Mina stunder när jag är helt ensam hemma är som små öar av andhämtning. När alla är hemma vill jag ha alla hemma så missförstå mig rätt nu, jag går aldrig och önskar att vara ensam. Men när jag plötsligt blir det, när alla är iväg på olika saker, då tycker jag det är skönt att göra ingenting.
Det är som om luften går ur mig och jag blir megatrött. Inte ens mat vill jag laga. Nu kan ju inte jag låta bli det ändå på grund av mitt låga blodsocker och ständiga behov av mat men jag lägger absolut ingen tid på det. Gör minsta möjliga.
När kvällen kommer vill jag bara gå och lägga mig och sova. Helst redan vid åtta men det är ju lite väl tidigt - FÖR HUNDARNA. Själv skulle jag lätt kunna bädda ner mig och somna då, utan problem. Så jag sitter och drar på det en stund för att hundarna ska få en så sen kiss som möjligt samtidigt som jag får lägga mig tidigt OCH sova länge på morgonen efter.
Eller det är i alla fall vad jag önskar men det är såklart här alltihop spricker. Den ekvationen går tyvärr inte ihop. Tullar jag på det på kvällen och lägger mig tidigt får jag leva med att gå upp på morgonen. Vare sig jag vill eller inte. Men på det stora hela blir det mer sömn i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar