Förhållandegrejer

Här är det finemang. Eller, fan vad jag tog i. Jag är jävligt trött. Verkar kunna sova hur mycket som helst. Å sen har jag börjat tänka på vad X gjorde. Typ varje morgon jag går till jobbet. Grubblar lite på det liksom. Blir förbannad o ledsen när jag tänker på det. Sen funderar jag en massa på mitt pendlande o vad jag vill i livet. Jag är sjukt trött på varannan-vecka-livet. Fast samtidigt vill jag ju inte vara utan det. Men det sliter.

Sen tänker jag lite på den där jävla granen o då blir jag riktigt förbannad. Grrr. Så. Nu fick jag ur mig det.

Vi snackade en del om förhållanden igår när vi var ute med jobbet. Om att göra slut å såna saker. Om att en del väntar för länge. Vi pratade om otrohet och om saker som man retar sig på i ett förhållande. En kille sa att han tycker att det bara finns ett sätt att göra saker på. Ett som är rätt i alla fall. Som att bryta spaghettin innan man lägger den i vattnet. Det är fel, sa han. Eller att koka pasta i för lite vatten det är oxå fel.

Underhållande o lyssna på vad en del har för hang-ups. Jag har mina oxå, det vet jag. Men de har lindrats med åren. Eller så har jag bara lyckats träffa mer rätt. Just nu finns det inga specifika saker jag stör mig på.

En annan kille berättade att det just tagit slut med tjejen för hon inte tyckte att han respekterade henne tillräckligt för att han gått till en frisör som inte klippte honom så som hon ville. Det är humor. Han har det nog bättre utan henne.

AW på AG

Nu går vi kontorsråttor ner till vårt stamställe, hemligstället Allmänna Galleriet. Jag är hungrig. Ska ta en hamburgare. Å kanske lite vin.

Ingen regel utan undantag

Jag glömde en person. På P3. Som jag inte tål. Trodde faktiskt att han förvunnit. Pontus Enhörning. Honom tål jag inte heller. Han är den enda personen som lyckas med konststycket att få mig o stänga av P3 av ilska.

Denne övervintrade jättebebis. Får han verkligen betalt för att sitta i etern å bräka med sina totalt humorbefriade obegripliga ord? Han borde få betalt för att aldrig mer höras på radio. Eller synas på tv för den delen. Läskig människa.

Känns som om tiden stannat när han pratar. Som om man kastas tillbaka till slutet av 80-talet o att alla fortfarande går omkring med sockervattenstuperade luggar, korta vita kavajer o seglarskor.

Men men, P3 är ändå bäst.

Som en höna

Tål inte Gry Forssell. Eller det fjantiga radioprogram hon sitter i. Men det finns ett inslag jag älskar i det programmet. Alex Schulman. I två dagar har jag ställt in ovannämnda kanal på väg till jobbet för att höra hans underbara iakttagelser. Men näpp. Tycks missa honom. Istället får jag lyssna på det urfåniga inslaget där "folk" springer runt i Sverige o letar efter "nån" vem det nu är. Nån jävla Mixjakt av nåt slag. Det är så töntigt så jag blir kräkfärdig. Inte nog med att de letande jönsarna är aptråkiga, den förbenade Gry sitter med mästrande frågor "Har du letat i personalens omklädningsrum, har du frågat personalen i charken..." Vidrigt. Så vidrigt.

När jag kom till jobbet surfade jag in på Alex blogg o ser att han minsann varit på Mix idag. Hur kunde jag missa det?

Finns det verkligen folk som vill höra på eller se på hönan Gry Forssell? Hon ser faktiskt ut som en liten, rund, gul höna. För att inte tala om hur hon låter. Aaaahp, aahp, ahp, ahp...

Fula men stabila

Så här fula va skorna jag sprang i på Glamour Stiletto Run. Men de var stabila. De vägde 1.5 kg.

Frågor & svar

Får lite nu o då frågor på mejlen från mina vänner. Här visar jag de senaste frågorna med mina svar.

1. VAD HETER DU?
Märta

2. VAD ÄR DET FÖR FÄRG PÅ BYXORNA DU HAR PÅ DIG?
Svarta (jeans).

3. VAD LYSSNAR DU PÅ JUST NU?
Mina kollegors prat och skrivarens tugg (eller var det tvärtom?)

4. VAD GJORDE DU IGÅR KVÄLL?
Åt en god middag, drack ett glas rödvin o kollade på en film med min älskling.

5. VAD VAR DET SISTA DU ÅT?
Igår? Middagen, bestående av grillad köttbit, majskolv och klyftpotatis.

6. HUR ÄR VÄDRET HOS DIG JUST NU?
Det är kvavt som i ett jävla växthus. Jag blir klibbig av det. Och håret krusar sig.

7. DEN SISTA PERSONEN DU TALAT I TELEFONEN MED?
Min älskling. Alltid.

8. DET FÖRSTA DU LÄGGER MÄRKE TILL HOS DET MOTSATTA KÖNET?
Helhetsintrycket, längden, ögonen, axlarna, armarna, händerna…

9. GILLAR DU PERSONEN SOM SKICKADE DETTA TILL DIG?
Ja.

10. HUR MÅR DU IDAG?
Sådär idag. Är otroligt trött o ineffektiv. Vill bara hem o bädda ner mig. Pronto.

11. VILKEN ÄR DIN FAVORITDRYCK?
Vatten.

12. FAVORIT ALKOHOLBASERAD DRYCK?
Rött vin. Shiraz. Penfolds eller Rosemount Estate.

13. FAVORITSPORT?
Fotboll o handboll.

14. HÅRFÄRG?
Brun, säger i alla fall min frissa, hon säger att jag inte har råttfärgat, fast det skulle nog jag säga. Finns ju förresten bruna råttor…

15. ÖGONFÄRG?
Blå

16. SOLUPPGÅNG ELLER SOLNEDGÅNG?
Inget av det. Eller båda. Soluppgång.

17. SYSKON Å DERAS ÅLDER?
En syster. Över trettio.

18. FAVORITMÅNAD?
Mars.

19. FAVORITMAT?
Kötträtter. Sallad är ingen rätt, det äter man till köttet. Och pastan eller potatisen.

20. SENASTE FILM DU SÅG?
Det var igår det, The Contract tror jag den hette. Jävligt kass rulle.

21. FAVORITDAG PÅ VECKAN?
Lördag, för då får man äntligen sovmorgon igen.

22. FAVORITHOBBIES?
Mat. Barnen. Vänner. Träning. Läsa.

23. ÄR DU FÖR BLYG FÖR ATT BJUDA UT NÅGON?
Nej, jag bjuder ut min kille stup i kvarten, senast igår.

25. SOMMAR ELLER VINTER ?
Vilken fråga. SOMMAR! Tänker flytta till ett varmt land i november o stanna där januari ut. Jo, det tänker jag visst. Det kan man visst det. Man kan det.

26. KRAMAR ELLER KYSSAR?
Vad i hela friden ska man behöva välja för? Alltihop.

27. FÖRHÅLLANDE ELLER ONE-NIGHT STANDS?
Förhållande. Har aldrig haft ett endaste one-night i hela mitt liv.

28. CHOKLAD ELLER VANILJ?
Choklad!

29. VILL DU ATT DINA VÄNNER SVARAR?
Ja, det vore väl trevligt.

30. VEM ÄR DET STÖRST CHANS ATT HON/HAN SVARAR?
Det kan jag inte svara på. Jag hade faktiskt inte tänkt skicka detta till någon, men det kanske jag ska göra? Det vore i alla fall himla roligt om min bästa vän svarade (som för övrigt är den enda som vet om den här bloggen). Du kan kalla dig Berta, gumman.

31. VEM ÄR DET MINST CHANS ATT HON/HAN SVARAR?
Berta.

32. HUR BOR DU OCH MED VEM/VILKA
Ena veckan bor jag tillsammans med min pojkvän i en etta o den andra veckan bor jag med mina barn i mitt hus.

33. VAD LÄSER DU FÖR BÖCKER?
Jag har just börjat på ”Snabba cash” av Jens Lapidus efter att ha plöjt igenom Camilla Läckbergs romaner om Fjällbacka.

34. HUR SER DIN MUSMATTA UT?
Ordning & Reda i rött o svart.

35. FAVORITSPEL?
Frispel.

36. KAN DU NUDDA DIN NÄSA MED TUNGAN?
Näe.

37. KAN DU KORSA ETT ÖGA ÅT GÅNGEN?
?

38. ÄR DU ROMANTISK?
Det är jag absolut.

39. SKULLE DU SÄGA SJÄLV ATT DU ÄR LYCKLIG?
Ja, det skulle jag verkligen.

Tre saker

Tre saker

...jag inte förstår
- Ondska
- Matematiker
- Varför jag inte blir snabbare på att springa.


...som finns på mitt skrivbord (på jobbet)
- Bärbar dator.
- Pappershögar.
- Kaffekoppar.

...jag gör just nu
- Fyller i detta.
- Proppar i mig choklad.
- Jobbar (försöker i alla fall).

...jag vill göra innan jag dör
- Hoppa fallskärm.
- Resa runt i stora länder.
- Jobba på ett multinationellt företag.

...jag kan göra
- Knäppa saker
- Väldigt mycket olika saker, baka, sy, inreda, fixa.
- Bra saker.

...jag inte kan
- Förstå hur Internet hänger ihop.
- Hetsa upp mig över svartjobbare.
- Tro att Radio Rix har några lyssnare överhuvudtaget.

...jag tycker att du ska lyssna på
- P3. Bästa programledarna, bästa programmen, bästa musiken.
- Din mamma och pappa, barnen, goda vänner, humorprogram.
- The Magic Numbers, det är som namnet antyder, magiskt.

...jag skulle vilja lära mig
- Bli bättre på att passa tider.
- Ha tålamod att lyssna på väderprognoser. Hur lång tid tar det för dem att komma till det väsentliga? De börjar med dagens väder, (som om man behövde slå på tvn för att veta det?), sen pratar de om vädret i norrland. Gäsp. Där nånstans tappar de mig.
- Gå upp direkt när klockan ringer.

...favoriträtter
- En rejäl köttbit, helst grillad, gärna med potatiskaka och fräsch grönsallad.
- Olika pastarätter med gräddig sås till.
- Parmaskinka, ruccola, mozzarella o olivolja.

Helt hysteriskt

Igår ville jag mest dricka vin hela tiden. På vägen hem från jobbet stannade vi till o käkade o tog ett glas vin. Jag skyller det på att helgen bara försvann. Jag var trött o behövde varva ner. Men det är lite varning på den. Finns risk att utvecklas till de älskvärda, vinglande tanterna i helt hysteriskt.

Känslig liten blomma

Magen kurrar n´'t obegripligt. Jag vill ha mat nu. Vanlig mat, lunch. Å så vill jag ha godis. Choklad. Mycket choklad. Jag tror det helt plötsligt är veckan innan. Igen.

Är fortfarande trött efter förra veckans stress. Lördagen blev om möjligt ännu stressigare än fredagen. Men jag höll åtminstone tiden. På allt jag skulle.

Kollade just. Det är veckan innan. Fan vad snabbt det går. Inte konstigt jag sitter o trånar efter choklad.

Festen i lördags var urtevlig. Riktigt bra arrangemang, med god mat o dryck o trevliga människor. Ångrar bara en sak. Jag hade knåpat ihop ett tal. Jag var själv väldigt nöjd med det o tyckte att jag lyckades belysa huvudpersonen på ett träffande sätt med lagom humor. Jag skrev ner det dagen efter jag fått inbjudan. Hade på känn att det var den typen av tillställning och att det skulle passa in. Visade dock mitt utkast för min älskling som inte tyckte det var så bra. Som den känsliga blomma jag är la jag helt sonika ner mina tankar på tal.

Jag tyckte han var grymt tråkig som inte såg humorn i det o jag kände mig oerhört sårad. Så här i efterhand förstår jag att han mest blev nervös över det hela o hade svårt att se hur det skulle passa in.

Jag får ju skylla mig själv som inte följde min egen känsla. Men det hade passat hur bra som helst. Jag gav en utskrift på talet i efterhand till födelsedagsbarnet och hon blev jätteglad. Så det så.

Whoosh - vilken dag!

Sjuukt stressig dag idag. Fattar inte vad som hände. Samtalen bara ramlade in och affärerna bara rullade på. Trevliga, glada kunder som ville ha mer. Jobbade in lunchen för att kunna åka hem tidigare till barnen men arbetsdagen tog liksom aldrig slut.

For ner till stan med ett koppel av ungar och traskade runt i sommarvärmen. En lista med måstegrejer inför morgondagen.

Nu ska jag lägga mig. Jag har klippt gräset ikväll. Jäkligt bra gjort. Och vikt tvätt. Också bra. Men vi åt pizza. Barnen fick pengar att spendera på stan. Men jag hade inte köpt några chips ikväll. Summa sumarum, skitmamma. Det var den sämsta mysfredagen sonen haft. Tills jag påminde honom om pengarna han fått.

Jag skulle fixa naglarna på stan. Mitt erbjudande till barnen var att antingen titta på eller gå runt precis intill där jag var. De fick välja. Bra idé tyckte flickorna. Sonen tittade på mig som om jag kom från mars och sa, "Är du inte klok, vet inte du att det finns onda människor som vill barn illa? Om jag inte minns fel (han sa verkligen så) är det väl inte länge sedan en liten pojk, åtta år tror jag han var, som någon galen människa högg kniven i."

Jo så var det. End of discussion.

Lunchtider

Trevlig lunch just avverkad. Promenerade på stan med urtrevlig kollega, gick i butiker, köpte macka som avnjöts på parkbänk i solen. Myspys. Tjejsnack.

Minne som en guldfisk

Nu har jag suttit på kontoret några timmar och morgonens frustration är som bortblåst. Nu känner jag mig inte alls så värdelös längre. Tankarna är samlade och jag kan fokusera på det jag ska. Plötsligt minns jag saker. Roliga saker jag hör från barnen mitt i morgonrutinerna fast det försvinner bort just då.

Idag när jag stod i badrummet efter duschen i bh o trosor var båda barnen där. Konstant babbel. Mitt i babblet säger sonen: "Men vad är det för trosor du har på dig, mamma?" Jag är upptagen med något, minns inte vad, så jag svarar inte, det behöver jag inte heller för dottern flikar in; "Vaddå, vad är det för fel på dem?" Sonen svarar: "Man ser ju rakt igenom dem därbak!" Dottern (lite spydigt) "Hon går väl inte i bara trosorna". Sonen: "Nä, men om hon har häng, då syns det ju". Dottern (nu lite förnumstigt) "Ah men hon har aldrig häng på jobbet."

De vet hur det funkar.

Fy fan för vardagar

Jag är världens sämsta mamma. Människa. Anställd. Fan, jag är så jävla kass. Kass på att komma upp på morgnarna. Min disciplin är noll o inget. Vaknade idag av att sonen stod i sovrummet o tjatade på mig att jag skulle gå upp. Klockradion stod på o de irriterande radirösterna skrålade ut i rummet. Inget av det hade jag hört. Eller hört o hört. Det vävs liksom in i mina drömmar.

Kan låta otroligt för vissa jag inser det. Men det har alltid varit så. Om klockradion går på i fel läge, det vill säga när de irriterande rösterna pratar om nåt oväsentligt, då vaknar jag inte. Om den går på i exakt rätt läge, just som det är en låt jag diggar, ja då vaknar jag, sakta men säkert.

Å kom inte dragande med tramset att lägga mobilen en bit bort i rummet på en byrå eller nån jävla skit. Jag har provat det oxå. Värdelöst. Varför skulle det få mig att vakna? Skiten ringer ju bara en kort stund. Nä, det enda som får mig att vakna är när älsklingen ringer o väcker mig. Det gjorde han alltid innan. När han satt i bilen på väg till sitt jobb. Nu har han ändrat arbetstider så nu kan han inte göra det. Fan.

Du måste sluta snooza, säger älsklingen. Mmm, det fattar jag oxå, men det går inte, jag snoozar inte medvetet. Om jag åtminstone gjorde det. Helst ska jag ligga i sängen med lampan släckt kl 22 för att överhuvudtaget ha en chans o vakna på morgonen. Det är en omöjlighet! Å nu kommer vi till hur kass mamma jag är.

Eftermiddagarna. Kvällarna. De går i ett. Hämta från skolan. Åka hem. Handla. I bästa fall är vi hemma kl 17. Då ska maten fram. Lagas o fixas. Jag är trött. Mitt blodsocker är lägre än lågt (Glocalnet?). Barnens tillstånd är lika illa. Jag kämpar med middagen ackompanjerad av slagsmål, retljud, gråt och tjat. Efter att jag rastat hunden.

Till slut är maten framme o allas hysteriska tillstånd lugnas något i samma stund som maten når magen. Men bara tillräckligt mycket för att ta bort gråten. Kivet och tjatet är konstant. Nu tjatas det istället om varför är det den här maten, måste jag äta upp, måste jag göra läxan efter maten, får jag spela, får jag inte spela - du är världens dummaste mamma... Det tar aldrig slut.

Nästa projekt, bordet ska dukas av o nu ska läxorna göras. Enkel match med dottern. Men sonen. Om läxan normalt tar en kvart så ägnas den en sisådär en timme. En kvart till att dividera om hur onödigt det är med läxa. Tio minuter om hur dum fröken är. Resten av tiden varvas med diskussionsavbrott och vansinnesutbrott.

Sen ska dottern göra läxan. Då ska sonen störa. Av nån märklig anledning lyckas hon koncentrera sig på sina uppgifter ändå. Men nånstans här brister mitt tålamod. I bästa fall lyckas jag behålla lugnet o i sämsta fall skriker jag åt honom att sluta. Men när nu allt detta är klart o det är dax att sova för barnen. Ja, då är min energi helt jävla slut. Klockan är nånstans mellan åtta o nio. Vad behöver man göra då? Jo,vika tvätt, hänga tvätt, plocka i o ur diskmaskinen, plocka i ordnig i allmänhet.

Sen ska hundfan rastas igen. Plötsligt är klockan kvart över tio o jag är ännu mer slut. Sen tar det väl en kvart eller nåt i badrummet med linser o annat man måste göra. Nu vill jag lägga mig o läsa min bok. Jag gör det oxå, i två minuter ungefär, sen somnar jag o boken faller i golvet.

Ska såklart inte köpa

Det där ser ju konstigt ut. Att jag redan då blev förälskad i klänningen till det priset. Som om det var priset som lockade. Men trots att den var så dyr så föll jag för den, att den sen var ännu dyrare gjorde ju inte den mindre åtråvärd. Liksom. Lite mindre nåbar bara.

Dyra vanor

Nä, den blev inget bra, klänningen jag la undan på lunchen. Men jag hittade en annan i samma affär. Samma designer. Känner mig sjukt nöjd. Det är onsdag och jag har bestämt mig för vad jag ska ha på mig på lördag!

Hade hittat en drömklänning, Anna Sui, som inte finns att få tag på i Sverige. Går dock att köpa via nätet, men hur bra känns det att köpa en klänning för 6 000.- utan att ens provat? Å inte veta om man hinner få den levererad.

Jag vet, det är hemska pengar, men i tidningen jag såg den stod det att den kostade 3 900.- o redan då blev jag förälskad i den. Men jag drömmer om den.

Mumsig lunch

Sanslöst god lunch idag. Var först på invigning av nya filmstaden. Martina Haag var minsann där. Å sen gick vi i in en sväng i en butik på vägen så nu tror jag att jag hittat vad jag ska ha på mig på lördag. Sen avslutade vi med en Libanesisk lunch. Mums. Solen skiner från en klarblå himmel.

Café Nyfiket

Jag har ju gjort andra saker oxå. I helgen menar jag. Fast det känns nästan inte så för jag har varit lite upptagen i tankarna med Stiletto Run.

Vi var o såg Blades of Glory med Will Ferrel. Sjukt roligt. Precis som det alltid är med Will Ferrel. Fånigt, barnsligt o tramsigt. Men ändå, så kul. Jag vet inte vad det är, kan inte riktigt förstå det, men den mannen får mig verkligen att skratta. Men jag gör det motvilligt. För det är ju så enkelt.

Å så var vi på parmiddag. Just det, sånt jag knappt gör längre. Eller jag vet inte om det räknas som riktig parmiddag, men vi var två par som gick ut o käkade i alla fall. Min älsklings barndomspolare med flickvän.

Nyfikenheten kring oss som par var nog enormt stor. För tjejens frågor tog aldrig slut. Å helst ville hon passa på o fråga när nån av oss var på toa. "Hur länge har ni varit ihop, hur träffades ni, var bodde hon (jag alltså) innan, bodde hon (jag igen) på hotell då, ska ni skaffa barn", var frågor som avlöste varandra. Inget ont i att undra, men när kvällen började lida mot sitt slut o frågorna fortfarande duggade tätt började det mer o mer kännas som ett förhör.

Så trots att det var en trevlig kväll så var eftersmaken lite underlig. Hade vi egentligen trevligt? Men killen i sällskapet är en kul prick, så summan blir ändå att det var en bra kväll.

Catfight

Finalen gick oxå bra. Sprang in som trea eller fyra, är inte helt säker. Har två stora blåmärken på armen fortfarande efter att blivit slagen i starten. Ja, det kanske var att ta i, men fan vilka tjuriga brudar det fanns med i loppet. En del av dem fäktades o slogs som riktiga vildkattor. Men det fanns några proffs oxå. Bland annat Anna Sunneborn (Mattias Sunneborns fru). Hon slogs inte. Det behövde hon inte hon drog iväg o vann.

En jobbarkompis sa att jag borde vunnit för jag sprang längst. Det är sant. Först blev jag nästan utknuffad i publiken i starten, sen lyckades jag styra in i mitten lagom till att två brakade i backen o jag fick ta en ny sväng ut i kanten igen för att inte stå på öronen själv.

Jag är grymt nöjd med min insats.

Första heatet avklarat

Sprang som en tok. Fick lite halvdålig start men ledde ändå stort loppet igenom. Saktade in på slutet mot målsnöret för att inte dundra in i staketet som stod oroväckande nära. Helt ofarligt för jag var ensam o vann med stor marginal. Tiden blev halvbra, 18.35, men det känns ok eftersom jag vet att det finns lite till att ta på. 16.30 är finalen. Nu sitter jag mest o laddar.

Hybris

Det här är idiotiskt. Jag är inte riktigt klok i huvudet. Nu ska jag gå o titta på vad jag ska ha för skor imorgon. Som om det inte är illa nog att springa på klackar med risk för att vricka fötterna så ska jag tydligen springa med feber i kroppen också. För just nu känns det som att det komer att bli så. Det finns alldeles för mycket prestige med i detta för att låta bli.

Jag vet ju att jag kommer bli fullständigt rasande om jag sabbar fötterna. Varför överväger jag ens detta? Jag har inget svar. Fattar det inte. På nå't lustigt vis lockar det. Det känns så... enkelt. Jag inser att det inte är enkelt o att med tanke på hur klumpig jag är i vanliga fall så kommer jag att störta rakt ner i marken efter 20 meter. Men ändå. Jag kan verkligen inte föreställa mig hur någon kommer att vara snabbare än mig. Det är ett allvarligt fel. Jag inser det oxå.

Mystisk sjuka

Det var som jag trodde. När jag kom hem från jobbet igår hade jag 39 graders feber. Bäddade ner mig i soffan o bläddrade i tidningar. Hade på mig älsklingens mjukisbrallor, t-shirt o fotbollsstrumpor. Gick o la mig med alltihop. Frysandes. Var som en kamin hela natten o på morgonen var febern helt borta. Har inte tagit några alvedon för jag vill att kroppen tar hand om det på egen hand.

Nu sitter jag på jobbet o det går faktiskt ganska bra. Kunde få i mig lite lunch oxå även om jag inte kände nån direkt hunger. Har fått mejl från Stiletto Run o jag startar kl 12.30 imorgon. Hur nu det ska gå. Hoppas verkligen att jag känner mig frisk imorgon.

Fokus

Å ena sidan ska vi räkna själva och inte använda PL å andra sidan måste vi ha med PL för att veta om vi kan leverera. Just nu känner jag mig enormt splittrad på jobbet för jag behöver ägna mig åt att sammanställa och följa upp en massa kundmöten. Samtidigt får jag dåligt samvete för att jag inte ringer en massa samtal. Fokus. Prioritera. Varför lär jag mig aldrig?

Jag sitter i öppet landskap nu. Å så har jag en väl utvecklad telefonskräck. Kombinationen är lysande. Lägg därtill en smula koncentrationsproblem som yttrar sig i extrem tankspriddhet. Ja, vet, det är inte konstigt att jag känner mig splittrad.

Stora steg

Det började med en digital dagbok. Den hette idioten och handlade om mina dagar i allmänhet och en idiot i synnerhet. Jag ville ha en plats o samla mina tankar på dels för att få ur mig dem utan att behöva lasta dem på någon av mina vänner o dels för att kunna se en förändring. Den blev snabbt full.

Nästa lilla bok kallade jag Kaizen o Hansei för den byggde på min vilja att lära mig något om mig själv, både privat och yrkesmässigt. Med målet att förbättra och växa. Det låter pretantiöst, det håller jag med om. Men den var inte särskilt seriös utan mest ärlig. Försökte helt enkelt skriva som om absolut ingen nånsin skulle läsa. Det finns, i alla fall hos mig, en slags spärr. En form av censur i allt jag skriver. Tänk om nån får tag på detta och läser det, då måste det ju se bra ut?

Det har tagit mig en massa övning att våga ta klivet ut från dagboken på skrivbordet till dagboken i bloggform på nätet. Och fastän jag tagit det klivet så är den superhemlig. Jag är anonym, och inte en enda har fått reda på den. Än. Jo, jag har skvallrat för min bästa vän om att jag har en blogg. Men jag har inte gett henne adressen. Än. Å jag har skvallrat för min kille men han vet inte heller var den finns. Stora steg.

Lite sjuk igen

Ha ha, läste lite i Schulmans blogg, hans beskrivning av melodifestivalen stämmer ju. Ibland är han riktigt rolig. Fan, jag blir lite avundsjuk, jag skulle oxå vilja leva på att sitta o skriva o tycka hela dagarna.

Idag är det ingen fart på mig alls. Ny förkylning är på väg att bryta ut. Fryser hela tiden o halsen ömmar. Svårt o ta tag i nåt ordentligt. Vet inte vad jag ska börja med, det där samtalet, eller den där webbplatsen eller det där mejlet, eller kanske lite allmän administration, eller... Suck.

Sitter o väntar på att Stiletto Run ska höra av sig med mer info så jag vet när mitt heat går. Fast som det känns nu kommer jag ligga nerbäddad. Men å andra sidan kan inte en liten förkylning stoppa ett race i högklackat som varar i kanske 20 s. Så den ursäkten gick inte.

Jag undrar en sak - blir det alltid så att man tycker att en chef är ett pucko per automatik för att han är chef? Eller är chefer alltid puckade? Mer eller mindre? Läste om olika chefstyper i en tidning igår.

Sämsta skit jag sett på länge

Förstår faktiskt inte ens varför vi är med i "dyngtävlingen" som Salo kallade den. Pinsamt dåliga bidrag. Usch o fy.

Nej, jag ska bojkotta evenemanget helt. Inte för att jag nånsin följt det, men framöver tänker jag inte ens tillåta att kanalen är på.

Grejen har ett namn

Grillkolständare heter det. Grejen vi köpte. Som jag höll på o elda upp huset med. Jag såg det på kvittot nu.

Kan inte vara utan

Blev som jag trodde en stressig dag. Förmiddagen på kontoret. Sprang mellan möten. Hem med andan i halsen. Fram med middag. Oändliga bråk på eftermiddagen med mister arg. Tänkte, 21.00 på kvällsrundan med hunden, jag orkar inte mer skrik o bråk.

Tillbaka inne var den lille raringen ångerfull. "Mamma jag är inte mig själv, jag har inte varit mig själv på hela veckan."

Det stämmer faktiskt, han har varit värre än vanligt. Det har tagit energi. Jag har varit arg tillbaka. Men allt var som bortblåst när jag satt på sängkanten o lyssnade på min lille ängels funderingar kring livet. "Mamma kommer jag att bli snäll när jag blir stor tror du? Det finns pojkar som blir jättedumma när de blir tonåringar, kommer jag bli sån?"

Jag önskar att jag kunde få ner allt han säger o allt han beskriver o funderar på. Men tyvärr kommer jag inte ihåg. Han pladdrar i ett o jag minns inte hälften. Han är underbar.

Allmän fara

Jag var inte svår att övertala när älsklingen stod o viftade med vad-det-nu-heter som man kan tända grillen med utan tändvätska. Vi var o handlade. Mycket. Å vi köpte en grill oxå. Å en massa andra saker.

Som sagt det lät riktigt bra med en sån där grej. Jag är faktiskt lite utav en pionjär på området. För mig är det grillsäsong jämt. Och jag kan lätt få för mig att grilla mitt på dagen lika gärna som på kvällen. Vardag som helgdag. Så det kändes både vettigt o rätt.

Vad vi däremot inte tänkte på är att jag lätt skulle kunna kvalificera mig som ordförande i "De tankspriddas riksförbund". Japp det finns en sådan sida för er som inte visste det.

Idag skulle det grillas till lunch. Mums. Jag skulle just lyfta i "vad-det-nu-heter" i grillen när jag upptäckte att sladden redan satt i uttaget. Hm. Jag grillade senast i söndags kväll. Gulp.

Ett under att den stod kvar på sin lilla "ståltrådsställning" och inte hade trillat ner mot altangolvet (som var ca 10 cm under). Det är verkligen ingen överdrift att hela huset kunde brunnit ner. Fan jag är hopplös. "Ah, men, sa älsklingen när jag berättade, hur kan du ta bort grejen utan att dra bort kontakten? Det gör man ju samtidigt?

Jag vet inte. Inte fan vet jag, jag gjorde väl nå't annat samtidigt...

Kul test

Gjorde ett godistest på Karamellkungens sajt. Fick följande resultat: "Chokladokrater är riktiga finsmakare och kännare av det goda här i livet. Och det berättar de gärna för alla omkring. Chokladokrater vill inte på några villkor uppfattas som vanliga i sin smak. De har örnkoll på vad som är bäst, rätt och finast – oavsett om det handlar om inredning eller matlagning. Därför kan chokladokrater ibland uppfattas som lite snobbiga förstå-sig-påare. Men chokladokrater älskar också att dela med sig av allt som de tycker om och kan vara en fantastisk källa till nya upplevelser och kunskaper. Chokladokrater är mycket sociala och måna om sina vänner. De bjuder ofta på fest och tycker om att överraska med presenter."

Bloggandets baksida?

Läste om killen som inte fick ett jobb på grund av flickvännens bloggande. Arbetsgivaren hade hittat bloggen o bifogade den i ett brev där det stod att han inte fick tjänsten. Det mest uppseendeväckande är att flickvännen bloggar anonymt o att killen själv inte ens vet var bloggen finns. Hon hade skrivit att hon hoppades att han inte skulle få jobbet för att hon inte ville flytta.

Jag skulle inte vilja jobba på ett sånt företag. Man kan ju bli rädd o tänka att oj, shit, nu måste man tänka på vad man skriver. Men i ärlighetens namn, den sortens företag som använder bloggar för att gallra personal vill man ju ändå inte vara på. Det blir helt enkelt som en slags självrensning. Bort med trångsynta, inskränkta bakåtsträvande företag!

Mycket nu

Undrar om jag hinner allt jag ska idag. Eller rättare sagt undrar om sonen är pigg nog för skolan så att jag kan åka till jobbet. Pratade med min goe vän i Warsawa igår. Vi tänkte åka dit nästa vecka men det ser tajt ut just nu. Kanske skjuter lite på det. Hade suttit fint med en lite vårtripp men det är jäkligt mycket framöver nu. Vi får se.

Syrran och hennes lilla familj kommer hit på lördag. Vi ska käka lite o fira, typ, tre missade födelsedagar. Ska bli trevligt. Har inte hunnit träffa mina små systerdöttrar så mycket som jag skulle vilja. Vart tar all tid vägen?

Beroende

Jag trodde det var två, men det var visst en. En vecka klarade jag utan att vara medlem på mitt gym innan jag tecknade nytt avtal. Nästan komiskt. Alltid varit träningsnarkoman. Men det senaste halvåret har det varit svårt att hinna med o träna med samma intensitet som förut. Förkylningar har avlöst varandra o året invigdes med två penicillinkurer på raken. Tänkte att det var onödigt att vara medlem på gymmet särskilt med tanke på att jag arbetar i två städer o därför behöver kunna träna på två ställen. Det plus att jag springer. Jag tog steget o sa upp medlemskapet. Till slut. Det fanns mycket ångest med i det beslutet. En vecka utan medlemsskap. Det är stort.

Morgonstund...

Lyckades med det otroliga idag. Tog mig upp ur sängen tidigt. 2 1/2 timme innan jag börjar jobba. Inte illa. Min koordination är obefintlig så dags på dygnet, men jag tog mig ut på en stapplande morgonpromenad med hunden. Hon blev både förvånad o glad. Frukosten har redan glidit ner o just nu sitter jag o njuter av mitt kaffe. Prinsessan sitter därnere o äter sin frukost i godan ro. Nu har hon gott om tid på sig o jag behöver inte stå bredvid o heja på för att hon ska pressa ner en smula av mackan.

Race i högklackat

Yes! Jag har kommit med i Glamours Stiletto Run! Shit vad kul. 100 meter i högklackat i Kungsträdgården. 1:a pris är 100 000 kronor att shoppa loss för.

Fast nu blir jag nervös. Vad ska jag ha på mig? Tänk om jag vrickar foten o sabbar flera månader av riktig träning? Hybrisdamen Märta ser inga konkurrenter. Kan inte föreställa mig en enda med min tävlingsinstinkt på högklackat. Jag kommer bli så snopen när jag inte vinner.

Tycker inte om hålor

Läste lite i Ville Niskanens blogg. Underhållande faktiskt. Ska inte säga vem, men jag känner en som känner honom. Då blir det extra roligt. En liten Lassie alltså. Känner mig lite som en kändis själv nu.

Han skrev om Tranås. Uääh! Någon skrev i hans blogg att hon hamnat där för kärlekens skull. Inte ens om jag fick betalt skulle jag bosätta mig i den hålan. Inte enda stället som ger mig rysningar. På ytan ser det väldigt idylliskt ut. Och det är lite småmysigt. Men tänk o bo sådär. Långt ifrån precis allting. Alla kan ju inte leva o bo i storstan så det är väl tur att en del vill bo sådär. Men i alla fall.

Jag vill!

Träffade en kompis igår som just kommit hem från en utlandsresa. Hon var brun. Som en jävla pepparkaka. Och jag blev avundsjuk. Shit. Jag vill oxå vara i solen en vecka. Ligga i en solstol, lapa sol o läsa böcker på löpande band.

Är fortfarande hemma o vabbar. Har massvis o göra på jobbet. Skulle kunna göra lite hemifrån, har försökt några gånger men blir hela tiden avbruten med ett långt maaaaamaaaa! Springer fram o tillbaka. Inga problem att fylla dagen med att passa upp på den lille sjuklingen. När kvällen kommer stupar jag i säng. Blir tröttare av att vara hemma o vabba än av en sjukt proppad vecka på jobbet. Det är sant.

Det stressar mig nå't grymt att vara hemma. Slits mellan att "inte vara en bra medarbetare som är på jobbet alla dagar på ett år" och att vara en bra mamma. Mammarollen segrar, det är viktigast att finnas där o ta hand om sonen, men samvetet gnager. Fånigt, jag vet. Men det är baksidan av varannan-vecka-liv. Att ständigt känna sig en smula otillräcklig. Som mamma. Som kollega. Som flickvän. Som kompis.

Aprilskämt - eller?

Var just ute o sprang. Lyssnade på P3 o mot slutet av löparrundan blev det nyheter. Göran Persson ska börja som rådgivare på pr-byrån JKL. Är det nå't försenat aprilskämt eller? Det var det sjukaste jag hört på länge. Hur jäkla dumt är inte det. Tyckte JKL var en bra byrå. Förut. Nu känns de oxå som ett skämt. Näe jag tror inte det är sant. Ska symbolen för jultider vara rådgivare på en pr-byrå? Ja jisses...

Kärlek när man går i ettan

Vaknade med ett ryck. Telefonen ringde. Fattade ingenting. Stirrade på klockan bredvid sängen. Fick inte ihop det, varför ringer hemtelefonen tio över sju på morgonen? Jag är snoozarnas drottning. En ringande telefon som inte går att snooza är tortyr. Till slut tog nyfkenheten över. Jag rusade upp, vinglade fram till telefonen på kontoret, tittade på numret, det var något bekant över det, men hjärnan låg fortfarande kvar i sängen på kudden (inte fyskiskt såklart men mentalt) så där fick jag ingen hjälp. Men så trillade polletten ner. Dotterns klasskamrats nummer. Men varför ringer de på morgonen? Ringde tillbaka på direkten, klasskamraten (och även min åttaåriga dotters pojkvän) ville leka efter skolan idag. De skulle även skjutsa henne på morgonen. Så gulligt! Var inte svårt att väcka henne idag.

Tankspridd - jag?

Har varit hemma med min son idag. Måste ringa Försäkringskassan. Eller näe kan ju gå in på deras sajt. Tänker det när jag står i köket. Väl framme vid datorn är det som bortblåst. Hela dagen har jag tänkt det. Men jag är hopplös framför datorn. Surfar än hit än dit. Just ja, måste kolla det, å det, vips är jag på den ena sidan efter den andra o anledningen till att jag satte mig vid datorn från början är ett minne blott. Tror jag har gått till datorn... näe det är ingen idé jag gissar ens, det är några gånger. Men nu är det gjort. Jag kom ihåg det till slut.

Det är som om jag har en tanke på ett steg men när den andra foten landar har jag hunnit glömma det. Min hjärna är som en sån där film när de visar hur ett liv passerar förbi i flimmrande bilder när man tror man ska dö, i en film alltså, så tänker jag hela tiden. Ibland undrar jag hur det skulle gå med mig om någon fick se inne i min hjärna, hur mina tankar studsar o far runt. Tror inte det skulle vara så bra. Blir själv trött ibland.

Kampanj mot rökning

Jag fattar inte varför man har rökruta. Rökförbud på krogen är det bästa som hänt, sen... jag vet inte när, men gud så skönt det är. Men jag kan ändå inte låta bli att fundera på varför rökare, som numera inte får röka inne på sina arbetsplatser, ändå ska få en anvisad plats att röka på. Varför?!

Jag är chokladberoende men inte fan får jag gå till en viss plats o sätta mig o käka choklad på arbetstid för det. Öhhpp, säger nån medmänniska, det beroendet kan man inte jämföra med rökning. Okej då, det kan jag väl hålla med om o ingen kan ju heller förbjuda mig att smaska på mina chokladpraliner över tangentbordet. Fine, jag köper det. Men alkoholister, ska inte de oxå få en anvisad plats o sitta o supa på då?

Jag tycker i alla fall att det är konstigt. Kan verkligen störa mig på rökning. När man till exempel traskar till jobbet glad i hågen o njuter av den härliga luften o plötsligt får värsta hostattacken av nån jäkla rökare som går o blossar. Fy sjutton, inte nog med att det är äckligt, det ser ju så jäkla fjolligt ut så man kan spy.