Man kan ju...

Ja herrejisses, jag o mina idéer. Som jag skrev tidigare var jag till alldeles nyss helt inställd på att sälja huset. Jag hade en tid med en mäklare (som visserligen avbokade) o jag hade flera andra mäklare på gång. Men av nån anledning ändrade jag mig helt plötsligt o tänkte att näe, jag ska göra vad jag kan för att behålla det.

Mina motiv för att sälja är bland annat att det helt enkelt är för mycket jobb med huset o jag tillbringar för lite tid i det. Det, plus att det har blivit en aning dyrt. Som min bankman sa "Inte nog med att du är ensam med att dra runt ett helt hus som man normalt brukar vara två på, du ska dessutom sköta det ensam - på halva tiden!"

Det var då jag kom på att jag kan hyra ut hela huset (först var jag inne på att hyra ut gästhuset) till Elmia emellanåt. Eller rättare sagt, Berta kom på det. Då fnös jag o sa att då kommer jag dö på kuppen om jag ska hålla huset rent o städat o utan personliga saker emellanåt. Men sen tänkte jag lite till o kom på att det kanske inte är så dumt i alla fall.

Tyvärr hade inte de något behov av fler hus för tillfället. Tur på sätt o vis för jag hade förmodligen knutit upp mig på det o sen hade jag haft megaångest varenda gång. Men damen räknade på vad jag skulle få för mitt hus per natt o det var inga småpengar direkt, så jag kanske kan ta lite ångest i så fall.

Det var då jag fick nästa snilleblixt. Jag kan hyra ut till nån student som bara vill ha ett rum. Jag började genast skanna annonser under önskas hyra. Det fanns en hel uppsjö. Bara att välja o vraka. Till och med veckopendlare. Nu ska det ju tilläggas, för att försvara min vilda idéer, att jag började se andra fördelar med uthyrning. Till exempel skulle ju personen kunna få reducerad hyra om den städar lite eller i alla fall klipper gräset ibland. Typ.

Som den impulsiva människa jag är sorterade jag dem i min önskeordning o sen började jag förstås ringa på direkten. Två annonser kändes extra intressanta. Den andra för att det bara rörde sig om några nätter varannan vecka. Kan ju inte bli bättre tänkte jag. Sen är det facebooks fel också, för jag kollade upp personen där o hon verkade trevlig.

Jodå, hon var intresserad. Fast schemat var lite ändrat så nu rörde det sig om fler nätter o varje vecka istället för varannan. "Då kanske det inte går, undrade hon försiktigt". Det var ju där o då jag skulle sagt: "Nej, då blir det lite svårare". Men nejdå, lilla Märta kan inte säga nej, så jag säger förstås att det inte behöver vara något problem, det kan vi säkert lösa.

Så nu står jag här o ska visa mitt fullständigt ostädade hus för två främmande människor. Jag har ingen aning om vad jag ska ta betalt o jag har heller ingen aning om i vilket rum jag ska inhysa dem. Men jag vet vilken toa o dusch de kan få.