Gick förbi två tjejer på väg till jobbet idag. Just när jag gick förbi sa den ena till den andra "det är bara en så olustig känsla" o det lät precis sådär som det gör när Mia & Klara pratar.
Jag kände mig glad att det tydligen finns fler såna. Än mig menar jag. Som pratar om saker som känns konstiga eller udda fast det egentligen inte är viktigt. Ibland märker jag att en del av mina vänner (som tur är inte alla) blir trötta på mitt... babbel. Mina små analyser av oilka saker.
Jag har upptäckt att bloggandet är så bra på det sättet. Jag kan skriva mina oväsentligheter, babbla o analysera helt fritt å ingen behöver få skavsår i öronen. Jag slipper se eller höra hur personen bara vill att jag ska sluta prata om det där som jag maler om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar