Jag måste göra något åt mina nyinförskaffade ridbyxlår. Jag vet inte riktigt när de smög sig på mig men nu sitter de där i alla fall. Jag har aldrig förstått det där med tjejer o ridbyxlår. Trodde det var en myt. Nu vet jag bättre.
Älsklingen frågade häromdagen i telefonen om jag åt godis (för att jag lät speedad). Nä, utbrast jag, jag har sprungit, nu är det slut med godiset. Ska du bli fit nu, frågade han, sen rättade han sig snabbt o sa att jag ju redan var det.
Tur för honom att han var 34 mil bort när han sa det. Jävla spoling.
Så igår handlade jag en massa sallader, nötter o fräscha grönsaker. Det vore väl fan om jag inte skulle återfå mina former...
Bulgur o allt sånt trams vill jag helst slippa. Åtminstone när jag lagar maten själv. Jag vet att det är lugnt om jag äter normalt. Problemet är all jävla choklad som jag tillåter mig. Och alla chips som jag visst blivit beroende av. Och sist men inte minst avsaknaden av träning. Både löpning och styrketräning. Det är ju inte konstigt att man ser ut som man gör. Snarare märkligt att man inte rullar fram.
Jag blir galet frustrerad när jag inte hinner eller kan träna. Och när jag väl kommer igång blir jag hängig o så får jag hålla upp o sen blir det inte av. Jag trodde aldrig jag skulle hamna här. I den här jojofasen. Känns väldigt märkligt.
Ibland sitter jag på kontoret o planerar att springa efter jobbet o så äter jag på eftermiddagen för att kunna göra det. Å sen säger älsklingen att vi ska åka nånstans o så säger jag ok. Nästa dag kanske det inte funkar o vips så har det gått en massa dagar. Igen. Varenda vecka slutar med max två löpdagar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar