Igår var en knasig dag på jobbet. Kan inte beskriva det riktigt men det kändes konstigt helt enkelt. Mitt huvud blev fullt. Så fort jag kom hem gick W och jag ut på en rask promenad medan J och T fixade mat.
Det är så avkopplande att promenera med W för han springer fram och tillbaka och pratar hela tiden. Non stop om precis allting. Så utan att jag behöver fråga och tjata om olika saker så pratar han bara på.
Mitt i samtalen slänger han in en och annan förhandling.
-Mamma, om jag gör 25 armhävningar får jag 20 kronor då?
-Ja, det kan du få. (Big mistake, han måste förhandla, aldrig säga ja direkt).
-Eller jag menar femtio, får jag femtio om jag gör 25 armhävningar? (Eftersom det gick så lätt att få 20 går det nog att klämma ut lite till, resonerar han).
-Nä du din filur, 20 sa jag.
-Men om jag gör 30 får jag femtio då? Och så kan vi säga att om jag inte klarar mer än 26 så förlorar jag allt. Ska vi säga så?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar