Jag är lättirriterad

Jag börjar ana en viss period i månaden... Helt sjukt vad jag kan störa mig på bagateller när det är den tiden. Jag märker det knappt själv utan jag går omkring och muttrar och då börjar jag fundera på varför jag är så vresig och lättirriterad och då kommer jag på att det är nån fånig detalj som gör mig tvär.

Skulle gärna ge nåt exempel på min helt omotiverade irritaion men jag törs inte för då verkar jag inte riktigt klok... Jo förresten, stofilen Wiklund, honom sitter jag och retar mig på. Eller när folk kommer på besök och börjar lägga sig i hur vi ska ha det.

Vad är det för mekanism som gör att folk vill inreda med sin egen dåliga smak hemma hos andra? Jag fattar det inte. Vänlighet. Det tror jag också, men jävligt störande när man tvingas svara att nej, så har vi verkligen inte tänkt göra.

Så länge de bara håller sig till att prata låter jag dem hållas men när de börjar ställa frågor som kräver svar, då får jag panik. Megapanik. "Vad ska ni ha på väggarna?" Den där fina tavlan ni hade, var har ni den, var ska ni ha den, ni ska väl ha den? Den skulle ju passa perfekt där, säger de och pekar på en lämplig vägg.

Mmm, ja, säger jag samtidigt som jag biter mig i tungan för att inte säga att nej, den gamla planschen ska vi slänga, vill ni ha den? Istället försöker jag inleda samtalet på något annat, men i nästa sekund är de igång igen, och den där pallen, var har ni den, den skulle ju passa där!

Idag bär det iväg ner till Jönkan. I helgen är det nämligen utställning. SSM heter spektaklet som innebär att Schäfersverige samlas på en plätt i några dagar och tävlar mot varandra.

Jag hoppas att det blir lite tid över till annat också. Vi bor hos syster yster och sover inte över på tävlingsområdet så jag inbillar mig att vi ser och gör annat på kvällarna än att mingla med schäferfolk i likadana träningsoveraller.

Sommar och sol

Det är galet skönt med semester. Vara uppe länge. Sova länge. Dricka vin. Grilla varje kväll...

Jag hinner inte ens blogga.

Några veckor utan internet

För två veckor sedan roddade vi runt som tokiga för att hitta ett envägssläp. Det visade sig vara svårare än jag trott. Åtminstone när man skulle hämta det i Jönköping.

Men efter en himla massa ringande, åkande, fixande och trixande fick vi hyra ett släp några timmar, åka till stället där jag har mina möbler magasinerade och hämta upp det vi skulle (eftersom vi bokat med flyttbolaget när vi skulle vara där).

Nästa dag åkte vi till Nässjö för att hämta ett envägssläp, flyttade över sakerna vi hade i det tillfälliga släpet innan vi lämnade tillbaka det.

Så. Äntligen redo för en biltur till huset. Väl framme lämnade vi av det vi hade på släpet innan vi åkte vidare till lägenheten för att hämta det nödvändigaste, bära in det i släpet och vidare till huset.

Men efter de stressade dagarna med flyttbestyr har vi haft superskön semester. Varje dag har solen lyst och ungarnas uppfinningsrikedom har inga gränser på den stora naturtomten.

Vi har varvat dagarna med bus och lek på tomten, massvis med motion och en och annan utflykt. Som Tom Tits. Där sprang vi runt som tokar i tre timmar. Och en dag var vi och bowlade.

Dagen då jag förstod

En löprunda och två spår till Mel blev det på morgonen igår. Sen bara det iväg hemåt, snabbt in i duschen och fram med lite lunch innan det var dags för en golfrunda. Rundan började uselt. Riktigt, riktigt dåligt. Men plötsligt, runt 4:e hålet bestämde jag mig för en helt ny strategi.

Den gjorde susen. Min sving blev helt annorlunda och plötsligt kunde man börja prata om ett spel. Min raring höll på att skratta på sig för det var sån skillnad. Som natt och dag, sa han.

Sån är jag. Det tar ett jäkla tag innan polletten ramlar när, men när jag väl fattar då jäklar, får man vara beredd på grejer. Jag fick till och med applåder från bakomvarande boll när jag slog ut på näst sista hålet och landade rakt på green. Bollen touchade flaggan innan den rullade och la sig precis bredvid hål.

Senare på kvällen fick vi underbart god mat hos Clara och Jonas.

Nu är det sommar nu är det sol

Vad gör jag uppe nu? Äntligen semester och sovmorgon och då är jag uppe, jag som knappt går att väcka i normala fall. Gnuggade ögonen både en och två gånger när jag kom ut i köket och såg att klockan stod på 06.30

Jag tvärsomnade visserligen igår redan före kl tio. Så mina timmar har jag fått. Och sen vaknade jag i natt av att jag välte ut hela mitt vattenglas i sängen. Så nu när jag vaknade var handduken jag lagt till skydd både knölig och blöt.

Semestern har bara börjat och nu har jag hela dagen till mitt förfogande. Vad ska jag ägna morgonen åt? En löprunda innan det blir för varmt? Eller ska jag se till att komma ut tidigt på golfbanan? Det blir nog både och.

Igår gick vi ner till Kungsholmen direkt efter jobbet med Clara och Jonas. Satt i solen och drack vin i flera timmar och ändå var inte klockan mer än halvnio när vi kom hem. Soft.

Semester

Nu är det inte långt kvar till semesterdax det kan jag lova.

Ska bli så skööönt!

En aning disträ

Det kan vara så att det är dax för semester nu. Det kan vara så att det inte skulle gå en enda dag till.

Igår satte jag in hunden bak i bilen medan jag pratade med min raring.

"I fortsättnigen ska jag", sa jag medan jag rundade bilen, öppnade och satte mig på passagerarsätet.

Sen var det som bortblåst, det jag skulle säga. Puts väck.

Lättlurad

Jag har smygstartat med lite semester. Två dagar. Men det är inte förrän nästa vecka min riktiga semester börjar. Det har varit så skönt. Sova lite extra länge, träna både på det ena och det andra utan att behöva stressa.

Var på skönhetssalong idag och var nära att göra av med en förmögenhet. En lotion mot celluiter. Jag var så nära. Precis när jag skulle betala kom jag på att celluiter, de blir man inte av med med hjälp av cremer.

Det enda som hjälper mot de jävlarna är mycket vatten, mycket motion, mycket frukt och grönt och lite mindre kaffe. För ett ögonblick glömde jag bort det och var alltså på väg att göra av med en massa pengar helt i onödan.

Ombyte förnöjer

Den här veckan har så här långt bestått av golf, löpning och träning av Mel så gott som varje dag. Jag provade ett nytt spår för löpningen - det gjorde underverk. Man kan verligen bli grymt uttråkad av att springa samma runda om och om igen.

Jag blir imponerad av de fina spår som finns här i Stockholm. Jag inbillar mig nånstans att just såna saker, närhet till skog och natur och fina motionsspår hör till privilegierna i en småstad.

När man kommer till motionsspår i Jönköping får man vara glad om man hittar 1 mil, den vanligaste sträckan är mellan 2-5 km. Här finns hur många olika längder som helst på spåren.

Och jag blir lika chockad varje gång jag upptäcker att allt det som finns i Jönköping finns här också. Precis lika nära om inte närmre. Och lite bättre, lite mer välskött.

Ja, ja, nu skulle jag ju inte håsa Stockholm egentligen, bara konstatera att det är kul att springa i nya, fina spår. Det blir som att börja på nytt. Det blir roligt att springa och jag längtar ut till nästa runda.

Tänk, 5 km bort från där vi ska bo i sommar ligger en brukshundskubb, en golfklubb och motionsspår. Allt på samma område!

Golf med hund

Det var en fin kväll igår. Vi var sugna på ny golfrunda. Vi velade lite, men till slut kunde vi inte hålla oss ifrån det. Så vi åkte ut till korthålsbanan, Mel var såklart med.

Vår normalt lugna och belevade hund hade dock samlat på sig lite bus efter söndagens utställning. En hel del faktiskt. Sist när vi gick en runda låg hon till och med plats när vi puttade så igår var jag inställd på att hon tar det lugnt.

Det var inte hon. Hon hade massvis med hyss för sig, skuttade fram och tillbaka, bet i klubbor och snodde bollar. Hela tiden med glimten i ögat. Vid ett tilfälle när jag skulle göra en inkallning sprang hon i världens fart till mig ända tills hon var nästan framme, då vek hon av, körde ett tjurrus kastade sig ner och fintade fram och tillbaka.

Inte går det att bli arg på henne heller för hon är bara så charmig när hon håller på. Å det är kul och se att hon är pigg igen. Å när hon var på så gott humör passade vi på att träna på lite linförighet mellan hålen.

När jag skulle slå höll raringen henne o vips så hade hon trixat sig ur kopplet o rusade fram till min boll och tog den. Jag höll på o fnissa på mig. Men hon sprang i alla fall inte iväg med den.

Ikväll får det bli en ordentlig löparrunda i skogen och lite spår för Mels del, för imorgon är det golf igen.

Just det ja, på ett av hålen, precis vid greenen, satt en liten pippi. Den var så söt, satt alldeles stilla och höll sin vinge över ögonen. Till och med raringen tog sig några minuter för att titta på den och ta kort.