Fredag!

I dag var vi jäkligt duktiga på att komma iväg. Jag var jäkligt duktig. Skippade kaffet hemma på morgonen. Då går det riktigt bra.

Jag är hopplös när jag dricker kaffet hemma på morgonen. Kommer aldrig iväg.

I dag bestämde jag mig för att sluta efter lunch och bara vara med barnen. Inget mejlande, inget ringande. Noll. Zero.

Stannade på jobbet till 13 för att hinna så mycket som möjligt. Var där innan åtta. Kl 13 åkte jag för att hämta barnen. Kl 13.30 var jag tillbaka vid bilen. Missat samtal. Jobbgrejer. Sen var det igång. Fram till 16 jobbade jag. Visserligen hemifrån, men ändå.

Nu sitter vi och tittar på barnens favoritprogram, Talang 2008. Jag dricker vin och vi äter godis. Vi har grillat o nu är alla nöjda o glada.

Kaptenens namnteckning

Hon fick Daniels autograf också. Så himla gulligt med ett litet hjärta. Men det hade hon ritat dit själv berättade hon generat. Men inte förrän jag kommenterade att storebror inte fått nåt hjärta.

I morgon är det fredag!

12.49 parkerade jag bilen utanför kontoret. Skulle just sätta ner foten i asfalten för att kliva ur när telefonen ringde. Det var dottern. Hon undrade vart jag lagt solskyddet.

De skulle just åka iväg så jag kunde åka upp och lämna den om jag åkte på en gång, så det gjorde jag. Förmiddagen hade de bland annat ägnat åt att träffa Idol-Daniel.

Sen har det varit en helvetisk dag på jobbet. Bara strul och problem. Hela dagen. Har pratat med bra kunder. Har pratat med dryga kunder.

"Var personen du pratade med lite bakom", frågade kollegan bredvid.

"Euhm, varför tror du det, undrade jag.

"Du fick ju säga allting minst två gånger och ändå verkade inte personen fatta".

Nej precis. Såna samtal. Usch. Och inte tog det slut idag, farsen lär fortsätta imorgon. Hua.

Men efter jobbet fick jag massage och under tiden lekte barnen och sen var vi och badade i vår kära Axamosjö. Fast jag blev nästan arg när jag såg den nya ägaren till huset. Det där är mitt hus tänkte jag, vad ska du där och göra?

Men i morgon, då är det fredag och då ska vi grilla och bara koppla av o mysa framför tvn. Det ska bli underbart.

En rapport av dagen så här långt

Nu är det bråttom som tusan. Hundarna är rastade på lunchen men nu måste jag in på kontoret igen. Har inte sutit ner en sekund idag. Började dagen med ett go på morgonen. Det kändes kanon. Men nästa samtal rörde en kund som tittar på andra leverantörer. Fan.

Ägnat hela förmiddagen åt att det inte ska bli så. Å nu börjar vardagen ge sig till känna. Idag är dottern på cykelutflykt hela dagen. Det kan låta enkelt men det kräver en hel del logistik.

Igår var till exempel hennes pappa på skolan och lämnade cykeln och cykelhjälmen. Hon fick cykelnyckeln också. Så idag, när vi sitter i bilen på väg till skolan upptäcker hon att hon inte vet var cykelnyckeln är.

Sonen blir förstås hysterisk för han stressar upp sig över allt man kan stressa upp sig på. Så han sitter och skriker i falsett "nu blir jag stressad, kommer vi komma försent nu?" Dottern sitter lugn, som alltid.

Jag stannar bilen och går bak och letar i baksätet. Till slut hittar hon nyckeln, den ligger i bilbarnstolen under det trasiga överdraget. Vi kan åka. Vi kommer i tid.

Men nu, när jag går i solen och rastar hundarna, kommer jag på att jag glömde stoppa ner solskyddskrämen. Tänk om hon kommer hem och är helt uppbränd nu?

Kvällsrapport

Den här veckan har jag sprungit med hundarna på lunchen två gånger. Det är ta mig tusan bra gjort. Målsättningen har visserligen varit att göra det på morgonen. Men det vet jag ju är mer undantag än regel när det händer, så det hade jag inte räknat med skulle bli av.

Det låter så bra när jag går och lägger mig, imorgon ska jag gå upp tidigt och springa en runda, tänker jag. Men när klockan ringer är det svårt nog att ta sig upp ur sängen ändå utan att tänka att jag ska ut och springa.

Igår hade jag besök av min underbara vän Berta. Vi fnissar som små tonårstjejer åt allt och inget. Våra barn, som mest verkar tro att man som vuxen skrattar om de gör något roligt, såg mest frågande ut när vi garvade åt våra lama skämt.

Efter en middag och promenad var vi sugna på kaffe så vi trotsade det faktum att vi får svårt att sova när vi druckit kaffe på kvällen och tog oss en kopp. Till vår stora förvåning gick det att sova i alla fall. Mystiskt. Har vi blivit gamla?

Ikväll har vi varit hos en annan vän och hälsat på. Alltid lika trevligt och inspirerande att träffa henne. Hon är grymt duktig på att rita och designa och det är så kul att se alla fina saker hon gör.

Nu är jag så trött så att ögonen går i kors. Barnen sover så klart. Till och med hundarna har gått och lagt sig. Mel i sängen och Janne i soffan. Så det är väl bäst att jag gör det med. Godnatt.

Stekta sparvar i luften

En gammal klok man jag kände för länge sedan brukade säga att det inte flyger några stekta sparvar i luften. Med det menade han att vill man ha nåt får man se till att jobba för det.

Han hade så rätt den mannen och jag brukar tänka på det. Ofta. Han sa ofta kloka saker, utbildad psykolog som han var. Han har gjort starkt intryck på mig. Han var pappa till en kille jag var tillsammans med några år.

Men ibland önskar jag verkligen att det flög omkring stekta sparvar i luften. Att någon bara fixade det åt en. Att saker och ting bara löste sig. Att möjligheterna var mer än möjligheter, att det var löften.

Träffsäkert om det moderna patriarkatet

Läser en sjukt underhållande bok just nu. Har aldrig hört talas om den innan. När jag skulle sova härom kvällen blev jag sugen på en bok och började rota runt i systers bokhylla.

"Egalias döttrar" av Gerd Brantenberg. Den har vänt på begreppen och är en parodi på typiskt manligt och kvinnligt. I den här boken är det kvinnorna som bestämmer, tar initiativ och killarna bär pehå.

Det roligaste är att man använder dam istället för man i boken. Det tog mig flera sidor att upptäcka det. Alltså meningen jag nyss skrev skulle de skriva, "det roligaste med boken är att dam använder dam i stället för man."

För att inte tala om hur sexet beskrivs mellan en ung tjej och kille. Tjejen tar för sig, förser sig alltmedan killen känner sig vacker och glad över att hon vill ha honom. Sen somnar hon, långt innan han fått något alls.

Boken är full av små roliga detaljer som man inte kan låta bli att fundera över. Detaljer som visar hur vi proppas med en viss verklighet utan att ens tänka på det. Ta den här beskrivningen av ett rum till exempel.

"På väggen hängde en stor tavla som föreställde en naken ung man på en soffa med ett fruktfat på bordet framför sig. Rummet låg i halvmörker, endast upplyst av en golvlampa. Lampfoten hade formen av en naken manskropp med en rödgul glödlampa till huvud."

Lugna gatan

Sen i lördags bor jag med tre katter, två unghundar och mina två barn. Vi bor i ett stort hus mitt i stan. Supersoft.

Igår skulle sonen på utflykt. En liten miniresa till en stenåldersby. Han kunde knappt vänta tills det skulle bli av. Och han var väldigt nervös för att vi skulle försova oss. Men vi klarade det.

Idag kom vi också upp och iväg utan problem. På kvällarna somnar de på stört. Vad har hänt? Hur kommer det sig att allt bara löper på utan problem? Den annars obligatoriska flaskhalsen vid ögonblicket när vi ska ut genom dörren verkar som bortblåst.

Jag sitter på kontoret och förundras. Je je, skönt är det i alla fall.

Min syster med familj är på Mallorca och supersöta systerdottern Tindra är laddad för en dag på stranden.

Vackra hundar

I lördags var jag ute och sprang med Mel och en tjusig hane som heter Hector. De sackade ordentligt mot slutet. Det har jag aldrig varit med om. Sa åt dem det också, att de var slöa. Det gick aldrig att springa slut på Rattah. Inte ens när hon var 10 år. Men så hade hon ju andra idéer för sig.

Som tur är finns det fler hundar att välja på därute i skogen. Fick med mig Messie, också en ståtlig karl i sina bästa år. Mels brorsa för övrigt. Han verkade inte bli så trött men han har däremot för sig att ett varv räcker. Så så snart man närmar sig slutet på rundan och fortsätter på nästa varv sätter han sig nästan ner i ren protest och glor.

Presenter också

Nu fick jag en presenter också, visst är de fina!

Grattis på mors dag!

Kl är 09.00 och jag har redan hunnit jobba med lite jobbsaker, rastat och gett två hundar mat och blivit serverad frukost på sängen.

Grattis på mors dag kvittrade dottern där hon stod med brickan i hand med en skål frukostflingor, fil och kaffe på morgonen. Kaffet hade hon fixat själv utan kaffefilter för det var slut. Men hon var påhittig löste saken med ritpapper.

Häromdagen frågade hon mig hur mycket kaffe jag brukar ta och jag svarade utan att ha en tanke på varför hon frågade. Disträ som jag är. Min lilla docka har planerat frukosten sen i fredags.

Vad ska jag ha på mig idag?

Varför har jag så jädrans svårt att komma på vad jag ska ta på mig? Nu ska jag iväg på möte och jag har inte en aning om vad jag ska ha. Skit också. Jag hatar att klä på mig på morgonen. Kan man anställa någon som shoppar åt en och sen ser till att grejerna ligger på plats? Å gärna en frisör varje dag också, och en sminkös?

Det vore fan grejt. Så jäkla bra. Jag orkar inte tänka, kan inte tänka. Gör bara saker i fel ordning på morgonen. Ändrar jag på minsta lilla kan jag glömma att stoppa i linserna.

Skit i det. Nu är det dags o hitta kläder. Vad tusan ska jag ta? Är det varmt ute? Kallt? Kommer det regna sen? Vilka skor ska ja ta? Jag hörde nånstans att tjejer älskar att göra sig i ordning och sminka sig. Hur kan de tycka det är kul? Det är ju bara jobbigt.

Fan, nu är det jävligt bråttom. Glöm inte rösta ikväll. På Svt kanal 1 kl 21.00. Måste dra, heeeejdå!

Kära bloggläsare...

Jag tänkte be er om en tjänst. Har inte gjort det förut, förutom att hitta ballofixen då.

I alla fall, jag har en mycket kär vän som bett mig rösta på hennes mans bidrag i Eurovision Song Contest. Japp. Eurovision Song Contest.

Han har nämligen varit med och gjort musiken till Lettlands bidrag "Wolves Of The Sea".

I morgon tävlar de i semifinal 2 kl 21.00. Bara till att bänka sig och sätta igång och rösta.

Ett våp med stora bröst

Hon är för skön, Carolina Klüft, helt underbar. Kan inte låta bli o undra vad det är för skaft som tagit fram bilden. Den var ju inte ens rolig.

Förlåt Mellan, det var ju inte ditt fel, men gör inte om det.

Jag tog mig en liten löprunda idag på morgonen. Snubblade till på hunden och föll som en fura. Nu ömmar mitt knä. Varför ramlade jag? Jo för att hon fick för sig att skälla till på en hund vi sprang förbi. Samtidigt som hon skällde sprätte hon till med benen och saxade mig. Poff, sa det, så låg jag där.

När jag väl trasslat mig upp någotsånär muttrade jag på henne och frågade vad hon höll på med. Hon brukar nämligen aldrig skälla mot andra hundar och det vill jag inte att hon börjar med heller. Matten till den andra hunden tyckte synd om Mel och sa att det minsann inte var hennes fel att jag ramlade.

Ha ha, jag höll på och fnissa på mig. Matten till den andra hunden blev helt ställd när jag höll med henne och sa att det verkligen inte var hennes fel men att jag blev både sur och överraskad när hon skällde på hennes hund.

Då började hon ursäkta sig för att hon la sig i men jag sa det var bra, det var ju faktiskt inte Mels fel och i princip ska man vara vaksam på folk som är dumma mot sina djur.

Nytt golfår

Igår fick klubborna komma ut och lufta sig lite. Det var länge sedan nu. Det gick helt ok. Jag blev lite förvånad. Fastän jag inte rört dem sen i höstas så gick det lättare än sist.

Så nu är det bara till att sätta igång. Övning ger färdighet heter det ju. Det verkar som om alla tänker så på våren. Nystart liksom. För jag har aldrig sett så många människor stå och slå.

En titt på vädret får mig att omprioritera planerna för dagen

Jag hade tänkt mig en tur ut med klubborna. Var ganska säker på det faktiskt. Men efter en titt på vädret (regn) och en snabb kontroll av Mels tass så väljer jag att chansa på en löprundada. Tror hon klarar det.

Bagen får stå kvar i hallen där raringen placerade den igår och jag packar ihop smaklig korv, spårlina, löparkläder och beger mig ut i naturen. Så får det bli. Golfen får helt enkelt vänta till finare dagar.

Jag är väl inte dum i huvudet heller

I tre månader har jag letat efter rörmokare. Utan resultat. Vårt handfat i badrummet har gått sönder vilket innebär att det finns ett stort hål i handfatet. Ingen katastrof i och för sig mer än att vattnet rinner ut på golvet när man tvättar sig.

Vi har klarat oss ganska bra, men nu känner jag mig desperat. Så. Efter att ha pratat med fastighetsskötaren har jag fått klartecken att byta närsomhelst, behöver bara ringa honom och säga till när. Eftersom han kollade efter i sina papper och meddelade att i just vår lägenhet finns det ingen ballofix och därför krävdes det att han stänger av vattnet.

Igår ringde jag för säkerhets skull och kollade eftersom jag inte hittade honom i källaren på expeditionstid. Det krävde lite detektivarbete att finna någon att prata med men till slut meddelade en kvinna i andra änden att vederbörande var sjuk.

Hon skulle kolla upp om han var på plats idag och om han inte var det skulle en vikarie ringa mig halvåtta på morgonen för att stämma av. För då skulle han fixa det. Inga problem, nemas problemas.

Och förresten, undrade hon, är det inte så att rörmokaren kan stänga av vattnet i källaren själv om nu inte vikarien är där?

-Mjae...nej, förklarade jag. Det är sambons pappa som ska hjälpa till med handfatet och desutom har jag för mig att vaktmästaren sa sist att vår lägenhet är en av de få som just vaktmästaren måste stänga av.

Damen förstod och sa att de löser det åt oss.

Så här långt var ju allt frid och fröjd. Men idag på morgonen ringde ingen vaktmästare och tjugo över åtta gick jag till jobbet.

Då ringde han. Och meddelade att det minsann inte går att stänga av vattnet hur som helst. Då måste de stänga av hela gatan plus en gata till och det måste man avisera minst en vecka i förväg. Och sen får inte vem som helst utföra såna arbeten det måste vara en rörmokare.

Då blev jag helt uppgiven och förklarade att vi letat efter rörmokare i tre månader och att jag nu tröttnat på vårt trasiga handfat. Och att jag dessutom frågat vaktmästaren om de kunde göra det (eftersom de har rörmokeri också) men inte ens de hade tid.

Och sen fyrade jag av att jag skiter fullständigt i vem som gör det bara det blir gjort.

-Sitter det ingen ballofix där då? undrade han.
-Näe, snäste jag tillbaka, det gör det inte, tror du jag är dum, jag vet väl hur en ballofix ser ut.
-Men de kan se lite olika ut, det är inte alltid det ser ut som en ballofix, jag skulle gärna vilja kolla på det.
-Inga problem svarade jag, jag jobbar tio minuter härifrån, jag springer hem nu.

Sagt och gjort. Tror ni det fanns nån ballofix? Japp det gjorde det. Och det var tur för mig för det innebar att jag fick upp mitt handfat.

Och nu leker vi "finn fem fel", den som hittar ballofixjäveln vinner en chokladpåse från Chokladogram av mig.

En dag i solen

I dag har vi varit på Drottningholm. Barnen har sprungit omkring i labyrinter och vi har legat på en filt o käkat Mariekex.

Fredagssaker

Skum vecka det här. Vi är nu inne på tredje stället. Fast nu är vi ju hemma. Och mysigt har det varit. Fast det funkar ju inte längden.

Fick utslag i ansiktet i början på veckan. Alldeles svullen, röd och kokhet. Världens klåda. Stress? Ja, kanske. Eller bra soleksem.

Lilla pluttan (hunden) var hos veterinären och blev opererad. Med sig fick hon en tratt att ha om halsen så att hon inte ska kunna bita på sitt sår på tassen. Det gillade hon inte.

När vi gått o lagt oss för att sova satte hon sig precis vid mitt huvud och pep. Och pep. Och gnällde. Tills jag röt till o sa åt henne att vara tyst. Då slutade hon. Men hon satt kvar i exakt samma läge hela natten. Satt. Rörde inte en fena. Så nu är hon helt utmattad stackarn.

Mina barn satt o spekulerade vid matbordet ikväll:
Sonen: Men ni har ju varit med varandra, du och pappa.
Jag: Ja, men det är ju länge sedan nu.
Sonen: Ja, det är ju tio år sedan.
Jag: Mmm.
Sonen: Eller sen var det ju när du blev också, sa han o pekade på sin syster, så då var det ju, ah, nio eller nåt.
Dottern: Vad menar du?
Sonen: Ja, men när du blev till också, då var de ju med varandra.
Dottern: Va?! Har ni legat med varandra två gånger?! Jag trodde bara det var en gång.

Go' kväll

Vilken dag det varit! Jag är så jävla trött. Först och främst somnade vi sent igår, klockan var framåt halvett innan mina små änglar slutade babbla.

Upp tidigt och iväg till jobbet. Deklarationen låg och brände i väskan. Jag ville verkligen inte vara ute i sista sekund men jag fick inte papperen från mäklaren förrän i fredags.

Och de var inte korrekta. Så idag fixade han till det sista och jag kunde äntligen deklarera. Var först på väg att lämna papperen på skatteverket, var till och med där och pratade med dem men sen tänkte jag va fan, jag vill ju inte vänta till september med pengarna.

Skönt när det äntligen var gjort. Som om luften gick ur mig. På lunchen åkte jag o lämnade saker i lägenheten jag hyrt för att övernatta i. Igår när jag hämtat barnen var de helt uppskruvade.

Men ikväll, fast vi är på nytt ställe så var de hur lugna som helst. Satte sig och läste varsin bok. Helt tysta. Som om de känner att här är vi själva. Konstigt att det påverkar så mycket.

Jag har pratat med min BAMM-kompis, hon är fortfarande på, vi ska springa. Sjukt kul ska det bli.

Nu ska jag oxå lägga mig. Go natt.

En massa promenader

Innan jag hämtade upp den sista tvätten blev det en löptur. Sen åkte jag ut till Bromma och promenerade med min goa kompis.

Nästan två timmars promenad utmed vattnet blev det innan vi stannade på ett mysigt café och åt. Energitallrik, bestående av bulgur, kyckling, bönor och grönsaker blev mitt val.

Sen gick vi hemåt och fick lite kaffe i solen hos kompisens svärföräldrar. Efter det åkte vi ut på Drottningholm och strosade runt och käkade glass. Gud, vad fint det är därute! Helt fantastiskt, dit får vi ta o åka med barnen.

Hann precis ut till raringens sista match för dagen.

Mycket tvättstuga nu

Igår blev det lite mer effektivt. Städning, disk, löpning, bak, och tvätt.

Vi hade bokat tvätt-tid 20-22. En fredag. Det är spänning det. Vi fixade det. Höll oss vakna och gjorde det. Men det vill till att passa tiden och stå redo så fort maskinen är klar för annars hinner man inte klart.

När vi skulle ner andra gången ville inte J gå, han satt och väntade på ett inslag på Talangprogrammet. Till slut fick han gå ändå och lagom till vi kom upp igen var det över. Vi missade asylsökande Karina.

Så jäkla typiskt, men det är tur att you tube finns.

Idag hade vi ny tvätt-tid kl 07.00. Vi var där. Vi fyllde maskinerna 07.00. Snart ska jag ner igen.

Raringen har just åkt iväg på innebandycup. Själv ska jag ut och promenera med en vän. När tvätten är klar vill säga.

Moaah!

Jag fortsätter min dag i slackerstilen. Den ena kaffekoppen efter den andra slinker ner i strupen. Sätter på ugnen, tar fram lite mackor, dricker lite mer kaffe.

Sitter i morgonrocken fram till halvett. Då glider jag i mysbrallorna och går ut med hunden. Nu finns det säkert de som tycker synd om hunden. Jag lovar, hon är värre sjusovare än oss. Hon ligger i sängen och sover, öppnar ett öga och så ett till och till slut kommer hon fram och vi traskar ner för trapporna.

Efter en stunds promenad sätter vi oss på gården i solen. Egentligen skulle jag boka tvätt-tid men jag orkar inte. Sen kommer J, vi sitter en stund till innan vi, till slut, går o bokar tvättstugan. Sen går vi upp, slappar i soffan, käkar chips, kollar på tvn.

Nu ska jag ta hand om köttet jag lagt i marinad.

Valborgsfirande

God moooorgooon. Så trött jag är. Seg och slö. Absolut inte bakis. Lugn kväll igår. Men så lat. Sitter här o bara njuter av att vara ledig och göra ingenting.

Vi var på fest igår. Vi fick god paj och sallad. Och det var trevligt. Alla var lugna och städade, det var till och med ett barn med. Till min stora förvåning. Och en gravid. Och vi hade såklart Mel med.

Hon traskade runt bland folket o var ruggigt nöjd över alla smulor hon kunde hitta. En gång när jag kom ut i köket stod hon och blev matad med salta pinnar av några tjejer. "Å vad söt hon är sa de" medan de gav henne pine efter pinne. Och Mel tittade på mig med en blick som sa "Håll dig du därborta o låt mig äta mina pinnar ifred".

Hon hämtade disktrasan en gång också, det är ju så gott. Med jämna mellanrum gick vi nån kontrollrunda sådär, för att kolla henne lite. Hon brukar ju alltid uppföra sig, men man vet aldrig, rätt vad det är så ligger hon och småtuggar på nån kudde eller sko.

Hon är väl medveten om att vi tittar till henne då och då. Värdinnan berättade att hon stod i köket vid ett tillfälle när J gick förbi, han kollade i köket men såg henne inte för hon stod bakom ett köksskåp och kikade fram, tills han gått förbi.

Jag kan verkligen se henne göra det.