Nu är jag en äkta blogger. Började hårt. Skrev regelbundet. Men nu är jag i en riktig svacka. Bloggsvacka. Tappade fokus en stund o tänkte att jag skulle ge Mel en egen blogg. Så fjantigt, det är ju det värsta jag vet. Men jag tänkte att på så viss kan ju de rättmätiga ägarna hålla sig uppdaterade om vad hon gör utan att vi måste ringas hela tiden. Då kom jag av mig lite i min riktiga blogg.
Veckan flöt på bra. En styck hundvalp i storstan. Med lite lappande o klistrande var hon inte ensam mer än tre timmar per dag. Precis lagom för att vänja henne. Och hon verkade fatta vad som gällde oxå, i den här familjen softar vi. Vi tar sovmorgon. Och vi går ut o äter på restauranger.
Inga problem sa Mel. Jag kan sova på morgonen. Jag kan uppföra mig på uteställen och jag kan skaffa kompisar på egen hand.
Hon har varit med på det mesta de dagar hon varit hos oss (snart två veckor!). Och verkligen skött sig som om hon inte gjort annat i sitt liv. Det finns bara ett problem. Smekmånaden verkar vara över.
Igår kväll när vi kom hem till huset i skogen blev hon helt överlycklig. Körde glädjefnattrajset. Inget ont i det. Men det höll i sig rätt länge. Hon verkade tycka att det fanns en outsinlig mängd saker att återupptäcka. Kl 02.55 fick hon nytt fnatt. Jag gick ut med henne, hon gjorde vad hon skulle o vi gick in igen. Kl 05.39 var det dags igen. Upp o ut på rastning. Frulle o ny kisserunda. Sen dök jag i säng.
Men Mel hade inga planer på att sova igen. Jag vet, det brukar inte valpar göra, men hon har ju lurat oss att tro det i en vecka. Hon har knappt öppnat ögonen när vi gått upp på morgnarna. I söndags, när vi var bakis, låg hon o sov med oss hela dagen (kanske det som är problemet?).
Suck. Jag är för gammal för sånt här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar