Så där ja, då var en ny löparrunda avklarad. Känns alltid bra när jag lyckas pricka in det redan veckans första dag.
Jag är återförenad med mina små änglar. Å vad jag saknar dem när vi inte är tillsammans. När jag lämnar dem vet jag att jag måste. Då är det deras pappas tur. Har inget o välja på liksom. Men sen, när det är dags att få dem igen. Då är det som om bröstet ska explodera av längtan.
Nu ligger de i sina sängar o sussar. De andas alldeles lugnt. Och jag kan inte få nog av att höra deras andetag. Mina små älskade gullungar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar