Då var det måndag igen. Helgen har bara svischat förbi. Lagom till det är söndag kväll känner jag mig hyfsat pigg och utvilad igen. Det är med andra ord den enda kvällen på helgen jag orkar vara uppe längre än till tio. Att vi dessutom ändrade klockan gjorde ju att det kändes ännu senare. Men till slut kom vi i alla fall i säng.
Jag och mina små änglar har tillbringat helgen hos min syster och hennes familj.
Sonen var väldigt oroad över huruvida jag skulle komma upp i tid eller inte. Ända sedan förra veckan har han oroat sig över att komma i tid idag och imorgon. Men när svågern lovade att han skulle både väcka honom och köra honom till skolan om inte jag vaknade kunde han andas ut.
Idag på morgonen väckte jag sonen när jag själv var färdig och hade rastat hunden. Det första han frågade var om svågern var uppe. Var håller han hus,undrade han, han skulle ju väcka mig?
Jag hade inget svar på frågan men jag antog att de var på gång. Till slut kom min syster ner från övervåningen och gick ut med hunden. Sonen var fortfarande oroad över resten av familjen.
Lagom till vi ätit klart och var så gott som färdiga att åka kom systern tillbaka från sin promenad. "Det var väldigt vad ni är tidiga" sa hon. Klockan var då halvåtta.
-Har ni inte ställt om klockan, undrade jag.
Min kära syster såg alldeles tom ut en sekund sen skrek hon en svordom och sen blev det full fart på resten av familjen.
Den här gången drabbade det inte mig men jag förstår verkligen inte vitsen med att ändra tiden fram och tillbaka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar