Jag börjar ana en viss period i månaden... Helt sjukt vad jag kan störa mig på bagateller när det är den tiden. Jag märker det knappt själv utan jag går omkring och muttrar och då börjar jag fundera på varför jag är så vresig och lättirriterad och då kommer jag på att det är nån fånig detalj som gör mig tvär.
Skulle gärna ge nåt exempel på min helt omotiverade irritaion men jag törs inte för då verkar jag inte riktigt klok... Jo förresten, stofilen Wiklund, honom sitter jag och retar mig på. Eller när folk kommer på besök och börjar lägga sig i hur vi ska ha det.
Vad är det för mekanism som gör att folk vill inreda med sin egen dåliga smak hemma hos andra? Jag fattar det inte. Vänlighet. Det tror jag också, men jävligt störande när man tvingas svara att nej, så har vi verkligen inte tänkt göra.
Så länge de bara håller sig till att prata låter jag dem hållas men när de börjar ställa frågor som kräver svar, då får jag panik. Megapanik. "Vad ska ni ha på väggarna?" Den där fina tavlan ni hade, var har ni den, var ska ni ha den, ni ska väl ha den? Den skulle ju passa perfekt där, säger de och pekar på en lämplig vägg.
Mmm, ja, säger jag samtidigt som jag biter mig i tungan för att inte säga att nej, den gamla planschen ska vi slänga, vill ni ha den? Istället försöker jag inleda samtalet på något annat, men i nästa sekund är de igång igen, och den där pallen, var har ni den, den skulle ju passa där!
Idag bär det iväg ner till Jönkan. I helgen är det nämligen utställning. SSM heter spektaklet som innebär att Schäfersverige samlas på en plätt i några dagar och tävlar mot varandra.
Jag hoppas att det blir lite tid över till annat också. Vi bor hos syster yster och sover inte över på tävlingsområdet så jag inbillar mig att vi ser och gör annat på kvällarna än att mingla med schäferfolk i likadana träningsoveraller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar