Utställning är precis som vanligt - ett riktigt spektakel. Men till min stora förvåning tyckte jag det var rätt roligt när jag väl var på plats.
Min älskling fick sig ett par goda skratt när jag ångade runt ringen o skrek som en tokdåre. Jag blev själv förvånad över min insats. Först lite halvhjärtat, distanserat för att sedan helt slukas upp av jippot o varken höra eller se något annat.
Dagen till ära hade jag dessutom bakat muffins som jag packade ner tillsammans med kaffet o mackorna. När klockan ringde 05.00 mer eller mindre skuttade jag ur sängen (jag snoozade två ggr o kanade till sist ur sängen, men för att vara mig är det som att skutta).
Vi kom iväg i den tid vi skulle o vi anlände i god tid till platsen. Vi hade gott om tid att parkera oss med våra brassestolar på lämplig plats utanför ringen o gott om tid att piffa till hunden.
Bilen hade jag packat kvällen innan.
Med den planeringen blir det svårt att säga att jag inte tycker det är roligt. Men jag trodde inte att jag tyckte det längre. Å det var ju bara en gång...
Dessutom gick det ju riktigt bra. Vi kanske ska vara med nån mer gång. En gång i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar