Plus på ena sidan blir minus på den andra

Mina stunder när jag är helt ensam hemma är som små öar av andhämtning. När alla är hemma vill jag ha alla hemma så missförstå mig rätt nu, jag går aldrig och önskar att vara ensam. Men när jag plötsligt blir det, när alla är iväg på olika saker, då tycker jag det är skönt att göra ingenting.

Det är som om luften går ur mig och jag blir megatrött. Inte ens mat vill jag laga. Nu kan ju inte jag låta bli det ändå på grund av mitt låga blodsocker och ständiga behov av mat men jag lägger absolut ingen tid på det. Gör minsta möjliga.

När kvällen kommer vill jag bara gå och lägga mig och sova. Helst redan vid åtta men det är ju lite väl tidigt - FÖR HUNDARNA. Själv skulle jag lätt kunna bädda ner mig och somna då, utan problem. Så jag sitter och drar på det en stund för att hundarna ska få en så sen kiss som möjligt samtidigt som jag får lägga mig tidigt OCH sova länge på morgonen efter.

Eller det är i alla fall vad jag önskar men det är såklart här alltihop spricker. Den ekvationen går tyvärr inte ihop. Tullar jag på det på kvällen och lägger mig tidigt får jag leva med att gå upp på morgonen. Vare sig jag vill eller inte. Men på det stora hela blir det mer sömn i alla fall.

Inte så snyggt med blod

Haha, det är nästan lite humor. Idag skulle jag åkt på utställning med Harper men igår just som jag skulle trimma till det allra sista, fick hon ett olyckligt bett i öronsnibben av någon av hundarna. Inget stort och inget allvarligt men mycket blod. På en vit hund.

Idag på morgonen såg det ok ut så jag tänkte att kanske vi kan åka ändå men så snart hon började röra på sig blev det blodigt igen. Kan inte låta bli att skratta, så himla typiskt :). Men, det är säkert nån mening med det tänker jag då.

En mindre trevlig upplevelse

Igår var jag på gastroskopi - det var allt annat än en trevlig upplevelse. Som en som googlar på det mesta hade jag konstigt nog inte googlat på gastroskopi.

En jäkla tur det. Gjorde jag istället när jag kom hem. Hade jag läst allt jag hittade då hade jag aldrig kommit iväg.

Så jag åkte dit lyckligt ovetande om vad som väntade. Mitt stora bekymmer var istället att jag inte fick äta på morgonen innan jag åkte och en liten stress om att hinna/klara rasta alla hundar innan jag åkte.

Jag hade verkligen inte en susning och kan inte ens minnas att jag var nervös i väntrummet. Jag var där i mycket god tid och satt i lugn och ro och läste skvallertidningar.

Så blev det då min tur. En rar men allvarlig sköterska frågade hur jag mådde. Bra, svarade jag, men lite nervös, mest för att det kändes som att man skulle säga så.

-Det förstår jag, sa sköterskan, och fortsatte med lugn och låg röst, det är verkligen ingen trevlig undersökning det är väldigt obehagligt, det går fort men roligt är det inte.

Därefter gick hon noga igenom vad som skulle hända, hur det gick till och vad jag skulle göra hela tiden oavsett hur det kändes - andas lugnt och inte svälja, bara en gång när slangen skulle förbi struphuvudet tror jag det var.

Under tiden hon pratade visade hon slangen. Den lilla detaljen ja. En slang som jag föreställt mig var som ett minisugrör var istället allt annat än mini.

Nu började jag få flyktkänslor. Tänkte att jag skulle tacka för mig och strunta i alltihop. Men jag var kvar, lyssnade på allt om bedövning, sprutor och slem.

Så kom läkaren, lika lugn och pedagogisk han. Undrade om jag ville få en lugnande spruta (!). Ehh, behövs det? Ja kanske lika bra det farbror doktorn?

Men nej, det sitter i ganska länge efteråt, sa han så han undrade om det kanske räckte med munbedövningen. Vågade jag? Den smakar inte gott, varnade han, precis innan han sprayade bedövningen i munnen.

Och det gjorde det inte. Det smakade apa. Milt uttryckt. Medlet verkade med det samma och jag fick lägga mig ner på sidan. I munnen fick jag en skena att bita runt som slangen skulle gå igenom och om halsen hängde en haklapp. Tungan kändes som en stor boll.

Samtidigt som halsen kändes tjockare och tjockare som när man är riktigt förkyld kändes det som att det inte gick att svälja men det gjorde det. Så satte det igång. Kräkreflexerna kom med det samma och saliven slutade inte rinna. Jag blundade och andades det bästa jag kunde. Deras stöttande "Du är så duktig Martina, det går jättebra" var ovärderliga i stunden.

Efteråt kände jag mig både stolt efter deras beröm och ömklig som plågats så. Stackars, stackars lilla mig. Senare under dagen fick jag ett fint digitalt kort från mina underbara kollegor som tänkte på mig. Jag blev så himla glad, precis vad jag behövde.

Veterinärbesök

Har varit och förröntgat Anna Lou och det såg bra ut på både armbågar och höfter. Härligt! Trodde inte jag var nervös men nu känner jag mig helt klart lättad.

Skönt och veta att det ser fint ut. Fick också den äran att se alla stenar hon stoppar i sig. Låg som ett vackert band mitt i magen :).

La familia

Kunde inte fått en finare avslutning på semestern än ett besök från Systeryster, Tindra, Engla och Fredrik. Härligt o ses!

Första dagen efter semestern

Första dagen idag på jobbet igen efter fem veckors semester. Inledde med avdelningsmöte/fika där vi mest gick igenom hur vi haft det på semestern.

Upprättat några kom-i-håg listor, gått igenom och strukturerat mejlen, kastat det som ska kastas och lagt det som ska göras i att-göra-mappar. Bockat av det som jag redan åtgärdat.

Friskat upp mitt minne av viktiga lösen för olika jobbrelaterade program, upptäckt en mapp som försvunnit och påbörjat ett pressmeddelande - det är min dag så här långt.

Det slår mig hur snabbt man kommer in i det och hur förvånansvärt lite som förändrats. Det känns som om en hel sommar passerat och ändå spelas samma låtar på radion och det känns som vanligt. Nu är det dags för lunch.

Håll i hatten - här ska fotas!

Idag kommer min älskade syster och hennes underbara familj på besök, ska bli så kul! Längtar efter tjejorna Tindra och Engla så det inte är klokt. Ska se till att kameran är laddad nu genast sen kommer det smattra som värsta paparazzin.

Lilla T för många år sedan

Lilla Engla...

Och lilla Tindra, sötisar

Födelsdagsbarnet

Tror jag har en nöjd tonårstjej här hemma idag. Hårprodukter, smink, ny garderob, shoppingpengar och sist men inte minst en superfin tröja av bästa Olle & Siv.

Mer montering

Mister W och jag monterar byrå, går bra tycker jag.

Hipp hipp hurra

Idag ska vi fira världens bästa tjej miss T. Lilla gumman börjar bli stor. Älskar dig så finaste älsklingen!

Ännu en dag på ikea

Ena dörren till garderoberna var trasig så idag bar det iväg till det småländska storföretaget igen. Jag blir helt matt av att vara där. Allt är gjort för att man ska handla så mycket det bara går och för att så många som möjligt ska klämma in sig samtidigt.  Inte en endaste sak är egentligen för kundens bästa för ögonen utan allt handlar om att underlätta personalens arbete. Och vi är så dumma så vi går på det. Forslas runt i en förbannad labyrint som boskap.

Grrr. Men, trots allt är det prisvärt och nu har vi äntligen skaffat garderober. Även om vi dyrt och heligt svor att det får vara för sista gången. Allt ska ju monteras ihop hemma. Inte ens den minsta lilla pryl kan man få färdig. Skrattretande. Så hela dagen igår och så gott som hela dagen idag har gått åt ikeasaker.

På förmiddagen tog jag mig en ordentlig långpromenad med hundarna men jag hann inte äta lunch innan vi stack, tänkte att det inte gjorde så mycket utan att man kunde käka där. Jovisst! Det var det ett antal till som tänkte. Sjukt lång kö. Så det var bara till att stå ut med hungern tills vi kom hem. För att inte tala om blodsockret...

Ja, nä jag är väl på grinigt humör kanske. Men jag är i varje fall glad nu för att garderoberna är på plats. Nu ser jag fram emot att plocka in alla kläder och få bra ordning inför skol- och jobbstart.

Garderobsmontering

Idag har det inte varit hunddag:). Alla dogsen har fått vila och vi har koncentrerat oss på att fixa med garderober här hemma.

Först en nätt tur till IKEA på en sisådär tre timmar, sen bar det iväg hem för montering. Efteråt såg vi på den sjukt spännande handbollen.

På benen!

Inte utan att det känns en smula fantastiskt att jag faktiskt kan röra mig idag trots mina aktiviteter igår. Lycka.

Trötta och nöjda

Det är ganska skönt väder nu, soligt med en del moln på förmiddagen, lagom svalt och lite regn på eftermiddagen/kvällen. Bra dagar för hundträning.

Tog en riktigt lång promenad med Mel och Harper mestadels i skog och på härliga fält så de fick springa mycket lösa.

Efter 7,5 kilometer fick honeybun hämta upp mig vid golfklubben så vi kunde åka och handla hundmat. Många säckar och mycket pengar blev det.

Hemma igen var det dags att ta ut Messi och Anna Lou på varsin kortrunda innan jag tog med mig Anna Lou och la två spår efter varann. Hon är så himla noggran så jag kunde inte låta bli att klämma in en vinkel på det sista. Den tog hon med bravur.

Hemma igen tog jag med Mel på en kort cykeltur. En mycket bra dag med andra ord. Nu ska jag ta en dusch innan det är dags för middag. Runt mig ligger en drös trötta hundar.

Anonyma kommentarer

Tydligen har det inte gått att lämna kommentarer anonymt på ett tag men nu är det fixat igen.

I bustagen

Anna Lou är redo för bus :).

Jag har just kommit tillbaka från min dagliga cykelrunda med Mel. 6 kg har vi cyklat bort så här långt, något som jag är oerhört stolt över :).

Tigerjakt

Det är en riktig liten jägare vi har, trots sin söta och näpna uppsyn. Katten Totti, fångar både fåglar och möss på löpande band.

Som tur är släpar hon inte in dem i huset men hon lägger de gärna på uppfarten för allmän beskådan. Dagens fångst är jag dock inte så nöjd med.

Mycket spring

Glada och trötta hundar igår. Alla fick ordentligt med träning och fritt bus på fälten. Mel fick en snabb cykeltur lös i fina spår.

MBA eller MBP - det är frågan

Yes, så jäkla nöjd jag är. Lyckades till slut med att föra över innehåll från datorn till den externa hårddisken efter att formaterat den. Nu vågar jag använda den gamla trogna datorn igen. Min gamla mac är uppåt sju år! Tänka sig. Det är banne mig inte dåligt.

Det är dock inte långt kvar tills den kastar in handduken helt. Kämpar liksom in i det sista nu. Så i måndags köpte jag en ny. Nu är bara problemet att jag fortfarande har den i kartongen eftersom jag inte kan bestämma mig för om jag ska ha Mac Book Air eller Mac Book Pro... :)

Förutom att fatta ett klokt beslut över datorn står operation storstädning på schemat idag. Igår var vi iväg och köpte lite nya grejer som ska hjälpa oss att hålla bättre ordning här hemma. Compact living kräver lite finess och innan det lite röj.

Datorer och miljöträning

I måndags satte jag fart in mot stan för att lämna in min lilla dator. Efter flera dagars total tystnad hade den hoppat igång igen men gick inte att navigera.
När jag kom in till servicestället hoppade den plötsligt igång igen.

Jag blev förstås glad men vet också att det bara är en tidsfråga innan den lämnar för gott.
Rådet de gav var att skaffa en extern hårddisk och föra över det jag vill spara. Det, kan man säga, har varit de senaste dagarnas projekt. Suck.

Två olika hårddiskar har jag provat, ingen har funkat och så gott som hela dagarna har gått åt till att åka fram och tillbaka för att byta hårddisk.

Idag tog jag en ny tur till servicestället och passade på att spankulera omkring på stan med Anna Lou för miljöträning. Till och med tunnelbanan fick besök av oss. Nu sover hon som en stock.