig?". Och så fick jag till svar:

-Ja, det vet du ju redan så det behöver vi inte ta en gång till.

Så nu ligger jag här och fnissar bara jag tänker på det."

Nostalgi

Jag pratade just med en gammal kollega och blev påmind om den obetalbara humorn som finns där ute bland mina gamla arbetskompisar på Hultet.

Medan vi pratade i telefon klampade jag iväg över kontoret i mina nyinköpta stövlar, då hör jag i andra änden "Vad gör du, dansar ni River Dance där, eller?"

Å vad jag saknar de där godingarna!

Städpolisen kommer

Vi har en gullig liten vana här på kontoret. Vi har köksansvariga för varje vecka. Något som retar alla och inte minst mig. Jag tycker inte om det alls. Trodde jag.

Men nu är det min vecka och plötsligt tar jag det på största allvar. Det fina är att jag gillar att pyssla och göra fint. Jag fixar gärna lite mer fika än vad som bestämts. Så det ser trevligt ut här nu.

Men. Det finns en baksida. Jag har tagit köksansvaret till en högre nivå. Polisnivå. Jag vaktar köket som en hök. Plockar undan och torkar så fort någon varit där.

Och alldeles nyss kunde jag inte hejda mig, jag studsade upp och rusade ut i köket för att kontrollera att personen som just lämnade något där inte lämnat det i diskhon.

Det är nog tur att den här veckan snart är slut...

Suck

En gång till på morgonen var jag ute med Mel, sen var jag tvungen att åka till jobbet. Stackars lilla gumman kunde inte hålla sig tills vi kom hem. Hela huset var fullt med bajs när raringen kom hem.

Den skyldiga, ja, henne har vi sagt till så många gånger så att vi helt inte orkade mässa mer för henne igår. Men hädanefter blir det strikta regler för hennes umgänge. Det har vi bestämt.

Jag är trött

Jag funderar på att gå och lägga mig. Allvarligt.

Missriktad vänlighet

Den vänliga släktingen skrockade förnöjt "säg nu inget till husse och matte" samtidigt som hon petade i Mel godsaker och ben när vi var på besök igår. Jag fick bita mig i tunga för att inte säga, ge henne inget ben, hon blir dålig i magen då.

Så tänkte jag, äsch en gång, det är väl inte hela världen. Idag kom belöningen för det. 04.30. En styck hund. Lös i magen. Måste ut. Jag är inte nöjd. Jag borde sagt ifrån. Jag visste.

Å så duktig jag är

Nu sitter jag här och är sådär himla nöjd som jag kan vara ibland. För jag har jobbat ikväll. I flera timmar.

PT eller MP

Å vad den nya juryn i idol är mysig. Så skönt att se mänskliga människor. När någon kommer in och fånar sig spelar de bara med. Ascoola.

Kämpar vidare med min träning. En kompis har blivit PT så om jag inte nått de resultat jag önskar tänker jag anlita henne. Men jag ska ge mig själv fyra veckor till.

På fem veckor har jag minskat 1,7 kg. Jisses vad trögt det går. Har slutat med choklad och chips. Eftersom jag förut åt det i rikliga mängder så fort det blev helg (helg är det från fredag till och med söndag kväll).

Men i torsdags när jag körde sträckan mellan stockholm och jönköping för andra gången samma dag och vi stannade på en mack för att köpa kaffe. Då tyckte jag att jag kunde få några chokladbitar. Till kaffet.

Ett långt förhör utspelade sig då framför en småleende expedit. Eftersom min son inte riktigt hinner lyssna innan han ställer nästa fråga vävs svaren ihop med nästa fråga och jag får upprepa allt två gånger samtidigt som jag försöker betala.

-Men mamma, du äter ju inte choklad längre!
-Näe, men jag har inte slutat helt, lite choklad kan man äta, ibland.
-Men du sa ju att du slutat, varför har du slutat föresten, du är ju inte tjock mamma.
-Nej, jag är inte tjock, men jag åt choklad så ofta och då blir jag trött av allt socker.
-Du är ju inte tjock varför, ska du sluta med choklad?
-Nej, jag är inte tjock. Jag har inte slutat helt heller, jag bara äter det lite mer sällan.
-Det är inte bra att äta onyttigt va? Blir man trött av socker?
-Ja, just det. Nu går vi.

Vad ska jag med PT till? Jag har ju min egen MP (minipolis).

Hej. Ett tips.

Den som har personalansvar för de larnaceser eller vad det nu heter, som sitter här i mitt rum får gärna meddela dem att de bör byta rakvatten, eller allra helst sluta använda rakvatten helt.

På kurs

Jag vet inte om jag berättat det, men vi går på lydnadskurs, jag, min honey och Mel. Som ett tvättäkta par går vi tillsammans. Sida vid sida gör vi varannan övning. Måndagskvällarna innebär humor på många sätt.

Om man nu inte ser humorn i att vi går kurs tillsammans så finns det mycket roligt med de andra deltagarna. Vi har den äldre herrn utrustad med bekväma vattentäta skor, vindskyddade byxor och ryggsäck. I kopplet har han den livliga (helt jävla ostyriga) unghunden av rasen boxer. Bara åsynen av detta ekipage lockar till skratt.

Igår skulle instruktören hålla hunden medan husse sprang iväg för att göra inkallning. En normal hund sitter spänt kvar och tittar efter sin husse när han försvinner bort. Inte denna. Näe, han glömmer husse lika fort som han tar ett steg därifrån och instruktören har världens bekymmer att få honom att sitta. Han ligger på rygg och ålar sig alltmedan instruktören gör tröstlösa försök att sätta den upp. För oss åskådare ser det mest ut som om hon försöker lära hunden breakdance.

Så kommer ögonblicket när hon ska släppa hunden för att han ska rusa efter husse (som han glömt för länge sedan) hunden tar då sats och hoppar rakt upp på instruktören samtidigt som han vevar runt sina berömda boxertassar och ser ut att ropa "kom an, då, ta i mig, tjonga till mig, ho ho, vad kul vi har!".

Det är inte svårt för oss att se att instruktörens tålamod helt tagit slut. Det syns lång väg hur hon tänker "Din dumma hund, låt mig va o spring ut i skogen - NU!". Men hon biter ihop och tar ett nytt tag i hunden. Jag och min honey som har boxer i familjen kan inte längre hålla oss för skratt.

Vi vet nämligen att det faktum att hon försöker ta tag i hunden är som att säga, ok då, vi brottas väl lite du och jag. Och det är alldeles uppenbart att inte hon vet vad hon ger sig in i. Mycket riktigt, han går i full spinn och det dröjer ytterligare några minuter innan hon inser hon att det nog är bäst att vara passiv och inte bry sig om honom. Då tröttnar han och skuttar utåt skogen. Instruktören borstar av sig och går mot oss andra. Något tilltufsad.

Sen har vi den bedårande matten till en riesenhane. Hon kan inte ta en endaste kommentar utan att gå i försvar och tjafsa emot. Det är minst lika underhållande.

Jo, just det ja, mannen med boxern blev förpassad till en bänk och fick bara sitta och titta på resten av kursen.

Viktigare saker

Näe, jag funderar på viktigare saker. Som min vikt. Min hårfärg (som blev en aningens för röd när jag senast ändrade). Vad jag ska ha på väggen ovanför soffan. Om jag skulle vara en bra skådespelare. Eller om jag ska ta och skriva en bok. Såna saker.

Lyckligt ovetande

Vad är det med alla människor? Masspsykos. Varför vill folk inte köpa bostad nu? Varför?

Och vad är FRA? Jag vet inte det. Har inte orkat ta reda på det. Inte ett ord har jag läst om saken. Jo, ett ord kanske, eftersom jag sett lite rubriker. Men inte mer.

Nu har det hänt

Det är fruktansvärt. Jag har ju tjatat lite om att jag behöver gå ner i vikt. Och jag kämpar vidare och efter x antal veckors stillastående har vågen äntligen börjat röra sig neråt igen. Ytterst lite, men ändå.

Så att jag inte är nöjd med min figur är inget nytt varken för er eller mig. Och att det går åt rätt håll är verkligen bra. För. Igår fick jag mig ett uppvaknande som hette duga. Jag fick tag på gamla foton. På mig i 20-års åldern. På en badstrand. Brunbränd. Endast iförd bikini.

Inte någon gång innan i mitt liv har jag sett gamla foton på mig och tyckt att jag är snyggare på dem än idag, i synnerhet inte figurmässigt. För på det området har jag haft förmånen att bara bli bättre med åren.

Men nu är det annat. Jag tittade på fotona och jag höll på att börja böla. På riktigt. Det är tragiskt. Fy fan. Nu är jag en sån där 30-plussare som lever på gamla meriter.

Måndag igen

Inte så bra kanske att sitta här. Klockan sju på morgonen. Och längta efter att det ska bli eftermiddag så jag får åka hem. Innan jag ens åkt iväg till jobbet.

Men så känns det idag. För igår åkte jag mellan Stockholm och Jönköping tur och retur.

Jag har haft mina änglar här i några dagar. Och nu känns det tungt att vara ifrån dem.

Men sonens snygga frukostmacka piggar helt klart upp.

Ett vänligt ord

Jag mötte just en man nere vid hissen när jag just varit och köpt en macka.

- Hej, hur är det med dig, sa han.
- Tack, bara bra svarade jag.
- Du ser alltid så glad ut, sa han då.

Shit, han gjorde min dag. Fan vad glad jag blev.

Fika på vägen

I bilen på väg ner till Jönköping får jag meddelande om att det första mötet på morgonen är inställt. Jamen, så trevligt tänkte jag, o så stannade jag och tog en stärkande kopp kaffe på Statoil.

Jag fryser

Vad kallt det börjar bli. Hu, har frusit i flera dagar nu. Sådär ända in i märgen som man gör när det är ruggigt väder.

Nä, nu har jag bråttom iväg, hinner inte sitta här o filosofera över att jag fryser. Jag ska ut och åka. Så ser du det här Berta, så kan jag svänga förbi dig idag.

Nu igen

Hur ofta krisar jag? En gång i månaden ungefär. Vad händer då? Nja inget särskilt, jag bråkar lite med pojkvännen (om absolut ingenting fast ändå vääldigt allvarligt) och så är jag onormalt trött och extremt sugen på något sött. Och så känner jag mig lite sjukare än vanligt.

Nu ska vi se, när var det sist? Jo... det var när jag helt plötsligt tonade håret mörkt. När var det nu då...

Jo, exakt en månad sedan. Ja. Det var väl det jag visste. Inte konstigt att jag står här med ny toning i högsta hugg och väser, förändring, jag måste få en förändring.

Inte så himla rolig

Idag är ingen rolig dag. Jag är sååå trött. Igen.

Varför då? Jo för att jag sprang igår. Det är bra men jag blir också väldans trött dagen efter, å det blir ju typ alla dagar. Men i alla fall, sen somnade jag sent igår också. Jättesvårt att somna.

Varför då? Ja, det vet jag faktiskt inte. Snurrade lite i mitt huvud helt enkelt. En massa funderingar. Ja, så nu är jag helt enkelt virrig. Och trött. Oinspirerad.

Men nu ska jag ta mig en kopp kaffe. Det ska jag.

Skrivkramp

Fyra gånger har jag försökt skriva om helgen. Det går inte. Det blir romaner, det tar aldrig slut. Jag får ingen snits på det. Ingen knorr, ingen poäng. Värdelöst.

Så jag har gett upp. Det blir ingen beskrivning. Ingen lång i alla fall.

Sången blev kanon i fredags. Jag likaså. Kräftskivan, som jag längtat efter i veckor var precis lika bra som jag hade trott. Men min baksmälla gjorde mig trist och trött.

Men min fantastiska vän är världens bästa värdinna. Vilket partaj hon ordnat med. Planerat in i minsta detalj. Och hela kvällen såg hon till att alla hade det bra och hade något i glaset.

Jag, min fuling smet undan och hällde mest ramlösa i mitt glas. Förlåt.

Hellre än bra, så sjunger jag

Vi har övat på vår sång i kväll. Vi har lite olika ambitionsnivå, vi som ska sjunga. En av oss är väldigt mån om stämmorna (det är inte jag och inte min pojkvän och inte hans bror). Den personen tycker att vi andra sjunger för mörkt och lågt. Den personen kan inte sjunga så lågt.

Vi andra kan inte välja hur vi ska sjunga. Vi bara sjunger och så är vi glada att det är något så när likt ursprungsmelodin. Och så är vi glada för att vi diktat ihop en text. Men personen med lite högre ambitionsnivå vill att vi sjunger rätt. Personen kan spela fiol och är vääldigt musikalisk.

Nu ska jag sova och vila min mörka fina röst till imorgon.

Viktproblem och matsaker

- Du är mycket tyngre än man kan tro, sa min raring när han lyfte upp mig för att skoja lite.

Det var menat som en komplimang men det var ju ett ypperligt kvitto på att jag faktiskt har blivit tyngre.

Jag har fått i uppgift att laga en paj och ta med mig på kalaset imorgon. Pajer och jag är en ovanlig förening. Söta bärpajer, det är jag bra på, men matpajer tror jag aldrig jag lyckats med.

Pajen står i ugnen. Den seeer fin ut. Men jag är nervös för att den inte smakar som den ska. Och inte kan jag provsmaka heller. Hur skulle det se ut? Ta en liten provbit i kanten? Bara en liten en...

När jag hällde över äggstanningen såg jag hur den försvann under pajen. Ska den göra så?

Nu, nu, nu, nu!

Jag sprang igår. Igen. I en timme och 20 minuter. Fastän jag inte ville. Fastän jag tyckte det kändes tråkigt. Men väl ute sken solen och jag kände mig lätt.

Jag har en tuff uppgift framför mig. Jag har gett mig fan på att jag ska bli lika fit som jag var innan tvåsamheten, soffan, chipsen och tv:ns tid.

Jag har kämpat ett tag nu och trots att jag är förbaskat disciplinerad händer inte ett skit. Jag väger mer än jag nånsin gjort. Jag har bestämt mig. Det ska bli ändring på detta nu.

O la la

Ryssen Ivan Ukhov var kalas plakat på höjdhoppstävling. Det var ju inte så bra. Stackarn. Han vinglade fram och tillbaka innan han tog sats och sprang - rakt in i mattan.

Varför? Det undrar jag. Och hur kunde han få starta?

God morgon!

Det blev ingen bussfärd för mig i fredags. Jag tog taxi. Men jag tog tunnelbanan hem dagen efter. Det tog väääldigt lång tid tycker jag.

Idag regnar det för fullt här. Lägenheten ska fotas nu på morgonen men jag undrar om det är så bra. De borde nog flytta fram det till imorgon istället.

Jag borde gå till frissan i veckan. Om jag vill se något sånär trevlig ut på helgens fester vill säga. Annars kan jag strunta i det så har jag ett problem mindre.

Igår fick jag mig en löptur, det var tur det för det behövde mitt lilla humör. Morran. Får jag inte springa blir jag väldigt tetig. Förra veckan gick åt till att fixa i lägenheten och sedan var det konferens.

Intressant? Nej, det är det väl inte, men jag är glad för jag har sprungit.

Jag är så jäkla bossig

Jag inser det nu. Sjukt bossig. Jag är så otålig och vill bara framåt, får spel om någon hakar upp sig och inte går vidare.

Två exempel på raken som gör mig uppmärksam på hur jag är egentligen. Först på konferensen. Vi skulle göra ett grupparbete. Vi hade kort om tid, så kort så att vi inte ens skulle hinna byta om till middagen. Fem case tror jag det var. Först satte vi oss och läste igenom dem var och en för sig. Jag var snabbast.

Sen skulle vi ta ett i taget och diskutera olika problemställningar och komma med lösningar. Vi konstaterade att några var av samma karaktär så vi hade tre problem att behandla. En person började med att läsa upp, eller rättare sagt försökte läsa upp ett case, men jag hörde direkt vilket det var så då ville jag sätta igång diskussionen på direkten. Jag blev skogstokig av att bara sitta och lyssna på att någon skulle läsa för läsandets skull. Som högläsning i skolan. Otålig som fasen försökte jag hejda mig men det gick inget bra.

De hade väldigt roligt åt det sedan och jag satt och funderade på hur jag är egentligen.

Och nu idag, samma sak igen. Vi satt tillsammans för att skriva ner roliga saker till min pojkväns mammas födelsedag. Men när de andra fastnade på en mening för att den inte gick att sjunga exakt som man skulle körde jag över dem och sa att det kan vi fila på sen, det viktiga är att vi vet vad vill säga.

Sen blev jag alldeles tyst. Och så insåg jag vad jag just gjort, att jag är sjukt bossig. Så jävla dominant så hälften vore nog. Pinsamt.

Men så blev vi klara också. Snabbt som attan. Och jag lagade mat och fixade till oss som vi åt när vi gnuggade geniknölarna. Och resultatet blev bra. Det ska bli grymt kul att sjunga vår lilla sång på fredag.

Och nu ska jag komma på en bra paj att laga till på fredag som jag ska ha med mig. Nåt matigt ska det vara. Någon som har nåt bra förslag?