Morsan

Nu kommer vissa av er skratta på er. Varsågod. Jag bjuder på det.

Igår skulle en mekaniker komma o kolla på min älsklings bil för den startade nämligen inte när vi skulle åka från hans mamma kvällen innan.

Den hade precis varit inlämnad o mekanikern var hygglig o åkte dit där bilen stod eftersom han visade sig bo alldeles i närheten.

Så dialogen med pojkvännen o mekanikern gick ungefär så här;

-Bilen står ute hos morsan. Den startade inte, den var stendöd.
-Jag åker dit efter jobbet o tittar på den då, det blir någon gång runt 19-tiden.
-Då har jag hockeyträning men det finns nog någon hemma då som kan ge dig nyckeln.

Hela familjen var iväg på olika aktiviteter men vi kommer överens om att jag ska vara där för att ta emot meken när han dyker upp.

Sagt o gjort. När han anlände gick jag in o hämtade bilnyckeln o gav honom. Han började prata om hur synd han tyckte om unga killar som har såna här bilar som går sönder hela tiden. Att det blir så mycket kostnader som man inte vet om på förhand. O att man måste vara intresserad av att meka.

Han babblade på o jag nickade o hummade mest. Jag tänkte inte så mycket på det först men efter en stund gick det upp för mig att han nog trodde jag var morsan. Inte minst med tanke på hans eviga tjat om unga killar o återkommande frasen, "synd om killen".

Mina misstankar bekräftades när raringen pratade med meken på telefonen idag; "Som jag sa till din mamma igår."

Å sen tillade han lite trevande, nästan lite för sig självt o knappt hörbart, "Eller vad det var."

Jag vill bara påminna om att jag fick visa leg på systemet häromveckan.