Först var jag mest arg. Arg för att det inte gick så perfekt som jag ville. Mina krav på mig själv är sjukt höga. Jag retade mig på både det ena o det andra. Kände mig stel o framför allt sjukt nervös. Med golf-prons vakande ögon på mig gjorde jag de mest konstiga sakerna. Jag kände mig sämst i världen. Helt fel. Jag svor.
Men nu med lite distans, sitter jag mest o myser. Som små förnöjdhetspuffar. Det liksom småpyser. Det gick ju trots allt ganska bra. Nu är det gjort, uppspelet är avklarat och jag är glad. Jag är bäst igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar