Teamwork

Här sitter jag på jobbet men hemma ser de ut att ha det skönt. :) Idag hade jag ny kontakt med läkaren och proverna jag passade på att lämna i måndags visade för första gången inga tecken på inflammation. Ytterligare ett bevis på att vi är på rätt spår. Läkaren tackade åter igen för att jag hade fått upp ögonen på honom.

Jag försöker både ta igen allt jag missat det senaste året samtidigt som jag är medveten om att jag inte har den orken jag tror. Svår balansgång när jag bara vill ge järnet. Men den senaste tidens satsning på träning med Mel har gett resultat och vi har gjort stora framsteg. Båda två.

Jag har utmanat mig själv och min nervositet och även utmanat Mel en hel del. Hon har länge fått komma undan med good enough. Mest för att hon är så jäkla charmig och för att jag inte haft något tydligt uttalat mål med hennes träning. Men det har jag nu och det gör enorm skillnad.

Jag har också hittat suveränt duktiga träningskompisar som jag lärt mig massvis av på bara senaste månaderna - det är guld värt. I lördags var jag själv och tävlade och tittade på flera ekipage och i söndags var jag figurant på en annan tävling och tittade på otroligt duktiga ekipage.

Fasta träningsdagar har jag också börjat med, kommer ju visserligen naturligt när man är en grupp som tränar tillsammans men det gör också skillnad. Mycket lättare att göra rätt saker när tiden är avsatt för det och inte tullas på.

Till en början var kära familjen lite chockad, eller som W sa;

-Mamma, det är jättebra att du är frisk, jag är verkligen glad för det, men det var lite skönt när du var dålig också för då var du alltid hemma.