Det är så förvånande med alla experter som känner ett trängtande behov av att dela med sig med sina exklusiva kunskaper.
Såna som bara inte kan hålla sig från att tipsa sin omgivning i tid o otid.
Själv har jag svårt att ge vänner råd eftersom jag vet att tipsen är grundade på mina erfarenheter och vad jag vill uppnå. Jag anser inte att det är applicerbart på någon annan sådär rätt av.
Jag hörde en kille på radion häromdagen som sa att han skulle få en kaka på P3 för att han höll på att lära sig att säga ifrån (de kör en sån grej, man får en kaka när man gör nåt självutvecklande).
Han menade att han på grund av sin journalistutbildning var dålig på att säga ifrån när han inte höll med om nånting. Att han istället sa jaha, hur tänker du då och funderade på följdfrågor. Jag tror det ligger lite i det. Jag har märkt att jag är likadan, tänker alltid att jasså tycker du så o så funderar jag på vad den personen gått igenom som gett just det perspektivet.
Att sätta sig själv och sina egna upplevelser i parentes och saker och tings sammanhang är tankar som alltid följer med mig.
Ett exempel från vardagen: Idag när jag var ute o kissade valpen stod en lagom fet man på andra sidan vägen o tittade på oss samtidigt som han tog sin säkert 10 cigg för dagen (det vet jag för jag ser honom stå o blossa var femte minut).
Han, ca 60 år, rejäl kagge, rökande. Av hans hydda o döma motionerar han inte särskilt flitigt, eller rättare sagt, inte alls. Han tittar på oss, som är ute för tredje gången på en snabb kiss.
Vårt enda mål är att just kissa. Varför det? Jo för vi har som sagt redan varit ute senast för en halvtimme sedan och efter en stunds lek o lite mat är det dags att kissa igen. Om man gick långa promenader varje gång en valp skulle kissa skulle det inte en vara lönt att gå in mellan promenaderna. Dessutom går vi inte ut på gräsplätten för att motionera - vi gör det för att hon ska bli rumsren.
Nästa gång vi går ut kommer han fram för att hälsa på den fina valpen. Han ger sin expertbedömning; den kommer bli stor. Hmm, ja det var ju klartänkt, det har inte jag tänkt på. Blir valpar verkligen stora? Nä, jag fattar oxå, han menar att hon kommer att bli en stor, vuxen hund.
Men det är så klökt. Man kan inte se det på en valp. Även om hon ser stor och grov ut nu, kan hon bli både tunn o liten som vuxen. Har man följt några valpar vet man det. Sen kommer nästa klockrena analys; "hon behöver mer motion än att gå här i parken."
Va!? Är det sant? Ska jag behöva motionera hunden oxå?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar