Tror min nya hobby är nyttig för mig. Jag är ingen sån där talang som det bara går lätt för. Men jag är envis. Jag tränar mig dit jag vill. Bara jag har målet inställt. Fokus.
Gick ännu bättre ikväll. Trots mina små telningar i släptåg. Deras uppfinningsrikedom är enorm. Jag hade inte i min vildaste fantasi trott att man kunde leka så många olika lekar på en golfbana.
"Mamma får vi gå häråt?"
"Ja svarade jag, ni kan gå en liten bit åt det hållet, men bara lite."
Plötsligt hörde jag skriande indiantjut bakom om mig o när jag vände mig om kom två barn nerrullandes för det slalombackeliknande hålet. Nummer fyra, för att vara korrekt.
Det är en väldig oländig terräng. Som att spela golf i en slalombacke, uppför o nerför. Plus lite raviner. Så det kanske inte var så konstigt att de tyckte det passade med lite rullande. Jag var i alla fall väldigt tacksam över att det inte fanns några spelare bakom mig.
På tredje hålet, rullade sonen över min boll. Förstår inte hur han bar sig åt. Vi gick o tittade efter bollen som vi visste hamnade i det lite högre gräset precis utanför greenen. Å plötsligt får han ett ohejdat infall att rulla. Precis över bollen. Utan att ha sett den förstås.
De är bra för mig de små. Jag svär mindre när de är med. Tar till små hopp med ett efterföljande Faaabian! Det tycker de är kul. Men ibland, bara ibland påminner jag nog mest om Linus på linjen när jag med saliv i mungiporna väser fram att de måste vara tysta när jag ska slå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar