Ensam är kanske inte starkast

Nu har jag just avslutat Anna Lous valpkurs och påbörjat ny kurs inför lydnadsettan med både Anna Lou och Harper. Har haft turen och få tag på världens bästa instruktör, så himla duktig och go. Tack Kicki för att du hittade henne!

-Det är tur du kan hålla på så mycket med hundarna nu när du inte kan springa längre, säger min honey.

Det har han förbaskat rätt i. Utan min löpning är jag inte ens halv men samtidigt, om man ska se det positivt, så har jag fått jobba mycket hårdare och med mer fantasi med hundarna utan löpningen.

Jag inser att jag ofta kompenserade med min snabbhet och styrka, nu är jag tvungen att använda andra medel, jag kan inte springa efter en hundvalp som får för sig att jaga efter en katt till exempel.

Det är ju gamla kunskaper som sitter djupt i mig att göra mig rolig med hundarna, att figga så bra och kul så att de inte vill vara någon annanstans än hos mig. Men jag får erkänna att jag inte alltid gjort det i vardagen.

Nu är jag tvungen att jobba stenhårt med ledarskapet, vara superkul och den hund som inte följer med i flocken, ja den får stanna kvar ute själv. Jag tar mer hjälp av de andra hundarna. Och för att summera det hela så är det ju väldigt typiskt mig även i andra situationer - att göra själv.

Det gäller även på hemmaplan och på jobbet. Göra själv, göra snabbt. Att be om hjälp har inte varit min starka sida i något sammanhang men det har jag jobbat med under den senaste perioden. Både hemma och på jobbet. Så, inget ont utan att det för något gott med sig!

Tänk vilken supermänniska jag blir när jag blir bra och kan springa igen :).