Inspiration!

Har hamnat i en ond cirkel. Alldeles för trött för att träna när jag kommer hem från jobbet. Hittar tusen ursäkter att stanna inne i soffan. Men då blir jag ännu tröttare.

Lyckades till slut släpa mig ut igår kväll. Det regnade. Det var kallt. Ibland var det halt. Det var mörkt. Men plötsligt kom inspirationen tillbaka. Jag njöt. Kände hur mina idéer började spira.

Allt som behövs är lite inspiration. Nu ska jag inhandla mig lite nya träningsprylar. Det brukar öka träningslustan. En större och bättre pannlampa så jag inte kan skylla på mörkret hemma i skogen. Å lite snygga kläder.

Sen är det dags för ett nytt mål. En tävling av något slag.

Trött

Helt slut efter helgens fejande. Både psykiskt o fysiskt. Först var jag bara trött i kroppen o lättad över att städningen var avverkad o att jag kunde låsa dörren o åka iväg. I god tid innan visningen. Känner mig som en fisk som nån kastat upp på land. Ligger bara o flämtar.

Nu, känns det lite läskigt. O sorgligt. Vi trivs ju bra där, barnen o jag. Även om jag inte orkar sköta det själv. Tänk om jag kunde ha kvar det, utan att det kostar ett ruttet öre o så har jag en trädgårdsmästare som går runt o håller efter på tomten, en städerska som sköter om tvätt o städ en gång i veckan o en hustomte/snickare som fixar det som behöver lagas utan att jag ens märker det.

Kan man få det kanske? Eller måste jag ut o leta rätt på en karl som grejar det. Kanske dags o scanna av marknaden? Vara med i ensam mamma söker?

Sexig, rolig, träningsglad mamma söker vältränad, trendig karl, gärna pappa till egna barn. Du måste låta mig träna så mycket jag vill gärna hjälpa mig som en coach och till exempel valla mina skidor. Du ska också gilla och träna och du måste ha en grym kropp. Du är duktig och händig och trivs som bäst när du får jobba med kroppen. På din fritid pussar du på mig och låter mig alltid veta att jag är den enda tjej du vill ha. Sen måste du förstås ha en massa humor och skratta åt mina skämt. Du ska avguda mina barn, eftersom de är de charmigaste som finns. Ja, de var väl allt tror jag, du måste förresten ha gott om pengar, precis som jag, för jag har dyr smak och vill bara ha det bästa.

Undra om jag skulle få några svar.

Min lördag

Klockan åtta på kvällen stängde jag dörren och låste. Satte mig i bilen och åkte o tankade innan jag svängde förbi syster yster som hade mina änglar på besök.

Efter lite mat, kaffe och trevligt prat begav jag mig mot Stockholm. Längsta biten fick jag köra i snöyra så jag knappt såg vägen men jag diggade obekymrat på med partylåtar på högsta volym.

Kom fram vid tolvtiden. Bråkade lite med min honey. Varför vet jag inte. Antagligen för tiden ifrån varann. Som en liten unge. Testa, se, är han kvar? Hör han mig?

Klockan ett anlände vi på trevlig fest. Soft sätt o varva ner på efter två dagars non-stop-fejande. Drack lite vin o minglade.

Jag-mötte-Lassie-poäng: idol Mattias var där.

Hur mycket kan man städa?

Är fortfarande inte klar. Har bestämt mig för att ta en paus. Har slagit ner ändan för första gången ikväll. Tröstar mig med ett glas vin.

Vart tog den här dagen vägen? Fick förresten nog framåt fyratiden. Var sjukt uttråkad obehövde göra något annat.

Vi roade oss kungligt. Barnen o jag. Åkte ner till macken o köpte godis innan vi åkte in i biltvätten. Skratta nu barn, för roligare än så här blir det inte i helgen.

Eller jo, lite roligare blev det. När jag blev påkörd bakifrån. I alla fall när sonen härmade mig efteråt. Bilen som körde på mig smet, försvann mot korsningen bland alla blänkande lampor.

Jag bler ursinnig. Släppte ur mig en o annan ramsa. Tänkte inte själv på vad jag sa men det var grymt underhållande o höra sonen när han högt o ljudligt upprepade vad jag sagt.

-Nä nu blir jag så jävla lack, han körde på mig och sen smet han. Jädrans idiot, hämrmade han medan han visade hur jag såg ut när jag ringde polisen.

Nu vill jag ha rast!

Listerna är på plats. Skräpet är slängt. Uthuset är städat. Hundgården är krattad. Fönstrena på nedervåningen är putsade. Plus uterummet.

Ändå är massor kvar. Tar det aldrig slut? Jag vill ha godis nu. Jag vill ha rast o jag vill vara klar.

Storstädning

Det ska fejas o fixas idag. Jag är ledig. Det ska storstädas inför visningen i helgen. Allt ska förstås vara tipptopp. Det ska sättas upp lister o det ska slängas skräp. Fönster ska putsas.

Jag blir trött bara jag tänker på det. Orolig. Hur fabian ska jag hinna? Och framför allt, när soffan är ren o fin igen hur ska jag bära mig åt för att hålla ungarna ifrån den?

"Nu är ni snälla o sitter på golvet o tittar på Idol, jo, lyssna nu på mammma, det kan oxå vara mysigt..."

Mitt barn

Den lille mannen går därnere och domderar. Mamma, kommer du? Å du, säger han till sin syster, tar på dig strumpor och kammar dig.

Maammaa!! Nu kommer du! Vi måste åka, annars kommer vi för sent.

Morgonrutiner

Min kropp är tung. Ögonen vill bara gå igen och mina rörelser är okoordinerade. Men jag är uppe. Stort.

Mina morgnar. Om jag frångår en enda sak och gör något i fel ordning, kan det innebära att jag till exempel glömmer o sätta i linserna. Jag brukar upptäcka det när jag kör fram till första korsningen.

Jag häller kaffe i gröten o mjölk i kaffekoppen. Ibland häller jag mjölk i kaffebryggaren o ställer in mjölken i skafferiet.

Det brukar ta ungefär en och en halv timme innan jag är helt vaken. Så om jag får två timmar på morgonen, då är jag vid medvetande på jobbet.

För mig handlar morgontröttheten om fyra saker. Först och främst gäller det att vakna, det är inte alltid det sker.

Sen gäller det att inte somna om - det gör jag nämligen utan att jag ens vet om det. Då drömmer jag att jag går upp, väcker barnen och att vi åker iväg.

Självbedrägeri på hög nivå. Sen gäller det att ta sig ur sängen. Väl uppe gäller det att piggna till. Att vakna på riktigt.

Läggdax

Nu har jag varit på väg att lägga mig i flera timmar. Att det ska vara så förjordat svårt o komma till sängen. Det är datorns fel. Å gympapåsarna. Å... det är hopplöst.

Längtar ju till min bok. Vill sova. Vill komma upp imorgon. Ska bara...

Vill ha just nu!

Alicia Keys senaste album.
Moneybrothers senaste.
Miss Lis senaste.

Ja, det vill jag verkligen.

Att bli omnämnd

Jag sitter o skriver när sonen kommer in i rummet.

Sonen: Det ser så tråkigt ut att sitta vid datorna hela tiden.

Jag: Hur menar du?

Sonen: Tycker du att det är kul?

Sonen: Vilket stort mellanrum det blir.

Lång tystnad...

Sonen: Du skriver ju det jag sa! Bööh! Varför gör du så?! Varför... Varför skriver du sånt jag sa? Men vem ska ha det här? Va?

Jag: Det står i min blogg

Sonen: I en blogg? Hur menar du då?

Jag visar bloggen och några inlägg om honom. Ett generat smile sprider sig över hans ansikte. Märkbart smickrad säger han, skriver du om mig här. Coolt.

Barn som tillrättavisar varandra

Engla 2,5 år:
-Jag vill ha mina vantor.

Tindra 4 år (mycket snusförnuftig liten dam):
-Det heter inte vantor Engla, det heter faktiskt vanter.

Helgsaker

Helgen inleddes med myskväll i soffan, choklad, god mat o Idol.

Vi satt o skrattade åt Picasso på Idol. Hennes jäkla knäböjningar är obetalbara. Tjejen sjunger som en gudinna, men shit det går inte att se på henne. Då plingar det till i pojkvännens mobil. Det är från en kille på hans jobb.
”Fan va bra hon e” stod det. Vi skrattade rått.

Jag är hopplöst traditionell. Har velat ha Moneybrothers senaste i veckor nu. Men inte tusan laddar jag ner den från nätet. Nej tanken slår mig inte ens. Jag vet inte hur man gör. Å sen vill jag så förtvivlat ha skivan. Den riktiga med texter o allt.

Lördagen sov vi så mycket vi kunde. Jag sprang en liten runda (med betoning på liten, hundskrället har varit kass i magen i veckor) o sen bar det i väg på middag i mysigt hus med tända ljus. God mat o kaffe o choklad. Men sen blev det bråttom, kompisarna stod utanför dörren, vi skulle se på fotbollen tillsammans. Vilket för övrigt var en jäkla skitmatch.

Men trevligt var det. Alltid skoj o umgås o fnissa lite.

Nu sitter jag o dricker mitt morgonkaffe i lugn takt. Lyssnar till P3 o drömmer om mitt företag. Det som jag ska starta. Det ska gå så oförskämt bra så om ett år kommer jag fråga mig varför jag väntat så länge.

Jag har äntligen skickat in registrering. Jag har äntligen bestämt mig. Det är en grym känsla. Grym.

Sötsug o glömska

För ett par timmar sen hade jag en grej på gång och jag skulle precis rafsa ner det men så var jag bara tvungen o göra en annan sak först o vips så var det som bortblåst. Och nu sitter jag här o undrar vad det var.

Tror det var något om otrohet. Att jag är otrogen stup i kvarten. Men vad var det inom? Var det när det gäller banker? För det har jag funderat lite på att byta. Eller vad tusan var det?

Näe det står helt still. Jag som hade ett klockrent resonemang. Det är jag helt övertygad om.

Sen undrar jag vad alla dessa facebook-varnare håller på med? Målar upp värsta skräckscenariona. Den senaste experten höjer ett varningens finger för allt som folk lägger ut på facebook o sina bloggar. Men hallå! Hur svårt kan det vara att hålla sig till det mest basala? Sunt jävla bondförnuft kommer man ganska långt på faktiskt.

Nu kom jag på det! Jag är otrogen bloggläsare. När Schulman hade sin blogg var jag trogen. Nu växlar jag mellan, Schyffert, Uggla o Katrin. Följer nån några dagar för att sen helt glömma bort den ett tag.

Sen läser jag lite mer om adhd idag. Jag lovar, jag har inte letat upp det. Man kan tro det efter mitt förra inlägg. Men det var en artikel om det i dagens Expressen. Det fanns till och med ett test man kunde göra för att veta om man var i riskzonen.

Jag är medveten om att jag hade ett litet utbrott på novembervädret häromdagen. Och att jag gnällde över både vardag o räkningar. Fast nu vill jag ta tillbaka det. På löpet står det ”Sötsug kan vara adhd”. Det fick mig att frysa till is. Sen står det att vardagens krav kan leda till frustration o ångest. Å så står det att vuxna med adhd kan få problem i arbetslivet och privat eftersom de har dålig tidsuppfattning och därför ofta kommer för sent. Hhm…

Nu förnekar jag allt. Jag kommer aldrig försent. Nope. Never. Jag har inga problem med vardagens krav. Absolut inte.

Ta mig till ett varmt land långt bort

Nu kan jag inte stå emot den här jävla deppmånaden längre. Det är tur att den snart är slut. I flera dagar har jag laddat med flera clementiner om dagen, massvis med vatten och juice. Jag har smort in hela mig i brun-utan-sol-kräm i ett fåfängt försök att se pigg ut.

Men det hjälper ju inte ett skit. Det enda som kan hjälpa i denna helvetesmånad är helt enkelt en resa till extremt varmt land med extremt mycket sol. En drink i ena handen och en bok i den andra. Och ledigt från alla måsten, räkningar och väckarklockor.

Varför lär jag mig inte? Jag avskyr november månad. For ever. Grrr.
Om det gick, skulle jag boka in en resa redan nu. Hela nästa november. Men se det går inte. Så långt i förväg kan man inte boka.

Nähä, men jag hinner glömma det annars. Lagom till att det går o boka de där jävla resorna tycker jag att det är underbart igen.

Jag lyssnar på musik. Jag drömmer mig bort. Jag ser palmerna som svajar, hulahula-töser och glada människor som dansar…

Mina takter

”Om allt verkar vara under kontroll, så har du för låg fart.” (M Andretti)

En råtta om dan

Jag gillar storstadslivet. Jag gör verkligen det. Novembermörkret till exempel. Det finns inte här. Staden är alltid ljus. I alla fall om man jämför med skogen.

Jag kan springa hur sent som helst utan att vara den ende som gör det. Det känns både tryggt o kul att det finns fler ute.

Fast då har jag ju en hund med mig. Och ändå är jag uppmärksam. I alla fall lite. Å en massa djur ser man oxå. Särskilt kaniner.

Senaste tiden har jag fått den stora äran att se en råtta om dan. Jag tror aldrig jag sett råttor i verkligheten förut. De är riktigt söta.

Det är den underbara filmen Råttatouilles förtjänst att jag noterar råttorna utan att skrika samtidigt som jag springer åt motsatt håll.

Den franska råttan Remy fick oss allihop att sitta alldeles stilla i biografen i nästan två timmar.

Tänk om...

Jag är orolig över att jag har ADHD. Jag hittade en text på nätet. Nu känns det ganska säkert att jag har det.

Där står det att symptomen kan variera från person till person och vara beroende av omgivande faktorer. Men generellt delas de in efter de tre huvudkategorierna, uppmärksamhet, impuls och överaktivitet.

Och sen listar de en massa typiska beteenden. Det är då jag blir rädd på allvar.

Å herregud! Är jag illa ute? Jag pratar först o tänker sen. Jag går på känsla och impuls. Jag har svårt att sitta still. Jag är splittrad, glömsk och tankspridd. Till och med barnen har märkt det. Jag har alltid tuggummi i väskan. Jag drivs av inspiration, måste ha roligt för att prestera maximalt. Blir lätt uttråkad.

Jag är inte sämre än att jag kan ändra mig

Lyssnade på Alex Schulmans fru Katrin när hon gästade P3. Å hon låter helt klart vettigare än hon verkar i sin blogg. Hon säger att de som hatar henne är mammor. Jag är mamma. Å jag tycker hon verkar puckad. I sin blogg då.

Men det är inte för att hon säger att hon inte är sugen på barn. Och det är inte för att hon inte tycker att mammor ska amma offentligt. Utan det är när hon stavar fel. Ja, jag vet, det är hemskt av mig, men det får mig att se rött. Eller när hon använder fel ord i fel sammanhang. Eller när hon uttalar sig om saker hon uppenbarligen inte har en aning om. Eller allra värst, när hon säger att hon blir mätt på en jävla måltidsdryck samtidigt som hon tycker att hon är en bra förebild för unga tjejer.

Men jag är å andra sidan avundsjuk. Hon startade sin blogg 19 juni. Jag startade min den 7 maj. Hon ligger tvåa i bloggtoppen i Sverige. Jag snittar 20 läsare om dan. Inte särskilt kaxigt. Hon har en egen pr-byrå. Jag bara drömmer.

Men när jag tittade in på nytt på hennes sida märks en markant skillnad i hennes inlägg. Jag är övertygad om att hon numer får en hel del hjälp av sin man. Men jag gillar förändringen vare sig den beror på maken eller henne själv. Hon får mer än godkänt av mig. Och jag tycker att hon är en bra förebild för unga tjejer. Ibland.

Sluta mesa

Jag har blivit hämmad. Jag har kommit av mig i mitt skrivande. Jag har lämnat ut min blogg till personer och företag som är mer av affärsmässig karaktär. Plötsligt har jag blivit mesig. Nu får jag fan ta o skärpa till mig.

Jag ska glömma det o fortsätta skriva oväsentligheter. Som att jag i ett desperat försök att fräscha upp mig smörjde in mig i brun-utan-sol-kräm igår. Sen drömde jag att det blev helt ojämnt över hela kroppen o att jag såg ut som en chokladkaka i ansiktet med lysande ögon och en markant rand rund ansiktet.

När älsklingens väckarklocka ringde drog jag täcket över huvudet för att han inte skulle bli rädd. När jag kom upp ur sängen och såg mig i spegeln blev jag grymt förvånad över att jag faktiskt såg normal ut.

Novembertröst

När inte mäklarn dök upp o ungarna redan var hos kompisar passade jag på att få massage.

I ett fullständigt iskallt rum. Jag ville ha massage men jag ville verkligen inte klä av mig i det utkylda lilla rummet. Jag tvekade en stund innan jag sakta började klä av mig.

"Jag har satt på värmen" sa massören som masserar lite hemifrån under sin mammaledighet. Ja det känns i alla fall inte borde jag kontrat. Men nejdå, på sedvanligt mesmanér ursäktade jag den upplevda kylan med att jag varit frusen hela veckan.

Massagen var välbehövlig. Men den hade varit alldeles underbar om det inte varit så jädra kallt. Oj, då sa massören när vi var klara, nu ser jag att X (hennes Sambo) tagit bort elementet.


Nähä?

Bortglömd

Jodå, han hade glömt bort det hela. Nu får det bli imorgon istället. Ja jisses.

Passa tider

Jaha. Så sitter jag här o väntar. Mäklaren skulle varit här för tjugo minuter sedan. Vart har han tagit vägen? Är det mitt nya liv nu? Att vänta?

Jag har nämligen lovat mig själv att bli bättre på att passa tider. Och det går väldigt bra. Så bra så jag undrar om det verkligen är effektivt att göra det.

Är det så att jag får sota för hur sen jag varit förr? Så att jag liksom får vänta resten av mitt liv?

I förra veckan var jag på plats en halvtimme före utsatt tid på en kompisträff. Idag väntade jag på chefen i en timme innan vi hade vårt avtalade möte.

Borde ta o ringa mäklarn o fråga vart han tagit vägen. Men samtidigt. Ganska skönt om han inte kommer.

Mästerfotograf

Ute på supertrevlig tjejkväll i fredags. Middag med tillhörande tjejsnack o sen partande ända in på småtimmarna.

På lördagen tänkte jag, vad synd att jag inte tog några bilder, det hade ju varit kul. Sen tittade jag i min mobil. Där låg tre kolsvarta bilder. Efter en stund såg jag att de var tagna i taxin.

Haha! Sa pojkvännen, så typiskt dig honey, det var väl enda gången på kvällen som du satt still o kom ihåg att ta fram kameran."

Utkädda barn

Mina barn har haft Halloweenfest. De ser läskiga ut.

Nu har även min son fått en mobil. Första messet kom igår på dan:

"Hej mamma hur ar du det men nu har jag fot et ringkort so ring mej om du vill prata"