Fixat

Idag lyckades jag äntligen ge mig iväg för att lämna de där proverna på fastande mage (tack vare din påminnelse Pia :). Inte det lättaste när jag i vanliga fall blir illamående utan mat på morgonen, nu är det ännu kinkigare när jag dessutom får ont i magen om jag inte äter på en gång. Men nu är det gjort i alla fall :). Gick finfint. Nu är det sovdags.

Härliga dagar

Alldeles underbart med semester. Bara göra inget. Skrota runt och hänga med hundarna, promenera och spåra. Mmmm.

Regn i luften

Godingarna Harper & Messi myser i solen. Ja inte idag då. Attans vad klibbigt det är ute. Ska visst bli regn.

Ombytta roller

Messi sköter om Anna Lou, tvättar och donar.

Den senaste tiden har vi vänt på steken här hemma. Honey går upp och ut med alla hundarna. Sen sätter han på kaffe. Helt galet. Själv har jag inte druckit kaffe sen i tisdags och vågar inte göra det heller.

Så, det verkar som att tidernas kaffekärring har slutat dricka kaffe. Overkligt. Igår hade vi besök av underbara Olle & Siv, som vi har saknat er, skönt o ha er hemma igen!

Semesterplaner

Anna Lou

Om några timmar går jag på semester. O'boy, vad jag behöver det nu. Någon resa blir det inte, vi har insett att jag är för dålig för att kunna åka iväg. Trist men bara till att acceptera.

Vi har ju velat lite hur vi ska göra om vi ska åka iväg eller stanna hemma för att fixa i ordning bland annat hundgården. Nu behöver vi inte fundera mer :) Det blir bra det.

Det blir lite småutflykter istället, lite på känsla de dagarna jag är pigg. Men några saker har vi inbokade med övernattning, SSM till exempel, hoppas verkligen att jag har bra dagar just då.

Så kan det gå

Efter en stund i soffan och en tupplur var jag fit for fight igen. Kroppen var visserligen inte med mig igår (inte idag heller, men det tror jag beror på att jag inte kunnat ta tabletterna på ett tag) men jag kände mig ändå sugen på att göra något.

Jag valde mellan att städa eller åka iväg med hundarna för att spåra och låta de springa av sig på de stora fälten. Båda sakerna blir jag glad av. Bestämde mig till slut för att åka iväg med hundarna, städningen kan vänta.

Tänkte först ta med mig alla på en gång men insåg raskt att det inte var någon bra idé. Det fick istället bli två rundor. Jag började med de små. Stället jag åker till består av flera stora fält där hundarna kan rusa runt så mycket de vill.

Jag brukar välja att gå på det övre fältet som ligger längst bort för det är också det som ligger längst bort från vatten. Mitt emellan några av fälten är ett gigantiskt dike, djupt och brett som en mindre flod. Riktigt sunkigt är det också, brungrönt vatten och gott om vass.

Igår var de på mitt favoritfält och körde ensilage så det fick bli fältet med vattnet i kanten. Bad mistake. Harper var i sitt esse (vilket är en annan historia, henne behöver jag jobba lite extra med några dagar) hon busade och for runt som en liten galning. På inkallningarna kom hon men bara för att vända i väg lika snabbt igen.

Rätt var det var satte hon fart mot äckelvattnet, Anna Lou for efter. Å nej, redan där visste jag vad som väntade. Uff. Harper lyckades förstås stanna precis innan, men lilla elefanten Anna Lou hade inte en chans, med ett ljudligt plask dök hon rakt i. Efter lite bubblande började hon simma in till kanten och lyckades kravla sig upp.

Fy tusan vad hon luktade. Å fy tusan vad jag var osugen på att bada hundar när jag kom hem. Men, men  det var bara att sätta igång. Som tur var kom J hem och hjälpte till. Ja, ja när det var dags att sova hade vi i alla fall två väldigt rena och trötta hundar.

Neverending story?

Orkar inte ens skriva om eländet. I alla fall inte på ett nyanserat vis. Men väldigt kortfattat, idag har jag varit och träffat neurolog på Karolinska. Nya tester, blodprov och remisser. Ny väntan på svar. Det enda som vi alla är säkra på är att mina muskler är overkligt svaga.

Prova själv. Lägg dig raklång på golvet, lyft huvudet/nacken mot bröstet 30 gånger (som sit-ups, fast med huvudet). Var det svårt? För min del kämpade jag mig till 23, mycket långsamt och med tårarna rinnandes nerför kinderna.

Prova att lyft ett ben i taget upp till nittio grader, upprepa 35 gånger. Jag fick ge upp efter två halvdana försök. Eller stå på golvet och lyft armarna utåt, uppåt, sträckta över huvudet som i en klapp 40 gånger. Jag fick ge upp efter tre försök.

Det var flera "styrkeprov", inga av dem fungerade som de ska. Faktiskt helt obegripligt och jäkligt jobbigt. Reaktionen igår berodde troligtvis på tabletterna jag tar för att kunna röra mig så då fick jag ytterligare en medicin för att skydda magen så att jag kan fortsätta äta de andra tabletterna.

Nu är jag dödstrött och så förbaskat ledsen. Jag vill bara bli bra och vara som vanligt. Jag vill orka och kunna igen.

Ganska dålig

Ligger i soffan fullständigt utslagen efter att legat på badrumsgolvet i en timme.

Natten var helt gräslig. Har inte kunnat röra mig alls. Messi verkar känna av det och ligger så nära det bara går.

Tog mig ner från övervåningen med nöd och näppe. J tog ut hundarna innan han åkte för att spela golf, tack för det honey.

Jag tog inga tabletter igår för det verkar som om magen börjar protestera mot dem med ordentligt illamående som följd.

Men efter den här natten var det inte mycket o fundera på. Stoppade i mig pillret så snart jag kunde.

Efter en stund började jag må fruktansvärt illa. Och idag gick det inte över efter en stund.

Jag låg på badrumsgolvet i kramper helt genomsvettig i nästan en timme. Inte mycket med mig nu.

Usch.

Nedräkning till semester

Mitt minska kött-tema består. Som variation till fisk, som jag äter minst en gång om dagen, varierar vi med lite kyckling. Min honey har inte ens orkat protestera och har till och med lärt sig att gilla fisk på köpet. Han om någon vet ju hur det är när jag bestämt mig. :)

Sista veckan innan semester råder och det är väldigt lugnt och skönt på jobbet. Idag har jag haft det lite extra lyxigt och sluppit åka hem på lunchen. Köpte grillad kycklingklubba, keso och några bönor (eller vad det nu var) i salladsbaren på ICA.

Otroligt besviken

Idag skulle jag åkt med Anna Lou på utställning men eftersom hon äter penicillin efter urinvägsinfektionen räknas det som doping och hon får därmed inte vara med. Fruktansvärt trist. 

Jag tror säkert jag var den allra första anmälan de fick till utställningen :). Jag har sett fram emot det så himla mycket. Hon är i kanonfin form och verkligen blommar. Men, men så är det.

Sen kan jag ju tycka att det är sjukt knasiga dopingregler. Har tittat igenom de några dagar nu i desperat förhoppning om att det inte gäller valpklasser men icke. Det är samma hårda regler rakt över. Grrr.

På kvällen igår hade jag deppat färdigt och accepterat fakta och gick istället ut och spårade. Anna Lou var grymt duktig. Noggrann med näsan djupt i backen och visste precis vad vi skulle göra när vi närmade oss spårstarten. 

Harper. Ja, henne finns det inga ord för :). Mer arbetsvillig hund får man leta efter. Jag la ett spår och som började på gräs, fortsatte på mossa, över bergsbit, ner i blåbärsris, ut på gräs och vidare ut i vägkanten på grusväg.

På vägen mötte vi ett par med hund, vi stannade lät de passera och sen fortsatte Harper helt utan problem! Ett onödigt svårt spår, jag vet, men jag tror att hon både klarar och behöver det. Och jag hade rätt. Efteråt la jag ett nytt, kort, lätt spår med fokus på slutet. 

Den stora utmaningen med Harper är att få henne sluta spåra. :)