Herrejisses vad jag längtar efter löpning! Men jag måste ta det i små steg. Just nu tar jag korta, lugna joggingrundor blandat med vanliga promenader och promenader där jag joggar fem minuter och går fem minuter.
Det härliga med promenaderna som blandas med lättjogg är att jag kommer lite längre och får en smak av löpningens fördelar, om så bara pyttelite.
Problemet är bara att jag har bra flås och styrka. Finns egentligen inget som stoppar utan jag måste stoppa mig själv och verkligen jobba med mig själv för att inte springa hela tiden. Det är en enorm utmaning att sluta springa efter fem minuter.
Men igår var det så attans kallt när jag skulle ut på min var femte minut runda så jag höll på att frysa rumpan av mig. Jag bestämde mig för att springa hela rundan. Det var så underbart! Jag blir alldeles lycklig av att få ta mig fram i joggingtakt.
Anledningen till att jag håller igen på just löpningen är att jag så lätt skulle kunna ta ut mig för mycket utan att märka det. Bara för att jag älskar att ta mig fram. Jag tror alla som älskar löpning känner igen sig i lusten att fortsätta springa.
Men det är tack vare kortisonet jag kan träna och fungera normalt. Målet nu är att stärka mig och bygga upp så mycket jag kan tills jag blir frisk och kan sluta med kortisonet. Det är fördelarna med crossfit och pass på gymmet. Där finns det ett slut, jag kan inte gärna fortsätta träna i tre timmar. :)
Efter joggingrundan gjorde jag crossfitövningar (50 utfall, 25 upphopp, 30 knäböj) på tomten och avslutade med funktionell styrketräning på mattan med tabata. Idag ska jag ut i solen igen på promenad så hundarna får springa lösa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar