Inte så mycket tävlingsmänniska längre

Målsättningen var att få en dag i spåren. Fullservice utmed banan och möjlighet att springa riktigt långt. Jag hade inga planer på att ta ut mig, ville bara löpa på. Det var fyra år sedan jag sprang Lidingöloppet men nu var jag alltså anmäld och inställd på att springa igen.

Som vanligt kände jag lite olust inför att vara ifrån ungarna så många timmar. Syster yster och kusinerna var på besök och J var hemma så de hade det bra det visste jag. Men det känns ändå fel att vara ifrån dem. Eftersom även Freddan sprang kändes det lite lättare.

Det blev en kanondag. Soligt och varmt. I normala fall gillar jag inte det, jag springer hellre när det är lite kallare och gärna lite regn, men den här gången var det perfekt. Jag njöt av naturen och spåren. Backarna var roliga och när jag kom till första stationen med mat mumsade jag glatt i mig bullarna och blåbärssoppan.

När jag närmade mig mål vaknade den slumrande tävlingsmänniskan i mig för en liten stund och jag spurtade allt vad jag var värd. Full fart ända in i målfållan. Strax därefter var tävlingsmänniskan borta igen och jag satt glad och nöjd över min långa löprunda i skogen.