Jul igen

Alldeles nyss tyckte jag att jag hade läget under kontroll, att julen var långt bort och det minsann inte var någon ko på isen. Nu känner jag helt annorlunda :). Den är snart här och jag vet som vanligt inte hur vi ska hinna.

Men hyacinterna har slagit ut och sprider jullukt, amaryllisen är på god väg och granen... är inte på plats, nej. Men ja, det ska nog ordna sig, det är ju trots allt en hel vecka kvar. Joråsåatte.

Pepparkaksbak

Idag har vi bakat pepparkakor Tilde och jag. Farligt gott blev det. Jag som säger att köpta är godare. Ändrar mig genast. Imorgon fortsätter vi (kanske) med julbaket i form av julgodis och bullar. Om vi orkar, kan och vill.

Värsta vinterlandet

Har haft förmånen att jobba hemifrån idag. Jäkla tur att man kan göra det. Har kommit galet mycket snö hela dagen. Folk får ställa sina bilar lite här och var kring Stockholm och gå hur långt som helst på grund av inställda bussar och tåg.

En middag på Söder

Igår var vi ute och åt på Söder för att tacka av Lotta som slutar hos oss. Hon börjar bara på en annan avdelning så vi kommer ses en hel del framöver men vi är lika ledsna för det. Vill ha dig kvar hos oss Lotta!

Vansinnigt god mat och supertrevlig restaurang. Alltid lika kul o umgås med mina goa arbetskamrater.

Bestämmer mig för att inte ge upp

Dricker te och bestämmer mig för att inte ge upp. 

Blir galet ledsen när kroppen inte lyder och jag inser att det inte är över. Att tvingas ha kontakt med sjukvården, eller rättare sagt inte ha kontakt kanske man ska säga för de är omöjliga att få tag på, är minst sagt deprimerande.

När man väl får tag på dem är det som att börja om från början. Hur trevlig man än försöker vara är personen i växeln eller receptionen eller vad tusan det nu är man får prata med apsur och vill bara avsluta samtalet så snabbt det går.

Men, nu när tårarna torkat för den här gången har jag bestämt mig (igen) för att sluta lipa och tänka positivt (igen). Fokusera på det som är bra med andra ord. Inte tänka på det som skrämmer mig (vad är det jag har, när ska det bli bra, när får jag tillbaka min starka kropp?).

Så. Nu över till bra saker. För ovanlighetens skull har jag redan handlat flera julklappar. Inte alla men på god väg. Shoppar på nätet, överstyvt (som Stina skulle sagt) och supersmidigt. Jag är extra stolt över att jag är ute i så god tid.

I lördags kväll var vi på middag hos Olle & Siv (Olle fyllde år) och träffade Jonas o Carin och deras små söta flickor Tove och Alie. Kathrine och Jörgen med Kajsa var också där, alltid lika skoj och träffa dem.

I söndags var vi på dop för Mange och Sofies lilla tjej Elin med nyckelpigetema. Inser att jag missade ta kort på de superfina nyckelpigetårtorna som Sofie gjort. Illa. :) Där träffade vi, förutom Mogge, Emelie och Marcus som vi inte sett på evigheter och deras lille kille Rasmus på ett och ett halvt år.

Mange och Sofies lilla Elin.

Depp!

Så jäkla knäckt! Efter senaste sänkningen av kortisonet har jag blivit märkbart sämre. En obehaglig påminnelse om att jag inte är bra. Vad fanken är det för fel med min kropp? Många allvarliga sjukdomar har de lyckats utesluta och det är ju bra. Men frågan vad det är är jäkligt obesvarad.

Styrketräning på kammarn

Har ätit kortison i två månader nu och träningen går bra. Styrketränar lite smått på hemmaplan med diverse attiraljer (hantlar, gummiband och pilatesboll) och varvar med långpromenader. Några meter i joggingtempo har jag också provat på.