Före och efter

Inte ens halvvägs, men visst syns det att det är skillnad? Nio veckor har gått sedan jag fick nog och bestämde mig för att inte låta cortisonet och sjukdomen vara en ursäkt eller rättare sagt sluta sörja över att jag inte kunnat springa som vanligt och istället träna det som går tills jag kan ägna mig åt min löpning igen. Jag är omåttligt stolt över mig själv och att jag lyckats ta mig en bra bit tillbaka. Klappar mig själv på axeln. :)