Ny vardagsmorgon och jag hinner knappt hem förrän jag är helt slut av vardagsbestyren. Jag är en jävla vekling. Eller så är det väldigt jobbigt att klara av vardagssaker själv. Jag vet inte när tålamodet tar slut. Eller varför. Men plötsligt är det bara borta.
Det kan ha varit när hunden låg o tuggade på mina glasögon medan jag stod i duschen. Eller så kan det ha varit min sons konstanta tjat. Eller så var det när dottern låste in sig i badrummet i typ en kvart.
Fram till halvåtta var jag nog ändå ganska nöjd. För när jag var ute med hunden var jag riktigt glad över att det fanns en antydan till dagsljus. Men jag tror det vänder precis när vi ska ta oss ut ur huset och in i bilen.
Det är som om vi ska ta oss igenom en tratt. Ingen o alla ska ut genom dörren samtidigt, dottern kommer på att hon är törstig, hon har inte kammat sig och sonen står o skäller för att jag putsar skorna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar