Julhatare

Årets värsta helg är över. Hela månaden har jag konsekvent vägrat sätta upp några julsaker. Jag blir så jädrans anti när det blir ett måste. När människor ser ut som jag just berättat att jag gått runt naken på stan en hel dag när jag berättar att jag inte tagit fram julstjärnan.

Jag tror att jag just bestämt mig. De jular jag har mina barn då ska det pyntas och mysas. Men de andra jularna, då ska jag tamejtusan resa bort. Långt bort till ett varmt land.

Igår hörde jag talas om en man som åkte med Ålandfärjan på julafton. Låter i och för sig lite tragiskt i mina öron, jag vill nog resa lite mer glamoröst, men han var visst nöjd. Han träffade andra julhatare och de hade jättetrevligt tillsammans.

Tala ur skägget

Subtila undertexter, när folk säger en sak och menar en annan det snappar inte jag. Har jag märkt. Alltså inte ironi. Utan bara helt enkelt fraser som man förväntas haja. Till exempel "Det är bara bra tack" eller "ni kan väl titta förbi". Inte de bästa exemplen kanske.

Däremot är jag överjävlig på att uppfatta sinnestillstånd. Det som inte sägs med avsikt. Det som finns bakom. Vilket humör människan är på hur personen känner sig, sånt uppfattar jag kristallklart.

Välkommen på glögg!

Nu har vi pyntat på jobbet. I tre eftermiddagar bjuder vi våra kunder på glögg och pepparkakor när de tittar förbi och hämtar sin julgran.

Julefrid

Sista Stig Larsson boken är utläst. Grymt bra böcker. Vartenda en. Nu längtar jag till sängen, för nu ska jag ta itu med "Svinalängorna". På Bertas rekommendationer.

Det lackar mot jul. Jag har inte köpt en enda julklapp. Men jag vet vad jag ska köpa, å det är jag stolt över.

Jag tror att jag kanske ska baka lite i veckan. Å så kanske jag ska ha en gran. Men bara kanske.

Å så ska jag nog leta upp min adventsljustake.

Jorå serru

Jag tycker själv att det är ganska uppenbart att mitt förra inlägg handlar om min livliga fantasi. Om inte annat säger ju redan rubriken det.

Men en del verkar helt enkelt inte fatta min ironi. Så för att förtydliga: jag tycker inte synd om människor på tunnelbanan på riktigt. Jag skrattar åt min livliga fantasi. På riktigt. Jag skrattar åt hur jag hittar på små historier som jag nästan tror på.

Med nästan menar jag att det följer med en känsla av något. Om jag till exempel fantsierar om någons tragiska liv känner jag mig ledsen. Om jag fantiserar om att någon vunnit högsta vinsten på lotto känner jag mig glad en stund efter.

Människorna i mitt huvud finns inte i verkligeheten. De är påhittade.

Livlig fantasi

Är visst extremt trött nuförtiden. Är visserligen alltid trött men nu är det värre än nånsin. Det kompakta mörkret gör mig aldeles matt. Såg en annons om att gå i ljusterapi - det kanske vore nå't? Fast helst skulle jag vilja befinna mig i ett varmt land just nu. Tur att jag inte har svårt att drömma mig bort.

Har äntligen fått upp träningsfrekvensen igen. Igår blev det en uppiggande runda runt Kungsholmen. Löpning gör susen. Träning överhuvudtaget hjälper till att hålla humöret uppe.

Ibland när jag sitter på tunnelbanan o tittar på folk så ser jag någon som till exempel ser ledsen ut, då kan jag börja fantisera ihop hur otroligt tragiskt den personens liv är. Till slut vill jag nästan gå fram o säga att det kommer ordna sig.

Dårskapens rand

Det är en sån där arg dag idag. Riktigt arg. Blir irriterad på barnen, tycker de tjatar på mig hela tiden.

Såg fram emot en lugn o skön helg men jag är ju mest uppretad hela tiden. I normala fall är jag lugn som en filbunke efter en löparrunda. Men inte idag.

Fick en puls på 280 när jag mötte grannen i motionsspåret som ojade sig över det faktum att jag inte visste vart jag skulle flytta.

När jag satt hos systern o svågern o käkade och vi pratade om jantelagen blev jag lika upprörd igen.

-Mamma vad är det, du låter så stressad, sa sonen.

Då andades jag lite. Försökte ta det lite lugnt. Men det ligger liksom en irritation o bara pyser. Det är veckan innan. Det märks.

Mitt humör pendlar. Och för en stund sedan verkade jag nog helt galen. Jag var ute o gick med ena hunden. Direkt efter satte jag mig i bilen för jag skulle åka o hämta pizza åt barnen. Dottern har en kompis på besök som ska sova över.

När jag satt mig i bilen undrade jag varför det var så ljust i bilen. En blick i backspegeln sa mig vad det var. Jag hade pannlampan kvar på huvudet.

Sen skrattade jag. Jättemycket. Jag såg framför mig hur jag skulle komma åkandes i min bil men pannlampan på och sen klampa in på pizzerian.

Men det skulle kanske varit det bästa. Det hade ju gett rätt bild av mitt sinnestillstånd. "Håll er borta, jag kan brisera vilken sekund som helst." Typ.

Grrrr

-Nu är huset sålt.
-Jaha, det gick fort. Vart ska du bo då?
-Jag får se, jag vill gärna bygga nytt. Men till att böja med får vi kanske bo i lägenhet.
-Ja, men bygga hus tar oxå tid.

Nähä, är det sant?

Fredagsmys

Jag är omvänd. Till slut. Men det tog emot. Nu är jag överbevisad. Han är en sann underhållare. Den gode Jihde. Han kan sin sak. Jag kapitulerar.

Så kommer Sveriges svar på Tina Turner. Och jag skäms. Ända ner till tårna. Jag vrider mig generat i soffan. Hennes trutande läppar. Hennnes kohasiga knäböjningar och hennes tjut om kärlek.

Inte ens när hon börjar sjunga med sin felfria stämma kan jag se på. Jag vet helt enkelt inte vart jag ska ta vägen. Inte ens Jidhes skämt kan få mig att le igen.

Jag sitter spänd i soffan och bara lider. Min mun är som ett streck och jag börjar rastlöst plocka med saker.

Men som i ett trollslag sitter jag avslappnad i soffan och låter mig underhållas. Jag ler med hela ansiktet, sjunger med och stampar takten med ena foten. Amanda är tillbaka. Äntligen.

Det dummaste jag hört

Lyssnar på P3. En brud får välja mellan att ha vinterkräksjukan i en hel vecka eller vara utan telefonkontakt en hel månad. Hon valde vinterkräksjukan i en vecka.

Vilket jävla pucko! Dessutom försvann hon mitt i samtalet, för hennes pengar tog slut.

Nytt projekt

Papperen är påskrivna. Huset är sålt. En stund efter kände jag mig tom. Utan mål och mening.

Men rätt vad det var fick jag fart. Nu ska jag hitta en tomt. Min drömtomt.

Tjohoo!

Besserwissers

Fan vad folk tjatar o lägger sig i andras göranden. När man kommer med en idé eller en tanke. Det rör bara mig o ingen annan eller den som kommer med idén.

Men det svaras alltid (eller i alla fall väldigt ofta) med besserwisser svar.

-A men, har du tänkt på...
-Sen kan man ju oxå...
-Hur ska du göra med...
-Det blir nog väldigt dyrt...
-Sen måste du...

Det tar aldrig slut. Sånt kan verkligen göra mig galen. Nu senast till exempel, pojkvännen har köpt en ny bil. När han berättar det. PANG! Då kommer expertråden haglande.

-Du skulle köpt en sån här, eller kolla här, köp en sån.
-Är inte de bilarna väldigt dyra o ha, du vet att de är inte billiga att försäkra.

Kaotisk struktur?

Det är en röra. En fruktansvärd röra. Men varför ligger böcker o filmer uppradade på golvet? Detta obegripliga kaos är helt självvalt av dottern och nånstans, på nåt sätt verkar hon tycka att det är ordning. Hon ser det inte. Å det allra värsta är att fem minuter efter jag städat ser det ut så här igen.

Ordning eller inte

Jag skulle lägga upp en bild på min dotters rum som visade före och efter. Det vill säga så som hennes rum ser ut före och efter jag städat. Men jag insåg att förebilden på hennes rum lämnar en del frågor.

Huvudbry

Jag har jäkligt kalla fötter just nu. Jag har ångrat mig. Lite. Vill inte sälja mitt hus. Det är ju så skönt här. Å så trivs vi så bra. Ska jag aldrig mer komma hem till mitt hus? Å till sommaren, ska det bli en fin sommar nu då, om jag säljer? En sån där härlig sommar när vi bara går ner o badar flera gånger om dagen?

Så tänker jag. Raringen tänker att det kommer bli en massa jobb hela sommaren.

-Du kommer bara hålla på o fixa, säger han. Måla o renovera.

Å mäklaren försöker skrämma mig (han är förstås livrädd att jag backar ur o att en affär glider honom ur händerna). Han säger att det är sååå mycket jobb o jag kommer få lägga ut en massa pengar. Minsann. Men det är klart om jag vill det så...

Jag vet inte vad jag vill!

Just nu. Men det är så fint här nu. Så städat, ordnat o trevligt. Fråga mig om några dagar när kaoset är ett faktum igen. Då låter det nog annorlunda.

Upp o hoppa

Hoppade upp ur sängen idag. 04.30. Faktiskt. Fast sen höll jag på o somna på vägen ner till Jönköping flera gånger. Sista biten höll systeryster mig vaken.

Innebandyänka lever som baglady

Det slår mig plötsligt att jag är en baglady. Något mer glamourös än damen med alla katterna som bodde i Kortebo. Men likväl en baglady. Och snart kanske jag är hemlös. Åtminstone formellt.

Budgivningen är i full gång och de tänkta köparna vill ha tillträde så fort som möjligt. De som inte vill ha det nu på stört vill ha det i månadsskiftet januari/februari.

Är de inte riktigt kloka? Hela december o halva januari är ju helgdagar o jag har ju ingen större lust att flytta ut innan jul o inte precis efter heller.

Mina kläder ligger huller om buller i olika kassar. Den stora Ikea-kassen innehåller rena kläder och räkningar o viktiga papper. Den svarta plastkassen har jag till smutstvätt och i Hemköps vita pappkasse ligger löparkläderna som klarar ett svettpass till.

Å pojkvännen spelar innebandy. Två kvällar den här veckan och två matcher idag. Nästan proffs. Och vad gör det mig till? Tycker visserligen det är väldigt skönt. Idag, till exempel, har jag städat, sprungit lång runda och druckit mitt kaffe i lugn o ro på morgonen.